För precis en vecka sedan.

Sköljde en så hejdlöst god känsla över detta hem; en vanlig måndag. Alla var åter där dom skulle. Nu är allt är som vanligt igen, efter ett gäng veckor där älskade vardagen varit lite på sned. Puh. Så njutbart nu.

Nu var det redan tisdagkväll och medan pappan var på brandövning, tog jag alla barnen med mig på tisdagsbad i lilla badhuset i grannbyn. Kvällsfikat, varm choklad och ostmackor att doppa i koppen, smakar så gott därefter. Skrållan hade inte hunnit komma hem här, hon åkte i bilen strax efter oss, tillsammans med kusinerna och Farmor. Alla är vi så överens om att dessa tisdagkvällarna är så himmelens trevliga tillsammans.

Veckan bjöd på diverse andra småbestyr. Som här, där jag och Lillen ordnat en redig 1-årspresent-julklapp till en älskad liten plutt. Alltsammans, sånt vi hade på lagret. Okej pallen har vi loppat, men i övrigt, bara sånt som ärvts från oss. Känns så rikt att kunna ge. Dessutom helt utan att nöta på jordens resurser. Och joo.. det är himla fint att ge vidare, men nog kniper det i hjärtat att säga hejdå till pluttiga småttingkläder..

Vi julbakade lite också. Mors mjuka pepparkaka är kanske min absoluta favorit på julfikabordet.

Vi dukade gofika i Salskammaren och så kom darlingar och förgyllde en eftermiddag mitt i veckan.

I byns lilla bönhus hölls i sedvanlig i-luciatid-ordning en julig kväll med allsång, andakt och maakalöst gott fika… pappan lämnades åter hemma medan mor och barn drog iväg på mys..

..för den här hjälten jobbade inom räddningstjänsten denna vecka förstår ni. Och så slet han på för att ta oss i mål med allt fix som varit med murstocken..

..alla hål som tagits upp i murstocken i höst, för slangen som också dragits ner i skorstenen, .. dessa hål behövdes muras igen för att sotaren nu ska kunna komma och slutbesiktiga alltsammans. I mål den skäggige kom… men ännu har sotaren inte hunnit vara här, vi hoppas såå hen hinner… så vi kan få börja smygelda i jul…annars får vi längta lite till, helt sonika.

Under torsdagen lussade Storebror med sin klass runtom på byn.. jag och Lillen fick äran att följa med som sidekicks under dagen. En ynnest. Himla trevligt också då barnens musikfröken råkar vara min Storan. Det var en så fin dag.

Till kvällen avslutades lusse-turnén, i kyrkan.. kära hjärtanes, så vackert.

Vaknade till fredag, luciamorgon och sjukstuga. Tack och lov en mildare variant så vilan kunde varvas med småpåtande.

Pyntande av små pepparkakshus och pepparkakorna vi bakade hos Mormor och Morfar.

Och nu var det lördag! Den lilla febern som smugit, var borta.. och ungarna fick öppna tredje adventspaketet.. en dag för tidigt. Vad som fanns sig där i?

TID. Till barnen, från och med sina föräldrar. En hel dag, att råda över själva. Bestämma, barnen tillsammans, vad vi skulle göra. Äta. När. Hur. Förutom att ta hand om djuren, fanns inga andra måsten eller tider att passa på.

Efter frukost gav vi oss ut för dagens första önskning; alla tillsammans-snöbollskrig. De två päronen gick absolut in för saken till 100%. Spejade på småskitarna från sitt fort.. totalt överens om att ”nu klår vi dom!”.

Snön yrde och snöbollar flög. Gapskratt varvat med en del svinsura miner. Möra gav vi oss sedan in för lunch. Pannkakslunch, förstås. Med vispgrädde och nykokt hallonsylt.

Därefter önskades julpyssel. Precis hur vi makar degen osv, får ni reda på HÄR.

Storebror varvade pyssel med att hjälpa till och slipa den där vita byrån som stått och dammat i gula huset.. byrån som S önskade upp på sitt rum. Tjoff, tjoff.. upp på rummet med nyslipade byrån och fram med önskad färgburk.. vi hjälptes åt att måla och byrån blev så fin i sin nya färg.

Efter tacomiddag (med glass INNAN maten….) tjavade vi sedan över till Farmor och Farfar för att avsluta dagen med bastumys. Allt enligt barnens önskan. Kära hjärtanes, den där adventsluckan var så god, för oss alla.

Rosa decemberhimmel…

Nu var det adventsmorgon på riktigt. Men största pojkarna i familjen var sedan innan gryningen, iväg på hockey.

Ja den tredje adventssöndagen var så vacker att jag inte kunde låta bli att fota den genom både sovrumsfönstret och köksfönstret. Äntligen mycket snö!

Vi som var här hemma donade med lite av varje under dagen. Som att måla de nu torkade trolldegsalstren. Sörpla kaffe på sofflocket. Gosa hästar..

Och maka storstöpa av den där ostkakeliknande saffranskakan som jag sedan premiären förra året, beslöt skulle få bli en tradition att ha till jul här hemma. Den är helt otroligt god! Att den dessutom är gjord på vår zucchini från sommarens skörd, är bara så häftigt. Receptet finner du HÄR.

…

Tacksam för en himla fin luciavecka. Nu är sista veckan innan jullovet här. Som vi alla längtar.

Önskeplaner för vecka 51

-Pysslande HemmaMammadagar. Sista skoldagarna. Ett sista litet-fröken-inhopp.

-Inhandlande av sista julklapparna och julmaten.

-Skicka julkort och strössla små julgåvor till människor som betyder mycket för oss.

-Sakta av, känna in, här-och-nu:a..

-Möta J U L L O V!

…

Den här tiden… alldeles innan jul.. den är något alldeles särskilt, tycker jag. Och allra särskilt njutbar blir den, om jag tillåter mig att plocka bort hittepå-måsten och istället bara ta den här tiden, utifrån hur livet faktiskt ser ut, här och nu. Att välja är att välja bort… finns inte tid och ork till ”alllllt”.. så plockar jag mycket hellre bort något hittepå-måste och slår mig ner på sofflocket och spelar juliga memoryt med ungarna med spisande julmusik intill.. än att jäkta, jäkta, jäkta..bara för… att?

Att må gott tillsammans, är kanske det juligaste vi kan finna? En trasig, sönderstressad mor däremot? Nej det tänker jag inte är något härligt för barnen att minnas från deras barndom.. och jag, ja jag slipper det gärna jag också.

Ta hand om er! Så hörs vi snart igen!

Emmeli

Radioskugga,….

Men tro mig, livet har pågått här ”bakom kulisserna” sedan sist vi hördes. Ja, för fullt, faktiskt. Allt kan jag inte dela med mig av. Allt vill jag inte dela med mig av. Men vet om, att vår novembermånad blev tuffare än vi ens var minsta beredda på, ..på en front av livet. Tillsammans har vi tagit en dag i sänder och dimman som drog in över oss för ett gäng veckor sedan, har så sakteligen börjat lätta. Känslan är obeskrivlig.

Här kommer ett gäng glimtar från senaste tidens gårdsliv!

Första adventsveckan. Skola, arbete och Hemmaliv.. och en himla massa mysigt fix inför första advent.

Vissa dagar har varit andäktigt vackra. Andra, så regnkalla och hala att det inte varit klokt.

Djuren har tagits om hand, dag för dag.

Den ilskne tuppen är nu enbart ett minne blott och det är återigen ett sådant lugn i hönshuset. Sommarens kycklingar har vuxit på sig så fint, ser ni? En brun höna och en grå-vit liten tupp.

Fina hönapöne-gänget vårat, inte ångrat ens en halv gång, att vi skaffade höns! De äter våra rester och vi får ägg av dom. Typ så. Jo, okej.. att behöva ta beslutet att tuppen inte längre skulle leva, var ur-tufft. Vi har gått och tryckt på detta beslut sedan han i våras började göra små utfall mot oss.. men nu var det inget att fundera över längre, han blev för farlig, helt enkelt.

Ponnygos, lilla farbrorn som varit extra stel i ena bakbenet/smått halt har pysslats om lite extra, extra. Behöver nog inte förklara hur älskad det där djuret är. Med barnen dagligen.. mitt bland uteleken, ute på liten tur eller inne i lagårdsstallet för ompysslande.

Vardagsglimt av vackraste sort. Tycker jag, alltså.

Helt otroligt att vi haft hästarna i fem år nu. Kolabönan kom någon månad senare än dom andra två. Men ett sammansvetsat gäng, det är dom nu, sannerligen. Vi, både människor och hästar. Vinterskodda, broddade hästpojkar.. jag längtar till jullov.. och långritt.

Kreativ röra har det varit (är, konstant, i mer eller mindre grad) också.

Det har pysslats adventskalendrar… och murats murstock. Det sistnämnda, ett måste att hinna med innan jul om vi vill kunna elda då (vilket vi självklart vill!!). Muraren gör allt han kan för att hinna med… det är ju bara det att muraren också är fyrbarnsfarsan, har ett.. två.. tre..arbetsbollar att jonglera, är hockeytränare.. osv osv. Beundrar den där människan så. Vi teamar bra.

Här, en annan människa jag beundrar så. Min Pappa, som här just matat småfåglarna ute på gården.

Han ingår i det där företaget vi inte skulle klara oss utan; LL AB. … helt sonika de fyra initialerna till mina och mannens föräldrar. Barnens Morfars och Farfars. Som ställer upp för oss så fort vi behöver. Och tro mig, senaste veckorna har vi verkligen behövt det och rikedomskänslan i det stödet, är så stor.

Adventstiden är här.. första advent firades på sedvanligt vis. Till morgonen möttes barnen av de fyra paketen som hängde i deras adventskalender. Småpaket innehållandes familje-hittepå. Pepparkakshuspyssel ( det var det i första paketet) till exempel.

Adventsfrukost innan vi kammade till oss och drog till kyrkan för första adventsgudstjänst.

Kyrk-kaffe i Salskammaren därefter, tillsammans med Farmor och Farfar.

Och som det har poppats gran-kalendrar sedan första decemberdagen. Idogt pysslande under november som till sist blev till dessa granar…alla fyra barnen har varsin. Så trevligt pyssel som ni kan se mer av HÄR.

Gammköket har doftat nybakt och lussebagarna har jobbat på inte bara en utan redan två gånger. Våra barn är som tokiga i lussekatter.. ”vaaanliga”.. enligt det HÄR receptet.

En småttingmor som stannat upp under barnvagsturen för att blunda mot mjuka vintersolen..

..en småttingmor som är så noga med att göra sånt som tankar kraft, som så väl vet, att det inte aaalls är egoistiskt att som mamma ta tid till just det. Tvärtom! Att ta hand om mor, är att samtidigt ta hand om hela familjen. Att motionera på olika vis, är en utav sakerna jag gör för att tanka superkrafter, krafterna som gör att jag sedan orkar vara den mamman jag önskar vara, från morgon, till kväll. Sova björnmorssömn, är ett annat knep..

I blurrig syn ser ni sju småvänner som mumsar mellisfika och därefter fortsatte ”bondgårdsfritids” tillsammans, med snickrande av träkojan, ponnygos, en tur ute i hönsgården osv. Lyckans mig som får vara en fluga på väggen mitt i allt.

I fredags tog vi helg med sådan firarkänsla.. det som känts tungt ett längre tag, hade nu tydligt börjat kännas lättare igen. Peppen späddes på när vi drog på Modo-match under lördagen.. livets första för Storebror och Lilla Storebror.. och favvislaget slog till med vinst.

Andra advent.. tillsammans-pysslande, målning av juliga gipsfigurer och stickande.. julskyltning nere på byn och somna i ett trött trassel till kvällen. Uppladdning inför näst sista vardagsveckan innan jullov…

Idag är det måndag..

Önskeplaner för vecka 50

-Omfamna en decemberdag i sänder! .. Hemmaliv…fix för skolans föräldraförening… avslut av sista skriv- och fotouppdraget innan jul… susa på hockeyträning med Lillebror..njuta avslutning av Skrållans musikalskola.. Lucia i kyrkan… osv. osv. En ynnest hela alltet.

-Träffa efterlängtade darlingar <3

-Julfeja! .. har inga julfix-måsten, viljan finns till massor men vi gör utefter ork, tidsutrymme och feeling.. men några julklappar till barnen, en julgran.. och ”Mors juliga rågsiktslimpor” (recept HÄR)… det är högt upp på priolistan.

…

Jag knäpper händerna för en fin tredje adventsvecka, för oss alla. Det gör mig himla varm i hjärtat när ni efterlyser mina ord här inne när det blir lite radioskugga nu och då. Tack fina ni för er aldrig sinande värme. Ta hand om er allt vad ni bara kan, så hörs vi snart igen!

Emmeli