Om den hade växt?
Jaa! Liten är back on track igen. Och ingen annan än bovärden, är gladare för det.
Älskade Liten…
…Idag gömd och värmd, i klänning och halsduk, Lindex. Strumpisar, H&M. Tokvarma curlingkängor, Scorett (Canada Snow). Och svingammal favvomössa, Bondelid.
Nu väntar ett sista ryck innan vi tar helg. Hejja!
TA HAND OM DIG!
– och tack för alla hållna tummar. Rara Ni. <3
Den där genomälskade dagen, som inte behöver göra någonting för att vara sådär älskad. Den är här nu.
Fredag.
Och jag vaknade av att lillen hade hicka och magen hoppade med jämna mellanrum. Snabba, snabba buffringar på magen. Tycker så synd om miniBäbis då. Men jag tror inte att det är någonting jag kan göra åt det,va?
Efter en stor gröttallrik med linfrön och kanel i, och en massa mamma-äppelmos ovanpå, så är hickan borta och vi är redo att bege oss ner mot stan. Ett besök hos barnmorskan väntar. Jag äääälskar att gå till barnmorskan. Det är nog typ det bästa jag vet just nu. Sen tusan, ska jag iväg på ica och köra rally tillsammans med alla godingar, rollatorkörarna. Tullisarna ska idag bli mina! Tur mannen har ledig fredag och kan hålla i mig ifall jag blir för ivrig. Sånt kan hända. Ett paket med några nya ting till lyan ska också hämtas ut.
På tröjan står det peace. Kriga är inget för mig.
Önskar Dig en härlig fredag!
Peace.
Jamen kolla vad jag har fått!
När jag fyllde år i höstas, var en utav mina presenter ifrån svärföräldrarna att jag fick välja vilken kofta/tröja jag ville som svärmor skulle sticka. Jag satt länge och väl och valde bland hundratals mönster. Och så såg jag den här, den ser ju helt galet svinsvår ut och det är den också, men svärmor svarade bara Inga problem! Den där var verkligen fin.
Och sen, nu på jullovet, så låg den bara där. Helt underbar. Vacker. Vilket konstverk. Och varm som bara den är den.
Tack världens bästa svärpäron. <3
Jag och Liten kände oss urfina idag.
Denna årliga godis-görar-träff, den börjar bli lika viktig som att varje år klä julgranen hemma hos mamma och pappa.
Mm, då förstår du.
En heldag innan jul, av godisfabrikande med tjejerna, det är inte något man stryker ur almanackan i första taget. Jag bara ääälskar att göra polkagrisar och kolor med vännerna. Okej, det bränns, vi skriker, svär och lever om. Men samtidigt har vi det hur mysigt som helst och dessutom blir det så förbaskat gott, att varenda liten brännfläck i händerna är värt det.
Hallonkola och Lakritskola. HÄR hittar du receptet! Varsågod 😉
Efter kolan lagade vi god lunch och med ny energi i kroppen, satte vi igång med det där som gör att insidan av mina händer pulserar just nu. Polkagrisarna. Vanliga, med pepparmint. En sort med hallon och lakrits (så snuskigt goda!) och en sort med smak av surt äpple.
Det är action på detta pyssel. Små panikattacker utlöses en efter en och svetten lackar.
Såklart var jag tvungen att forma ett polkahjärta till mitt hjärta. 😉 Ja, tvungen…
Efter en heldag av godisfix med vännerna, så traskade jag hemåt igen. Öppnade dörren, glad i hågen med godispåsarna i högsta hugg, till ett varmt hem som doftade rotmos och julkorv. Lycka!
Det är snoorigt kallt ute idag, så jag glädjer mig över varma kängor (från Scorett, Canada Snow) och varm jacka, som jag än så länge kan knäppa utan problem. Och brallorna, det är mina senaste mjukisar. Lite finare liksom, med pressveck och sånt. Jag bor i dom här hemma (..från h&m).
Och precis nu, ligger jag ihopkurad under den varmaste filten vi har och ser fram emot en lugn söndagskväll. Under tiden vi gör karamellerna så finns det inte så mycket tid att provsmaka på, så ikväll tror jag att M och jag ska ha godisprovning. Så får det bli! En promenad ute i kylan lockar också, en liten bara. Så, en sån får det nog också bli.
MÅ SÅ GOTT IKVÄLL!
Vilken dag det här är alltså!
Jag har hållit igång sedan aptidigt i morse. Först undervisat, sedan varit på föreläsning och sist projektat med kompanjonen. Efter 8 timmar av hålligång och koncentration, var det skönt att ta en lugn promenad hem till lyan igen. Det snöade sådär lagom. Nu är mikropausen slut och jag och mannen ska iväg på föräldraträff. Jag längtar! 😉
Nedan ser du min dagens. Den kvalar, lätt som en plätt, in som en favorit direkt. Mjuk och skön.
Finns på lindex.
(och finn två fel…! ;))
TJINGELING!
Idag är jag vintervit.
Vintervit. I hundvalpsmysig plyschkjol (bikbok) , kalasbyxor och mjuk tröja (lindex).
Denna vecka är det mycket som ska göras. Jag har ju varit borta i tre veckor, vilket egentligen inte är tänkt att hinnas med under denna termin. Så, på något vis måste det ju märkas. Så är det ju. Men jag känner att jag har energi och tuffar på så gott jag kan. Idag kom dagboken lite i skymundan, och så kan det ju bli ibland.
Sedan vi hördes senast, så har jag hunnit varit på en världsbra konsert. Kära, kära vännen tillika min och M´s ”hund”, gjorde oss mäkta stolta igårkväll, där han stod och sjöng och spelade, tillsammans med ett galet duktigt gäng. Jag och M kände oss som två päron som var stolta över sin son. Typ så. <3
Och med den konserten i hjärtat somnade jag gott och vaknade till en alldeles ny onsdag. Visserligen en onsdag gråare än det där luddet man får i torktummlaren, efter en grå tvätt.
Men vädret är sånt man inte kan styra över, så det är liksom ingen idé att lägga ner energi på det. Så för att kicka igång dagen tände jag massa tända ljus till frukosten och halkade sedan iväg på den halaste promenad någonsin. Sedan drog jag iväg till skolan. Och där har jag varit och fyllt timmar med en underbar pianolektion och massa projektande med vännen C.
Nu har jag precis ramlat in i lyan igen och ska strax börja förbereda inför årets julbord med klassen. En tradition vi håller hårt i, det gillar jag! Så, ikväll kör vi. Jag ska göra en omelett med svampstuvning och steka prinskorvar så det osar om det! Det är knytis alltså. Himla bra påfund och brukar alltid bli så gott. Jag är taggad!
En grå-tvätts-grå onsdag, som döljs med något mjukt och vintervitt. En prinskorv eller tre. Ett knytkalas med sina vänner.
Det är en fin onsdag.
Senaste kommentarer