av Emmeli | maj 25, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner
Det var en så himla, himla fin konfirmationssöndag igår.
Solen strålade mot den klarblå himmeln.
Vi var där, helahela taikonsfamiljen. Älskade A bekräftade dopet och blev konfirmerad. Och själva konfirmationen var så otroligt fin. Jag är ju en känslomänniska och har lätt både till skratt och gråt. Och är det något jag tycker är vackert och som drar åt hjärtat lite extra, då vill det gärna trilla en tår eller tjugotre. Igår var en sån dag. Allt var så vackert; mässan, att se familjen på samma plats, att vara i och vid den kyrka som är min och mannens giftaskyrka och för att inte tala om den där lilla Minimannen som jag på morgonen klädde i vitskjorta och fluga. Håhå. Livet är bra fint! som en systerdotter småskrattande sa, som för att hinna före sin moster som hon visste skulle säga precis så…
Vi kör ett litet bildregn tycker jag!
Lilla Familjen fick äran att agera skjuts för konfirmanden till kyrkan.
Passade prima då jag och mannen spånat ut en strålande plan; åka dit till en halvtimme tidigare för att sova ner Miniman så att han kunde sova sig igenom hela alltet.
Miniman sövs.
Mamman sportade nyklänning och luftade vårskorna. Trots smått snorkall blåst offrade hon sig och drog till med en titta-här-vilken-fin-klänning-jag-har-pose.
Otroligt skön och något som känns som en användbar klänning. Finns på Lindex.
Så Minimannen somnade och jag och M vandrade runt kyrkan och satte oss på bänken bredvid den där kyrkporten vi stod utanför för snart tre år sedan.
Det var en så himlafin dag, vår bröllopsdag. Och den här kyrkan ligger så vackert till. Och inuti är den också så vacker. Det var helt enkelt ljuvligt att stå där inne och säga ja till mannen i mitt liv, gå ut och mötas av denna utsikt, plus en herrans massa familj och släkt och vänner med hjärtevarma leenden.
Ja, lite sånt tänkte vi tillbaka på där vi satt på bänken och väntade på att klockan skulle bli elva någon gång.
Så gick vi till slut in i kyrkan.
Det var en så fin stund där inne. Jag njöt av alltihopet och det var så mysigt att sitta där med mina gudsöner och hjälpa dom att sjunga med i psalmerna.
Liten?
Han sov. Och sov. Trots orgelspel, hög församlingssång och predikande och hej och hå. Han hade helt enkelt inte kunnat tajma gårdagen bättre.
Stolt är moster över dig, bästaste A (och grattis på din födelsedag idag!) .
Det var del 1, det.
Men nu tar vi en liten paus tills del två kommer och möter måndagen och ser vad den har att erbjuda!
Lillafrun
av Emmeli | apr 8, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Lilla familjen
Det känns som att jag skulle kunna sova precis hur mycket som helst just nu. Som att kroppen fått okej! och bara vill ha mer och mer. Och mer.
Hade jag varit hemma i norrnorr hade jag gått ann precis som vanligt, i alla fall. Ni vet, det finns ju alltid, alltid någonting att göra. Jag är urdålig på att bara sätta mig ner och göra ingenting. Jag älskar att grejsa med massa saker, helst samtidigt. Men man behöver pausa också. Den grejen blir helt klart lättare när man kommer från hemmet. Jag passade idag på att slänga mig i hammocken när Liten sov middag, till exempel. Något jag typ aldrig skulle göra hemma.
Ja, för det första har jag ju ingen hammock hemma i norrnorr.. men ni fattar..
Vansinnigt skönt. Och mysigt. Att dessutom få vakna till med en nyvaken Miniman..
Tillpiffade är jag, och såklart mina älskade pojkar, på väg till svärföräldrarna på middag. Vi har det så himla lyxigt här hemmahemma så oj, oj. Liten har dragit på sig sina röda böckar på fötterna och morsan premärar med en del av shoppingen från igår.
Mjukt och skönt och vårfräscht. Hela stassen kommer från kappahl. Ett ställe jag aldrig handlar på, förutom till Minimannen någon gång ibland. Men plötsligt händer det, liksom. 
Dessa jeans kommer jag att bo i.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2015 | Dagens outfit, Familj och Vänner, Liten ett år, Litens dagens outfit, Lyan, Mammalivet, Träning
Först toksnöig och blaskig. Då jag var ute och sprang. Men det gjorde ingenting, jag var så himla lycklig av att se för första gången på länge, länge, när jag är ute och motionerar. Jag premiärsprang med lösögon (linser). Vilken succé! Tills jag kom hem och det efter en stund bara stacks och skavde och jag såklart blev as-arg i ett nafs och slet ut dom där jädra lösögonen.
När mannen åkt på uppdrag, jag och Minimannen gjort oss redo för att ha finlördag tillsammans, då kom plötsligt finvädret tillbaka. Det droppade från taken i raketfart och solen sken. Riktig vår!
Vi gav oss ut såklart. Men först…
…var ”vi” bara tvungna att checka så att finlampan absolut inte stod som den skulle.. och..
..att absolut inte antennsladden var i. När ”vi” checkat det, då gav vi oss ut..
Vi slog två flugor i en smäll. Promenerade och fick solsken i fejjan, och tog dessutom svängen förbi affären för att handla några pinaler innan vårt finfrämmande skulle komma. 
Så blev det till sist plinga-på-dörren-tid och där stod ett gulligt par. Och vi hade en så himla mysig kväll tillsammans. Liten fick så fina födelsedagspresenter som vi lekte med. 
Så dansade vi disco på vardagsrumsgolvet och åt himlagod middag, 
Så föll mörkret utanför och det började bli kväll för två små. Men först efterrätt! Pojkarna var i heaven när dom fick äta fruktsallad, själva, ur varsin skål. 
Lycka för två minimän!
När det var tid för mammorna att få sig en lugn stund med en varm kaffekopp i handen, med vitchokladgratinerade hallon och vaniljglass till. Då gick pojkarna på bio..
Minimannen tog sin snusksnuttesjal om sig, lånade ut sack´n seaten till kompisen och så slog han på sin favorit- Pettson. Alltså, hur gulliga får man vara!
Så avslutade vi, när köket var helt upp-och-ner av alla leksaker, småpojkarna fått pyjamas (inte Liten, för han ”skulle bara vara nakenfis en stund, han brukar inte kissa…”), slurpat välling och det enda som var kvar var att kramas hejdå och godnatt.. då hör vi hur någon står och plaskar (jag överdriver inte!) i köket. Barnaken och överlycklig…. inte ett dugg brydd.
Jo, jo.
Vi kramades hejdå, vinkade genom fönstret och sedan släckte vi ner för Earth Hour. Jag nattade Liten i storsängen och somnade själv såklart (standard med storsängsnattning). Men blev väckt av mannen när han kom hem. Klev upp som en yrhöna och gjorde lyan fräsch igen. Sen stupade jag i säng. Varm i hjärtat efter en lördag med allt möjligt gott, för både kropp och själ. Lite plask på toppen gjorde ju bara att jag fick skura köksgolvet en gång till…
Och idag vaknar vi till söndag och jag har fått en lagomlång sovmorgon. Nähä, lurad! Det är ju sommartid idag..inte konstigt det känns grusigt. Och! Det här är inte vilken söndag som helst på annat sätt heller, för vi väntar storfrämmande!
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | mar 25, 2015 | Dagens outfit, Lilla familjen, Mammalivet, Shopping
En riktig leka-på-golvet-med-Liten-klänning. Eller världens mest perfekta frökenklänning. Eller helt sonika bara en väldigt skön och fin, mjuk och välkvallad jeansklänning. Jag är toknöjd över mina nya vårkarameller som mamma hängde på mig i söndags. Sjalen är helt ljuvlig också. Ibland är det så himla roligt med något nytt, än hur ytligt det må vara.
Så här så jag ut när jag var på det där tokuppstyrda seminariet i måndags. Klänningen matchade jag till mina redan välanvända Blundstone jag fått i gåva från Footway.
Kära nån. Jag och kompanjonen hade inte förstått att man kanske skulle ha förberett sig inför detta. Så väldigt olikt oss, vi är två riktiga kontrollfreaks båda två och lämnar sällan saker (särskilt inom skolan då) åt slumpen. Så när vi märkte hur en efter en bara rabblade upp en massa väl varlda ord… då började vi svettas lite. Men innan det var vår tur hade vi genom tysta väsningar och något slags hitte-på-teckenspråk mellan varandra, lyckats vifta fram en presentation, vi också. Livets absolut roligaste, med tanke på hur den uppstod..
När vi sedan ramlade ur salen och ut ur det där universitet vi hade gått som galningar fram och tillbaka igenom, i 35 minuter, för att ens hitta till salen. Efteråt, skrattade vi rätt gott. Om man säger så.
Och det där var livets sista seminarium, i alla fall inom denna utbildning.Kanske får jag för mig att sätta mig i skolbänken igen, någon gång. Det vet man ju aldrig, liksom.
Men nu… nu ska jag bara, bara njuta av att den här marathonlånga högskoleutbildningen är över. Att jag bara, bara ska få vara hemma och njuta av våren och mer än så, av min älskade lilla Miniman.
Så ska vi ju börja packa dom där makalöst efterlängtade kartongerna snart också. För inom ganska-kort ska vi iväg på nya äventyr. Det här älskade kapitlet i norrnorr, ska bytas mot något helt annat, om man säger så. Helst hade jag och M börjat packa igår…
Den här veckan är så himla lyxig. För vi har pappan hemma massor också. Så idag till exempel, ska vi ha fin-onsdag, alla tre tillsammans. Det blir en bra dag, det här.
Må så gott!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 12, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar
Så var det plötsligt torsdag, som är som min fredag, och jag sitter här med knuten på sned och gnuggar sömnen ur ögonen.
Bredvid mig snusar mina två. Vackraste synen jag vet.
Jag försöker vakna till liv och förbereder mig för en musikfrökendag. Här ska både sjungas och spelas och dansas. Det blir kul!
Här trillar några bilder från häromdagen. I gammal favoritblus och i nya favoriter på fötterna. Jag lever i mina Blundstone (läs mer HÄR). Det var grått där, men idag skiner solen och himlen är blå. Redan nu. Vilken torsdagslycka!
Nu ska jag snusa på sovande bäbis och sedan dra iväg för torsdagfredag. Snart, snart helg och ännu en låtsasjobbarvecka är över!
Ha en god torsdag!
Lillafrun.
av Emmeli | feb 22, 2015 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Det var igår.
Jag och Liten var bjudna till hjärtevänner, dom som bor där ute på landetlandet. Så himla mysigt.
Och för en gångs skull, hade jag tillgång till bil, trots att M jobbar. Eftersom han nästan alltid annars har bilen, och det dom gångerna åks hela familjen alltid ändå är han som kör (för jag vill det!), så dröjer det mellan mina körgånger. Och jag hinner alltid tro att jag inte kan. En utav dom värsta känslorna, om ni frågar mig. Dessutom har jag jordens sämsta (på riktigt) lokalsinne och hittar efter fem år bara till stor-ica och gymmet. Det är sant. Nästan, i alla fall. Och dessutom är det ett jädra meck och bara ta sig ut ur lägenheten med vagn, packning, bäbis och allt vad det är, eftersom man till slut måste hamna med allt på samma plats och alla dörrar ska vara låsta och det är en del snö som ställer till det och gör att omvägen är rätt lång, och så. Min löptur på morgonen, gick åt till logistiktänk och memorering av väg!
Efter att vi ätit lunch och gjort oss i ordning, jag och Minimannen, drog vi ut genom dörren med alla pinaler och hämtade upp vagnen som vi prånglat in i förrådet och sådär. Liten hoppade in i bilen, jag packade in resten och packade isär vagnen i molekyler, eftersom vårt bagage inte har några gasfjädrar, och är omöjligt att öppna med en hand och dessutom lyfta en vagn med också bara en hand… jo, jo. Vi jobbade på.
Men vet ni? Vi klarade det! Vi kom fram, på en gång. Och det var fett mysigt att köra bil själv, med nöjd bäbis som sällis! Jag var helt överlycklig och det kändes som att jag hade klarat värsta stora grejen. Ja, för mig var det stort. Att krångla mig ur lyan, lyckas få ihop vagnen i delar, hitta dit jag skulle, köra…
Framme!
Hos vännerna behövdes ingen lära-känna-varandra-tid. Pojkarna tycker att dom känner varandra så väl nu, så det lektes och busades på en gång. Så kramar dom varandra också, stup i ett. Vansinnigt gulligt!
En sån här sa Minimannen att han önskar sig. Jag ska också bli en händig man!, som pappa, säger han….
Och jag bjöds på himmelskt goda semlor. Alltså, himmelskt!
Pojkarna hade det inte så dåligt dom heller!
Lite vispad grädde till det där och dom var i godishimlen båda två!
Sen packades molekylvagnen ihop och vi var ute på en solig finpromenad, ner till isen. Solen gassade och det var helt makalöst härligt!
Vi höll oss såklart på land. Jag är skiträdd för isar. Rent ut sagt.
Ina-hunden och världens bästa L. Hon är precis som en extrastorasyster för mig, L menar jag. Att ha en sån, är stor lycka. <3
Ina-hunden är vacker som bara den, tycker jag.
Sen gick vi hemåt igen. Liten somnade och sov middag. Jag fick lyxen att slänga mig på världsskön kökssoffa och nästan-somna. Minimannen vaknar och vi tackade för oss, en himlamysig dag, och åkte hem igen.
Då var Minimannen snart-är-jag-ashungrig-hungrig, och jag körde hela 5-myoror-är-fler-än-4-elefanter-reportoaren. Gick fint. Tills jag skulle packa ihop vagnen (igen!!!) och ungen trodde jag lämnade honom i bilen. Avgrundsvrålet, uppdaterad version…. när jag fått på däcken på shassit så stod jag inte ut längre, hjärtat gör så ont av sånt där skrik, så jag skulle lyfta ur honom ur bilen… då låser sig bilen!! jag får totalpanik i en halvsekund, känner hur blodet stelnar till i kroppen. Tills jag kom på att bilnyckeln låg i jackfickan. Tokskakis fick jag bäbisen i famnen och på något vis lyckades jag med en hand prångla ihop allt och rulla hemåt. Kände mig som en oxe när jag bara packning på en hand och bäbis på den andra, upp för trapporna.
Vi ramlade in genom dörren och stekte dom där pannkakorna det första vi gjorde. Sen somnade vi tillsammans, klockan nio. Och vaknade idag, klockan nio! Helt galet.
Jag är fortfarande så glad över gårdagen. Det var världens pangdag. Äventyr, till fina vännerna, bara Minimannen och jag. Hejja!
Nu ska vi ta vara på söndagen allt vi bara orkar. Hela familjen är hemma och solen skiner, härligt!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer