av Emmeli | dec 15, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Det tar ju sin tid för mig, du vet.
Att komma ner i varv, liksom. Just nu känns det som om både kropp och knopp jobbar på högvarv, fastän det inte alls behövs. Och det är svårt att bara slappna av, tvärt och på en gång. Men jag jobbar på det.
Idag har vi prioriterat att fylla kylskåpet, lagat lunchmat till Liten (han tog den allra sista portionen med sig, i matsäck igår på färden. Bra beräknat, Minimannen!) och frusit in.
Julen för mig, är bland annat alla goda dofter. Så vi har också stoppat nejlikor i apelsiner idag.
Minimannen var så koncentrerad. En mini-stund, men ändå…
Och det där är väl jul, om något! Och doften är himmmmelsk!
Att bara göra annat än vad man oftast gör en måndag, är så skönt. Varva ner, genom att peta nejlikor i en frukt. Kräver inget engagemang av hjärnan. Eller sitta på kökssoffan och sörpla kaffe ur dom där små, små kopparna. Så skönt. Det blev tyvärr ingen risjakt. Vi höll på att halka och slå oss, bara vi gick utanför dörren på lillvägen precis utanför. Det har spöregnat hela dagen, vilket är fullkomligt ofattbart denna tid på året, men så är det. Blött, mörkt, grått, halt och en otäck kyla. Nu önskar vi vackert juletidsväder, visst?
Nu har jag slappnat av ännu mer, genom ett träningspass. Det låter omvänt, jag vet. Men man är väl aldrig så uttömd på spänningar och gammal-stress-energi, som efter ett träningspass? Att nu bara få sätta sig i bilen och rulla mot min hemby och mina föräldrar, för middag. Det, är så lyxigt att jag ramlar baklänges. Och alla dessa dagar av tillsammanstid vi har framför oss, Lilla familjen, det är också så lyxigt att jag inte vet vart jag ska he mig åt för håll!
Men ja. Det tar ju lite tid, det där. Att landa, börja andas lite lugnare och djupare andetag, efter att det varit mer än full fart. Och man får låta det gör det. Ta tid, alltså.
God kväll, rara Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 14, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning
Hej i fredagen!
Har ni också sån där singlande snö, några minus och såna julkänslor att det nästan är löjligt?
Eller är det bara jag? Nä, till och med mannen mumlade tidigare om att han visst också hade det. Och det är ju inte så konstigt heller. Vi kom nyss från stor-ica, efter den obligatoriska fredagshandlingen, och där var det julmust och skumtomtar och glögg och pepparkakor och gudvetallt, i höga travar. En flaska glögg, pepparkakor och gräddädelost fick hänga med oss hem. Japp. Nu är det lov att börja julmysa. Det har vi bestämt.
Vi slog också slag i saken, att gå till optikern med undertecknad. Jag behöver verkligen nya glajjor men är så förbenat velig att jag bara måste uuuut så fort jag kommer in genom dörrarna på alla glasögonställen. Men idag gick det bra, jag fick strålande hjälp av en tjej jag bara var tvungen att säga rakt ut vad jag tyckte om henne. Att hon var så himla bra! ,alltså. Och vad glad hon blev! Kul för mig! Så nu har jag 4 bågar som ligger och väntar på mig… fyra ska bli en. Håhåjaja. Jag har såklart fastnat för den bågen som visst kom in i förrgår och sannerligen är smått, hutlöst dyr. Nåja, världsliga ting. Men det är väl typiskt, ändå.
I övrigt har dagen tuffat på och bara varit fantastisk mysig. Efter BVC-besöket med älskade Minimannen så satte jag igång och pysslade.
Jag älskar att pyssla. Och förra året gjorde Storan mig varse om vad lummer är och hur gulliga gransar man kan göra med den. Bara vira en ståltråd till den form man vill ha kransen. Ett par varv tråd. Och sen lindar man lummer runt tråden. Liiite pillrigt, men efter ett tag ser ruffset mindre ruffsigt ut och mest bara chramigt och gulligt. Och juligt, förstås! 
Mannen serverade varm hällekaka och kaffe. Den mannen, alltså.
Och så där blev den. Årets hjärtekrans! Jag gjorde någon slags upphängningsanordning av en lämpligt lång bit spets, som jag hittade i pyssellådan (klickar du HÄR kan du läsa om förra årets beskrivning och vem jag då hade till ”hjälp”…). Man tager vad man haver…
En liten variant blev det också. Till M. Med hampasnöre till upphängning.
Vissa dagar är lite bättre än andra.Det här är en sån. Och med julpyssel på agendan, kan det liksom inte bli annat än bra. Dessutom har jag varit ute och sprungit i vintervädret också. Och jag har sagt det förut, men jag älskar att springa på vintern. Jag mötte en farbror som sa Det där ser bra ut, det där! . Du kan ju bara tänka dig hur glad jag blev…jag sprang likt en travare som fått på tok för mycket kraftfoder till frukost…. Men! Det var så himla härligt, springturen, det var dit jag skulle komma med orden.
Och nu har vi alltså precis varit nere på stan för andra gången idag. Jag har slängt mig på sängen och tänkte dra filten över mig en stund, innan vi ikväll ska möta upp ett gäng vänner för restaurangmiddag. Bäbisen ligger redan här bredvid mig, snusandes.
Idag är livet mer än gott.
Önskar Dig en världsfin helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2014 | Emmeli pysslar
Medan vi njuter av Lilla-familjen-dag, ute på vift med nära, kära. Så dagbokar dagboken, aaaaldeles själv. Lydig, alltså!
Något gott att ge bort. I en liten burk, med en gullig lapp. En gåva som inte kostar mycket alls, men som visar att man gjort sig för, tänkt till och använt kärlek på toppen. En strålande gå bort-gåva.
Koka en jordgubbssylt, eller annan sylt för den delen. Här kokades jordubbssylt. Ner med frysta jordgubbar (typ en liter), helst från sommarens svenska, häll på en liten skvätt vatten (kanske en halv deciliter?), strössla på lite syltsocker 
(jag går INTE efter något syltrecept, det är alldeles för mycket socker för min smak, jag smakar av eftersom, tar lite i taget). Låt koka, lääänge, typ tills du lessnat för andra gången. Och glöm inte att strö i lite vaniljpulver, eller att koka med en vaniljstång. Det är såå gott! …och sedan kommer det allra roligae. Pysslet!
En gammal glasburk. En snörstump. En pappersbit. En sax, penna och ja.. du förstår nog precis. 
Enklare än såhär kan det inte bli!
En ge bort-present som både är fin, mysig och god att ge bort.
Tips,tips!
Kram/lillafrunsdagbok
av Emmeli | aug 3, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Sommarhemma
Stavas det tråkdag, längtansdag, vemodig i kanten-dag?
Eller helt enkelt bara en lugn söndag, med avkoppling och nästan utan ord?
Mannen är på vift, till sent ikväll. Jag och Liten tvättar, hänger tvätt, sover (minimannen) och syr i kors (jag). Och vattnar blommorna och pratar med tomaterna som håller på att mogna och doftar himmelskt i solvärmen. Sen vandrar vi över gården, ner mot lagårn. Plockar ett par hallon från busken vi hittar, och så delar vi på dom. Han och Jag.
Det är ju bara sån här jag är; älskar full fart och att proppa dagarna med en massa att-göra. Men såna här dagar, som är segare än sirap, som heter söndag med mannen på avstånd och timmar att bara sitta på den där gamla turkosa stolen om jag vill. Såna dagar, dom behövs dom också. För att varva ner, längta efter en älskad och låta dagen vara i fred, utan fläng och flax- tempo. Liten njuter, och det gör mig gott. Så småningom rullar vi till Litens farmor och farfar och äter söndagmiddag. Och det är tusan inte fy skam. Utan snarare världens lyx!
Så idag har vi avkoppling med nästan inga ord. Såna dagar behövs, dom också!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 5, 2014 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Ja. Den här senaste veckan har det bäbispysslats. En hel del, faktiskt.
Måndag, för precis en vecka sedan, höll vi på med dom där, hiiiimla, gipsavtrycken. Dom, där vi först kletade ner lilla foten och den motsträviga handen i trolldegen som mannen fixat. För att sedan kunna fylla dom små avtrycken med gips, för att på ett snitsigt vis föreviga vår älskade prins fot och hand. Dom är ju så gulliga!
Men oom det krävdes sitt tålamod? – Oooh, yes.
Men, vi lyckades. Rätt bra faktiskt. Titta!
Handen ser lite motsträvig ut. Och precis så var det. En morrande Liten som tyckte vi var knäppa i huvudet. Så rätt han hade! Det var mig en mysig stund det där. Jag, tillsammans med dom bästa jag vet.
Och pysslet, det slutade inte där.
Näpp. Man kan föreviga på andra vis också. Genom foton såklart. Men också genom avtryck i färg. Och det.. gick också sådär..
Liten undrade VAD HÅLLER NI PÅ MED!?!?!?!?!? samtidigt som han spretade, bestämt, med tårna. Vi gav upp det där med färgen för en stund.
För att i fredags göra ett nytt försök. Och denna gång med proffshjälp. Vi fick fint främmande av näranära.
Och mannen snodde ihop en hallonpaj med grannmannens recept. Gott som bara den! Och finfrämmandet hade finbullar med sig. Såna med vaniljkräm i. …och med lite fredagsfika i magen gick det där med avtryckandet som en dans. Ja. Nä. Men much better than första försöket. Om man säger så!
Liten blev återigen inkletad i färg. Han kollade lika konstigt på oss denna gången. Men det kändes på något vis som om han tänkte okejdå era klantstollar, få det här överstökat nu då!
Och idag, har vi avslutat det hela. Lilla handen, full med blåfärg, satte avtryck som vi kommer spara i evighet.
Att pyssla med en Liten. Kanske inte alltid det lättaste. Men så förbenat mysigt, att det ju inte är klokt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 25, 2014 | Emmeli pysslar
Jag älskar att pyssla.
Det vet du redan.
Men det ska inte vara för krångligt, kräva för mycket tid eller tålamod. Fort ska det gärna gå också. Jag kan inte få nog av alla söta vårlökar som det går att köpa på varendaste ica eller blomsteraffär. Oftast trycker jag bara ner plastkrukan i något som sväljer alltihopet och bullar lite silkespapper runt för att täcka det fula plastiga. Men igår var jag sugen att göra något annat.
Jag delade på lökarna och satte i glasburkar och placerade ut i lyan lite här och där.
Åh. Här har vi påsk redan, minsann…. (Sa någon, lite småretigt men kärleksfullt. Inte jag. Inte S.)
Tre glasburkar står på köksbordet.
Easypeasy, fort gick det och fint blev det! 😀 Gult är inte fult. Gult är glatt.
TJINGELING!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer