av Emmeli | feb 23, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar
Det är söndag idag.
Jag vaknade av ljuset och en sol som kämpade sig fram bakom molnen och in i vårt sovrum. Jag hann tänka Nej, nu är klockan säkert jättemycket, det är så hiimla ljust. Då var det minsann en ljuvlig känsla att få kolla på uret och se att klockan hette åtta och att precis heela dagen var kvar.
Frukosten ligger i magen, kaffekoppen är slurpad och en kaksort är bakad.
Såna där.. vad hette dom nu igen.. skurna chokladbröd, tror jag. (Googla, det finns recept överallt. Jag tog mitt ur boken ”sju sorters kakor”). Mannen smakade ett hörn och tyckte dom var goda. Jag är totalt osugen, på att äta dom alltså. Jag vill liksom bara ha dom liggandes där. I den där blommiga burken…
…som att det lugnar mig på något vis?
Jag tänker inte grunna mer på det. Jag mår bra utav att baka, så då gör jag det. Att jag var tvungen att göra en törkaka nu, bara för att det absolut inte finns en millimeter plats i frysarna. Det är en annan femma.
Det är söndag. Mannen är ute i skidspåret och jag skulle mer än gärna ha varit med honom, men jag avstod. Såklart. Men en promenad, i fågelkvitter och ljudet dripp-dropp ifrån taken, det får det bli för mig!
HA EN FIN SÖNDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 7, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jag och M, Liten i magen
Känner du?
Om du blundar, och fantiserar… känner du vårsolen mot den vinterbleka huden och den lite vintertrötta kroppen? Den värmer. Hör du fåglarna kvittra och snön droppa ifrån taken? Det låter vackert.
Det gör jag.
Visst. Det är ett tag kvar. Och visst, så njuter jag av nuet och vintern och allt det där. Men snart.
…så är det vår i luften. Och vi kommer återigen få chans att möta den där energin som kommer av den där runda, varma, värmande, D-vitaminpumpande- solen. Jag längtar.
Jag längtar.
Och visst. Är det så, att det kanske inte är just våren i sig, att lökarna ska börja blomma och att snön prompt måste börja droppa. Jag har liksom inte ens satt några lökar i marken och jag tycker ju om snö och vinter. Men det är den där grejen, att jag vet. När den där tiden är inne, då ska jag bli mamma.
Jag drömmer om att vara ute och gå med den fina vagnen, med en välmående bäbis däri. Nerbäddad i en massa mjukt och skönt. Drömbilden; jag stannar upp, sätter mig på en bänk någonstans där solen strålar rakt i ansiktet och jag kisar med ena ögat, för att kolla på Liten. Förundras och beundras. Av det där livet, som är en blandning av mig och han jag älskar så starkt, så starkt.
Och idag var vi hos morskan igen. Bebbelyan (min mage) mättes och vi fick återigen lyssna på det vackraste ljudet vi vet; dom där snabba, snabba hjärtslagen. Plötsligt pekade tillväxtkurvan rakt upp. Det berodde på att Liten bestämde sig för att göra sig så stor som möjligt, precis när måttbandet låg på magen. Bebbens rumpa stod rakt ut och vi alla skrattade gott. Det var ungefär som om att någon försökte säga Titta vad stor och stark jag är, redan! 😀 Måttet stämde ju inte, så ett nytt fick tas när vi sagt Ja, ja, du är stor och stark. Och då var vi på mitten av kurvan igen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 1, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M
Det är lördag idag.
Det känns väldigt lyxigt, med tanke på att gårdagen var en fredaglördag. Vi tog den där långa promenaden, hamnade nere på stan sörplandes på en gräddig hummersoppa till lunch. Råkade shoppa en kasse full med minikläder som Liten bara tvunget, måååste ha (Jag måste sluta nu nu. Måste.). Och vår vita soffa fick ännu en kuddvän i pastell. Vi travade sedan hem igen, och förberedde inför en fredagkväll som kom att bli hur mysig som helst.
Fylld av näranära vänner. Såna som säger Alltså, det är ju luugnt. Vi kör dig till BB om M inte hinner hem! och såna man bara kan skratta, äta och umgås med och tiden på klockan bara säger poff och till slut funderade vi på om vi kanske skulle bädda ner dom på vardagsrumsgolvet, fastän dom bara bor 10 minuter bort. Ja, en lyckad kväll.
Ja du vet ju det, vid det här laget. Att jag älskar att bjuda hem och fixa och greja med dukning och sånt. Älskar att stå i köket tillsammans med mannen, där vi slingrar armar, slevar och ingredienser om varandra. Ibland stöter vi ihop, hetsar varandra. Jag tycker att han jobbar för lugnt!! och han svarar med att han tycker att det är bättre det, än att det ryker…Jag försvarar mig med att temperament är bra, det smakar gott. Han små-ler, kysser mig och sedan fortsätter vi. Kärlek.
Igår fick jag chansen igen. Och jag njöt.
Och idag är det alltså lördag.
Jag bara tackar och tar emot.
MÅ SÅ GOTT IDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 8, 2014 | Bröllop, Emmeli pysslar, Laga, Baka, Äta
Ja, det är precis det jag pysslar med idag.
Vårt bröllopsalbum håller äntligen på att ta form.
Jag har suttit och glott på bilderna i en evighet nu. Får beslutsångest hela tiden, hur i hela friden jag ska sätta bilderna för att det ska bli perfekt. Men, den där dagen var perfekt, så hur än jag klistrar så blir det nog bra.
Att klistra fast den bästa dagen. Ingen dålig känsla må jag säga.
I övrigt har jag varit ut på en promenad i surdimman. Ville ropa glädjerop när jag idag helt plötsligt kunde gå så himla bra, knappt något ont. Dagsformen alltså, bara hänga med! Och dagsformen verkar vara på topp, eller uppochner beroende på hur man ser det, när det gäller maten också…. jag ska strax börja med middagen …. LAX! Vad i hela friden. Jag som inte har kunnat säga ordet ens, under hela preggoteten, är nu sugen på den där firren. Jag säger då det.
Ha det så gott tills vi hörs igen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 19, 2013 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner
Dessa dagar alltså.
Hemmahemma, den där tiden innan jul. Bland en sprakande brasa, en massa julstök och ljusdoften av äpple och kanel. Att ha en hel dag, till att bara göra precis vad man känner för. Vara ute, spela piano, åka en sväng till stan för att klämma på bäbiskläder och köpa fotoalbum till något som ska fixas inom kort (inom kort och inom kort, hajjaru? ;)). Och en dag, för mitt årliga uppdrag; att klä julgranen. Pappa bär in granen och fixar ljusen tillsammans med mannen, som kliar sig på hakan och säger hm… lite mer till höger kanske? Mamma, beskådar, bakar limpa och proppar nejlikor i apelsiner. Och jag, jag njuter och klär granen så fint jag bara kan. Varje år är det den finaste granen vi har haft och varje år är den klädd helt perfekt. Enligt mina stamceller alltså. <3
M och pappa.
Mamma.
Och undertecknad.
Det är så himla mysigt att klä granen med pumlor från Lillmormor; min mormors mamma. Ja, såklart är många mycket nyare än så, men till exemplet glittret jag håller i händerna, det är ifrån gammelmormor. Henne hann jag aldrig träffa, sladdis som jag är. Men jag tror hon var gullig och god. Jag känner det i glittret.
Så. Nu är det jul igen. Granen står så grön och grann i stugan (eller grottan?) och limpan är bakad. Och nu tänker jag inte skriva ett ord till. Jag måste gå och provsmaka den. Limpan alltså.
Hur har ni det i stugorna? Julstökas det för fullt?
Hursomhelst, så önskar jag att Du har det bra där du är!
Kram/lillafrun
av Emmeli | dec 18, 2013 | Emmeli pysslar
Oj, det här är ju inte klokt.
Sedan i eftermiddags har jag suttit på fällen, med tejp, papper, rött sidenband, hampasnöre och allt som kan tänkas behövas för att slå in julklapparna sådär som jag vill ha dom; personliga och välgjorda. Inte bara ihophafsade i någon stress dagen innan julafton. Nä, jag vill hinna titta och njuta, sådetså. Men, tomteverkstad, tills nu alltså!? Ja, en matpaus, en kaffepaus, 10 kolla-på-magen-och-inte-förstå-vad-Liten-pysslar-med-pauser… Men annars, non-stop. Och så är jag nöjd också. Och har en aningen ont i baken.
Gammeldags med brunt papper och rött sidenband, eller rött papper med brunt hampasnöre. Bara det finaste åt en LaxbäcksEva. Vem är det, undrar du. Äsch, det är ena syrran. Det svärmar av interna smeknamn i våran familj. Ibland undrar man vad folk heter på riktigt.
Det finns i alla fall få saker som får mig i sån julstämning, som att sitta på golvet, på mitt rum här hemmahemma och slå in julklappar. Nu är det gjort för i år. Och jag kan inte riktigt förstå var det här året har tagit vägen, samtidigt som jag förstår precis. Livet.
Det är hög tid för kudden, säger detta preggo. GODNATT!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer