av Emmeli | okt 2, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik
Jag vet tusan inte var jag ska börja.
Igårkväll?
Världsmysig, lugn kväll. Jag och S somnade som två stockar efter klockan åtta. Inget konstigt. Men jag vaknar och yrar kring 23, ingen man hemma? Ringer honom, som svarar och säger Hej älskling, jag är hemma om 5 minuter. Skönt, tack och lov, han lever, tänkte jag. Och in genom dörren kommer han hem, 5 minuter senare, småskärrad; Vet du vad jag såg nyss, precis efter att vi lagt på?
En älg, säger jag utan tvekan. Det är liksom det jag går och tänker på och oroar mig för, när jag vet att han är ute på mörka vägarna och far, efter jobbet. Att den där förbannade älgen ska dyka upp igen. Inte samma som krockade med oss, såklart. Den blev en ängelsälg på direkten och bilen åkte till skroten. Vi hade en himmelsk änglavakt. Rädslan hänger kvar. Igår var det nära, igen. På motorvägen.
Allt gick ju bra. Men tankarna snurrade efteråt. Alla Tänk om. Vi somnade i en tacksamhets hög, alla tre.
Och idag?
Jaa… vad sägs om att jag och S sovit totalt tolv timmar och att mannen i morse stängt av alarm efter alarm i sömnen och att vi vaknar 45 minuter innan M ska stå och föreläsa och jag börja skriva och dagen dra igång i 120. Att försova sig, finns det något värre? Ja, det gör det ju givetvis, men du förstår vad jag menar. Hela dagen blir helt yr och jag vimsade på som en galning och när jag öppnade dörren till världens bästa skrivarkompanjon, så var jag fasiken blank av svett i pannan. Nyduschad svett, ska tilläggas!
Det är såklart underbart roligt att det går så bra för M…. det är dock liiiite körigt alltså. Särskilt när det är såna här ”köttisdagar”, som vi säger; M jobbar med två olika uppdrag, är borta typ 14-15 timmar och jag har Liten själv, vill roa, mysa med han och samtidigt försöka skriva på ett uuuurbra examensarbete. Som tur är, är inte alla dagar såhär. Jag snodde ihop lunch till kompanjonen och mig, som en liten kompensation för att hon var tvungen att hänga på i taikonsvevan. Hon är bäst, den där C. Och jädrans, vi var himla bra idag, trots kaos.
Ja och sen är jag ju som ett barn innan julafton också. Jag fyller ju år snart för tusan! Och det ska bli middag och mys och jag försöker göra så gott jag kan för att alla ska ha det så bra det bara går. Vilket innebär ett gäng olika varianter på maträtter eftersom alla inte äter samma sak. Men jag älskar mina vänner och vill liksom göra det för dom. Hjärnan får gå lite på högvarv helt enkelt.
Så i eftermiddags, när vi skrivit klart, sagt tack för idag och jag var så trött på att tänka och känna efterskalv av försovningsstress. Då drog vi ut.
Och det är ju så vackert ute nu! Vi gick långt. Stannade vid vattnet och satt där och filosoferade.
Jag googlade på ”maträtter att laga till sin 6 månaders bäbis”. Liten håller ju på att matskolas in lite, och det går som hejsan. Han får smaka på allt och tycker allt är gott. Jag antar att jag ska vara överlycklig. Det är bara det att mamman mest tycker det är sorgligt och jobbigt. Inte Liten. Han partade till torsdagen med att gå förbi affären, idag igen, för att handla sin första haklapp. Det gjorde han rätt i!
Mörkret har fallit utanför fönstret. Den där tvätten är intagen och morsan ska torsdagsstäda. Sen, när S tänker sova. Nu är bara mys som gäller. Med han jag kallar för Bulan och Livet självt.
Livet alltså. Just nu, vissa dagar, smått kaotiska. Men jag kom på mig själv under promenaden idag, med att gå och le.. Och så fnissade jag åt mig själv, där jag gick med tofsen på snedden, i mina käraste byxägodelar (fjällrävenbrallorna) och med en glad bäbis i vagnen.
Jag älskar livet. Och det finns iiingeningeningenting jag skulle vilja byta det här mot.
Dagens novell. Ha en god kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 29, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Sommarhemma
Ja, så blev det måndag och dagen vi packade väskorna, tittade ut genom köksfönstret en sista gång och sedan drog mot norrnorr.
Vilka fantastiska dagar vi har haft. Mannen har visserligen jobbat som en galning och inte alls haft mycket till ledigt. Men ändå, vi ha varit där vi älskar att vara, och det är liksom det som räknas. Jag och Liten har haft lyxdagar, varje dag.
Vi åker hemåt med massor av friskluft i lungorna, ett gäng svettiga träningspass för morsan, magarna fulla av himmelskt god mat och så en massa sömntimmar in på sovkontot.
Sista septemberveckan för året, startade idag. Vi har sagt hejdå, igen och befinner oss nu i norrnorr.
En stor bula, en lyckad bilresa, ett välkomnande av lyan…. i form av en exploderad glaskupa från lampan inne i klädkammaren. Det var glassplitter överallt. En stor suck. Men vips var det bortstädat, vi hade tvärhandlat och nästa minut var vaniljljusen tända, packningen halvt uppackad och älskade gullvännerna satt med oss vi middagsbordet och åt.
En sak till! Jag är lite sur. Eller ganska mycket sur. Har ikväll upptäckt att alla våra merinoullskläder, dyra sådana, är malätna. Hål överallt. Såå surt. Materiella ting, men det är ändå surt, det måste jag få tycka.
Så Japp. Det var vår måndag. Både lite ris och lite ros.
Just nu dricker vi kaffe, bäbismyser och har det himla bra. Slutet gott, allting gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Ett kramande hejdå till Torehunden. Innan vi åkte från hemmahemma och mina älskade päron. Dom som alltid ställer upp, i vått och torrt. Som finns där och svarar i telefonen oavsett tid på dygnet, som vill göra allt det bästa för oss allihopa och som kramar och älskar oss, precis lika mycket nu, som då. Då, när vi var små.
Mina älskade pojkar och så Torehunden. Han, som är så grääsligt avundsjuk på Sixten, att det nästan är lite skrattretande. Lilla hunden, med dom stora känslorna.
Vi rullade in på gården till vårt Sommarhemma. Plötsligt blev vädret så vackert. Varmt och sol.
Jag och Storan har varit ute och mysjoggat. Och pratat och pratat och pratat. Det var underbart skönt.
Och titta här! Tror du att jag är peppad på att åka härifrån imorn?
Jag har suttit på bron, vid gammhuset, och filosoferat. Och jag säger inte att det är lätt, att allt känns så bra just nu. Jag säger inte att jag mår som allra bäst. Men jag säger, att jag är evigt tacksam för min älskade familj. Både den stora versionen och min alldeles egna. Den Lilla.
Nu ska jag njuta allt jag kan av den här kvällen. Och så ska jag säga några gånger till, till mig själv; Du är faktiskt också bara människa. Och det råkar faktiskt, vara helt okej.
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt, att erkänna det för sig själv.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 4-6 månader, Träning
Jag kanske säger samma sak om och om och om igen.
Men, dom här dagarna här hemma, är så värdefulla och välbehövliga.
Igår var det lördag. En sån himlabra en. Vi hade tidig träningsdate med Storan. Jag hade skrivit ihop ett nytt passupplägg som visade sig vara tvärjobbigt och idag har gett skön träningsvärk i hela kroppen. Efter passet drog M iväg på jobb och jag och Liten åkte till lilla byn jag bott i, och kallar för mitt hemmahemma.
Vi möttes av god lunch och sedan gick vi ut i stormen. Liten gungade så det kittlade i lilla magen. Och så var vi ut på långpromenad med Torehunden. På grusvägar, omringade av stora lägdor, förbi lillskolan och husen som jag fortfarande kallar för farmors och mormors.
Sen sov han, Minimannen, i den sköna luften, i tiiimmar. Mamman passade på att lyxa med långdusch, att sätta upp håret i annat än en knut eller svans och så grävde hon bland sin mammas prylar och lånade hennes smink. Jag kände mig, på riktigt, som 12 år igen. Sen kröp jag ner under filten i soffan, och somnade. Vaknade efter en stund för middag, så god att jag tjöt rakt ut. Mammalagad mat. Den går inte av för hackor!!
Efter middagen hade vi världens skönaste lördagshäng här.
S tog sig också en dusch, satt där på golvet och höll i munstycket själv. Så söt att mamman dog söthetsdöden ett par gånger. Kvällen spenderade vi sedan i en varm nyduschad hög i soffan, framför brasan. Ända tills att pappan kom hem, mitt i natten. Då kröp vi ner i bäddsoffan där uppe på övervåningen och har i natt sovit som tre klubbade sälar. Ja, kära nån vad jag har sovit under dessa dagar. Och behövt alltihop. Precis varenda minut.
Idag vaknar vi till veckans sista dag. Mannen är ledig och vi har en heeel dag kvar här hemmahemma, tillsammans. Att ännu en morgon ha fått äta denna brakfrukost, sörpla kaffe framför brasan och bli ompysslad som om jag vore 12 igen. Det är sån lyx att det finns inte.
Tacksam, är jag.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 27, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Vilken mysig dag det var igår.
Jag, mamma-mormor och Liten tog bilen mot stan. Jag hade kunnat vända bara vi kom fram, var liksom dönöjd över att ha kört själv och dessutom kört fel och svängt av E4an och kommit rätt igen och lyckats parkera bra bland löningstokiga. Men, såklart vände vi inte. Vi strosade runt, och jag njöt så. Mamma var min personal shopper. Jag har liksom struntat i det där med att shoppa kläder till mig själv, ett bra tag. Det är ju bra, såklart. Men jag älskar ju samtidigt det där. Så jag stod i provhytten och mamma hämtade det ena plagget efter det andra och sa prova här! å, den var du fin i! ta den här halsduken runt dig också.
Ja, där har ni framsidan, förresten!
Så, sådär höll vi på, jag och mor. Och så åt vi lunch och shoppade åt Liten och gick på kullerstenen genom spöregn och blåst och blev blöta och kalla och efter att vi strosat färdigt tyckte vi att det var väldans skönt när vi väl kom fram till bilen igen. Vi åkte hemåt och landade på direkten i Mäjadalen. Där startade vi fredagsmyset tidigt, umgicks i köket allihopa bland mysig fredagsmusik och Storan kokade himmelsk kantarellsoppa och det gjordes vitlöksbröd, bakades äppelpaj och Liten, han var omringad av såna som älskar han. Alla, alltså.
Vi åt och mådde som prinsar och prinsessar och när det blivit natt och var så svart att man knappt såg någonting där utanför, då åkte vi hemåt, jag och Liten. Vi väntade och väntade, på pappan. Minimannen sov och jag låg på aga. Väntade, på han som igår pendlade ett avstånd som man inte ska pendla på en dag men som han gör för att han älskar och vill vara så snäll jämt. Han är ju sån, min M. Och åh, så gott vi somnade alla tre när han väl stod där i regnet på bron, kring två i natt.
Idag tog vi sovmorgon. Det stormar utanför fönstret och det är lördag. Min älskade man ska iväg om några timmar igen, så nu njuter jag och Liten järnet av att ha honom här med oss.
Ha en fin helg alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 26, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 4-6 månader
Det är fredag idag.
Vi vaknar, här i huset. Jag kan inte tänka mig ett bättre ställe att vakna till fredag i. Radion spelar partymusik, vi sörplar nybryggt kaffe och laddar för en dag i stan. Bara jag och Mamma. Så himla mysigt det ska bli. Det är minst hundra år sedan vi gjorde något liknande.
Liten följer förstås med också och han säger att han ska göra sig fredagsfin i sin favoritbralla, och så den där bodyn med brandbilar på. Polarn o. Pyret all in, bara det bästa åt den bästa!
Och mamman ser ut såhär idag.
Okej… nu var mannen tvungen att åka iväg, precis NU, och bilderna är på den lilla datorn som han drog iväg med och ja, jobb går före dagbok, såklart. Den enda bilden som hann laddas upp var på min baksida. Den får duga, helt enkelt! Kanske får ni framsidan någon annan gång, haha! Gammkläder. Från topp till tå. Blus från h&m, jeans från Gina tricot. Och dojjorna är från Vagabond.
Efter timmar på stan av diverse ärenden, som att gå på min älskade butik Himlen runt hörnet, tjuvkika på både det ena och andra, då fortsätter fredagen. På det allra, allra bästa viset jag kan tänka mig; i Mäjadalen med Storan och hela gänget.
Vilken himla höjdarfredag vi har framför oss!
Må så gott, ni med!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer