av Emmeli | maj 5, 2014 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Ja. Den här senaste veckan har det bäbispysslats. En hel del, faktiskt.
Måndag, för precis en vecka sedan, höll vi på med dom där, hiiiimla, gipsavtrycken. Dom, där vi först kletade ner lilla foten och den motsträviga handen i trolldegen som mannen fixat. För att sedan kunna fylla dom små avtrycken med gips, för att på ett snitsigt vis föreviga vår älskade prins fot och hand. Dom är ju så gulliga!
Men oom det krävdes sitt tålamod? – Oooh, yes.
Men, vi lyckades. Rätt bra faktiskt. Titta!
Handen ser lite motsträvig ut. Och precis så var det. En morrande Liten som tyckte vi var knäppa i huvudet. Så rätt han hade! Det var mig en mysig stund det där. Jag, tillsammans med dom bästa jag vet.
Och pysslet, det slutade inte där.
Näpp. Man kan föreviga på andra vis också. Genom foton såklart. Men också genom avtryck i färg. Och det.. gick också sådär..
Liten undrade VAD HÅLLER NI PÅ MED!?!?!?!?!? samtidigt som han spretade, bestämt, med tårna. Vi gav upp det där med färgen för en stund.
För att i fredags göra ett nytt försök. Och denna gång med proffshjälp. Vi fick fint främmande av näranära.
Och mannen snodde ihop en hallonpaj med grannmannens recept. Gott som bara den! Och finfrämmandet hade finbullar med sig. Såna med vaniljkräm i. …och med lite fredagsfika i magen gick det där med avtryckandet som en dans. Ja. Nä. Men much better than första försöket. Om man säger så!
Liten blev återigen inkletad i färg. Han kollade lika konstigt på oss denna gången. Men det kändes på något vis som om han tänkte okejdå era klantstollar, få det här överstökat nu då!
Och idag, har vi avslutat det hela. Lilla handen, full med blåfärg, satte avtryck som vi kommer spara i evighet.
Att pyssla med en Liten. Kanske inte alltid det lättaste. Men så förbenat mysigt, att det ju inte är klokt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 28, 2014 | Familj och Vänner
hej, det är jag igen.
Liten.
I fredags var jag på fredagsmys i Mäjadalen. Så myyyysigt och gott. Min kusin fyllde 5 år. Aaaascoolt!
Han bjöd på tacos och en hemmagjord prinsesstårta som var så god så vi small av hela högen. Ja, jag fick faktiskt smaka. Inte på sked…. men i efterhand liksom. 
Min fina kusin. Snart är jag lika gammal som du…
Och idag är det måndag. Vad jag gör?
– är på väg ut på veckans första långpromenad. Mamma har haft en grinmorgon. Tårarna har trillat och hon har tjatat om och om igen, om att hon älskar mig så. Tror jag det!
Men nä, nu ska vi ut. Tack kusin för kalaset, det var en höjdare. Och tack mormor och morfar för att jag har fått bo hos er typ huuur mycket och länge som helst, jag trodde jag hade flyttat till er för gott!? Men alltså… vet ni, jag är om möjligt, ännu nöjdare med livet sedan jag kom hem till min lya igår. Jag njuter som bara den. Och så mysigt det var igår kväll; jag, mamma och pappa somnade i en endaste hög på sängen, efter att vi varit ute på promenad med gullvännerna. Vi somnade typ klockan kvart över nio. Partylarty…
Hejdå. Ha en bra dag!
Kram/Liten
av Emmeli | apr 27, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen
Vilka veckor vi har haft här hemma.
Det har nästan varit för härlig,t för att vara sant. En massa tid med världens bästa man och bäbis, hemma hos älskade päron. Med en sol som gassat, vaaarje dag. Ja, jag tror sjutttsicken det varit soligt varje dag.
Gott har det varit. Hela vistelsen. Gott, för både hjärta och själ.
Och nu är jag på väg hem med dom där två. Älskad och älskad. Mina två män här i livet. Soooom jag älskar er. Snart är vi hemma.
Tack. För dessa veckor och för att jag har ett fint hem att komma hem till. Det är lycka!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 26, 2014 | Familj och Vänner, Liten 0-3 månader
26 april.
Mormors födelsedag. Och jag, är 7 veckor gammal idag. Alltsåå…. slå det om du kan!
Jag kör morgonmys i body som jag fått av mammas bästis. Det är elefanter med kalashattar på. Hur passande!?
Först och främst: Mamma och Pappa älskar mig. Mest av allt på jorden.
Sju veckor gammal alltså. Jag ler och är så glad. Skrattar med världens gulligaste lilla ljud. Lyfter huvudet lätt som en plätt, är stadig som en intevetjag. Jag skulle vilja kalla mig stark! Pratar gärna, med allt och alla. Men dom verkar ju smått tröga, hela högen. Förstår dom inte vad jag säger!?
Och ljuset, genom dom där fönsterna, det är bland det vackraste jag vet. Jag fullkomligt älskar att kolla mot ljuset.
Men mörkret är också skönt, på natten. Och i natt, då firade jag med min första helnatt. Vaknade inte ens den där enda gången som jag brukar…. mamma och pappa såg ju ut att sova så gott… och förresten, så sov jag också som en prins. Så, det fanns liksom ingen anledning att vakna.
Mysigt.
Vad som är mysigt?
Jaa… att sova bredvid mamma och pappa, till exempel. Och äta. Och sitta och gunga i mammas gamla babysitter. Och att vakna till en lördag, där jag fyller sju veckor och min älskade mormor fyller några veckor till. Men bara några. Som present har jag gett henne mig. Japp, hon får pussa och krama på mig huur mycket hon vill, hela dagen.
Vi var uppe med tuppen i morse. Alla, förutom mormor. V fixade frukostbricka, med massa gott, prickigt paket och vackra blommor på. Sjöng och sånt. Sen somnade jag och mamma om, mitt på golvet.
Mormor är värd det bästa.
Igår fyllde min kusin år. Jag har massa kusiner. Och jag älskar dom allihopa. Men nu ska jag sova en lång stund, så gårdagen kan jag berätta mera om. Sedan.
Ses sen då!
Ha en myyyysig lördag.
(..vilket himla uttjatat ord. Mamma säger det hela tiden, Åh vad myyysigt! Och det ääär så myysigt. Och vad myyyysigt det ska bli. Blaaa blaaaa bla.)
Kram/Liten
av Emmeli | apr 24, 2014 | Familj och Vänner, Träning
Nu känner jag sådär igen; att ni ju nog nästan borde tröttna på att läsa om hur häääärrrrligt det är här. Men. Jag kan inte hålla mig.
-Jag njuter så det står härliga till (som mamma skulle säga!)!
Idag fick jag sovmorgon, Liten charmade gänget en trappa ner. Där en brasa sprakade och en syrra bakade ut det där kalljästa brödet, som kunde ätas varmt till frukosten. Himla mysigt! Efter frukosten masade jag mig ut i förrådet, hardcoregymmet. Med en lätt klump i magen, då jag visste att det skulle bli apjobbigt. Knäpp? Ja, det kan man kalla mig. Cykelpasset blev grymt i alla fall. Och klumpen förvandlades till en jädrar så bra jag är-känsla.
Lunch och sånt. Sen drog vi iväg till smultronstället här på jorden. Sommarstugan.
Jag och syrran gick långpromenad längs med den vackraste vägen jag vet, den som ligger alldeles intill havet. Tittade jag åt det ena hållet så glittrade det vackra blå, och tittade jag åt det andra hållet var marken fylld av vitsippor.
Det. var. så. vackert.
Det där stället, sommarstugan. Det ligger mig varmt om hjärtat. 
Nu står du högst uppe på toppen av sommarlöprundan. Vackert, va?
Det var första gången Liten traskade på denna väg. Men han gillade den. Mycket.
På vägen tillbaka stannade vi och sååg på vitsipporna… vi plockade inte en endaste en faktiskt….. Liten stod i diket och väntade. Torehunden satt insnårad i buskarna, stackarn.
Jag?
Jag ylade vårskrik och krälade på marken. Inget konstigt alls. 
Karlarna?
Dom gjorde sånt där karlgöra, la ut bryggan för sommaren och sånt.
Det är nog svårt att förklara för Dig varför den här dagen betyder så mycket för mig. Helt enkelt mysigt att vara nära familjen, träffa morbror, vandra längs min favoritväg….
Och ikväll kom moster M och hälsade på här hemma också. Så mysigt. Och Liten blev överförtjust. Vill du se hur han såg ut?
Okejdå.
Ett leende ingen av oss kan få nog av. Han är i en klass för sig den där lilla miniprinsen. Så är det bara.
En torsdag. Men inte som vilken torsdag som helst. För mig.
(Och sa jag att pappa håller på och eldar upp hela bastun, nä men typ, för att vi ska kunna kvällsbasta? Maaaj gadd. Dom här dagarna alltså. Hjärteasken fylls på.)
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Dagarna här hemmahemma är så värdefulla för mig.
Kan man annat än le?
Det är så mysigt att familjen får ta del av Liten. Han växer så det knakar och utvecklas för varje dag. Jag fullkomligt älskar att se hur alla bara tar honom till sig, hur dom älskar honom, av hela hjärtat. För den han är. Våran lilla prins.
Nu sitterjag hemma hos päronen, i den där fina fotöljen framför brasan, svettas ihjäl lite eftersom jag inte lyckats fått av mig understället som jag traskat runt i idag. Om det varit varmt så in i bängen? Jappp. Men, jag hade visst inte packat utekläder för såhääär varmt väder… men vad gör det? Nä, nada, nada.
Dagen har varit god. För både hjärtat och magen.
För magen, så satt Storans brakpåskfika som en smäck. Och för hjärtat, så var det underbart att hitta dom här tre, ute på verandan, pratandes om allt möjligt. M är liksom väldigt betydelsefull för båda dom där två små pojkarna.
Lilla pyret i randiga brallor kollade storögt på sin kusin.
Om den där asken kan bli full? Den jag samlar mina guldkorn i? I hjärtat. Nä, den blir bara större och större.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer