av Emmeli | mar 31, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan, Mammalivet, Musik
Det här, har varit en riktigt bra tisdag.
Kära nån vad härligt det är med hela vardagar igen, tillsammans med Liten. Än om jag gjorde fler saker i höstas och innan jul, än nu efter jul. Så känns ändå, mammahjärtamässigt, tiden efter jul i och med slutpraktiken, som det allra jobbigaste. Allt annat göra har jag ju kunnat styra till lämpliga tider, och inte behövt känna att jag är ifrån honom, på det sättet jag känt och varit dessa fem låtsasjobbarveckor. Veckor som bara var tvungna att göras på bestämd tid, såklart.
Förutom den där promenaden med vagnen i morse, där jag slet som ett djur för att ta oss fram. Att bara ta oss från baltanen och dra vagnen genom tunga, jädrigt irriterande djupa, snön och ut på gångvägen. Bara det, var en utmaning. Blött och slaskigt och höga plogkanter att ta sig igenom. Bra träning, visserligen! Men nä, nu får det fasiken vara slut med snö. Måtte den försvinna fort nu! Nysnö den här tiden brukar ju göra att den gamla, stenhårda snön smälter fortare. Eller är det bara ord jag är intutad sedan jag var liten, för min otålighets skull?
Men förutom snön då, så har det här varit en pangtisdag.
När Liten sov långvila på förmiddagen, passade jag på att spela fiol. Jag är inne i ett spelflow nu och tycker att det är så roligt. Innan liten kom var jag lite musikless, faktiskt. Sen blev jag mamma och hade fokus på annat, om man säger så. Men nu, verkar jag vara redo igen. Spelar för att jag vill och för att jag tycker att det är kul. Inte för att jag måste och ska prestera. Vilket känslan var lite, stundvis, när jag tog lektioner som mest och det övades för konserter och examinationer och hej och hå. Såklart kul och drivande, välbehövligt, utmanande och utvecklande.
Men jag njuter nu, massor. 
Så har det tvättats och vikts tvätt och jag har börjat packa så smått. Ja, sen är mannen nyklippt och så söt att jag dör lite. Och avundas honom. Själv ser jag ut som en sämre golvmopp i håret. Kanske borde prova hårborsten lite oftare. Vet av, ändå hyffsad, erfarenhet att det brukar bli bättre med ett par drag.. äsch!
Övningskört har jag gjort också. Till ett par småbyar här i norrnorr, som jag behöver hitta till om ett tag. Så har jag och Liten dansat disco på vardagsrumsgolvet, gjort piruetter och klappat händerna. Svettiga blev vi så ett plurr i badkaret satt fint. Vi älskar att bada tillsammans. Minimannen får vilda och leka, och morsan får en lugn (nåja, allt är ju relativt.. ) stund. Sen blir man ren också. Och sådär skönt inifrån-och-ut-varm och trött.
Mitt rum för toner.
Nu har vi ätit mannentrillade köttbullar och morotsstuvning och är så mätta att hälften vore nog. Med benen högt och pulsen låg, iklädd skönaste ullbrallan och med knuten på härsan, önskar jag er;
god kväll!
Och, tack mars för i år. Du är och förblir den hjärtevackraste månaden. Litens månad.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 31, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan
Softare morgon än såhär, det får man leta efter.
Hela familjen är hemma idag och det är så himla skönt och väldigt tisdagslyxigt. Ingen ska iväg, förutom den där stickiskäggiga, småmumlande mannen då. Som ska iväg till frissan senare. Annars, är det här en dag att bara vara på. Och det är väl precis vad som behövs, antar jag.
Det enda som står på planen för mig och Minimannen, är att vika en herrans massa tvätt och gå ut på långpromenad med vagnen i den 15 centimeter (morr!) moddiga snön som lagt sig sedan igårkväll. Det blir ett äventyr!
Min lilla pyjamasMiniman som tassar runt i kusinärvda nallar, så söt att jag kolavippar, lät sina päron sova extralänge idag. Det är lite konstigt med sommartiden, alltså. Särskilt för en Liten, som tycker att mamma försöker natta honom alldeles för tidigt om kvällen och om morgonen blir det istället en sovmorgon. Nåväl, det går nog till sig… 
I morse väckte jag honom, ja bara för en liten stund sedan, där han låg och snusade i sin spjälsäng. Vackraste synen jag vet. Det ser så himla rofyllt ut. Och när jag väcker honom, då sätter han sig rakt upp på en gång. Ögonen går lite smått i kors, håret står på sniskan och att ha kudden kvar i ansiktet som liten, det är liksom så gulligt att jag får lite ont i kroppen. 
Nu ska jag masa mig upp jag med. Hör hur pojkarna grejsar ute i köket. Mannen serverar gröt till sonen och det plockas fram frulle och jag är hungrig som en varg.
En dag av tisdagslyx, helt sonika.
God morgon och god dag!
Lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning
Hå, hå vilken söndag, alltså!
Jag tror jag skrattat konstant. VBB är på besök. Så himla festligt och något som absoluuut inte hör till vanligheten. Snarare har det aldrig hänt och nu var det minsann i rättan- och sistan tid.. Men i alla fall. Nu är Världens Bästa Bobban på besök.
Jag och Sixten öppnade fönstret när vi såg Bobban komma gående här för några timmar sedan. Sådär halvförvirrat, småsmygandes bland stora husen. Vi tjoade så högt vi bara kunde ”Ho hooo!!”. Som i nån halvkonstig version av Romeo och Julia. Så blev det kramkalas i hallen och B lämnade sin aaasstora packning i hallen (en liten buisnessfotölj i James Bondstil. Vart är alla tolv ombyten undrar kvinnan i mig!?) och vi slog till med brakfika.
Minimannen dukade fram kalasfika och gott mackafika. Där satt vi och surrade om allt mellan himmel och jord, Liten visade sina favvoleksaker och B imiterade stumma katter och jag fick skrattkramp i magen.
Så har vi varit ute och gått i blåsvädret och mannen och jag sa det här är Norrnorr och försökte visa något vackert men allt var mest grått och svinkallt. Så vi gick hem igen och jag har precis brädat dom där två smartskaften (B och M) i huvudräkning och känner mig så sanslöst nöjd. God middag väntar senare och en söndagkväll jag redan nu vet kommer bli hur bra som helst.
Så himla fint att ha hjärtenära vännen här. VBB.
Hoppas ni haft en fin söndag!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 28, 2015 | Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Träning
Lördag!
Vi vaknar i en enda efter-natten-varm röra i storsängen. Bland täcken och kuddar och med en Miniman som gör allt för att väcka sina trötta päron. Han har ju sovit jättejättelänge, ju! menar han. Medan jag och mannen försöker gnugga sömnen ur ögonen och blinka bort gruset. Vi kanske inte gick och la oss bäbistidigt, precis. Eller… någon somnade i soffan, såklart. Efter att ha ätit firarmiddag och avrundat med massa favoritglass; dajmglass.
Vi myser och busar och fixar frukost och gäspar och lyssnar på kaffebryggaren och suckar lättat, aaah.
Mannen drar iväg på uppdrag om en stund. Så vi ska ha mysig lördagsfrukost tillsammans och sedan ska jag sticka ut i snöfallet (Neej, inte snö nuu!) på en löptur, innan vi vinkar honom hejdå. Sedan väntar världsmysigt besök för mig och Minimannen. Både hjärtevän för mamman och liten hjärtevän för Liten. Jag ser fram emot synen av dom där två busiga småpojkarna som går helt bananas tillsammans. Knatar på, leker, kramas och prompt ska ha varandras leksaker. Älskade barn!
Ja. Det blir vår lördag. Och det låter som att den kommer bli finfin.
Må så gott idag, ni med!
-och TACK för alla hejjarop och grattis, både här och på instagram (@lillafrunsdagbok) och i verkligheten och överallt. Det värmer så!! <3
Lillafrun.
av Emmeli | mar 27, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Liten ett år, Lyan
Minimannen med sin obligatoriska morgonläsning innan han går på projekt väckning. Bilden är från igår morse, men det såg sig likt ut idag. Bara det att lyan idag doftar nystädad och boken bytts ut mot pappans fixartidningar (finns filmsnutt på instagram, @lillafrunsdagbok , där jag tydligen blivit instagramtokig det senaste).
God morgon fredag!
-idag känner jag mig alldeles pirrig i magen..
Ta han om er, så hoppas jag på en finfredag för oss alla.
Lillafrun
av Emmeli | mar 26, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan, Musik
Jag stack iväg i morse..
..och hade en sån där timme av ren och skär musikglädje. Hade pianolektion i min jag-unnar-mig-kurs som är en kurs som jag egentligen inte alls behöver läsa, men som jag valt att läsa som en present till mig själv. Sen mötte jag upp kompanjonen och vi började på vår rapport. Drog hem till pojkarna efter ett par timmars skrivande.
Liten sov, så jag passade på att öva både fiol och piano. När han sedan vaknade hakade han på, såklart. Att plinka på pianot är bland det bästa han vet.
Jag har i typ halva hans liv försökt lära honom att klappa händerna. Alla andra cirkuskonster har han tagit till sig, men klappa händerna har han spolat totalt. Han klappar på bordet och sådär istället, precis som pappa. Men så häromdagen, när jag spelade något svängigt på pianot, då ställde han sig bredvid och böjde på knäna i en väldans fart och klappade sina småhänder samtidigt.Och nu kör han stenhårt med det där. Aah, så gulligt!
I eftermiddag körde vi ett skrivarpass till, och är nu så jädrans nära moderkakans touchdown (läs HÄR om du inte förstår vad jag yrar om ..) att det är löjligt.
Så när min hjärna kändes mer som en urvriden disktrasa än något annat, där i sena eftermiddagen efter rapportskrivandet avslutats, då drog jag och Liten ut med vagnen. Det stormade ishavsvindar vid vattnet, men det var precis vad jag behövde, den där rundan tillsammans med Minimannen.
Nu håller vi på att piffa lyan; dammsuger och torkar och skurar och vädrar och sånt. En del är gjord och nu är bara resten kvar…
Jag har en liten Miniman med mig. En typ av minimarodör skulle man kunna säga. Gör allt han kan för att välta ut skurhinken och använder den knäskurande morsan som klätterställning. Alltsammans med en enda fett gapskratt!
Och lyan, den har minsann blivit lite minipåskpimpad. Med videkissar vi plockade häromdagen, som nu fått komma in från baltanen och istället pryder vårt lilla köksbord och viskar om påsk och vår.
Lillafrun.
Senaste kommentarer