av Emmeli | jun 7, 2018 | Jag och M, Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Du, vår älskade Minsting.
Vårt tredje mirakel.
Tänk att du är här nu.
Vi älskar dig redan, till månen och tillbaka.
Och om du bara visste, det glädjetjutet din mor fick höra i telefonen, när hon ringde och berättade för Storebror. Att han äntligen, äntligen. Fått sin Lillebror. Det var två storasyskon som lyckotjöt tillsammans.
Älskade Lillebror B.
Välkommen till livet.
Välkommen till oss.
Den 7/6-2018. När sommarvädret busade och stormade och regnet föll på tvären. Då, kom du till oss. Klockan var 14.42. Du är 51 centimeter lång. Väger 3535 gram. Och är alldeles perfekt.
…
Nu återvänder vi till himmelska bäbisbubblan här, så hörs vi mer en annan dag!
/ Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen, Träning
Som önskat, och roligt för mig själv också förstås, tänkte jag sammanfatta denna preggotet lite, svara på sånt ni undrat och visa bebbemagarna bredvid varandra..
Det är en ynnest. Att få vara med om det här ännu en gång. Ingen självklarhet alls. Bara en så stor ynnest.
Minsting i magen.
Det var en mycket, mycket kämpig höstperiod. Med den gravaste tröttheten, en feberkänsla som kom och gick och det galnaste illamåendet jag mött, i princip dygnet runt. Kämpiga, kämpiga veckor. Kravlade mig upp om morgnarna, kväljdes när jag serverade barnen mat, hade noll energi (i alla fall mycket, mycket mindre än undertecknad är van vid) och behövde till och med kliva upp och äta om nätterna för att genomlida illamåendet.
Så blev det juletid och allt började lätta… dessa första perioder har varit trött (med S) eller småillamående (med J), men denna gång var det mycket av allt. Så himmelens tacksamt när känslan började bli en annan…
Träningspassen skrämde illamåendet för en stund, där på hösten. Gudomligt. Och energi gavs. Ännu bättre blev det förstås sedan, när preggodimman lättat. Jag kutade i vanlig ordning sista löpturen i mitten av preggoresan. Allt för att hålla mig borta från foglossning så gott jag kunde. Och det gick ju bra faktiskt, så länge det inte skottades snö för mycket, sndebelastades allt för mycket och så vidare. Som med storasyskonen har det varit någon ond period som sedan tvärförsvunnit. Jag är evigt tacksam som ännu en gång fått må (förutom första tiden då) sådär himla bra. Det gör det så mycket lättare att kunna njuta av denna resa, kan jag tro.
Jag älskar att vara gravid. Känner mig så fin. Och fullkomligt älskar tanken på att bära ett liv. Känna buffarna, lilla hickan och veta att det växer ett hjärta i mig.
Storebror har varit helt gudomligt fin med bebben. Så rädd om magen. Klappat. Kramat. Pratat. Och pussat. 
Cykelsvett och oändligt med gympapass. Nu på slutet väldigt lugna sådana, men jag mår så bra av att hålla igång. Promenader i massor också, förstås. Jag tror på att stärka preggokroppen, göra utifrån sin nivå.. att slippa ont, känna att man orkar bära, kånka, få härlig energi och så vidare, det tror jag garanterat att min träning gett mig.
… det har varit fantastiskt att dela denna resa med små syskonen. Vi är ett tight team här på hemmaplan.
Men det är sannerligen inte att jämföra när jag var preggo med Liten till exempel… och kunde vila så fort andan och preggotröttheten föll på (typ… jag pluggade ju 200 % för att kunna vara ledig men slippa studieuppehåll, ni kanske minns..?). Och med Pyret i magen var det hälften så många barn att ta hand om.. men ändå, helt magiskt att vänta denna lilla trean tillsammans med världens finaste M och småttingarna. Och så himmelens lyx att få vara HemmaMamma under tiden. 
Hjärta M. Han gör allt för sin fru och sina små. Vi är ett starkt team, han och jag. Värdesätter varandra, hur vi är och vad vi gör, lika högt. Jag tycker att han är fantastisk. Och han behandlar mig som en prinsessa, sju dagar i veckan.
Lillan har mest haft magen som kudde och hänger rätt bra där ovanför när hon bärs i min famn. Det är ju himla klurigt att förstå, faktiskt… särskilt när man bara är ett år. Fast snart, snart faktiskt två (!).
… den här bilden är från ikväll när kvällssolen sken in i hallen och vi precis var på väg ut på en minipreggonad. Blåsig och svinkall sådan.
…
Efter önskemål har jag sökt upp bilder på preggolyorna såhär i slutet, från ganska så samma dagar.
Bild 1. Liten i magen. Bild 2. Pyret i magen. Bild 3. Minsting i magen…
Bilderna är tagna på olika avstånd, men ändå…Tre ganska så olika bebbemagar ju. Åh. Älskade bebbemagar med så älskat liv där i.
.. och på frågan hur jag känner inför förlossningen. Om den skrämmer mig… så svarar jag;
Jag är superpepp. Alltså verkligen. Jag längtar. Det gör ont. Inget snack, liksom. Men jag har två så positiva förlossningar i min hjärteask, att det är på dom jag fokuserar på i tanken, något annat känns bara osmart. Positiva, peppiga tankar. Och massssor av längt efter bäbis. <3 (HÄR kan du läsa om när S föddes. och HÄR, om när Juniflickan föddes).
<3
I detta nu är jag på-riktigt-gravid och försöker njuta allt jag kan av denna sista väntanstid. Vi gör det tillsammans. Men mest längtar vi efter att få träffa det lilla livet. Jag mår fortfarande väldigt bra… magen är ju (typ) nere i backen snart, så att andas går lättare nu än för några veckor sedan… men visst, jag får smärre panik om jag råkar hamna på rygg i sängen, har rätt mycket halsbränna, inte mycket matlust och mår gott (helst en stund varje dag) av en liten vila… idag har jag haft en riktig högpreggodag. Mysigt! Känner mig också superskör, lite småettrig och känslosam. Allt på samma gång. Känner mig sådär gråtig och så himla rädd om mina älskade. Allra mest så himla, himla lycklig och tacksam över dom där tre som virvlar runt mig, strösslar pussar och gör att kärleken nästan svämmar över…
Minstingpreggoteten och preggomagejämförande. Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | maj 28, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Tänk att vi har sån storpojke nu, 4 år, som vill göra precis som pappan vid piffande. Ni vet, saltvattenspraya frillan, ta lukta-gott under armarna och dofta lite parfym. Dom var så söta där dom tillsammans stod och gjorde sig i ordning. Undertecknad small av, såklart.
Minimannen!
Mammas älsklingspojke.
Det där var ju i lördags. När vi klädde oss kalasfina hela gänget och gjorde oss redo för inte mindre än två kalas på raken. Slog in en herrans massa paket, pysslade kort och ordnade blommor för att ge härs och tvärs till älskade. Två 30-åringar, en 18-åring, en 22-åring och två älskade mödrar firades i helgen. <3 Rikedom med stor familj.
Titta där, då!
Liten Juniflicka i blus och blå hatt gick ej heller av för hackor.
Själv var jag mycket nöjd över att hitta någonting kalasfint i garderoben som täckte mig, helst tillräckligt och lite till. Glad åt den där ”gammklänningen”.
Alltså. Dom där två. Så mycket kärlek.
… och nä, det är inte mycket mindre kärlek i denna syn.
Så himmelens stort, att vi ska få bli föräldrar till ännu en stjärna, jag och min älskade M. Vårt tredje tillsammansmirakel.
Livet är precis hur spännande och hur härligt som helst nu. Jag försöker vara i nuet så mycket jag bara kan… andas in varje god doft.. äppelblom, liljekonvalj, syrén… krama på dom där älskade tre massor och lite till… småttingarna och mannen.. klappa magen och njuta av dom lite småklämda buffningarna från bebbemagen… insupa.. hela alltet..
Å. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 28, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Å.
Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut. Morsdag.
Och jag kände mig uppassad som en prinsessa från morgon till kväll.
Okej morgonen började kanske inte så prinsessigt.. Juni drog mig i håret tills jag vaknade. Minimannen sov. Mannen var borta (jag förstod att han var ute i målarverkstaden). ”Haaaallåååå!?” ,liksom. Men vips var mannen inne… lite fundersam var han allt för nog hade han tänkt överraska med frukost på sängen..”ni skulle ju sova länge idag!” … samtidigt sa han; ”fast du tycker ju faktiskt inte ens om att äta dina frukostbrickor i sängen!”. Sant.
Sen bara en himla massa härligt.
Pussar från tre älskade, vila i sköna vilstolen, lyxigt paket från älskade små. Fågelkvitter, äppelblom i skyn och syrénkvist i hand. Hummelsurr och småfolksskratt.
En känsla av oceaner av du-får-göra-vad-du-vill-tid… oceaner, med en höggravid småttingmammans mått mätt. Det var obeskrivligt skönt att få den där vilan… som jag senaste dagarna verkligen önskar men inte alltid får till i alla fall.
Ett gemensamt träningspass med M sedan. Det var längesedan. Och det var självklart låångt ifrån samma övningar på han och mig… jag var såå nöjd över mina knäböj och så vidare.. medan M svettades av buurpees och tunga hantlar. Men bara grejen att träna tillsammans var så härlig.
Grattande av älskade mödrar. Svärmor först. Tätt följt av tur till lilla byn. Kramar, fika och doftande av syrénsbusken som är mig kär sedan barndom. Ganska så snabbt hem sedan…
…för att fortsätta himlatidem hemma på gården.
Under äppelträdet. Tillsammans med dom där tre jag älskar till månen och tillbaka.
Vi avslutade kvällen med en miniprommis. M vet att jag älskar att plocka blommor, så han hade tänkt ut att jag då både kunde få göra det och samtidigt gav han mig finaste blombuketten jag kunde tänka mig… mannenplockade liljekonvaljer.
En himmelens fin morsdag. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Större än allt stort..
…och det absolut bästa jag vet.
Att få vara Mamma, till liten Miniman och Juniflicka. Att få dela den största skatten, tillsammans med Vackerpappan M.
Snart, snart är Minsting här hos oss också.
Så efterlängtad och redan så älskad. Så välkommen till vår Storlilla familj.
Från djupet av mitt hjärta. Oändlig tacksamhet.
(Som pricken över allt, är jag välsignad med den finaste mamman på jord. Lyckans mina småttingar, med sådan Mormor. Ja, lyckans precis hela Storfamiljen, som har dig, lilla mor. <3)
…
Grattis på morsdag alla mammor!
Och heja oss. <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är söndagkväll. 18 grader varmt och klockan har visst tickat fort och nattningstid är förbi. Det är Sommarvarmt.
Storebror cyklar utan stödhjul som om han inte gjort annat. Lillan springer barbent fram med solen i håret. M och jag beundrar ungarna och håller med varandra om att ”det här är livet”. Att få bo såhär. Leva såhär. På vår älskade gård i norr. Ge barnen denna uppväxt med vidder att springa över och en ny upptäcksfärd för varje dag om man så vill.
Innan dom hamnar på kudden är dom alldeles skitiga och med ett och annat skrapsår och blåmärke på småknäna efter alla dagens äventyr. När den där sista turen för dagen längs lillvägen är tagen, somnar dom gott sedan.
Mamman önskar stoppa tiden.
Men vet att det ju är omöjligt. Så hon njuter allt hon bara orkar istället.
Så tacksam över Vårt Hemma.
Lillafrun
Senaste kommentarer