av Emmeli | feb 14, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Lördag- och alla hjärtans dags-morgon.
Jag och Liten smög upp tidigt för att fixa god frukost, ordna med present och sen gå in och sjunga för fulla halsar för vår älskade pappa och man. Han är ju bara bäst. Så vi bestämde att den här alla hjärtans-dagen är mest hans. Morsan fick ju sin uppvaktning igår, som för att absoluuut inte stödja köperierna kring denna dag. Äsch, tänker jag. Det är väl ändå mysigt att ha en dag att extraextra uppmärksamma kärleken?
Jag och Minimannen hade slagit på stort och fixat presenkort… hrm, ibland skiter jag i någon bokstav här och där, tydligen. Funkar fint det med, pappan och mannen blev nämligen hur glad som helst över snöskyffeln från Fiskars, som vi dessutom senaste tiden sagt att vi verkligen saknar i vår ägo. Igår när jag var på stan skulle jag köpa med med den hem, men det var tvärslut och skulle komma in nya på måndag. Därav ett presen(t)kort istället.
Nämen ååh, vad ni är gulliga!
Vi var så romantiska såå, jag och Minimannen. Enligt mannen alltså. JAG skulle ju inte bli överfötjust över en snöskyffel. Där är vi ju olika, jag och mannen. Helt klart.
Rosor och gulliga paket är mer min grej.
Ja, så vi smög upp där i morse. Jag viskade och tog mig framåt i skåpen och bland bestick och grejer, i så låg volym jag bara kunde. Minimannen? IIiiingen känsla, alls. Smällde i skåpen, rev ner tallrikar från bordet, pratade så högt han kunde.. och så vidare. Men till slut var vi ju färdiga med frukosten, bara kaffebryggarknappen att trycka på. Men den sparade vi med tills pappan kommit upp, han älskar att höra kaffebryggaren, nämligen..
Varma tekakor, korv och lepa och god juice. Och så det där vackra, vackra fånget av tullisar. Dom är M´s och Litens. Det är viktigt, det där. Vilka som rår om vilka..
Så det är lördag, med kärlek i luften. Så fint.
Önskar Dig en fin hjärtelördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Litens dagens outfit, Lyan, Shopping
Någon ute i kylan med mössa och tunn tröja. Inget konstigt alls…
Vad gör man inte, för att få tillräckligt bra ljus att visa tröjan på och kolsvarta fransar (ännu lite svartare med ett drag mascara, för fredagspiffen. Behövs verkligen bara ett drag, eller inget alls. Att färga fransarna är riktig vardagslyx för en morsa!).
Det var en lika skön stund som vanligt, där i morse. Hann med en sväng på stan efteråt också; köpte ett fång tullisar till mina pojkar, det är alltid bara jag som får blommor. Nu var det deras tur. 
Jag var en sväng på Lindex, fyndade ett par jeans till Minimannen för en 50-lapp. Han fick även en ny krämvit ribbad body (den han har, har fått fruktfläckar på sig. Bannade fruktfläckar. Går. Inte. Bort). 
Så föll jag för den nyinkomna tröjan. Inte för att den var så gullig, precis. Bara väldigt rätt…
”I am small, but loud”. –Yes you are, my little Miniman!
Så var jag såklart på stor-ica också. Ikväll ska vi fredagsmysa med hjärtevänner och vi kör all in;
Jag är inne i ett tacos-stim nu. Mannen hänger snällt på. Och jag vet att vännerna också diggar tacos!
Så blir det efterrätt också!
Jag hade tydligen fått en sprits av mannen (för två år sedan!?) som jag premiärtestade idag. Så himla bra! 
Chokladkolasås. Maränger. Glass. Banan. Grädde. Du hajjar…! Det kommer bli såå gott!
Annars då?
Ptjaa… jag har känt mig kolaseg idag. Och så ser det ut såhär utanför fönstret…
Grått och fult. Och det räckte tydligen idag, för att göra mig på halvpissigt humör. Nåja. Vi har myst här hemma i lyan. Tagit det ovanligt lugnt, sörplat kaffe och sett på Pettson och brutit en bit mörk choklad och konstaterat att det ju är bra skönt att ha det sådär lugnt, ibland. Om än jag klättrar på väggarna lite och drömmer mig bort till en svettig löptur. Hade verkligen, verkligen velat ha en sån idag. Men jag har bestämt mig för att ha dessa 7 träningsfria dagar. Och har jag bestämt mig. Då har jag bestämt mig. Det är bra att längta! 
Nu ska här taggas till för en mysig fredagkväll. Kan inte tänka mig ett bättre sällskap än dessa hjärtevänner och min lilla familj.
Plötsligt avbrott.
Satt ju här och skrev för en stund sedan, Liten sov och mannen skulle ”gå ut och fixa en sak med bilen”. Det skulle bara ta en kvart, typ. Så jag satt här, kolaseg och tonårsdeppig, suckandes över allt och inget. Plötsligt ringer det på dörren…
Och där står han!
Åhåå, vad vore jag utan honom? Vad vore livet utan min M?
Varm i hjärtat, ja. Han är ju så fin, den där mannen, alltså. Paket, ”för att du är färdig med examensarbetet”. Och..
…10 röda rosor. ”För att jag älskar Dig!”.
Näpp… här firar vi inte alla hjärtans dag, inte! Ha, ha.
Men åh så himla glad jag blev. Det gjorde min dag! Nu måste jag verkligen sätta sprutt med dukning och hackningen och tända-ljus-fix.
Upp som en sol, ner som en pannkaka. Och upp igen. Så kan det gå!
Ha en trevlig helg alla ni.
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Shopping
Vad mysigt det är när man hittar på något lite extra, fastän det bara är vardag. Precis det gjorde vi igår. I helgen är det ju alla hjärtans dag, något som ”vissa” (läs: särskilt mannen) bara tycker är kommersiellt tjafs och inte bör uppmärksammas med en massa köpaköpaköpa. Jag håller med honom. Faktiskt. Men däremot är det ju mysigt att ta chansen att uppmärksamma kärleken litex extraextra. Nu jobbar ju M större delen av lördagen, som alla andra lördagar, så vi bestämde oss för att ta en lill-lördag på stan istället för på stor-lördag. Vår egna alla hjärtans dag. Och vilken bra idé!
Ett äventyr. Ja. I alla fall med en bebbefamiljs mått mätt. Liten hade tagit på sig stasdsjackan och tunnmössan, allt för att smälta in i storstaden. Vi började med att traska genom gamla stan och peka på dom gamla husen. Sen gick vi och fikade på waynes. Vilken grej, alltså. Liten satt och sörplade smoothie och åt mackabitar, precis som vi. Okej, jag och mannen åt inte mackabitar utan en himmelskt god grillad surdegsmacka. 
Men alltså, vi har en liten storpojke nu. Så häftigt.
Han satt där, åt och vinkade till alla möjliga han minsann tyckte att han kände.
Mellis-mätta i magarna tog vi sedan en runda på stan. Med pojkarna på släp, den ena med en plötsligt värkande rygg och den andre med mössan på sne bräkande Määäh! , förvandlades morsan till den där shopaholicen som länge varit gömd nu. Det är inte så att man som hemmamorsa behöver så himla mycket kläder, mer än typ långkalling och bra leka-med-Liten-kläder. Men mjuka tishor och såna där bra-att-ha-men-halvtråkiga-att-köpa-tröjor behövs, och det var just precis såna som åkte med hem, i våriga färger.
Min älskade bäbis i min famn. Han har lovat att bara bäbis jättejättelänge, faktiskt.
Så vandrade vi hemåt. Så himla nöjda och glada över en lite till-twistad eftermiddag med flanerande, shopping och fika på stan och ännu ett konstaterande över att det är så förbenat trevligt att vara en liten familj.
Och idag är det torsdag. Hysteriskt grusiga ögon här på morsan. Men det är ju min ”fredag” idag och det är vaaansinnigt lyxigt! Först ska jag nu iväg och musikfrökna mig, sen kommer pojkarna och hämtar mig och M drar på uppdrag och jag och Minimannen fortsätter dagen tillsammans…med högst, högst storslagna planer…! (Storslagna, på vårt vis, du vet).
Önskar Er en god dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 10, 2015 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Musik
Ser ni?
8 plusgrader, takdropp,vårvindar och strålande sol.
Den här perioden vi är inne i nu, är lite speciell. Om man säger så. Kort sagt så agerar jag och mannen stafettlöpare och Liten är vår livs viktigaste stafettpinne. Livsviktig, helt enkelt. Och såna pinnar, som är sådär viktiga, dom är det liksom värt att pussla och krångla lite för. Så idag rusade jag hem från låtsasjobbet för att ta vid lyxen i att fånga stafettpinnen. Han som blev så galet glad av att se sin morsa i dörröppningen när hon kom hem. Idag har det känts bättre för mig, så skönt. Pojkarna har haft det lika bra som igår.
Och med det här vädret som är, rådde det liksom ingen tvekan om att vi direkt efter mellis, gav oss ut igen. Minimannen bestämde sig för att eftermiddagslur passade ypperligt och morsan bestämde sig för att hon gått alldeles tillräckligt långt idag och liksom bara ville traska på i lugnt och sakta mak, inte långt alls utan bara för att andas friskluft, lapa sol och insupa dagsljus. Åh, så skönt.
Jag har kommit på en sak. Att det ju är lite festligt med konstrasterna jag har nu; att dels få vara lite fancypancy, göra sig i ordning om morgonen, träffa massa vuxna människor och testa på vardag-på-riktigt-livet. Det där, blandat med att sedan få återvända hem, byta om till ullbralla, snöra upp håret i en ostyrig knut, dra på sig en alldeles för rosa jacka och gå ut i friska luften med sin bäbis och bara, bara vara mamma.
Jo, jo. Rosa var det, ja.
Så nu väntar tisdagkväll här hemma, för mig och Liten. I köket väntar en nykokt potatis- och purjolökssoppa, som M av kärlek gjort till sin fru, så hon har att äta till middag. Det är så gulligt att man får ont i kroppen, visst? Han vet att jag annars bara står och kokar ett gäng ägg eller nåt, och bara-för-att-jag-måste-äter. Så ja, mannen är på uppdrag. Vissa dagar kommer han och jag inte träffas så mycket nu. Typ ingenting. Då får vi längta efter varandra istället.
Tusan alltså;
Idag har jag varit bra på att tänka positivt. Nästan så att jag blir less på mig själv.
Det har nog mycket med den där att göra. Himlen, menar jag. Att den är blå och varm på något vis. Och liksom viskar om vår och ännu mera värme och ännu mera ljus och en massa annat.
Nu ska jag gå och väcka min prins som fortfarande ligger ute och sover i vagnen.
Ha en skön tisdagskväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader, Lyan
Hej, det är jag. Liten.
Vi är hemma nu.
Resan gick überperfekt, om jag får säga det själv. Morsan var inte rädd en sekund. Det var bar asfalt, torrt och ljust från himlen. Vi fick vårfeelings hela högen! Det var bra. Pappa är en hejjare på att köra bil också.
Och nu är vi i lyan igen, efter att ha storhandlat och packat in allting och lagt var sak på sin plats och sådär. Jag har rejsat runt här i lyan, flåsat mig fram och hittat på diverse rackartyg. Nu är jag helt slut, alltså.
Jag har varit preciiiis överallt här hemma sedan vi kom hem. Duktigt, va?
Väckt gungstolen till liv, rivit ut böckerna ur bokhyllan, dragit ut alla leksaker över hela köksgolvet. Varit inne i finskåpet och hjälpt mammas myrtenkrona, den som hon hade när hon och pappa giftade sig, att tappa bladen (nåja, än lever den). Så har jag dragit i lampsladdarna, i blommorna, i kökslådorna. Rivit ur skåpen. Och såklart lirat gura och plinkat piano. Varit och sagt hej till toaborsten, rivit i blöjhinken och kikat så tvätten mådde bra där på golvet, innan den slängdes in i tvättmaskinen. Behöver jag tillägga att päronen varit så förbeeenat tråkiga? Nä, tänkte väl det. Jag har verkligen jobbat på, om man säger så. Mamma och pappa har packat upp och lagat gómiddag
och piffat med tullisar och jagat mig och så har dom mumlat något om att det är en fasligt tur att lyan är så mysig och fin som den är. Vi trivs här. Men det är långt till alla hjärtenära härifrån. Det håller jag med om.
Förresten. Någon fyller 11 månader idag… (!!!)
En Miniman i sina bästa år (månader).
Den senaste månaden har det hänt massor. Typ som att jag bet mamma så blodet sprutade (okej, viss överdrift. Det kanske inte sprutade, direkt…), morsan skrek och vips var jag en storpojke och blev serverad middagsmat istället för mjölk, som nån annan bäbis. Jag har inte slutat helt, med det där. Det är för mysigt för att helsluta, en morgonslurp sitter ju väldans fint!
Annars? Jag äter som en häst och har det där lite som hobby, att äta alltså. Älskar att äta själv, spelar Roland vad det är. Skräp på mattan, Tore-hundens mat eller helt enkelt en god mammalagad middag. Något annat jag älskar, är att mata Tore-hunden. Det har jag pysslat med senaste veckan. Då sitter jag där, i min stol, hos mormor och morfar. Så släpper jag ner, mackabit efter mackabit. Han, hunden, älskar mig. Massor. Vaktar mig och letar efter mig när jag är borta. Fin-Tore.
Sen har jag börjat prata också, massor. Högt och ljudligt och oftast fattar allllla iiingenting! Frågar morsan efter lampan så pekar jag på den där himla lampan. Så säger jag titta! titta! och tatt-tatt! och sånt. Jag är en artig Miniman, det ska jag ha. Men det coolaste av allt? Nyss gick jag 20 steg. 20 steg! Det liksom bara släppte. Senaste två veckorna har jag gått ett och två steg i taget och en dag satte jag rekord på sju. Men nu, ni. Nu ska jag erövra världen med mina steg!
Nu är jag i alla fall så trött att jag storknar och tänker sova, alldeles snart. Först ska vi hoppa ner i badkaret tillsammans, hela familjen. Söndagsbad. Det kommer sitta som en smäck!
Kram/ Liten
av Emmeli | feb 8, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 10-12 månader
Så var vi på väg norrut igen.
Och det känns, som vanligt. Hjärtat är varmt efter en fantastisk vecka och så känns det sådär vemodigt att åka härifrån. Dagarna har varit så himla fina. Att få tanka familjetid, både inom lilla och stora familjen, sånt är guld värt. Och alla härliga promenader, alla toksvettiga träningspass. Och att få gå på date med sin man. Att få en stunds barnvakt, att basta, åka spark, grilla korv ute i strålande sol. Att somna på soffan en stund mitt på dagen, äta mammalagad mat. Att få vakna i ett varmt hus där pappa gjort upp eld och brasan sprakar fridfullt. Att få se sitt barn knyta an till sina mor- och farföräldrar och kusiner och hela stora familjen, mer och mer. Starkare och starkare.
Allt det där. Så mycket värt.
Tack, alla. För den här gången!
Igår den här tiden, var vi ute i stormen och åkte spark.
Och nu återvänder vi hem. Vi är rätt less på den här sträckan nu. Har åkt den några gånger genom åren, om man säger så. Men nu känns det verkligen så; hjärtat har börjat flytta från den där Norrbottniska lillastaden vi haft så fina år i. Men nu är vi snart, snart på väg någon annanstans. Tre, fyra månader av en era på fem år. Det känns som ingenting. Det, hjärtat alltså, vet inte riktigt exakt vart det börjat flytta. Men vi hoppas, önskar och ber, såklart. Mer kan jag inte säga nu.
40 mil väntar. Vi är redan en bit på väg. Jag har en vacker syn bredvid mig. Mitt barn som sover så gott, så gott. Mannen och jag spånar på stordåd, blir pirriga i magen och konstaterar att det bara är att njuta. Livet är helt enkelt otroligt spännande just nu och framöver…
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer