av Emmeli | sep 18, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
En torsdag. Alldeles fascinerande grå.
Det var en skön morgon. Jag och M tränade tillsammans när S sov. Svetten sprutade och det var sådär äckeljobbigt men härligt. Sedan svischade jag upp på skolan, för två timmar av måstegrejs. Och nu, är dessa tre veckor över. Dom där tre veckorna som innehållit några föreläsningar här och där. Men nu är det bara skriva (och plugga till en ”liten” tenta) som gäller. Och det kan man ju göra precis vilken stund på dygnet som helst. Så efter dagens måstetimmar, sträckte jag armarna i luften och utbrast, aaalldeles för högt, hejdå tack för idag, nu ska jag hem och amma! Tjohoo!
Mammahjärtat alltså. Det är ju så häftigt. Hur det känns att vara från sitt barn.. bara ett par fjuttiga timmar? Det gör ONT, i hela kroppen. Så sedan jag kom hem, har det bara varit S och jag, pappan drog på jobb och vi har bara ägnat oss åt massa mys och lek. Bubbelvänner. Boken med prassel i kanten. En alldeles strååålande bra en, tycker Liten. Och jag bara älskar att läsa den för honom, om och om och om igen, precis som han vill. En långpromenad med vagnen har vi också hunnit med.
Vi plockade rödklöver längs vägen. Precis som vi brukade göra i somras, vid vårt Sommarhemma. 
Och så tittade vi på allt det gråa. Fascinerades av hur fruuuktansvärt grått det kan vara. 
Men löven börjar skifta färg och lyser upp, hur grått den än är. Så vackra. Vi traskade på, längsmed vattnet. Och på vägen hem igen, så gick vi förbi affären. Handlade finköttfärs från Piteorten, och så köpte Minimannen 10 röda rosor, till sin mamma. Han är för underbar, min Liten.
Sa: Mamma, du ser lite trött ut, lite fransi i kanten. Jag vet att du kämpar på. Tillsammans ska vi klara det här. Nu är ju dom snurrigaste veckorna gjorda. Hejja Dig. Och här, här får du. Rosor!
Och nu, har S suttit i sin tripp-trapp-stol en stund och lekt med sina favvoleksaker. Han tycker det är underbart roligt att sitta i den stolen, alldeles själv liksom. Samtidigt kunde morsan rejsa på och börja torsdagsstädningen. Det är inte klart än, men vi tar en paus. Travar upp på högskolan och lyssnar på en konsert, där en kär vän kommer glänsa järnet. Liten tar sina hörselkåpor och vagnen med. Det gör han rätt i, säger jag. Så, nu är det lite småbråttom. Det ska kläs på, rosas kinder, bytas lite blöja och sånt.
En torsdag, hos oss. Lite trötta, men glada och lättade. Imorn är det helg!
Önskar Dig en god kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 17, 2014 | Jag och M, Träning
Det var bara jag, knappt tuppen var vaken.
Det där vattnet jag längtat efter att se, var täckt i en tjock dimma. Båtarna låg vid småhamnarna och vilade. Plusgraderna var få. Jag såg knappt längre än mitt steg framåt. Det var tyst och stilla. Någon enstaka hundägare och så dom där coola pantertanterna med rollatorerna och sina småhundar. Underställsbralla, mössa och handskar, – höstpremiär.
Och vad jag gjorde ute, den tupptidiga tiden?
Jag för första gången-sprang i mina nyyyya snabbskor.
Alltså, det är ju som lilla julafton att få öppna en skokartong, innehållande ett par sprojlans nya Asics. Jag fick paketet redan igår, med hade liksom redan tränat då och tyckte att nån måtta får det väl vara, så jag sparade mig till idag. Och för att hinna innan mannen skulle iväg på jobb så var det helt enkelt tvunget att springa samtidigt som älvorna dansade. Jag la mig i tid igår, och så hade jag lagt fram kläder på stolen i hallen, det är ett smart tips, för att inte banga, liksom. Jag är verkligen inget stort fan av att träna innan frukost, men det händer, ibland. Senast var i somras, under gotlandsveckorna. Då var det en sisådär 22 grader snortidigt på morgonen. Det var på så vis en lättare känsla i kroppen idag, lättare att andas. Men jag hade tunga ben, efter igår, och så längtade efter frukost. Och axlarna krampade, av gårdagens pressar. Och pulsen var uppe i huvudet och tickade. Men heey! Jag hade nya skor och dom var fina och roliga att springa i!
Men jag gav mig inte. Tänkte att man kan inte alltid ha propellrar under fötterna. Hejja på! Och som du ser på bilden så var jag väääldigt nöjd när jag kom hem.
Åh. Dom är så rosa och fina! Och kolla där, mannen hade varit i farten. Det upptäckte jag dock när jag kom hem, men blev lika glad för det. Ett lycka till, älskling. <3 Var försiktig.
En liten lapp, med stora ord. Kärlek, när man minst anar det, en dimmig onsdagmorgon.
Nu väntar frukost. Jag lyxar till morgonfilen med hjortronsylt. Fett gott!
Idag, efter lunch, ska vi iväg på PM-seminariumsäventyr. Visst låter det roligt? Mm.. jättekul. Liten kan nog lätta upp stämningen lite. Han har lovat att hålla sin mamma i handen och säga att Din C-uppsats kommer bli jättebra, mamma! och jag har samtidigt lovat honom att det här är andra och sista gången han behöver följa med morsan på något dylikt. Pappan möter upp oss så snabbt han föreläst klart.
Yes. En pusselonsdag som känns som lilla julafton. Nu ska jag gå och äta frukost och pussa på min bäbis. Han som kör sitt morgonrace i hoppgungan. Nu har han avancerat och hoppar endast på ett ben. Gullbäbis!!
Ha en fin onsdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Träning
Det här var en segstartad tisdag.
Jag och M somnade i en kärlekshög i soffan, igårkväll. Liten sov ner sig själv i storsängen. Och tillsammans var vi tre trötta, trötta. Den här tisdagmorgonen startade på samma vis. Grusiga ögon på päronen, kaffet hjälpte knappt. Bäbisen var däremot aaaspigg och höll fullkomligt på att hoppa genom golvet. Den ena veckan är ej den andra lik. Som idag, har vi M här hemma. Så vi passade på att starta dagen med en långpromenad. Jag överdriver inte om vi sa men titta, vad vackert det är! i alla fall 15 gånger, under rundan. Liten sov så gott, den här luften är så god att andas, det tycker även han.
När vi kom tillbaka hem drog vi igång ett träningspass. Ett rent tabatapass med en massa hopp i olika former, tunga axelpressar, armhävningar… helt och hållet vidrisch. M peppade mig genom passet, upp med blicken, älskling! Kom igen, lite till. fastän han egentligen var lika slut, han.
Med stjärnor för ögonen, kunde jag sedan rasa ihop på liggunderlaget och titta upp i himmelen. Där, vaknade jag.
När det är mycket, huvudet jobbar på och vi pusslar. Då är träningen ännu viktigare för mig. Alternativet att vi skulle skippa träningen, för att vi inte hinner…. det finns inte. Vi prioriterar den. Har inte haft tv:n på en sekund, mer än i söndags under valkvakan förstås, sedan vi kom hit. Och ja, i somras hade vi ju inte ens någon tv, i vårt Sommarhemma.
En halv timme, av tjugofyra timmar. En halv timme, en endaste halvtimme, av egentid i form av tickande puls, sveda i muskler och ett endorfinrus. Den halvtimmen, gör mig både till en bättre mamma, fru och helt enkelt till ett lyckligare jag.
Nu ska jag lämna mina pojkar under några timmar. Dom ska visst ner på stan och rejsa. Bland annat hämta ett efterlängtat paket till morsan. Jag ska trampa iväg på räsern, mot uppsatsskrivning. Pepp, pepp!
Hoppas att Du har en härlig tisdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2014 | Jag och M, Träning
Alla dagar kan inte vara sådär extrabraiga. Det funkar ju inte så, liksom.
Men dagen idag, den har bara varit sådär extrabra. Och dagen är inte ens slut än! Det kommer mera; en god av mannen-lagad middag och söndagshäng, bara vi tre. Vad vi pysslat med idag, förutom att rösta? .. Vi har haft helt underbara timmar på ett vackert ställe, tillsammans med gullvänner. Stinkande som grillade korvar, har M och jag precis tränat ett bonusträningspass tillsammans. När vi ändå skulle hoppa in i duschen sedan, kan man ju lika riva av ett träningspass, visst? Yes! Där ute på gräsmattan, med sovande bäbis i vagnen bredvid. Vad mysigt vi har det, klämde jag ur mig lite ansträngt till mannen, mitt i en intervall. Och ja, det är verkligen olika vad man tycker är mysigt och romantiskt; att träna tillsammans med M. Det är bland det mest romantiska jag vet.
Att pussas vid ett vackert vattenfall. Det är inte fy skam det heller! Den HÄR frun, hon vet hur man fångar ögonblick med kameran! Så glad att du ville fota mig och mina pojkar idag!
Den här söndagen ger vi alla tummar upp. Och jag känner mig som jordens lyckligaste mamma och fru.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 12, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Lyan, Musik
Jag tycker egentligen inte om det där ordet.
Perfekt. Perfekta. Vadå, perfekta? Men jag hittar samtidigt inget bättre ord, just nu, som beskriver hur helgen startat;
Med en vacker fredagsbukett från den jag älskar allra mest.
Efter att ha kommit in genom dörren efter veckans sista timmar av uppsatsskrivande. Mötas av honom, mannen, som räcker fram en bukett vita vackra, vackra rosor och ser sådär finurlig ut.
Jamen. Perfekt. Det var faktiskt ett perfekt ord, just nu.
Nu tar vi helg. En fredagkväll, med god mat. Färsk pasta, kräftstjärtar, färsk chili, massa vitlök… några av ingredienserna till kvällens middag. En promenad ute i vackervädret väntar härnäst. Vi tar kaffetermosen med oss även denna gång. Det har blivit vår nya grej tror jag minsann. Imorn är det inte längre helg, för hela familjen, så ikväll njuter vi extramycket.
Nypiffat vardagsrum med lite mindre ljust rosa, istället lite mer smutsiga pasteller. Och mycket vitt, förstås! Höstigt och mysigt.
Trevlig helg, alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 12, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Lyan
Det är morgon i lyan, igen.
Igår. Torsdagstrött. Med värkande mammahjärta, efter några timmar borta från bäbis under dagen. Snurrande tankar i huvudet. Trots allt, en underbar kväll där jag och bäbis myste och myste och han klappade på sin mamma med den där handen och jag sa till mannen känner han hur mycket jag älskar honom? och mannen svarade, med den där lugnande Emmeli-jag-älskar-dig-rösten; Ja älskling, det gör han. Och han vet att du inte älskar honom mindre för att du missat ungefär 4 vakentimmar av hans dag idag. Dessutom har ni ju setts, annars skulle ju Liten ha varit tokhungrig, ju. Tänk inte som du gör nu ”att det inte är någon idé att tycka att det är jobbigt nu, för det kommer bli jobbigare”. Tänk istället att det är precis som allra tuffast nu, innan vi kommit in i allt nytt. Det kommer bli bättre. Och idag var en extremdag, ni kan ju faktiskt skriva hemma hos oss sedan, så slipper du vara från S. Då kan jag servera er kaffe också, under tiden.
Alltså. Den där mannen. Jag vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Han är mitt liv. Han och Sixten. Och idag vaknar vi till fredag, med undantag för ett par timmar på eftermiddagen, så är vi hellediga. Strax innan midnatt, tassade jag på och torkade och dammsugade (det bästa med vår aaasbraiga dammsugare; den är tyst som en mus.) och skurade golv. Tände ljus och njöt av att vara så trött att ögonen gick i kors, och veta att när jag kliver upp imorn,
då är det bara frid och fredag och vi, lilla familjen, som gäller. Och så är det fredagsstädat också!
Det är lyx för mig. Och efter en småtuff torsdag, få kliva upp, kliva ner på mjuka fällen, krypa in i morgonrocken. Äta frukost med M, med Mini-M hoppandes i hoppgungan där bredvid. Det är så underbart att det är svårt att beskriva. Och Minimannen, han ser helt galen ut och blir ibland nästan rädd för sina egna hopp numera. Småtårna blir röda och viks åt alla håll och kanter när han studsar fram. Han ser så lycklig ut. Och jag och M? Vi sitter där, äter, samtidigt som vi inte kan titta bort en sekund från det där livet som gör att vi älskar livet, om möjligt, ännu mer nu än tidigare.
Det är morgon i lyan, igen.
Och jag är så glad och tacksam för det. Fredag! Dessutom!
Ta hand om Dig.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer