av Emmeli | mar 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Och lördag blev till söndag.
Lördag. Med lång, rask barnvagnspromenad i hela 10 plusgrader och sol. Korvgrillning till lunch, med efterföljande kaffekopp, sittandes på ett liggunderlag, lutad mot varma väggen, med nosen mot det där älskade skenet. Efter timmar utomhus var vi sådär skönt trötta, du vet. Friskluftmöra. Jag somnade i soffan, med en Liten som snusade på min mage. Bästa sömnpillret. Medan mannen sedan lagade middag fick jag krypa ner i ett varmt badkar för att andas och mjuka upp kroppen. Oerhört skönt. Och senare avslutades kvällen tillsammans med kära grannarna. Ostbrickan, nostalgiska gladiatorerna, dom där två gullbäbisarna och så vi, dom fyra nyblivna päronen. Vi hade sannerligen en finfin kväll.
Sen blev det natt. Och klockan snoddes fram ett varv.
Och idag vaknar vi till söndag. Jag försöker räkna ihop hur många timmar jag sovit i natt, men jag får inte till det alltså. Amningshjärnan orkar inte tänka timme hit, tillbaka, timme dit, minus en..blablabla. Jag känner mig utvilad, och med påtåren slurpad, kommer jag vara helt fit for fight för dagen. Det vill säga, en söndag med lugn och ro i kroppen, två älskade näranära, långpromenad och finurlande på Litens första åka-hemifrån-resa,(tillsammans med mig och M såklart). Jag måste skriva packningslista, noggrannare än vanligt.
Men först den där påtåren. Och en stund av beskådning, av den där vackra, vackra varelsen, med dom söta men ack så bestämda ljuden. Han med den där lena foten, dom blå ögonen och den guppande magen. Som andas, in och ut, för livet. Han, som jag för allt i världen inte kan förstå att jag varit en del i skapandet av..
Det här gjorde vi bra.
… säger vi till varandra, jag och mannen. Lite skämtsamt men samtidigt med en stolthet som ingen någonsin kan ta miste på. Det vore konstigt att inte vara stolt. Han är ju helt bedårande. Vår prins.
En lördag som övergick till söndag. Dagar som flyter ihop, sammanflätade av sånt som gör kropp och själ alldeles måbraiga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Shopping
Så himlarns underbart.
Den här helgen är en sån där riktig lyxhelg. Hela lilla familjen är samlad för dagar av sån där älskad tillsammanstid. Inget jobb eller andra tvärbestämda planer, bara vara och njuta och göra sånt vi känner för, precis för stunden. Som sagt- underbart.
Idag är vi lite morgontrötta. Min knut på huvudet är liiite, lite ostyrigare än vanligt, frukostmackan har ett liiite, lite större smörlager, kaffekoppen fylls till breddens bredd och gröttallriken är (var) större än någonsin.
Det behövs idag.
Vi var ju på partylarty igår. Litens första fredagsmys på bortaplan. Gullvännerna bjöd på gómiddag och sen löpte kvällen vidare på det där sättet det lätt blir med en übersöt bäbis i närheten; fem vuxna satt och tokglodde och småfnisssade och sa Åh titta på honom nu. Åh, hörde ni? -nu lät han lite som Tiggelitiger igen! och sen for lillvännen ifrån famn till famn, sovandes i sin djupaste sömn. Tills att hungern kom och det blev bråttom.
Men alltså. Återigen. Vilken lyx att få födas in i värld där man är totalt omringad av människor som bara tokgillar en. Som sitter och säger nu är det min tur och som till och med hoppar över god efterrätt för att mysa bäbis. Det var liksom viktigare än den där sommar-längtans-framkallande bärpajen. Ja, han är en riktig liten prins.
Lilla pingvinprinsen (tack rara G för denna mysiga pyjamas!) sover efterfrukostluren och låter sina päron äta brakfrukost på tumanhand. Mysigt. Men vi båda längtar efter honom, den där sista lilla varmmjölksdoftande pusselbiten i vårt liv. Han som kom till oss för precis 3 veckor sedan och blåste omkull både sin mamma och pappa. Den där hjärtestormen stormar fortfarande.
Lördag alltså. Och vi har hela helgen framför oss. Solen skiner idag också och en barnvagnspromenad är en självklarhet. Men innan den ska paketöppningen, som pågår just nu här i köket för fullt, avslutas. Mannen öppnar paket med sånt jag inte förstår mig på, typ mikrofoner och sånt? Och jag öppnar paket med vårskor så fina att jag måste gå med dom här inne och snubblar i saker och ting, för att jag inte kan låta bli att kolla på fötterna. Och Liten… han verkar träningssugen. Världens finaste babygym har han lyckats klicka hem. Skicklig prins!
Kaffekoppen ropar på mig nu!
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 28, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Shopping
En fredag i glimtar.
Varm, sovande, bäbisdoftande, hjärteöversvämmande älskad. Lille S. 
Han sov och sov och sov. Under tiden gick lyan ifrån att vara en endaste dammråtta till att skina.
Och gult. Är fortfarande inte fult. Bara något jag blir så glad av att titta på.
Svettig och äcklig (jag). Sovande och blöjpojke (bäbis). Båda blev helt plötsligt fredagsfina. Puss på det!
Morsan i nya boyfriendjeans och gammal blus (båda,lindex). Och Litens übercoola brallor, med grenhäng och allt, kommer ifrån Newbie (kappahl alltså. TACK kära E och C!).
Pappapussar. Kan vara det bästa som finns, näst efter mjölk. Tycker S.
Mammamys funkar också bra! (Och hoppsan! Lilleman har helt plötsligt ny body och morsan ny blus. Snurriga familjen del 237…)
Och i eftermiddag har vi haft mysigt bäbisfika med hjärtevänner. Liten har fått fantastiskt fina presenter. Så tacksamma! <3
En solig eftermiddagspromenad, med männen i mitt liv, har jag också fått mig. Och denna fredag fortsätter nu i fredagsmysigt tecken.
Vilken dag. Man blir ju alldeles nipprig!
Trevlig helg vänner!
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 27, 2014 | Jag och M, Shopping
Ja, shopaholicen…
…hon som varit lite Törnrosa-sovande under preggoteten. Hon har vaknat nu.
Lindex har ett nytt samarbete tillsammans med Kate Hudson (finns HÄR) och jag skulle vilja ha allt. Men det gååår ju inte, såklart. Nä, nån måtta måste det ju vara, annars blir det bröd och vatten till middag och det känns sådär. Så, jag norpade dom godbitarna som jag tyckte var allra, allra finast. Typ chinos i två olika färger och en trio av dom finaste färgerna av den skönaste tishan jag någonsin haft. Perfekt att ha över amningslinnet….. ja, det är sånt att tänka på nuförtiden också. Med nöje!
Det är så förbaskat roligt med kläder tycker jag. Har alltid tyckt. Och ifrån att jag var jätteliten så har jag alltid velat göra mig lite extrafin på fredagarna, nu har det växt bort rätt mycket. Fast nä, det är fortfarande mysigt att göra sig lite extrafin då, inför helgen liksom. Jag kommer särskilt ihåg inför en fredag, på högstadiet. Typ i åttan. Lilla jag gjorde ju alla de möjliga försök att få napp, på den där M, du vet. Ett försök, måste varit desperat eller nåt, innebar att jag köpte en (asful, bajsbrun) tisha med en elgitarr på. Baaaara, baaara, för att jag hoppades att han skulle tycka om den och då kanske det ena skulle leda till det andra… men, ICKE!
… och tacksam är jag för det, att det inte var en tröja det satt i. För hur roligt det än är med kläder, så är det bara yta. Oviktig, men smygrolig. Yta. M, han föll för något annat. Något viktigare.
Och han är sig lik än idag. Oavsett om jag har svettiga träningskläder, solkigt amningsnattlinne eller den finaste klänningen på mig, så säger han- Du är så fin.
Jag gillar det. För det är såklart insidan som är det som spelar roll. Men det är ju smygroligt ibland ändå, det där världsliga. Det kan inte hjälpas!
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 24, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Och idag är det en alldeles ny dag.
Tänk, sån lyx!
Jag lämnar pruttgårdagen bakom mig och gläds åt att få vakna till en fräsch måndag med en sol så stark att rullgardinen var tvungen att dras ner liiite, lite under Litens frukost i sängen. Ljuvligt. Och pappan är hemma idag och vi skrattar åt detta ljuva småbarnsliv. Jag vaknar av minsta lilla gny under nätterna, pappan sover som klubbad. Men han försöööööker verkligen att vakna. Och nu håller listan på citat och konstiga ageranden på att bli lång. Ofta vaknar M på natten i ett ryck, med ögonen i kors och ytterst sovande, och säger Vad sa du älskling? Eller som igår morse, då vaknar jag i ett gapskratt… då ligger M och håller om bibeln i sömnen. Inget fel med det , nä inte alls. Men han tjuras med att övertyga mig, fortfarande sovande, om att jag minsann har bett han om den….. nja, knappast. Och i morse vaknade han i ett ryck, tidigt, tidigt. PASSA!! väste han åt mig. Vad ska jag passa för något? frågade jag. AMNINGSKOPPEN!! ….
-Åh. Älskling. Den var du och tömde för flera timmar sedan. Nä, den ska vara här någonstans! ,sa han och började puffa och leta under täcket.
Alltså…. åh. Han är för fin, min man.
Frukost i ett kök som badar i sol. Stor gröttallrik och äggmacka. Med en Liten som myser i skön babysitter, med både massage och musik i, och snackar sitt egna språk. Efter en stund hägrade mys i knät hos pappan. Åh, jag bara ääälskar det här.
Att vara mamma.
Nu väntar förmiddagsrace här. Liten sover sin lur och då gäller det att passa på att greja. Typ tvätta, dammsuga och prova på något efterlängtat.
GOD MÅNDAG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 19, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 0-3 månader
Det är omvälvande att föda barn. Så är det.
Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle kännas såhär mycket i hjärtat. Jag är lyckligare än någonsin, hjärtöversvämmande kär i Liten (ibland rinner det över och jag bara storgråter), så tacksam – över allt- och jag som nästan trodde att kärleken till min man inte kunde bli starkare än vad den var, visade sig ha fel. Jag bubblar. Känslorna är utanpå, på något vis. Dom är för stora, för mycket, för fantastiska, för bångstyriga… för att stängas inne.
Att föda fram ett barn.
Det är det mest fantastiska jag någonsin gjort. Det finns ingenting jag är så stolt över här i livet, som över att jag- lilla jag- klarade det där marathonloppet. Helt makalöst bra dessutom. Ja, jante kommer inte i närheten av det här. Jag äär så stolt över mig själv. Och tacksam.
Hela graviditeten har varit heelt fantastisk. En morgon sa jag till M; Jomen, nu, nu börjar jag känna mig gravid. Samma dag var jag ändå ute och gick, städade lyan och tränade. Så, så farligt var det ändå inte. Såhär i efterhand kan man skratta åt min kommentar, då det visade sig vara dagen innan vi åkte in till BB….
Min älskade morska här i lillastaden sa att ”den perfekta barnmorskan som ska förlösa dig, hon heter B och henne skulle du verkligen gilla”. Vem tror ni möter oss när vi på fredagkvällen (7mars) traskar in på förlossningen? …B, såklart.
Hon var makalöst bra, tog hand om oss på bästa vis. Rakt fram, inga pjåskerier och fantastiskt kärleksfull. Precis som jag vill ha det.
Vi blev inlagda på en sal. Där låg vi i några timmar; snuttade lustgas (heaven!!) och tog värkar. Mannen har skrivit upp några citat ifrån mig.
- Jag älskar att föda barn
- Jag älskar lustgas
- Jag har aldrig mått såhär bra
- Jag längtar till nästa värk
…och på frågan går det bra? – svarade jag allltid: JA! Tillät mig liksom inte ens tänka att det här gör ont… för ondare skulle det ju göra, det förstod jag. Centimeter, för centimeter, ondare och ondare. Men vi kom närmare och närmare vår prins. För varje värk tänkte jag ett steg närmare, snart är han här. 03.30 var värkarna kraftiga. Och en narkosläkare var på avdelningen för att sätta epidural på en annan tjej. B var en morska som var för smärtlindning och tyckte att jag skulle ta den. Men jag vägrade. Jag hatar sprutor och tänkte att; Det gör ju bara ont, värkarna alltså. Det går över. Med epiduralen har jag inte samma chans till kroppskontroll och jag riskerar att få en vidrig huvudvärk efteråt. NEJ, nej, nej. Jag vill inte!. Det var helt klart det jobbigaste skedet under hela förlossningen… att säga nej och att helt gå efter min egen magkänsla, under en helt ny upplevelse. Skulle jag klara mig? Jag bestämde mig för att- JA, jag klarar det!
Med hjälp utav andning (gjorde precis som när jag tränar), lustgas (paaaaartylarty! tjoho!) ,visualisering mot det bästa målet (bäbis, där- högst uppe av den grisigaste intervallbacken. Japp, varje värk var en grisanbacke. Funkade galet bra som tankesätt!) och den där älskade mannen (Kom igen älskling, Du är grym. Lite till. Snart uppe, kom igen. Lite till. Nuuu, klingar den av.) Vi var teamet vi alltid är.
Det var så magiskt häftigt att känna vilken kroppskontroll jag hade. Allt tack vare träningen, och viljan. Jag kunde andas luuugnt, spänna dom muskler jag visste gjorde nytta, inte dom som gjorde att det kunde säga sprick-sprack. B vägledde mig, sa följ kroppen- och jag tog hennes komandom. (Jag var ju livrädd innan, för ”Ystad-Haparanda-grejen”…. så, i mitt förlossningsbrev stod det bland annat: gör aaallt ni kan för att jag ska vara hel efteråt. Jag tar smärtan! Så det gjorde hon.
Titta på henne, sa hon. Titta på henne, vad fokuserad hon är. Hon är som gjord för det här. Hon vill det här. ( Dom orden ifrån B gjorde mig så boostad, jag kände mig som världens powerwoman!)
Klockan 06.00 fick jag äntligen börja krysta. B vägledde: Lite till, lite till älskling, liite till. Stopp! … och där och då,att i krystvärken inte ”få” pressa på mer fastän kroppen ville… det var…… ja, vad ska jag säga? Häftigt? Ja, häftigt! Allt var häftigt!
Till slut kunde hjärnan inte registrera smärtan och jag befann mig i något oförklarbart. Det var så nära. Jag klappade bäbisens huvud, längtade efter att livet skulle komma ut, och när jag var på väg att börja fundera över hur många grisanbackar jag hade kvar egentligen… då säger B:
I nästa värk kommer bäbisen. Ta ett andetag i lustgasmasken, släpp den sedan, krysta och ta emot ditt barn.
Jag gjorde som hon sa. Och ja, Jag fick ta upp Liten med mina egna händer. Om det var magiskt? Om man kan undra varför solen började skina just när Liten kom ut?
Ja.
06.36 låg han på mitt bröst. Så vacker att klockorna stannade.
Jag klarade det!!! utbrast jag.
06.36, 8 mars 2014. Den dagen då mitt och mannens liv tog en svängning vi aldrig kunnat ana skulle vara såhär fantastisk. Liten, du ääär vårt allt.
Senaste kommentarer