av Emmeli | feb 14, 2014 | Jag och M
Förra året denna dag, vaknade jag i den där lerhyddan, ropade Gomorrron! till vännerna, pussade M och gav honom ett gambianskt alla hjärtansdagkort. Vilken grej!
Sent, sent igårkväll låstes dörren upp här hemma och in ramlade en älskad. För tredje veckan i rad har mannen jobbat som en galning. Jag hängde inte riktigt med, eftersom jag satt och kollade på det tvprogram som han var med och sände tidigare under kvällen. Jag var helt inställd på att gå och lägga mig och vakna till fredag utan M bredvid mig. Men han hade fixat i smyg, jobbat undan och åkt hemåt i mörka mörkret, till den där vankande frun.
Han är ju sådär. Så bra så att orden tar slut när man ska försöka beskriva honom.
Så idag vaknar vi alltså till fredag.
Jag blev väckt av en morgonruffsig man som serverade frukost på sängen och ett pastelligt paket med en hudlotion i, med blåbärsdoft. Min nya favorit.
Som tur var hade ju jag förberett mig också. Med ord skrivna på ett kort, bara till honom. Och en hudlotion, en ekologisk variant, som doftade oliv. Vi var ruskigt eniga om vad våra vintertorra kroppar behöver.
…. Hjärtekortet utav M hade visst två sidor och jag höll på att smälla av. Så han skämmer bort mig!
Kommersiellt hittepå, javisst. Men jag kan inte låta bli att tycka att det är lite småmysigt, att visa lite extraextra hur mycket man tycker om varandra.
Så idag firar vi fredag, alla hjärtansdag. Det ska först städas (behöver jag säga att jag längtar och har städabstinens?;)) och sedan belönas med en promenad ute i friska luften. Och sen… ska vi iväg på någon stencoolt.
Fredag alltså. Alla hjärtansdag eller inte-
TA HAND OM DIG!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 10, 2014 | Jag och M
Älskling,
Nu kryssar vi vidare. Den gröna pennan ligger där, i den stökiga bokhyllan i förrådet, och väntar på att få användas. För varje dag ifrån varandra. En dag närmare mål.
I natt har jag varit glad över alla gånger jag har vaknat. Då har jag kunnat krypa närmare dig, pussat dig på kinden, hållit dig i handen och krupit ännu lite närmare. Det var därför vi nästan ramlade ner ifrån sängen när väckaren ringde, sådär tidigt, tidigt i morse.
Det minsta jag kan göra, för att visa hur mycket jag tycker om dig, är att kliva upp och tända ljus, duka fram frukost, packa din matlåda, göra på-vägen-fika. Och i smyg, skriva den där lappen som du har med dig i din packning, någonstans, varje vecka. Med ord som bara är till Dig. Från mig.
Morgonen är en enda plåga. Jag försöker hålla minen uppe, men egentligen vill jag bara storgråta. Idag kunde jag inte hålla mig tills Du hade gått. Jag försökte, höll andan, bäbisen sparkade emellan oss, och kramen blev blöt. Jag sa förlåt, för jag vet att du tycker att det är lika jobbigt. Du sa att det är helt okej, att jag får vara ledsen. Du sa också att det inte är det här som meningen. Bara under ett tag. Du sa: Det är inte meningen att vi ska vara ifrån varandra.
Men nu, nu är det värsta över för den här veckan; hejdå-pussarna i dörröppningen, och dom där hjärtformade händerna genom fönsterrutan. Dom är över nu. Skönt.
Tack för i helgen. Tack för allt som har med Dig att göra. Vi ses på fredag.
Jag älskar Dig.
(Ett dagboksinlägg. Med ord, bara till honom. M. )
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 9, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Och så var min abstinens efter att baka över. För idag i alla fall.
Vi tog oss en promenad i snöstormen tidigare idag. Snön piskade i ansiktet och vi blev dyngsura. Det är efter såna promenader man känner sig sådär galet nöjd när man kommer in igen. Som om man uträttat någonting bra. Och det hade vi ju visserligen; på vägen fick vi med oss smör och färgglatt strössel. Det är väl att ha uträttat något bra, om något.
När vi kom hem snodde vi ihop en långpanna med kärleksmums. Fixade sånt där gott kaffe, hällde det i den där mjukturkosa, rosiga termosen. Och så gick vi en trappa upp. Precis som förra söndagen. Och det är precis det som jag älskar allra mest med att baka; att få bjuda dom jag tycker om.
Vännerna blev så glada. Och vi alla konstaterade att eftermiddagsfika, en söndag när mörkret precis lagt sig över lillastaden och man är sådär lagom mosig i kroppen… är ruskigt svårslaget.
Och jag satt där, och kände mig alldeles lycklig. Kakan smakade ju…som mammas.
Nu är det kväll och i den gamla gjutjärnsgrytan som står på spisen, puttrar en köttgryta. Jag längtar till middagen, som kommer följas av en lugn kväll i soffan. Bara mannen och jag.
Tack och bock!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 9, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M
Ja, just så.
Söndag.
Den dagen som liksom bara är där, med sitt lugna lugn. Och som finns till för att vi, en sista dag innan veckan drar igång igen, ska få chans att andas så många djupa andetag, som man bara orkar. En dag för att samla kraft. En dag som finns till för att vila och som en varm famn, som säger att det är helt okej att bara göra ingenting.
Jag vaknade av en kaminvarm man som andades mig i nacken, och av små ettriga fötter som med bestämda rörelser visade tydligt att Hallå, det är trångt här inne nu.
Söndag alltså. Med den där sköna känslan i kroppen, en tvättmaskin som jobbar, en kaffekopp som sitter fast i ena handen och med ett galet sug efter att baka. Inte bröd idag. Det fick jag nog av igår. Jag vill baka kakor. Kakor, kakor, kakor.
Jag går och tjatar på mannen och vill att han ska bestämma om jag ska baka det, det eller det. Han väntar, dricker lite kaffe, jag hinner bli otålig, han skakar på huvudet och säger till slut: Älskling, du får baka preciis vad du vill. Frysarna är visserligen redan proppfulla och du veet ju att du mest tycker att det är kul med själva sysslan… baka, lägga i fina burkar… sen blir det ju kvar där..
Äsch. Nu ska ju Liten komma, så då tänker jag att någon kanske kommer vara nyfiken på det lilla livet och då passar det väl überbra med en fika samtidigt. Tänker jag.
Vaniljhjärtan? Kärleksmums? Kolakakor? Mazarinkaka? Semlor? Bountykaka?
Kaffekoppen ska sörplas, sen får vi se vad det blir. Om, det blir. Det är söndag i alla fall. Det är ett som är säkert. Jag känner mig lite som kola i kroppen, skrattar åt allt och inget och njuter av att ha en hel dag framför mig, med han som försöker stoppa sin fru från att baka sönder hela världen.
Ha en skön dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 7, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M
Återigen, har denna veckodag levererat och visat sig från sin bästa sida.
Fin förmiddag. Efter morskan, en spontanlunch tillsammans med vänner. En eftermiddag hemma, med bullfika och en eftermiddagslur i M´s famn. Jag vaknade, i en stor dreggelpöl med frillan åt alla håll, lagom till middagen. Där vi mest satt och skrattade, för att det var en sån konstig middag för att vara hemma hos oss. En massa gott ifrån charken (kanske inget konstigt), men jag vette katten om den ena charkisen hängde ihop med den andra. Mätta blev vi i alla fall. Skyndade oss iväg ut, mot en körkonsert som var något utöver det vanliga. Den fick mig att le från ena örat till det andra. Och på vägen dit, så hade vi så bråttom att vi gick det snabbaste vi kunde… och vet du, jag sprang till och med, typ hundra meter. Heeelt överlycklig var jag,med en arg man bakom mig, som ropade Sluuta spring! Älskling. Nu slutar du springa! Emmeli, stanna!!. Jag gapskrattade och kände mig som en olydig ko på grönbete, där jag sprang. Men, till slut var jag ju tvungen att börja gå igen, mannen lät ju bestämd för tusan.
Men i alla fall. Förklaringen till att min foglossning blivit så, nästan kusligt, mycket bättre dom senaste dagarna, kan vara att bäbisen nu ligger helt fixerad. Och liksom stabiliserar upp mitt bäcken. Stackars Liten… det låter oskönt. Men för mig är det prima!
Och nu hänger jag och mannen i soffan. Vi har ramlat ihop i någon slags kärlekshög med varsin iskall juice i handen. Och förutom att vila ögonen på magen, som är bättre än alla tv-program i hela världen, så stirrar vi på det där bygget och funderar på om det behövs ett varv med vitfärg till. Eller om det kanske är klart och kan börja monteras i badrummet.
Ja du hör ju, vi har det bra.
Önskar er alla en fin helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | feb 7, 2014 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jag och M, Liten i magen
Känner du?
Om du blundar, och fantiserar… känner du vårsolen mot den vinterbleka huden och den lite vintertrötta kroppen? Den värmer. Hör du fåglarna kvittra och snön droppa ifrån taken? Det låter vackert.
Det gör jag.
Visst. Det är ett tag kvar. Och visst, så njuter jag av nuet och vintern och allt det där. Men snart.
…så är det vår i luften. Och vi kommer återigen få chans att möta den där energin som kommer av den där runda, varma, värmande, D-vitaminpumpande- solen. Jag längtar.
Jag längtar.
Och visst. Är det så, att det kanske inte är just våren i sig, att lökarna ska börja blomma och att snön prompt måste börja droppa. Jag har liksom inte ens satt några lökar i marken och jag tycker ju om snö och vinter. Men det är den där grejen, att jag vet. När den där tiden är inne, då ska jag bli mamma.
Jag drömmer om att vara ute och gå med den fina vagnen, med en välmående bäbis däri. Nerbäddad i en massa mjukt och skönt. Drömbilden; jag stannar upp, sätter mig på en bänk någonstans där solen strålar rakt i ansiktet och jag kisar med ena ögat, för att kolla på Liten. Förundras och beundras. Av det där livet, som är en blandning av mig och han jag älskar så starkt, så starkt.
Och idag var vi hos morskan igen. Bebbelyan (min mage) mättes och vi fick återigen lyssna på det vackraste ljudet vi vet; dom där snabba, snabba hjärtslagen. Plötsligt pekade tillväxtkurvan rakt upp. Det berodde på att Liten bestämde sig för att göra sig så stor som möjligt, precis när måttbandet låg på magen. Bebbens rumpa stod rakt ut och vi alla skrattade gott. Det var ungefär som om att någon försökte säga Titta vad stor och stark jag är, redan! 😀 Måttet stämde ju inte, så ett nytt fick tas när vi sagt Ja, ja, du är stor och stark. Och då var vi på mitten av kurvan igen.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer