av Emmeli | feb 22, 2017 | Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å
Jädra piss,
Ja, precis så känner jag just nu.
Ni vet den där stunden jag bara toknjöt av tidigare idag. Där jag satt i värmen, nytränad, med sovande bebbe och bara hade det gott? Det lugnet varade inte jättelänge, om man säger så…
Får sms från mannen. Han sitter fast. I en sjuhelsickes bilkö. Kommer, stressigt-för-sent till jobbet men kan ändå, vad jag förstår, jobba för att hinna dra igång sändningen i tid. Och jag? Skulle ju ”bara” ta oss till Föris…
-Det blev ett företag. Snön hade då ökat och det fullkomligt vräkte ner. Ett företag som blev lite svettigt, men som inte alls var någon fara. Bilen startade efter att ha fått laddat batteri. Och jag började skotta i tid, så vi hann dit i god tid. När vi kom hem hjälptes jag och S åt att skotta hela gården. 
Svett på svett gör ju inget, liksom. Att vara småbarnspäron, tycka om att tränaträna och dessutom ha en hel gård att ta hand om. Ja, det har jag och mannen konstaterat mer än en gång senaste tiden, att det är ett bra sätt att hålla sig i form på..
Nåväl.
När vi var klara gick vi in. Och jag mötte en världssöt bäbis och en galning i spegeln…
Heeello, liksom… jo, det där är hon som undertecknar sig som Lillafrun här inne. Och som av sin man inte bara kallas för det, utan också Lilla My.. I say no more.
Massa blöta vinterkläder, tokblött hallgolv, för många barnvagnar och så vidare. Krispigt..
Vi hängde inne i barnens Lekrum och hade fasligt trevligt, innan det vankades Middagsbestyr. Till Bolibompa sedan, gjorde jag i ordning S för natten, så fick han äta välling i Finfotöljen. Myspojken. Samtidigt som jag gav Lillan hennes kvällsgröt och sedan gjorde i ordning henne.
Sen började kaoset…Eller kaos och kaos. Trötthet hos tre människor i kombo med lite trassel..
Strömmen går.
Och det blir inte bara lite mörkt, sådär som förra gången. Nu, befann vi oss i ett kolsvart hus. Brolampan lyste. Och lampan i Lekrummets fönster. Det var det. Så, där gick jag med bäbis på höften och med en liten snart-treåring som svans och kände viss uppgivenhet. Letade ljus och försökte behålla lugnet. Använder ficklampan på mobilen. Perfekt. Men i nästa sekund tappar jag telefonen och den glider sådär nesligt, in under pianot (!!!). Så, då får vi, i kolsvarta mörkret, leta reda på en blompinne och försöka få fram den. Där står vi, alla tre. På alla fyra. Och försöker skrämma fram en himla mobiltelefon som var vårt enda lyse. Hej 1800-tal möter 2017…
Vi lyckades i alla fall.
Oerhört nöjda.
Sen börjar lamporna blinka sådär spökigt och det känns som att jag ska få psykbryt, alternativt ett smärre epilepsianfall snart. Så börjar det också låta i olika saker; micron tjuter, högtalare brummar högt och konstigt och ja, det var helt enkelt deluxe-obalans i strömmen.
Samtidigt får vi sms från den där älskade Vackerpappan. Hockeylaget, vars match M skulle sända, har då inte ens kommit fram till arenan. Det har varit och är snökaos på vägarna idag och trafiken har stått stilla, i hur många timmar som helst. M-stackaren kommer nu i bästa fall vara hemma typ 02 i natt och bara tanken på det, gjorde/gör mig arg. Orolig-arg, alltså. Jag blir så orolig av tanken att han ska köra hem i sena natten i detta oväder.
Men, jag jobbade ändå på där i mörkret, för att inte barnen skulle känna av någon oro.
Så vi ligger där, i kolsvarta mörkret, och läser mamma Mu. Inget konstigt alls. Jag får tag på Svärfar som inom en stund kommer och hjälper mig byta säkring, där ute i snöyran. Inte så lätt att ta sig dit med två trötta småbarn. Så jag var mycket tacksam för hjälpen!!
S somnade som vanligt direkt efter läsning och det där mysiga kvällspratet. Älskar när han säger tack för idag, mamma! Jag älskar dig. Då smälter mitt hjärta.
Juniflickan. Somnade hon också, samma tid som Bjossan, som vanligt. Men har sedan hållit på som aldrig förr. Vaknat, varit ledsen, somnat, vaknat.. och så vidare. Jag fick till och med gå och bära på henne för att få henne att somna. Till slut kunde jag lägga ner henne, utan att hon vaknade i ett skrik. Så nu sover hon gott i sin säng. Vi har börjat ha henne där om kvällarna nu, då hon är så rörlig och det känns farligt där i Storsängen. Hon ställer sig ju upp överallt nu. Har börjat förflytta sig så smått mellan möbler också. Men under natten däremot, så sover hon med oss andra tre. Mysigast så tycker vi.
I alla fall; Lillan håller nog på att få sin första tand. Det ser så ut i lilla munnen. Så kanske beror hennes oroliga gullekropp på det.
Nu sover båda barnen sedan länge och jag sitter här i knäpptysta huset. Och är så himla trött. Och så himla arg. Arg. Arg. Arg. På att inte den där jädra matchen blev inställd utan istället spelas. Nu. Och till Mitt I Natten! Ja. Jag är alldeles rasande faktiskt. Vilket himla påhitt.
Just nu bara ber jag för att min älskade M. Att resan ska gå bra. Att han ska komma hem. Hinna sova några timmar, innan han sedan ska iväg igen. Fy fabian. Varför kan det inte bara bli lite lagom-väder nån gång!? Livsfarlig ishalka eller kaotiskt snöyra. Ja, ni hör ju. Lika bra att checka ut, för det är ingen munterkgök här nu.
Lillafrun aka Lilla My…
av Emmeli | aug 5, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Där är Sisten. Han med röda stövlar, skrapsår på knäna och med de gulligaste funderingar och uttalanden man kan tänka sig. Mammas gulleplins.
Han stannade hemma igår förmiddag, snickrade och tog hand om Lillasyster tillsammans med pappan. Medan jag drog iväg med Storan och Svågge, iväg på hallonjakt. Ingen vidare värst lyckad sådan, men trevligt var det i alla fall. Så kom regnet och vi drog hemåt. Det var ändå dags för amning, så det blev alldeles lagom.
Efter regn kommer solsken. Precis så. Då försökte vi röja lite…
Mannen håller ju på och fixar i hallen nu, med fönstersmygar och så. Resten av hallen kommer bli när det platsar i logistiken… jag tror inte ens jag ids förklara nu utan tar det eftersom. Men kort sagt; trappan upp till övervåningen, ska inte vara där den är nu. Så när den flyttas, det är då det är dags för hela-hallen-fix. Det M håller på med nu kan man säga har att göra med Drömdörrens ankomst. Parentes.. det jag skulle komma till var att det så att säga är allt annat än ordning och reda på vissa ställen här hemma nu. Men det spelar Roland, det är så himla roligt att se något växa fram. Och jag beundrar M så, för allt han bara kan liksom.
Titta här, så somrigt;
M var på affären och handlade lite inför finfrämmandet vi väntade. Perrrfekt när familjen jobbar där och kan skicka sms och meddela att det finns tokfina jordgubbar till bra pris (Tack A!<3 ).
Färska blommor plockades in, mat förbereddes och till sist rullade vännerna in på gården.
Efterlängtade som alltid. Det är för fint med sån där vänskap som inte bryr sig om avstånd och tid sedan man sågs senast och så vidare. Allt är som vanligt i alla fall. Fint på alla sätt. Vi kramades och pratade i massor. Åt och åt och sörplade kaffe och fotade en vacker bebbemage. En så mysig eftermiddag och kväll.
Somrig potatissallad med chili- och limemarinerad kycklingfilé till. Och så den där kalla såsen på creme fraiche, citron, salt, peppar, lite honung och Gotlands godaste krydda; Persilada. Gott!
När vi kramade älskade vännerna hejdå, drog kvällspasset igång. Minimannen sov, Mannen myste med bäbis och jag rejsade runt och gjorde hemmet skinande rent och ajaxdoftande. Samtidigt puttrade hallonsylten på spisen och jag och mannen njöt. Fick återigen en sån där tänk-att-det-här-stället-är-vårat-känsla. Den är underbar.
Det blev mitt i natten och till slut var det bara jag uppe. Jag tände ljus och vilade en stund. Innan jag skulle krypa ner i den där sängen med två utav mina hjärtan. Det tredje hjärtat låg och snarkade i sin säng. Att känna sig rikast på jorden. Precis så.
Idag vaknar vi till fredag och det sörplas kaffe och leks i babygymmet. Lillan har molnbrallan på sig, den som för mig är så mycket Liten,nyfödd, det bara kan bli. Och det är ju bara så skönt att kliva upp till en rent hem, alltså. Sommarhem, med spring in och ut, ger ju både kladd och skräp. På ett sätt jättemysigt. Sommar, liksom. Men på ett annat sätt så gillar jag ju det rena såå himla mycket mer.
Och eftersom hemmet är städat och inte behövs tas om han idag, får alltså mannen chans att snickra i en drös sammanhängande timmar vilket han är jättepepp på. Det är kärlek från frun till mannen, om ni frågar honom. Inte mig emot, jag ska mysa med busig Storebror och sömnig Lillasyster.
Nu sover J. M snickrar. S valde vällingflaska framför Sommarlovsmorgon. Och jag sitter här…
Livet är gott.
Önskar er en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | jul 28, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Vi njöt av Gotland till allra, allra sista stund igår..
Mannen och S var iväg till lilla byn en sväng på morgonen och fixade med olika saker. Och jag och Juniflickan packade och städade ut oss ur Bertil-bo. Sen drog vi till stranden en allra, allra sista gång för den här gången. Jag hoppade av på vägen dit och sprang halva vägen. Det var helt makalöst skönt att slänga sig i havet när jag väl var framme. Helt galet varmt i vattnet. Pojkarna var redan i när jag kom dit, såklart. Vi hade en ljuvlig sistastund av strandhäng..
…innan vi sedan åkte hemåt gården, sköljde bort saltvattnet från kropparna och packade in oss i den nystädade, återigen osandiga bilen.
Så drog vi iväg. Mot Visby!
..Och Färjan! Kommer aldrig mer att åka med det där Rederiet vi åkte med igår. Vi åker alltid Destination Gotland, men tyckte den nya båten, Gotlandsbåten, som börjat gå i sommar verkade intressant. Det braiga var till exempel tiden 18.35 på dygnet. Men det var väl typ det enda braiga. Enligt den hariga mamman i alla fall. Jag, som är rädd för trånga utrymmen, fick verkligen bita ihop när vi körde in på bildäck. Fy. Oootroligt lågt i tak, ruckligt, parkeringskillar överallt som pekade hur vi skulle stå (..så man kom knappt emellan bilarna… och då är vi inte stora människor precis) och så lät det hur högt som helst av apläskiga fläktar (så Sisten drog, cool som han likt sin pappa är, på sig sina hörselkåpor som han ju hade med sig i packningen för traktor-rejset skull)… men nä, mer behövde inte jag för att bli rädd och måla upp värsta titanic-scenen i huvudet.
Den där älskade, lugn-för-oss-båda-mannen. Han hade ju såklart rätt. Allt gick bra, resan flöt på hur bra som helst och vi drog vidare med våra sovande två älsklingar i baksätet. Minimannen sa innan han somnade;
”Mamma älska mig. Pappa älska mig. Juni älska mig. Fajmoj älska mig. Mojfaj älska mig…” och så vidare. Plötsligt längtande till gänget där hemma. Blev lite pist på sina päron när vi sa att ”men du Sixten.. vi ska bara sova på hotell en natt först.. sen! imorn! då, ska vi åka hem till vårt eget hus!”.
Så;
Här vaknar vi till torsdag, på HotelleT, som S säger. I vårt stora familjerum. Som vi skrattade i natt när vi kom hit. S fick vakna när vi skulle ta oss in, så han visste lite vart vi var och sådär. Himla konstig grej att förklara vad ett hotell är. Men mamma, vart ä hotellet vägen? undrade han när vi kom in på rummet… då tyckte han hotellet försvann. Utifrån kan man nästan förstå lite lättare, liksom. Men fort var han varm i kläderna här. Vi fick dra ur telefonen det första vi gjorde, för någon sa jag mååste linga telesonen! och höll på att börja terra roomservice det första han gjorde. Sen var han i heaven när hans mamma gick bananas och lät han få en kaka med chokladpluttar i, som vi fick härifrån. Alltså, den minen… lycklig tvååring.se…
Nu har vi sovit som bara den och ska traska till frukosten. Bara Minimannen som ska väckas först. Denna sjusovare. Mysigt och fesligt med hotellfrukost. Att mannens alla borta-på-hotell-nätter under året ger en massa poäng att utnyttja såhär, -Himla bra alltså!
Vilken semester vi har!!
Lillafrun
av Emmeli | jul 25, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Pyret 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Sötaste Strandraggaren jag vet.
….Här kommer en hälsning från Ön!
Vi solar och badar och har ständigt sand mellan tårna. Leker i havsbrynet och springer oss svettiga. Njuter av familjetid i massor. Somnar gott om kvällen, sover som stockar om natten och vaknar pigga och tacksamma för nya dagar som pärlar sig efter varandra. Dagar som flätas samman och är vad vi kallar Sommarlov.
Ja. Vi har det precis hur bra som helst och njuter såå!
Familjesemester, alltså. Älskar det! 
Här ser ni en utav Sistens favoritstunder på dagen; när han lekt och badat så att han är alldeles slut. Och så slår han sig ner där i skuggan, med trasa-täcke och sover, i timmar, tills hans päron försöker väcka honom. 
S tycker att han har ett såå häälit sommalov! och vi håller med honom, vi andra tre. Mysigt att vi i början av vår Ö-vistelse hann med ett par dagar med Farfars och Svägerskan med familj. Nu har dom åkt hem till fastlandet och vi konkar runt bara vi i Stora Lilla Familjen. Så mysigt, både och.
(Han och Jag. Bild tagen med självutlösaren. Bra grej när vi vill fastna på kort samtidigt, den där skäggige och jag). Under tiden barnen sover, sitter jag och mannen och bara är. Pratar om livet, pussas, badar och känner oss sådär makalöst lyckliga.
Dom här dagarna, varendaste en, stoppar vi i vår Hjärteask.
Hoppas att ni har det gott, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jul 19, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Pyret 0-3 månader
…där är sån ro.
Så vackert. 
Och igår, alldeles varmt och skönt. Skönt med lite fläktande i skuggan för en liten Juniflicka. Tokroligt med klipporna att leka på för en Storebror. 
Det funkade finfint att steka lunchplättar över elden. 
Och det var alldeles otroligt gott med vispad grädde och färska jordgubbar till. 
Runtomkring mig och min alldeles egna familj, hade vi storfamiljen. Jag kallar oss Taikons, såklart med kärlek i namnvalet.
Det var en drös vackra sommartimmar, det där. Semester. Vad vi sannerligen pysslat med senaste tiden. Så lyxigt!
Där ser ni mina tre; Minimannen sovandes i Sommarvagnen och Juniflickan i Deluxen. En så rofylld stund, med två skönt snusande barn.
Och till kvällen sågs vi igen, för mysigt och gott middagshäng. Sista-kvällen-med-gänget-kväll…fast det är inte förrän imorn vi säger hejdå på riktigt. Till Storasyster med familj som om några veckor åker från sin huvudstad och till nästan en helt år av Thailandsäventyr. Alltså nä, fy vad lång tid. Tur att skype och såna där moderniteter finns( jag vet, jag låter som Oldie 90 år, men jag är inte så teknikig av mig… glad jag klarar kameran och datorn ok, liksom..).
Senaste veckans dagar;
Fyllda av massa, massa Taikonsfamiljehäng. Badutflykter, goda middagar, skratt och gråt, kusiner som lekt in på sena sommarnätterna. Jag, jag menar vi, har liksom haft Syster med familj boendes som vår grannar. Fastän vi i vanliga fall bor 50 mil ifrån varandra. Så lyxig vecka. Och solen har skinit tror jag tusan mest hela tiden? (det här är sommaren jag än mindre än vanligt bryr mig i vädret. Det finns så mycket viktigare saker i mitt liv) och vi har tankat familjehäng så det står ut genom öronen på oss!
Idag är en pack- städ- tvätt och fixdag. Vi har en låååång lista att beta av. Vi ska ju snart på äventyr förstår ni. Bäst att jobba på!
Lillafrun
av Emmeli | jul 11, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Pyret 0-3 månader
Söndag, igår alltså, kring 11.30;
”Sedan jag vaknade i morse känns det som att jag bara virvlat runt som en yr höna… typiskt morsabeteende; när man springer runt och servar och fixar och torkar och har sig, för att när man är klar med ett första varv, gå på nästa. Vaknade av en bäbis som visst måste ha fått i sig liiiite för mycket mat. Eller rättare sagt vaknade jag av en mjölkdusch. Så lilla övermätte kräkloppan behövdes tas om hand, samtidigt som en Miniman ville att just ”mamma byta blöja! , mamma koka gjöt!”…och så vidare. ”Mamma? Mamma? Mamma? Kan du gööja gjöt till mej? Mamma? Mamma?” … mannen behövde dessutom dra iväg. Och såklaaart att jag ville göra allt det där för lillvännen. Det är bara det att det nuförtiden också är en Lillasyster som är här och behöver mamma på olika vis. Och då kanske man måste vänta två sekunder på att vattenglaset ska serveras, bilen hittas eller trasan hämtas. Min Miniman är inte det minsta van det ordet, vänta. Men det är väl standard med unge ett, tänker jag. För varje dag blir han mer och mer van och vi, jag och M, är fortfarande så himla häpna och tacksamma över denna otroligt smidiga övergång från tre till fyra i familjen.
Vi ruschade vidare, jag och kidsen. Det ”byttes och syttes”,…samtidigt som Minimannen fick vad han önskade. Bäddade in nytt i sängen, kastade snuskigt i tvätten, dammsög. Samtidigt som jag bar en liten skrutta som fortfarande var lite överproppad med gräddmjölk och inte tyckte det var jätteskönt att ligga ner. Och samtidigt höll jag visst på att baka limpor också eftersom vi väntar besök snart. Så, ganska nyligt har jag fått ordning på kids, hemmet, fått i mig själv frukost och klätt på mig.. och jag just det, innan jag själv hade fått i mig frukost så var det tid för Minimannen att få lunch. Haha, älskade ekorrhjul! Nu är allt frid och fröjd och limporna doftar så gott här på spisen. High five med mig själv!
…
Och så fortsatte dagen;
Vännen med familj kom på besök och vi åt limpa och bullar och sörplade kaffe så det stod härliga till.
Sen blev det eftermiddag och gården var återigen bara fylld av oss fyra. 
Lillan sov, Liten hade hoppat sovningen för dagen då han ju ville hinna träffa gästerna ,så han hade mystid med napp och trasa i fotöljen. Jag och mannen passade på att slå i kull oss ute på verandan, i steksol. Vi kände oss oerhört busiga och kände också att vi inte riktigt hade full koll på han som var sju meter ifrån oss. Inga dörrar emellan oss, men det var faaasligt tyst där inne… Efter en stund kommer han ut.. pappa..? måste tojka… och det behövde han verkligen. Torka, alltså. Någon hade fått tag på morsans nyköpta läppglans och fullkomligt tvärtömt den. I hela ansiktet. I håret. I fotöljen. På finkudden. På övriga kroppen. Och så frustade han lite, och önskade ett glas vatten…. 
Haha, Älskade lilla Buusjåtta.
Därefter fick Storebror sällskap i salen och vi vilade en stund allihopa där inne. 
Sen var jag och S ute på Sisten-och-Mamma-tid; lekte sandlådan, spelade fotboll, drog iväg med trehjulingen, lekte jaga runt bärbuskarna och det bästa av allt; gick till grannens traktor och klappade på den. Där kan man ju stå i timmar om man frågar Minimannen. Fint däck, mamma! säger han om och om igen, och klappar…. ungefär som jag gjorde som liten om jag hamnade nära en häst.
Världens bästa man lagade världsgod middag som vi sedan åt ute på verandan. Klockan började sedan närma sig 19… och det gnagde lite i mig. Jag visste att det i grannbyn skulle vara en fantastiskt bra Musik i Sommarkväll… men jag tänkte; nää, jag orkar inte. Men, så kom jag på att det gör jag visst och jag kommer ångra mig annars.
Så vi fullkomligt hoppade in i bilen, jag och lilla dottern, och drog iväg till grannbyn och kyrkan. 
Senast jag var där, var dagen innan vi åkte till BB. Vi kom precis när kyrkklockorna börjat ringa och det kändes helt ljuvligt att vara där igen. Nu, med lilla Juniflickan som låg i min famn och snusade så gott. Musik är hon så van, ju. Hon gav inte ifrån sig det minsta kattungeläte, bara njöt och sov sig igenom hela konserten.
Det där är en stund jag sent kommer glömma. Vacker, vacker musik. I vacker kyrka, belägen så magiskt att man tappar andan. En stund. Bara Mamma och Juni, tillsammans.
När vi kom hem sedan, var pojkarna precis på väg ut på promenad. Så vi drog ut hela familjen. Så himla, himla ljuvlig kväll. 
Och hela dagen, fylld med så mycket liv. Så är varje dag nu. Livfull som aldrig förr. Ibland bara trillar tårarna på mig. Jag har så mycket kärlek och tacksamhet i bröstkorgen, att den liksom ibland bara öppnar sig genom tårar. Livet.
Och idag har vi sommarlovsmåndag. 
Det är mulet men alldeles varmt. Så skönt. Just nu klipper den där randiga gräset med pappan,
..jag påtar på lite inne och bäbismyser. Fast nu har bäbis bäddats ner i vagnen och jag har en så skön stund här ute på verandan. 
…Har spår efter grötunge bredvid mig, blickar ut mot älsklingsvy. Skriver alldeles för många ord i min dagbok jag bara älskar. Och sörplar kaffe.
Önskar er finaste julimåndagen!
Lillafrun
Senaste kommentarer