av Emmeli | sep 29, 2014 | Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Det är måndagmorgon.
Vi packar ihop oss, dukar fram frukost, somnar om en stund på sängen, kliver upp. Det är tidig morgon. Och måndag, helt enkelt. Bäbisen är på sitt vanliga, glada humör. Leker och mår som en prins. Sen säger det pang och sekund två kommer gallskriket från avgrunden. Ett ilande ner på vårdcentralen, sjuksyrra- och doktorsbesök och sedan, kunde vi pusta ut. Och äta frukost.
Vi kallar honom för Bulan nu.
Ont i pannan, men glad ändå. Lilla Minimannen, så du skrämde mamma och pappa. Men tack och lov gick lilla olyckan bra, men det där med rädsla, det har också fått en ny dimension sedan vi blev päron.
Då det känns som att man inte kan älska mer, då liksom spränger hjärtat gränserna och blir ännu större.
Att bli så rädd att det svartnar för ögonen. Det blev vi i morse. Men tack Gode Gud, för att allt gick så bra.
Håhåjaja, vilken start på veckan, alltså!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 28, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Ett kramande hejdå till Torehunden. Innan vi åkte från hemmahemma och mina älskade päron. Dom som alltid ställer upp, i vått och torrt. Som finns där och svarar i telefonen oavsett tid på dygnet, som vill göra allt det bästa för oss allihopa och som kramar och älskar oss, precis lika mycket nu, som då. Då, när vi var små.
Mina älskade pojkar och så Torehunden. Han, som är så grääsligt avundsjuk på Sixten, att det nästan är lite skrattretande. Lilla hunden, med dom stora känslorna.
Vi rullade in på gården till vårt Sommarhemma. Plötsligt blev vädret så vackert. Varmt och sol.
Jag och Storan har varit ute och mysjoggat. Och pratat och pratat och pratat. Det var underbart skönt.
Och titta här! Tror du att jag är peppad på att åka härifrån imorn?
Jag har suttit på bron, vid gammhuset, och filosoferat. Och jag säger inte att det är lätt, att allt känns så bra just nu. Jag säger inte att jag mår som allra bäst. Men jag säger, att jag är evigt tacksam för min älskade familj. Både den stora versionen och min alldeles egna. Den Lilla.
Nu ska jag njuta allt jag kan av den här kvällen. Och så ska jag säga några gånger till, till mig själv; Du är faktiskt också bara människa. Och det råkar faktiskt, vara helt okej.
Tänk att det ska vara så förbaskat svårt, att erkänna det för sig själv.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 27, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Vilken mysig dag det var igår.
Jag, mamma-mormor och Liten tog bilen mot stan. Jag hade kunnat vända bara vi kom fram, var liksom dönöjd över att ha kört själv och dessutom kört fel och svängt av E4an och kommit rätt igen och lyckats parkera bra bland löningstokiga. Men, såklart vände vi inte. Vi strosade runt, och jag njöt så. Mamma var min personal shopper. Jag har liksom struntat i det där med att shoppa kläder till mig själv, ett bra tag. Det är ju bra, såklart. Men jag älskar ju samtidigt det där. Så jag stod i provhytten och mamma hämtade det ena plagget efter det andra och sa prova här! å, den var du fin i! ta den här halsduken runt dig också.
Ja, där har ni framsidan, förresten!
Så, sådär höll vi på, jag och mor. Och så åt vi lunch och shoppade åt Liten och gick på kullerstenen genom spöregn och blåst och blev blöta och kalla och efter att vi strosat färdigt tyckte vi att det var väldans skönt när vi väl kom fram till bilen igen. Vi åkte hemåt och landade på direkten i Mäjadalen. Där startade vi fredagsmyset tidigt, umgicks i köket allihopa bland mysig fredagsmusik och Storan kokade himmelsk kantarellsoppa och det gjordes vitlöksbröd, bakades äppelpaj och Liten, han var omringad av såna som älskar han. Alla, alltså.
Vi åt och mådde som prinsar och prinsessar och när det blivit natt och var så svart att man knappt såg någonting där utanför, då åkte vi hemåt, jag och Liten. Vi väntade och väntade, på pappan. Minimannen sov och jag låg på aga. Väntade, på han som igår pendlade ett avstånd som man inte ska pendla på en dag men som han gör för att han älskar och vill vara så snäll jämt. Han är ju sån, min M. Och åh, så gott vi somnade alla tre när han väl stod där i regnet på bron, kring två i natt.
Idag tog vi sovmorgon. Det stormar utanför fönstret och det är lördag. Min älskade man ska iväg om några timmar igen, så nu njuter jag och Liten järnet av att ha honom här med oss.
Ha en fin helg alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma, Träning
Hur vi har det och vad vi gör och sånt?
Nästan alldeles föör bra. Men vi behöver det här, precis nu. När vi åkte söderut i tisdags så kände jag mig lite som en urvriden disktrasa, visserligen hade jag sovit som en klubbad under ett halvt dygn, men jag behövde mera. Av just, det här.
Att kunna kvista iväg till Storan och babbla sönder hela världen.
Träna ute-på-gräsmattan-pass tillsammans, precis som i somras, tillsammans med M och henne. Att mysa med syskonbarnen och bara ha det sådär himlabra. Och efter en dag i Mäjadalen, drog vi till Litens mormor och morfar.
Där blev vi mottagna med storkramar och pussar och mammalagad mat och sedan pappsens specialité; fixa relaxen så den osar värme,lyser av ”luktljus” (han menar doftljus, men det är så gulligt när han säger luktljus. Älsklingspappa!) och sedan säger han Nu är bastun varm, det är bara å gå ut!
Så där satt vi igårkväll, bara mannen och jag, och andades såna där suckar som betyder Å kära nån vad skönt det här är. Under tiden hade Liten världens bästa barnvakt där inne. Och det är så fantastiskt att se, hur han älskar sina mor- och farpäron. Inte ett dugg blyg och tycker liksom att varför har vi inte setts på länge, mormor? Och så tar han tag i hennes hår och kinder och pussar och kramar, på sitt lilla vis.
Ja. Vi äter och sover och bastar och äter mammas äppelpaj och helt enkelt blir sådär lyxigt ompysslade. Igårkväll var vi så trötta att vi inte ens orkade åka hem till vårt Sommarhemma, utan blev nerbäddade i bäddsoffan hemma hos mamma och pappa.
Då kände jag mig liten igen och tyckte det var så mysigt att sova hemmahemma. Jag och Liten slocknade i soffan innan vi kröp ner i den nybäddade bädden.
Att idag få sova lite längre, vakna till den här utsikten
och höra en glad bäbis från nedervåningen som leker med sin mormor och morfar. Äta frukost tillsammans. Gå ut och gå i det fantaaastiska höstvädret.
Hasa ihop i en hög på altandäcket, bara jag och M, pratandes om allt mellan himmel och jord. Dricka kaffe framför brasan som sprakar där inne. Spela piano på mitt älsklingspiano.
Äta världsgod pytt-i-panna.
Springa tommelmorundan med mannen. I sån där fart som jag bara lyckas pressa mig till när han springer där bredvid.
Ja, ni hör ju.
Vi har det bra. Och njuter såå!
Ikväll är vi bjudna på middag till mina svärpäron. Bäst att slänga sig i duschen och fräscha till denna eftersvettande kropp.
Det här, är livet.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 23, 2014 | Lilla familjen, Träning
Vi är på väg nu!
Jag och Liten hade en strålande produktiv förmiddag, morsan hann både träna ett sjuhelsickes tabatapass som var så högpulsigt och gjorde så oooont, på det där hatälskande viset, att jag var så löjligt nöjd efteråt. Hemmafix, färdigpackande och sedan gav vi oss ut på en promenad, jag och Liten. Han sov och sov och jag njöt av vädret och stunden. Och av min älskade mammas röst i luren. Sen kom mannen hem och jag gick in i skrivardimman. För att sedan packa ut oss och hoppa in i bilen.
Och nu är vi på väg.
Tjohooo! Ja, vi sitter i bilen just nu faktiskt. Liten, som har en sprojlans ny bilstol, tycker bilresan går fantastiskt bra idag. Så skönt för samtliga! Bara det allra, allra viktigaste är med. Ändå är bilen proppfull. På taket viner takboxen, fylld av väskor och konstiga ljudprylar. Jag sitter här bak i bilen och surfar mammavänliga höst- vinterjackor och samtidigt håller jag mannen sällskap, Han som har en stor kartong, med typ ett mixerbord i, till höger sig.
Vi är så hiiiimla taggade på det här.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Något som blivit lite utav en tradition för oss.
Att baka tunnbröd, en höstdag, någonstans i norrnorr.
I en liten bagarstuga, i en liten by, tillsammans med vänner. Förra året, hade vi ju lite klater innan vi väl kunde börja baka… som att degen jäste så det bara bubblade över och det var deg överallt och rätt som det var hade vi visst råkat låsa in både bilnyckel och deg i bilen och männen fick komma och rädda oss med extranyckel och två leenden och blickar som man lätt kunde avläsa. Det gick ju bra till slut, men…
I år, var det annat.
Det bara flöt på. Från tidiga söndagmorgonen, när vi satte degen, till att vi ramlade in genom dörren, med proppfulla brödpåsar av nybakt bröd. Ja och där ser ni ”paddeln” som M tvärfixade i söndagottan.
Vi tar det från början.
Männen och bäbisarna var med i år. Vi två familjer, tillsammans med vännen, bagarproffset C, drog iväg med den där jättetunnan full av deg. Mot den där lilla byn.
Byn. Där hösten var så vacker och varm och inte alls skvallrade om något annat. Papporna bäbismyste och vi brudar, grejade med första halvan av baket. Att baka av 5 liter i taget… lagom, liksom.
Så mysig känsla att öppna den där dörren igen, till stugan med ett mjukt mjöltäcke om sig.
Och vi hade det så mysigt. Bakade och bakade. Gräddade i stenugnen och svettades i kapp med att graderna steg. Det vaaar så varmt. Plötsligt kom den där lilla tanten, hon som rår om lilla bagarstugan, hon med huckle på huvudet och svåravläslig min. Vad rooligt att se ungdomar som bakar! sa hon, glatt. Sen stod hon länge, länge och bara begrundade vad vi gjorde, sa Mm med lugn ton och bara stod där. Aldrig hade vi väl kavlat så fort, gräddat med sån förväntan och väntat så länge, på att någon skulle säga något annat än bara Mm…
Så plötsligt kom det; Men det här går ju som hejsan, det!
Och jämarns så lyckliga vi blev och den gemensamma sucken gick liksom att ta på. Yes, vi fick godkänt. Av henne!
Utanför? Där vände vädret, som på en femöring. Den där hösten som var klar, men ändå varm, vände håll och till oss, kom det ruggigaste vädret vi kunnat tänka oss. Storm. Träden stod på snedden och himlen var grå. Det blev med ens flera grader svalare och att sticka näsan utanför dörren, det gjorde vi helst inte. Inne i stugan, där hade vi det gott.
Vi samarbetade så galet bra; någon lekte med bäbisarna, någon värmde lunchsoppan i trangiaköket, någon satte ny deg, någon bakade ut, någon gräddade bröd.. ja, vi hade som en liten tomteverkstad där inne. I bagarstugan, som var så varm och gjorde att vi njöt så av att vara precis där, och inte utanför, där vindarna tog i och var isiga och kalla.
Varmt, nybakt bröd till den där himmelska soppan. Ja, du kan ju bara tänka dig!
Och att få vara med om det här. Tillsammans med vännerna, baka från ett recept från den enes mormor, skapa traditioner ihop och liksom leva, leva, leva. Det är fantastiskt.
Vi var där, tillsammans, och alla hjälpte till och dom där två uuursnälla bäbisarna bara fann sig i att jahapp, idag verkar vi vara i en jätteliten stuga och baka hela dagen. Då passar det nog att vi äter samtidigt och sover samtidigt, och länge, och bara kommer med glada tillrop!
Ja. Det var en himla höjdardag.
En söndag i bagarstugan. Med den största av degar, rykade mjöl, rinnande smör och så den där doften. Av nybakt bröd. Allt, tillsammans med dom jag älskar.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer