av Emmeli | sep 19, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Lyan
Ja, tänk att det är fredag, igen!
Det är inte klokt, vad skönt.
En vecka har gått och det har bara sagt ritch ratch och svisch och nu är vi här. Nästan, nästan framme, vid en helg jag ser så mycket fram emot. När M kom hem inatt så undrade han Men älskling, hur har du hunnit allt?
Jag såg målet framför mig, sa jag. Att få sätta fram fina vasen med rosorna jag fått av Liten. Så när M klev innanför dörren, sken ljusen i hela lyan. Det stank alla möjliga skurmedel och det fullkomligt blänkte. Jag var faktiskt förvånad själv, hur allt hade flutit på. Alltid stuper man väl i något, som att man klantar till det och har köttfärs i hela köket, eller så. Men det var skönt, att ha hunnit med både det ena och det andra, utan några småhinder.
Jo! Så var vi ju på konsert också, jag och Liten. Och wow! Det var en sån häftig och bra konsert, alltså. Bäbisen somnade i vagnen, med hörselkåporna på. Och jag njöt så, att att stå där och lyssna och dansa. Senast jag gjorde det var i vintras, när jag var superpreggo och alldeles strax skulle föda. Det gick bra att dansa då också, men inte som igår. På väg hem, traskade jag i mörkret tillsammans med vännerna och jag kände mig så rik.
När vi kom hem fick Liten en smakportion gröt. Han har fått det i några dagar nu. Och ääälskar det! Pappan har tjatat ungefär sedan han föddes, om att han vill ge honom gröt. Mamman har blåvägrat, framtill nu. Han ammas fortfarande lika mycket OCH äter gröt. Det blir bra, det här. Alldeles för bra, kanske. Men alla är väääldigt nöjda och glada, som ni ser! Det lyser i ögonen på honom. Och den där ungen, alltså. Han gör mig till världens lyckligaste.
Och sedan? När allt vad mat, i Litens värld, heter, var uppäten. Då var det sovdags. Och mamman tänkte att ikväll, får han prova att premiärsova. I sin säng. 
Och tittta! Han låg där och kramade Håkans öron och sjöng ’go-låten’, som hans mormor säger. Och så somnade han. Kanske bara en lyckträff, men ändå. Så duktig, jag blir alldeles mallig! Mamman och pappan har sovit alldeles själva i storsängen i natt. Den som jag hade hunnit renbädda så den var som värstaste hotellsängen. Päronen har sovit gott. Bäbisen likaså.
Och idag vaknar vi till fredag.
Förbenat skönt.
Tjoho, fredag, hörrenini!
Förresten! Jag har försökt att svara på alla kommentarer här inne nu. Det har varit lite körigt den här veckan, om man säger så. Jag kom på mig häromdagen, en sen eftermiddag, med att ha gått och varit kissnödig sedan innan lunch, men liksom inte riktigt fått till det. Haha! Livet, i full fart. Älskart!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Träning
En torsdag. Alldeles fascinerande grå.
Det var en skön morgon. Jag och M tränade tillsammans när S sov. Svetten sprutade och det var sådär äckeljobbigt men härligt. Sedan svischade jag upp på skolan, för två timmar av måstegrejs. Och nu, är dessa tre veckor över. Dom där tre veckorna som innehållit några föreläsningar här och där. Men nu är det bara skriva (och plugga till en ”liten” tenta) som gäller. Och det kan man ju göra precis vilken stund på dygnet som helst. Så efter dagens måstetimmar, sträckte jag armarna i luften och utbrast, aaalldeles för högt, hejdå tack för idag, nu ska jag hem och amma! Tjohoo!
Mammahjärtat alltså. Det är ju så häftigt. Hur det känns att vara från sitt barn.. bara ett par fjuttiga timmar? Det gör ONT, i hela kroppen. Så sedan jag kom hem, har det bara varit S och jag, pappan drog på jobb och vi har bara ägnat oss åt massa mys och lek. Bubbelvänner. Boken med prassel i kanten. En alldeles strååålande bra en, tycker Liten. Och jag bara älskar att läsa den för honom, om och om och om igen, precis som han vill. En långpromenad med vagnen har vi också hunnit med.
Vi plockade rödklöver längs vägen. Precis som vi brukade göra i somras, vid vårt Sommarhemma. 
Och så tittade vi på allt det gråa. Fascinerades av hur fruuuktansvärt grått det kan vara. 
Men löven börjar skifta färg och lyser upp, hur grått den än är. Så vackra. Vi traskade på, längsmed vattnet. Och på vägen hem igen, så gick vi förbi affären. Handlade finköttfärs från Piteorten, och så köpte Minimannen 10 röda rosor, till sin mamma. Han är för underbar, min Liten.
Sa: Mamma, du ser lite trött ut, lite fransi i kanten. Jag vet att du kämpar på. Tillsammans ska vi klara det här. Nu är ju dom snurrigaste veckorna gjorda. Hejja Dig. Och här, här får du. Rosor!
Och nu, har S suttit i sin tripp-trapp-stol en stund och lekt med sina favvoleksaker. Han tycker det är underbart roligt att sitta i den stolen, alldeles själv liksom. Samtidigt kunde morsan rejsa på och börja torsdagsstädningen. Det är inte klart än, men vi tar en paus. Travar upp på högskolan och lyssnar på en konsert, där en kär vän kommer glänsa järnet. Liten tar sina hörselkåpor och vagnen med. Det gör han rätt i, säger jag. Så, nu är det lite småbråttom. Det ska kläs på, rosas kinder, bytas lite blöja och sånt.
En torsdag, hos oss. Lite trötta, men glada och lättade. Imorn är det helg!
Önskar Dig en god kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen
Att bli bjuden på en höstig köttgryta, som puttrat i tiimmar. Ett kött så mört att det bara föll sönder och höstens kantareller, morotspengar och lagerblad och bara en massa gott. Och så kokt färskpotatis. Och en klick gelé på toppen.
Husmanskost när den är som bäst. Och bortskämdhet, eller bara känsla av tacksamhet, när den är som störst. Mannen, alltså. Han är galen.
Nu-
soffan, en kaffekopp och ett par bitar mörk choklad.
Ha en god kväll allihopa!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Träning
Det här var en segstartad tisdag.
Jag och M somnade i en kärlekshög i soffan, igårkväll. Liten sov ner sig själv i storsängen. Och tillsammans var vi tre trötta, trötta. Den här tisdagmorgonen startade på samma vis. Grusiga ögon på päronen, kaffet hjälpte knappt. Bäbisen var däremot aaaspigg och höll fullkomligt på att hoppa genom golvet. Den ena veckan är ej den andra lik. Som idag, har vi M här hemma. Så vi passade på att starta dagen med en långpromenad. Jag överdriver inte om vi sa men titta, vad vackert det är! i alla fall 15 gånger, under rundan. Liten sov så gott, den här luften är så god att andas, det tycker även han.
När vi kom tillbaka hem drog vi igång ett träningspass. Ett rent tabatapass med en massa hopp i olika former, tunga axelpressar, armhävningar… helt och hållet vidrisch. M peppade mig genom passet, upp med blicken, älskling! Kom igen, lite till. fastän han egentligen var lika slut, han.
Med stjärnor för ögonen, kunde jag sedan rasa ihop på liggunderlaget och titta upp i himmelen. Där, vaknade jag.
När det är mycket, huvudet jobbar på och vi pusslar. Då är träningen ännu viktigare för mig. Alternativet att vi skulle skippa träningen, för att vi inte hinner…. det finns inte. Vi prioriterar den. Har inte haft tv:n på en sekund, mer än i söndags under valkvakan förstås, sedan vi kom hit. Och ja, i somras hade vi ju inte ens någon tv, i vårt Sommarhemma.
En halv timme, av tjugofyra timmar. En halv timme, en endaste halvtimme, av egentid i form av tickande puls, sveda i muskler och ett endorfinrus. Den halvtimmen, gör mig både till en bättre mamma, fru och helt enkelt till ett lyckligare jag.
Nu ska jag lämna mina pojkar under några timmar. Dom ska visst ner på stan och rejsa. Bland annat hämta ett efterlängtat paket till morsan. Jag ska trampa iväg på räsern, mot uppsatsskrivning. Pepp, pepp!
Hoppas att Du har en härlig tisdag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 16, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Det allra värdefullaste och dyrbaraste i livet. Är omöjligt att köpa för pengar.
Som den där dagen…
…Vi vaknade till en söndag med sol, tog långfrukost och sörplade kaffe. En stund senare packade vi picknick-korgen.
Mötte upp vänner. Tog bilarna till vattenfallet vi befann oss vid, preciis samma söndag, för exakt ett år sedan. Det var bara Jag, min älskade Lilla familj och vännerna. 
Vattnet.
Ljudet från fallet.Elden. Den grillade korven.
Skogen.
Höstljuset.
Nybakta blåbärsmuffins jag proppat med maaassor av blåbär och kardemumma. Och det där termoskaffet som är så vansinnigt gott, bara för att man är utomhus.
Och så Majahunden, förstås!
Och jo, okejdå. Vissa av dom här sakerna, som korven och kaffet… går att köpa för pengar. Men just den där stunden. Naturen, full av vattenfall och lugn och mjukt ljus. Och vännerna? 
Familjen? Kärleken till och från dessa?
Allt det där, det som betyder allra mest. Det mest dyrbara och obetalbara. Det där är en söndag som gör mig alldeles varm inombords. Sådär så att ord känns överflödiga och jag sitter och skakar på huvudet samtidigt som fingrarna knappt orkar nudda bokstäverna. Ord behövs inte. En söndag jag blir varm i hjärtat av. En dag som innehöll allt och lite till, bara sånt som är själagott. Sånt som gör att man startar nya veckan med varmt hjärta och stor tacksamhet.
Kram/lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Helg i alla ära, men tar man hand om vardagen, då är den himla mysig, den med.
Måndagarna är nog den mest pusslande dagen för oss. Då föreläser M på förmiddagen, jag är Liten-ledig och myser järnet; läser prasselböcker, dansar lång-lång-kort-kort-dans på vardagsrumsgolvet, till våra favoritlåtar och mest troligt så hinner vi med en långpromenad också. En sån där härlig, som i morse. Sen så vilar han och jag snurrar runt som ett yrväder och försöker hinna med markservicen under tiden. Just idag tyckte lilla Minimannen att det räckte med en kortare lur, så morsan höll i princip på ända fram till lunch innan hela hennes frukost var uppäten. Japp. Så kan det vara ibland. Men i alla fall.
Vid lunch möts vi igen, alla tre. Det är lyx. Och sedan drar mitt eftermiddagspass av uppsatsskrivande igång och då är M Liten-ledig. Så vid den här tiden, tiden precis nu, när jag sagt hejdå och tack för idag! till min skrivarkompanjon tillika gullvän. Ja, då är jag rätt trött i huvudet och tycker att det är förbenat skönt med kväll. Att skruva ner tempot, laga middag och äta i lugn och ro. Att tända ljus och samlas för kväll. Det, måste vara bland det bästa med denna årstiden; kvällarna, att mörkret fortfarande bara upplevs mysigt och lagom och man känner ro. Dagarna är fortfarande långa och ljusa, kvällen kommer smygande.
Nu ska jag gå och duka, tända ljus och pussa på mina pojkar. Mannen har lagat en chili conka som ser heavenly ut!
Helg i alla ära, men tar man hand om vardagen, då är den himla mysig, den med.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer