av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Idag är grått ute. Lika grått som det vackraste Gotlandsfåret, för att vara mer precis.
Det regnar och blåser. Inte sommarvarmt tycker vi, så vi myser inomhus. Och jag har suttit och gjort någonting som står på min att göra när jag får tid-lista; gått igenom bilder från Litens första dag i livet, fram till idag. Och så ska jag göra varje kvartal, och sedan sätta in i en fotobok. Hela hans första år. Och som det känns nu, så har vi verkligen lyckats fota hur mycket som helst. Sånt som är så fantastiskt roligt att ha kvar. Första, första, första av allt möjligt. Och det är så otroligt mycket känslor som bubblor inombords när vi kollat på bilderna. Ja, det är helt obeskrivligt vilken kärlek jag känner till det här barnet. Min son. Min Sixten. Jag har gråtit x antal gånger under dom senaste tre timmarna. Nu är ögonen som två dataskärmar och jag längtar ut. Under denna korta stund som jag skrivit här, så har det hunnit börja skifta i väder. Det spricker upp, köket blir ljust och termometern visar 23 grader. Jag ska stega ut och träna ett eftermiddagspass ute i trädgården. Det blir nog det HÄR passet idag igen, så ska jag tävla med mig själv från förra veckan. Huvvaligen, det kommer bli jobbigt.
Dom här två ska hejja på mig, har dom lovat.
Att M pepprat med vacker musik under tiden jag kollat på alla bilder, har inte gjort att mina känslor hållits i schack precis. Kära nån vilken känslomänniska jag är.
Näpp. Onsdagsträningspasset väntar…
(Det här är en gång när jag INTE är så peppad på att träna. Men jag har bestämt mig. Så det är bara att tuta och köra. Jag tänkte bara berätta det för dig, så du inte får för dig att det allltid går utav bara farten för mig. )
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Så skönt att det är onsdag.
Även om allt gick bra igår, med Liten menar jag, så var jag ändå helt knäckt efteråt. Vi drog iväg till stan, uträttade en rad olika ärenden. Som tu var, var syrran med som smakråd till mig. Jag kände mig som en virrpanna, hade svårt att koncentrera mig. Kände på Liten stup i kvarten, men nuu är han febervarm, va? Verkar han slö? Mannen drog iväg och handlade mat och köpte en sån där monstertermometer, för att jag skulle sluta oroa mig. En så man bara behöver rikta mot Litens panna, eller stoppa i örat, för att avläsa kroppstemperaturen. Det var bra tyckte mamman, som då fick klart för sig att ingen feber var där.
Liten shoppade lös på polarn, 
En turkos byxdress med lamm på. Han ska han den när han åker till huset på Gotland i sommar, säger han. Ja, han tänker då på allt. Lillprinsen. Och sedan slog han till på ett par marinblå, sköna shorts och en rosa- vitrandig body. Och av syrran, hans moster, fick han världens gulligaste sockar.
Jag älskar att han älskar rosa, lilla minimannen. Vilket sammanträffande, liksom!
Ja, så vi svajsade på där på stan och gjorde det ena ärendet efter det andra. Jag kände mig lite malplacerad bland alla shoppinggalna och alla tokpiffade människor. Jag var tvungen att fundera på om jag ens borstat håret för dagen… Allt sånt där, shoppande till mig själv, skippade jag igår. Jag älskar att piffa och shoppa kläder, men igår var inte dagen för det. Igår var dagen nu gör vi alla viktiga ärenden i ett knyck, sedan åker vi hem till mamma-mormor och pappa-morfar och hänger där hela kvällen-dagen.
Och precis så gjorde vi.
Mammas lasagne går inte av för hackor. Och det var preciiis den vi fick till middag. Galet gott. Mannen tog sin löptur innan middagen och jag stack ut efteråt. Sprang min typiska hemmahemma-runda för första gången sedan preggoteten, och det gick så himla bra. Det var svinjobbigt, för jag sprang i ett för mig högt tempo. Men jag gav mig inte, utan matade på ändå. Häftig känsla, att orka! Sedan hoppade jag rakt in i den vedeldade bastun. Mannen masserade min spända nacke och mina spända axlar. Mammahjärtat värkte, för nog märktes det på Liten att han inte riktigt mådde helt hundra. Det är inte riktigt hans grej att klaga… men igår förstod vi att han försökte säga oss något. Småbenen ömmade nog lite och lilla kroppen gjorde nog lite ont. Stackarn.
Medan kaprifolen doftade som allra mest. Sådär kryddigt och bara så gott att jag var tvungen att stoppa näsan i den flera gånger. Då, då drog vi hemåt. Åkte hem i den ljusa sommarnatten, med en snarkande Liten. Det var makalöst vackert. Titta på den här i farten-bilden
Älvorna dansade på vattnet. Vackert, va? Mystiskt på något vis…
Vi rullade in på gården och sedan kröp vi ner i storsängen, på en gång, alla tre. En gång vaknade vi till i natt, Liten var ledsen under några minuter. Men inte mer. Så skönt. Vi har blivit bortskämda jag och M med att sova hela nätter. Från att Liten var pytteLiten så har han vaknat en, max två gånger, men rätt snabbt blev det max en gång och nu är det ingen gång. Så att han vaknade i natt var ett tecken på att det inte stod riktigt rätt till. Men jag är ju nojjan själv, jag vet. Idag verkar han vara precis som vanligt. Formar den lilla munnen och pratar och pratar. Och mammahjärtat smälter och kan lugna ner sig. För nu borde det vara lugnt. Har inget hänt hittills så kommer det nog inte nu heller.
Vi tar onsdag nu. Jag och M sitter och kollar på Liten som ligger på kökssoffan och håller i kaninens ena öra, med ena handen. I den andra handen har han trasan. Och sen snusar han gott, gott. Vi funderar på att göra honom sällskap. En stund i alla fall.
Må så gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2014 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma
God morgon.
Jag och M var ute och grejsade till närmare tolv i natt. Först var vi över till Litens farmor och farfar. S satt länge, länge hos sin farmor och bara var. Han är skön med det där; han kan var pigg som bara den och vilja stå på benen, göra små knäböj och ligga på mage och bli arg på att armarna inte hänger med lika bra som benen, ja det är också en höjdare. Men sen kan han också vara åt det andra hållet, likväl. Sitta still och bara mysa. Älskade unge. Sen gick vi hemåt igen. Jag gjorde ett ryck och planterade om blommor och satte även ner några små liv i en stor zinkbytta jag hittat.
Är klockan sådär mycket!? sa jag när vi kom in.
Ljuset som är nu, gör att man lätt tappar tiden. Det är härligt. Vi var även in i ladugården, där var det mörkt. Jag och M stod och drömde högt för varandra. Om hur en stor, brun nordsvensk häst skulle stå där inne. I en stor och fin box, tugga hö och osa värme. Hur han skulle ha sin hage bara precis där, utanför. I det där gröna jag nu ser ifrån köksfönstret. En kompis skulle han ha också, såklart. En liten plutt. Litens lilla plutt. Klart han ska ha en egen ponny, minimannen. Visst är det underbart?
Det är aldrig, aldrig fel att drömma.
Och jag kan inte låta bli att tänka M, så rätt han är för mig. Och vilken kärlek han ger mig. För nä, det är nog knappast en utav hans högsta drömmar, att få att ett par hästar i en hage, nära köksfönstret. Men däremot är det min högsta dröm. En utav mina högsta drömmar. Och det vet han, och på väg blir det även en utav hans högsta drömmar. Vi gör, för varandra. Det, är kärlek.
Idag vaknar vi till tisdag. Fåglarna sjunger och solen kämpar med strålarna. Snabbt täcks dom av moln, men i alla fall- den är här. Värmer oss när vi dricker morgonkaffet här ute, vid det där lilla bordet. Det större är inte riktigt redo att användas, ännu. Om en stund ska vi i väg till BVC. Liten är nu tre månader och ska få sin första vaccindos. Fy. Jag hatar sprutor. Fullständigt. Pappan får vara den starka och följa med in, jag tror inte jag klarar det. Liten känner ju om jag är spänd och rädd, så det är nog ingen bra idé. Men vi får se, har svårt att tänka mig att lämna honom också, bara för att jag är en fegis när det gäller sprutor. Jag vill vara en stark mamma. Håll tummarna för att det, oavsett, går bra för minimannen!
En pelargon har fått mer jord, och är inom kort på väg att slå ut i blom. Drömmar om framtid och hästar susar i luften. Och idag ska Liten få sin första spruta.
Allt gott!
-Ta hand om Dig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 9, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Jo just precis. Känslan, kvavheten från i morse, var rätt tydd.
Som det har regnat idag, alltså.
Lagom till att vi packat in oss i bilen och styrt kosan mot sommarstugan, då kom det, ovädret. Först regnet. Sedan åskan. Efter mullret lagt sig, då började det ösregna i ösregnet. Ungefär så. Vi kurade inne en stund, i moster och morbrors varma stuga. Kaffet smakade gott. Likaså mammas risgrynspudding som åkt med som mellis för dagen. Jag är fruktansvärt rädd för åska. Har alltid varit, och kommer nog alltid att vara. Och idag var inget undantag. Det går en kall il genom kroppen som tyder på min rädsla. Jag blir spänd som en fiolsträng. Men alla är inte rädda, som tur är. Och det är ju lugnande, på sitt vis. Även om det där och då känns som om det vore säkrast om alla, alla var rädda. Jag vet, jag tänker inte alltid logiskt. Men titta på dom här:
Maartin!! Vad gör ni där ute, nu!?
Jag visar han regnet…
Ja, det regnade och regnade. Och var faktiskt nästan, även för mig som vuxen, fascinerande. När åskan dragit iväg då bestämde jag mig för att trotsa det där blöta ifrån himlen. Jag hade ju ett uppdrag; att hjälpa den arbetande mamman. Som jag vet innerst inne jättegärna vill ha hjälp med fönsterputsning men som inte skulle be mig om det. Så jag bad mig själv och innan jag hunnit fråga mig själv klart, så var jag igång. Hur jag löste det där blöta ifrån himmelen? Jo…
… Jag fixade ett tak. Helt sonika.
Lånade ett paraply utav moster som höll mig och fönstret torrt. Då gick det som hejsan!
Det blev faktiskt ännu roligare, till och med. Ja, och lagom till att jag behövde gå på utsidan och putsa den sista sidan av fönstret, då hade det slutat regna. Vilken grej! Regntrötta i kropparna åkte vi sedan hemåt. Rullade in på gården som ger mig hemmakänsla. Det känns som att jag kommer hem när jag kommer hit. Och det gör jag ju också. För nu. Jag och Liten stupade rakt ner på storsängen och sov en eftermiddagslur medan pappan lagade middag. Det kändes lyxigt och var så himla mysigt. Jag sover i princip aldrig på dagen, men idag var det riktigt sjusovarväder.
Det finns inget mer avslappnande än att vara nära en sovande bäbis. Min bäbis. Åh. Min bäbis.
En dag som idag, då passar ingen annan mat bättre än soppa. Sparrissoppa. Med kallljäst, segt, bröd med mycket smör och ost på. Japp. Gott så in i bängen! Och nu sitter jag helt plötsligt ute på trappen. I kvällssol och 20 varma grader. Ja, ibland hänger man inte med det där. Vädret.
Men en klager icke!
Jag kan bara konstatera att vädret drar lite hit och hit. Och hit och dit igen. För nu gick solen visst i moln och tårna känns småfrusna. Skor och tjocktröja ska dras på. Sen ska jag fortsätta vara ute. Det är det bästa med den här tiden, att det mest använda rummet är det som är här ute. I det fria.Mannen skurar trädgårdsmöbler som han hittat i en vrå uppe på lon. Vi går på skattjakt var och varannan dag här. Snart har vi ett större bord, än det där lilla fjuttipluttiga vi tagit ifrån norrnorr. Piirrfekt. Och Liten sover i vagnen efter att ha tagit ett måndagsbad, bara sådär liksom. Han älskar att bada, den där minimannen.
Måndag, sa vi. Och jag bara tackar och tar emot.
Har du haft en fin dag? Föresten, receptet på soppan finns om du klickar HÄR.
Ha en skön kväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Sommarhemma
Och så blev det söndagkväll.
I köket lyser kvällssolen in och bredvid mig har jag en Liten som sitter och tittar på mig med stora, blå ögon. Jag tänker fatta mig kort. Dom där ögonen missar jag nämligen så liite det bara är möjligt utav.
Söndag. Plock och fix i huset. Tvätt har tvättats och hänger nu ute på den i kväll-uppsatta tvättställningen.Örterna mår gott i sina nya stora krukor. Och vi har haft besök idag också. Men innan dess hann vi med en pannkakslunch ute i trädgården. Pannkakor gjorda på massor av ägg, en banan, ett par matskedar kvarg och grahamsmjöl. Supergoda och matiga! Sedan kom efterlängat besök. M´s ena bästa kompis. Och jag fullkomligt älskar att se M tillsammans med hans närmsta, närmsta vänner. En kaffekopp och en bit mörk choklad till eftermiddagsfika. Och vips var det middagstid och vi var inte superduper hungriga så det blev en lätt couscous-sallad med massa halloumi och ett par ägg till. Ikväll har jag mest bara varit. Gått barfota i gräset och drömt och funderat. Kvällssolen är helt underbar här på gården. Och den toppades med ännu mer besök. M´s gulliga morfar är här ifrån Norge. Tillsammans med hans A som jag gillar så. Hon känns lite som min egen mormor gjorde. Så ikväll har dom varit hit och kikat. Och vips var det två till som blev kära i detta hus. Mm… livet alltså.
Bildregn ifrån dagen kommer här…
Basilika och timjan. Doftar himmelskt! 
Pannkakor med grädde och varma hallon. En hårdbrödmacka med prickig korv till också, såklart,
Och så M och J. Titta så dom njuter, va!
Liten har fått ännu en idol…
Och genom kökrsfönstret, precis nu, ser jag en snygg man som tränar ett tabatapass som hans fruga körde häromdagen men som han själv missade och tar igen i detta nu.
Han är fin, den där mannen. Och vyn runtom honom. Ja. Den är jag helt och hållet förälskad i. 
Så fort M är klar ska vi, alla tre, gå ut på en kvällspromenad tillsammans. Avsluta veckan genom en sån där runda där vi hinner prata om allt mellan himmel och gjord. Precis en sån behöver jag nu.
Mina blommor börjar frodas och jag älskar det!
Något annat jag älskar, det är min tacksamhet till allt jag har. Det finns mycket jag inte har, men jag väljer att fokusera på det jag har. Och det är mycket. Det är inte alla som är tacksamma och det gör ont i mig att se. För den skull säger jag inte att jag är bättre än någon annan. Men jag tycker det är så skönt att känna tacksamhet. Och det gör livet så mycket lättare.
Nä. Kvällspromenaden är här. Allt gott till Dig och jag önskar att du haft en fin helg!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jun 8, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Sommarhemma, Träning
Den blommar nu. För fullt.
Det är ljusgrå moln på himmelen, men värmen är här och när jag öppnade dörren nu på morgonen så möttes jag ev doft som jag så önskar att jag kunde spara. Till vintern, när det är kallt och rätt så doftfritt. Men det går ju inte, så jag njuter nu istället. Går barfota i gräset, nyper en kvist syrén och doftar på den, samtidigt som jag rullar den lille minimannen i vagnen. Han, som idag fyller 3 månader. Han som varje morgon möter oss med det största leendet, sover som en prins på natten och gör läten som ingen ta miste på vad dom betyder. Han är lycka. Och nu är han tre månader, den där lyckan. Som nu skrattar högt, sitter som en stolt liten miniman när man håller honom i knät och älskar att stå på sina små, starka, ben. Sjunger som bara den gör han också. Och sen är han sååå kär i sin mamma och pappa. Han tycker om andra människor också, bjuder mer än gärna på ett leende till den han möter, vem än det är. Men vi, jag och M, är hans favoriter. Såklart.
Både igår och idag har jag som ett ont i magen. Det är svårt att förklara. Men, titta här
Det här vaknade jag till i morse. Och jag älskar dom så mycket att kärleken nästan har svårt att få plast där inuti bröstkorgen. Ibland går jag sönder lite, på det där vackra viset. Och det gör ont. Men jag är så tacksam för det där ontet, för det betyder att jag älskar. Dom där två som jag absolut avgudar och tycker är helt fantastiska, båda två.
Det är söndag idag.
Regnet är nog inte långt borta. Men det är varmt och jag sitter nu på trappen med kaffekoppen bredvid och har en lugn stund. Efter sångstund med Majas alfabetssånger, så sover Liten i vagnen. Både han och jag är lite trötta idag, från igår, då jag och Liten en heldag tillsammans med Storan och gänget, i Mäjadalen. 12 timmar av mys. Ja, först kickade jag och syster igång dagen med ett sjuhelsickes backpass som gav illamående och stolthet när det var över. Sen drog vi ner på byn för sommarfamiljejippogrejs. Hoppborg, trollkarl och sånt. Liten tyckte att det var vaarmt att ligga i vagnen, så vi parkerade oss i skuggan ute på fårfällen. Och som han njöt där. Spretade på tårna och sjöng så högt att jag var rädd att trollkarlen skulle bli störd. Och sedan åkte vi hem igen och det bjöds på vääärldens godaste grillmiddag med tusen olika tillbehör. Det var så gott. Och när natten började övergå till nästa dag, då åkte vi hem. Varma i hjärtat och med en längtan efter sömn i kroppen. Så vi somnade, på en gång. Och idag vaknar vi till en ny dag. En lugn dag med inga planer bestämda. Jag älskar att ha söndagarna på det viset. Vilodag.
Jag ska ragga en jordsäck till, så att jag kan plantera ner den sista planten jag köpt hem och dom där örterna som jag fick av Storan igår. Det luktar så himla gott av dom. Men sedan, får det vara färdigplanterat. Jag ska försöka vara lite lagom, för en gångs skull. Har jag tänkt..
Liten sover i vagnen och jag längtar tills han vaknar. Men jag har det gott där jag är, jag vet att han mår bra. Så jag ska dricka mitt kaffe i lugn och ro och sedan dra på jordsäcksjakt. Ja, det ska jag.
Igår var det lördag. Det var en himlabra dag. Och idag är det söndag, och det blir nog en fin dag, det här också.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer