av Emmeli | apr 30, 2014 | Lilla familjen
Idag är det onsdag och sista april.
Jag startar morgonen på det allra, allra bästa viset. Med en litens hand i min. Han sover. Och jag, jag ser på.
Ser på. Beskådar. Beundrar.
Han är min. Och det är fortfarande knappt så att jag kan förstå det. Att när han vill till sin mamma för tröst och närhet, då är det till mig han vill. Att det är lilla jag som fött honom; det vackraste jag och mannen har. Att det är vi, som är Litens trygghet. Det är stort. Och vi är tacksamma.
Onsdag alltså. Sista april. Vi får se vad dagen erbjuder. Den har börjat på bästa vis, det är ett som är säkert.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2014 | Lilla familjen
Idag har morsan varit på vift.
Alldeles ensam.
Det märktes på pappan att han tyckte att det skulle bli mysigt. Ska vi ha MFF, Sixten? (Mamma-Fru-Fritt).
Om än bara en timme, så var det ändå en timme. Bara dom. Dom där två blåögda, som tittar på varandra med blickar som är omöjliga att missförstå.
Innan jag drog iväg så såg det ut såhär. Dom skulle ut på promenad.
Morsan på vift, alltså. För första gången, utan Liten. Det krävdes ett litet bit-ihop för att klara det. En timme visste jag att jag skulle vara iväg. Redan sisådär 500 meter hemifrån började tänka åh, undra hur han mår? och några minuter senare var jag tvungen att ringa och fråga går det bra? sover han?
Allt hade såklart gått bra. När jag kom hem, in genom dörren, så fullkomligt flög jag på den där sovande prinsen. Tryckte näsan mot hans kinder och kramade om det där knytet som gör mig till en skör, och samtidigt lika stark, människa.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 29, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Vilken dag det var igår, alltså.
Man måste ha varit med oss , snurriga Lilla familjen, för att förstå. Men du vet, en sån där dag när man, heeela tiden, stöter på småsaker som strular och trilskas. Jag och mannen var som två yra hönor under hela dagen.
Jag började dagen med att bli väckt med en puss på kinden och ett godmorgon älskling, frukosten är klar! . Mysigt. Men sen vette katten. Det brakade lös. Jag åkte helt plötsligt berg och dal-bana och blev så galet sentimental. Ville inte släppa Liten en centimeter ifrån mig. Så vi kröp ner under täcket igen, han och jag, näranära varandra. Han somnade och från mina kinder trillade tårar som viskade Jag älskar Dig så. Och samtidigt skrek jag till mannen Maartiiiin!!! Vi måste köpa gips. NU. Vi vandrade iväg. Hamnade bland lego, gosedjur, barnvagnar och en stackars, liten påse gips. Ja, så långt gick ju allt finemang…
Vad vi skulle ha gipspåsen till?
Förerviga Litens små, gulliga fötter. Att göra avtryck av små händer och fötter, i den där himla trolldegen som mannen stått lääänge och försökt få till någon slags användbar konsistens… Det, var tusan inte så lätt. Liten som dessutom äääälskar att spreta på tårna. Både i sovande och vaket läge…
Åååh vad fiint!
…ett utav dom kanske 20 försöken… (för varje misslyckad gång var man tvungen att dega till trolldegen, så att den blev platt igen. Till och med mannens tålamod fick sig en prövning igår, tror jag!
Nåja. Det där var bara en microdel utav dagen. En akuttvätt av kritvit soffa, tusen tvättmaskiner till, en laxmiddag som blev en havregrynsgrötsmiddag eftersom fiskapan var sur….ja, typ sådär höll hela dagen på. Som tur var hade min berg och dal-bana stannat och det kom skratt istället för gråt. Det var nog räddningen, att vi kunde skratta åt spektaklet.
Herr Kotte. Årets första kotte. Han gömde huvudet och somnade. Precis vad vi, yra Lilla familjen också till slut gjorde; gömde huvudena och somnade.
Den där dagen, alltså; ett endaste spektakel.
Så idag vaknar vi med stora förhoppningar om en lite mindre spektaklig dag…. det är inte så svåruppnått, om jag säger så. Jag hör redan hur fåglarna kvittrar ute och solen strålar in genom sovrumsfönstret. Liten ligger på mitt bröst och snusar. Den här morgonstunden, så underbar. Åh, han är så fin att jag får ont i kroppen. En stund av mys, en frukost och sedan ska vi kicka igång den här tisdagen.
Hejja, hejja!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 27, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen
Vilka veckor vi har haft här hemma.
Det har nästan varit för härlig,t för att vara sant. En massa tid med världens bästa man och bäbis, hemma hos älskade päron. Med en sol som gassat, vaaarje dag. Ja, jag tror sjutttsicken det varit soligt varje dag.
Gott har det varit. Hela vistelsen. Gott, för både hjärta och själ.
Och nu är jag på väg hem med dom där två. Älskad och älskad. Mina två män här i livet. Soooom jag älskar er. Snart är vi hemma.
Tack. För dessa veckor och för att jag har ett fint hem att komma hem till. Det är lycka!
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2014 | Lilla familjen, Okategoriserat
Alltså…
...jag får inte nog. Det är omöjligt. Att förstå, beskriva och få fatt på den här känslan. Kärleken, till det där lilla knytet som legat i min mage och sparkat, sprattlat, hickat. Åh, jag svämmar över.
Liten myser i morsans gamla babysitter från 1800, typ. Turkos och vit i färgen, kan det bli mer rätt? Gungar fint och jag blir nostalgisk och varm i hjärtat. Ja, nä, inte för att jag minns någonting ifrån min babysitter-tid, men ändå.
Nä, jag får inte nog av er. Det är omöjligt.
Hjärta Er, Liten och M.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 22, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Dagarna här hemmahemma är så värdefulla för mig.
Kan man annat än le?
Det är så mysigt att familjen får ta del av Liten. Han växer så det knakar och utvecklas för varje dag. Jag fullkomligt älskar att se hur alla bara tar honom till sig, hur dom älskar honom, av hela hjärtat. För den han är. Våran lilla prins.
Nu sitterjag hemma hos päronen, i den där fina fotöljen framför brasan, svettas ihjäl lite eftersom jag inte lyckats fått av mig understället som jag traskat runt i idag. Om det varit varmt så in i bängen? Jappp. Men, jag hade visst inte packat utekläder för såhääär varmt väder… men vad gör det? Nä, nada, nada.
Dagen har varit god. För både hjärtat och magen.
För magen, så satt Storans brakpåskfika som en smäck. Och för hjärtat, så var det underbart att hitta dom här tre, ute på verandan, pratandes om allt möjligt. M är liksom väldigt betydelsefull för båda dom där två små pojkarna.
Lilla pyret i randiga brallor kollade storögt på sin kusin.
Om den där asken kan bli full? Den jag samlar mina guldkorn i? I hjärtat. Nä, den blir bara större och större.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer