av Emmeli | apr 2, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Orden, menar jag.
Dom som beskriver känslan, av att komma hem. Till huset och människorna som är min trygga bas här i livet. Min början, till vad och vart jag är idag. Huset spelar kanske inte så stor roll. Men människorna.
Så, finns dom?
Orden, menar jag.
Eller är det bara så att dom känns i hjärtat på det där viset, som är helt självklart, men som stannar där. I hjärteord, i känslor. Det känns gott. Det är allt jag kan säga. Det tysta hjärtespråket talar sitt tysta språk. Det är inte svårt att förstå. Det är bara det att det inte går att skriva eller tala. Det bara känns.
Mamma och Pappa- åh vad jag älskar er.
Och den här dagen. Den. Den. Har varit fin.
Jag och Liten blev välkomnade med flaggan i topp.
Gick direkt ut på en toksvettig tommelmorunda. Det var ingen lek att gå det snabbaste man kan uppför den backen (du som gått den vet vad jag pratar om!). Med barnvagn dessutom. Men det var så vackert, med videkissar här och där, tussilago och porlande vårbäck.
Liten sov gott. 
Den bästa pappa-morfarn i hela världen.
Mamma hade fått precis samma idé som jag, att sätta minipåskisarna i glasburk. Hennes konstellation var ju mycket finare än mina, ta hennes tips istället. Stor burk. Hur fint som helst.
Gullmamma hade gjort risgrynspudding, min favorit, som jag kunde äta huur mycket jag ville av. Förstå den lyckan!
En kaffekopp ute på altanen efter det…
Sen somnade jag och minimannen. Jag i hammocken och han i sin vaggande vagn. Heaven!
Sen kom mamma-mormorn hem ifrån jobbet, Liten njöt. 
Nytrillade köttbullar till middag.
Och sen fick jag hoppa in i en dusch och fräscha till mig. För strax därefter kom den älskade in genom dörren. Som jag längtat efter honom. Och inte bara jag….
Behöver jag säga mer? Nä.
Kärleken talar för sig själv.
Kram/lillafrun
av Emmeli | apr 1, 2014 | Hem och Inredning, Lilla familjen
Det är mycket första gången, nu.
Idag ska vi resa hem, mot Höga Kusten. Inte bara vi, vi som i jag och M. Liten är ju här nu också, något jag fortfarande inte riktigt har förstått. Allt det här fantastiska, det är på riktigt. Och Liten ska idag iväg. På den första resan.
Med fullproppad bil, en stor matsäck och med den pigga morgonsolen, är vi nu redo och på väg. Jag är alldeles pirrig i magen. Så speciellt, att åka hemhem. Med vår prins.
Lyan lovar att vänta här hemma på oss. Alldeles skinande ren och varm. Det vajar ostyriga, höga minipåskliljor, lite här och där. Och i vardagsrummet står en vacker, len bukett. Av dom sötaste kvistarna jag vet; videkissar. Lika lena som Litens kinder, nästan.
Så idag är det tisdag. Morgonen är tidig och Liten ska ut och resa, för allra första gången. Det är dags att visa honom var hans päron har sitt hemmahemma.
Det blir en fin dag idag. Det känner jag på mig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 31, 2014 | Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Är det möjligt, det?
Att hinna 1000 saker på en dag, alltså? Johorda! – Det ska nog gå.
Vi åker hemhem imorn. Liten säger att han längtar efter farmor, farfar, mormor, morfar, mormoster och Mäjadalenkusinerna…. så idag packar han väskan, minsann. Det är liksom bara hänga på då. Och som det ser ut nu är han inte ett dugg bättre än sin mamma. På det där med att packa lagom menar jag.
Den här måste jag, och den HÄR- den kan jag ju inte lämna hemma. Och den HÄR bodyn vill jag visa mormor, jag är så himla snygg i den…
…Sådär håller han på. Älskade bäbis.
Det är ju måndag. Och en sån ska innehålla lite toktempo och många saker att göra, jag gillar såna veckostarter. Gasen i botten! Pappan jobbar, så jag och Liten packar väskan och fixar och grejar inför morgondagen. En utmaning, att hinna det man vill med en minichef. Han är minst, men störst. Så är det.
Nu på morgonen har vi varit veckans sväng på BVC. Älskart! Särskilt när jag får springa in i min kära morska och kramas och säga Vi hörs då! Ja, det är sån där efterkontroll på g, för morsan alltså. Och jag längtar. För då får jag träffa henne, hon som jag är 134% säker på, ha påverkat min graviditet och förlossning.
Efter BVC-besöket som gick sådär strålande bra och som gav gapskrattet, återigen, (…han är duktig på att äta vår prins. Växer så det knakar! Helt underbart tycker vi) firade vi genom en pw ute i solen. Det är så härligt att vara tillbaka i mitt vanliga snabbtempo när jag går. Sådär så vinden känns i håret och det nyper i benen.
Nä,men vänner! Nu kan jag inte babbla mer, då kommer jag bara hinna 600 saker idag…. det är 400 för lite.
1000. Nu kör vi!
HA EN FIN MÅNDAG!
Kram/lillafrun
av M | mar 30, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen
Så.
Med en lång långpromenad och kaffetår, tillsammans med M, miniM och vännerna. Fantastiskt god kantarellsoppa á la mannen. Bäbismys. Och nu, en varm dusch och en iskall mangosmoothie.
– då är jag helt och hållet komplett. Fulltankad av sånt där måbraigt. 
Tacksamheten trillar ut ifrån kroppen i form av salta tårar. Dom trillar på Liten och på tankarna om hur bra vi har det. Jag tackar för varje dag.
Tack för idag.
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 30, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Och lördag blev till söndag.
Lördag. Med lång, rask barnvagnspromenad i hela 10 plusgrader och sol. Korvgrillning till lunch, med efterföljande kaffekopp, sittandes på ett liggunderlag, lutad mot varma väggen, med nosen mot det där älskade skenet. Efter timmar utomhus var vi sådär skönt trötta, du vet. Friskluftmöra. Jag somnade i soffan, med en Liten som snusade på min mage. Bästa sömnpillret. Medan mannen sedan lagade middag fick jag krypa ner i ett varmt badkar för att andas och mjuka upp kroppen. Oerhört skönt. Och senare avslutades kvällen tillsammans med kära grannarna. Ostbrickan, nostalgiska gladiatorerna, dom där två gullbäbisarna och så vi, dom fyra nyblivna päronen. Vi hade sannerligen en finfin kväll.
Sen blev det natt. Och klockan snoddes fram ett varv.
Och idag vaknar vi till söndag. Jag försöker räkna ihop hur många timmar jag sovit i natt, men jag får inte till det alltså. Amningshjärnan orkar inte tänka timme hit, tillbaka, timme dit, minus en..blablabla. Jag känner mig utvilad, och med påtåren slurpad, kommer jag vara helt fit for fight för dagen. Det vill säga, en söndag med lugn och ro i kroppen, två älskade näranära, långpromenad och finurlande på Litens första åka-hemifrån-resa,(tillsammans med mig och M såklart). Jag måste skriva packningslista, noggrannare än vanligt.
Men först den där påtåren. Och en stund av beskådning, av den där vackra, vackra varelsen, med dom söta men ack så bestämda ljuden. Han med den där lena foten, dom blå ögonen och den guppande magen. Som andas, in och ut, för livet. Han, som jag för allt i världen inte kan förstå att jag varit en del i skapandet av..
Det här gjorde vi bra.
… säger vi till varandra, jag och mannen. Lite skämtsamt men samtidigt med en stolthet som ingen någonsin kan ta miste på. Det vore konstigt att inte vara stolt. Han är ju helt bedårande. Vår prins.
En lördag som övergick till söndag. Dagar som flyter ihop, sammanflätade av sånt som gör kropp och själ alldeles måbraiga.
Kram/lillafrun
av Emmeli | mar 29, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Shopping
Så himlarns underbart.
Den här helgen är en sån där riktig lyxhelg. Hela lilla familjen är samlad för dagar av sån där älskad tillsammanstid. Inget jobb eller andra tvärbestämda planer, bara vara och njuta och göra sånt vi känner för, precis för stunden. Som sagt- underbart.
Idag är vi lite morgontrötta. Min knut på huvudet är liiite, lite ostyrigare än vanligt, frukostmackan har ett liiite, lite större smörlager, kaffekoppen fylls till breddens bredd och gröttallriken är (var) större än någonsin.
Det behövs idag.
Vi var ju på partylarty igår. Litens första fredagsmys på bortaplan. Gullvännerna bjöd på gómiddag och sen löpte kvällen vidare på det där sättet det lätt blir med en übersöt bäbis i närheten; fem vuxna satt och tokglodde och småfnisssade och sa Åh titta på honom nu. Åh, hörde ni? -nu lät han lite som Tiggelitiger igen! och sen for lillvännen ifrån famn till famn, sovandes i sin djupaste sömn. Tills att hungern kom och det blev bråttom.
Men alltså. Återigen. Vilken lyx att få födas in i värld där man är totalt omringad av människor som bara tokgillar en. Som sitter och säger nu är det min tur och som till och med hoppar över god efterrätt för att mysa bäbis. Det var liksom viktigare än den där sommar-längtans-framkallande bärpajen. Ja, han är en riktig liten prins.
Lilla pingvinprinsen (tack rara G för denna mysiga pyjamas!) sover efterfrukostluren och låter sina päron äta brakfrukost på tumanhand. Mysigt. Men vi båda längtar efter honom, den där sista lilla varmmjölksdoftande pusselbiten i vårt liv. Han som kom till oss för precis 3 veckor sedan och blåste omkull både sin mamma och pappa. Den där hjärtestormen stormar fortfarande.
Lördag alltså. Och vi har hela helgen framför oss. Solen skiner idag också och en barnvagnspromenad är en självklarhet. Men innan den ska paketöppningen, som pågår just nu här i köket för fullt, avslutas. Mannen öppnar paket med sånt jag inte förstår mig på, typ mikrofoner och sånt? Och jag öppnar paket med vårskor så fina att jag måste gå med dom här inne och snubblar i saker och ting, för att jag inte kan låta bli att kolla på fötterna. Och Liten… han verkar träningssugen. Världens finaste babygym har han lyckats klicka hem. Skicklig prins!
Kaffekoppen ropar på mig nu!
Må så gott idag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer