av Emmeli | jun 11, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Norra Drömgården
TACK, Tack, tack, tack, TACK!
-vi är så glada över alla grattis, lyckoönskningar och varendaste välkommen. Tack. <3
Kommer ni ihåg första flyttracet vi gjorde, där i april, precis innan M drog iväg och styrde ljud på Hockey-VM i Tjeckien och jag och Liten hade världsbra veckor hemma i lilla byn?
Då, drog vi med första halvan av lyan. Mina det-finns-inga-ord-som-beskriver-hur-braiga-dom-är-Svärpäron drog ett stort och tvärtungt lass och vi ett. Hit, till gården. Men eftersom saker och ting inte var tillnärmelsevis klara vid den tiden så lät vi bara magasinera alla saker. Det var en så pirrig känsla att få rulla upp på gården den där april- eftermiddagen.
Liten var lyrisk och hans päron likaså. Men vi lät oss inte släppa ut några lyckokänslor redan då, vi var mitt i värdering av hela gården och vi ville helt enkelt inte ropa hej.
Så åkte M till Tjeckien och jag och Liten bodde på vår våning i tre veckor, hemma hos jordens gulligaste Mammamormor och Pappamorfar. Och Torehunden, förstås. Sen kom pappan hem, vansinnigt efterlängtad. Vi hade då lite drygt en vecka kvar här hemmahemma innan vi skulle bege oss mot Piteå en sista gång. Under denna vecka, så småflyttade vi in lite…
Gården är ju inte ny för oss, eftersom den som sagt var vårt Sommarhemma för ett år sedan. Men däremot använde vi inte alla rum och så. Det var ju liksom inte meningen att vi skulle bli kära i det här stället….. vi som alltid sagt att vi ska flytta till Umeå efter Norrnorr-tiden. Drömmen har såklart alltid varit att återvända hemåt, men vi trodde inte att det skulle vara möjligt. Hela året har vi jobbat på att få det möjligt, och verkar ha lyckats. Helt galet.
Så vi började packa upp, storstäda ett rum i taget, plantera om pelargonerna som övervintrats, 
klippa gräset, plocka bort en herrans massa fallna kvistar från stora björkarna. Försöka organisera,… 
…travarna med lådor från golv till tak. Putsa fönster i ett par rum, torka ur alla köksskåp och göra dom redo för lyan-grejer, hänga upp nya gardiner… men allt i en ovisshet om det bara var för sommaren vi gjorde det här, eller om vår dröm faktiskt skulle bli sann.
Liten hjälpte mamma med vårstädningen, såklart.
Så åkte vi sedan norrut, men huur många saker som helst att fixa, ringa, göra… Så från den ena fixarveckan här på gården, till en annan variant där uppe i Norrnorr. Med Svensexa och Möhippa (tjohoo vilka bra dagar det blev! Världens finaste E och C, alltså <3). Och så allt packande, bakande och lagande inför Examen i fredags. Flyttstädning i lördags och sedan bar resten av lasset iväg. Vi fick barnvakt och bärhjälp på söndagen av våra kära föräldrar, så det hanns med hur mycket som helst här i huset. Jag och M matade på och packade upp, kartong för kartong, till seeeent in på natten. Och för mig bar det sedan upp tiiidigt både måndag och tisdag, då jag har gjort mitt årliga blomuppdrag; där jag är på ett älskat ställe och planterar och planterar och planterar. Så har det också bland en massa annat plockats årets första (men absoluuut inte sista) liljekonvaljbukett,
och varits på fin student för en älskad Lillis och Gudmor.
…och såklart har det varit en massa fjärilar i magen över saker och ting.
Och idag är det torsdag och jag har varit på Skolavslutning. Inte bara som åskådare av min älskade Gudson. Jag satt även vid pianot och kompade på ett par låtar. Mysig smygbörjan… inför hösten som musikfröken! Nu är det lååångt sommarlov som väntar tillsammans med hela familjen.
Hå,hå. Som sagt. Det är mycket och många saker som hänt och händer och vi är tacksamma upp över öronen. Men oj, oj så mycket väntan, otålighet och oro det har varit på vägen. Helt plötsligt la sig bara alla pusselbitar på plats…
Vi är hemma. I vårt Höga Kusten. På gården vi kallar för Norra Drömgården.
Vi stökar på och flyttar in oss, en bit i taget. Både mannen och jag är så vansinnigt ivriga på att få sätta igång med att sätta vår prägel på detta underbara ställe. Men ingen brådska, inga förhastade slutsatser. Nu ska vi bara njuta av hela alltet. Här ska sedan planeras, funderas, kalkyleras, ritas, budgeteras, fantiseras, kläckas überbra idéer… Men med små medel går det fort att göra huset till vårt.
Förra sommaren använde vi till exempel inte salen. Men nu ska den dammas av och göras mysig. Längtar till jag sitter där i finsoffan med liljekonvaljbuketten på bordet. Tittar ut på den ljusa juninatten genom dom nyputsade fönsterna…
Lillafrun
av Emmeli | jun 10, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Lyan, Träning
Förra veckan, den var jobbigare än jag kunnat ana att den skulle bli. Jobbig, på det där tokkänslosamma viset. Men på samma gång, så himla, himla fin. Vi tog vara på precis varendaste minut. Umgicks med vännerna, sa hejdå härsan och tvärsan. Gick våra favoritrundor, var runt grisan och tränade jagvetintehurmångagånger. Så blev det äntligen den där examensdagen och den kommer jag minnas för alltid. Jag och M la oss på kudden sent, sent på fredagnatt. Liten sov som en prins, nattad av världens finaste morfars och farfars.
Och det blev lördag.
Med både skratt och gråt innanför hjärtat stod jag där i morgonduschen och blev ren samtidigt som jag ryckte ner duschdraperiet och började flyttracet del två. Tillsammans med M, Liten och dom där fyra människorna vi älskar så (Litens bestepäron) så packade vi det sista, städade som tokar och gjorde lyan till ett skal helt och hållet, redo att överlämnas till någon annan som förhoppningsvis ska ta väl hand om den där gullelyan som vi har gjort. ”Aldrig har jag väl flyttstädat en så ren lägenhet!”, var ett citat från dagen. YES! , tänkte städ-jag. Bara en rolig grej, eftersom jag ju alltid städar så mycket och noga och rätt ofta blir småretad för det. Men nu var det himla skönt att slippa stå och gnugga kakel eller på andra ställen som lätt kan bli grisiga.
Och sen drog lassen iväg. Lilla familjen lämnade sist av alla. Vi hade kramkalas med vännerna och samtidigt som regnet föll, trillade tårarna. Jag var också ut och sprang ett sista varv runt grisan och den turen var helt magisk.
Och så hoppade vi in i bilen och drog iväg. Mot nya äventyr. Tack Lilla staden och världens finaste vänner för detta livskapitel!
”Packa ni! Jag ser på Pettson en stund” /Världens bästa Miniman
Lillafrun
av Emmeli | jun 8, 2015 | Lilla familjen
…Ja, livet är här, liksom. Precis så.
Må så gott så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 7, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Musik
…som var så himla, himla fin; min examensdag.
Det var i fredags. Den 5e juni 2015. En oerhört efterlängtad dag.
Början vet ni ju redan (Annars, läs HÄR om du vill!). Efter frukost och så nära vi skulle ut genom dörren som möjligt, så drog lilla familjen på sig finstassarna. Minimannen och M körde på ett vinnande koncept med skjorta och fluga. Och morsan drog på sig den för-dagen-inköpta klänningen som hon kände sig så himla fancypancy i.
Världsbästa svärisarna kom och till sist var vi alla samlade och gick upp mot Musikhögskolan. Där väntade vännerna och en examensceremoni som var heelt makalöst fin. Jag kände mig faktiskt inte ett dugg vemodig då, utan bara, bara lycklig.
Den där stunden, där jag tog Liten i famnen och knatade upp på scenen tillsammans med vännerna. När vi stod där, hela gänget, blev uppropade en efter en. Fick det där diplomet, rosen och nålen. Den, var helt magiskt. Så släppte jag ner Liten och han rymde direkt, såklart. Och där rymmer dagens yngste student! sa dagens konferencier. Ett minne för livet. Hela alltet.
Vi körade hela klassen till ett gäng fantastiska musiker. Rev av låten Happy och hade vansinnigt roligt under tiden. Det var en helt ljuvlig stämning. Publiken stod upp och klappade och dansade och härliga dansarna kom upp på scenen och körde järnet och hela grejen var som på film..
Crazybananas-underbar. Så fint att få avsluta på det sättet. Med ren och skär lycka!
Vi fick vår examen. Jublade, förevigade. Klassbilden har ni sett. Och familjebilden från dagen också. Och här kommer en bild på mig och han som jag brukar nämna som E. Han var ju från början bara M´s vän. Men i ett nafs hade även jag fått en vän för livet. Och inte bara det, den där E han har liksom blivit som en bror för mig. En jag både kan gråta med, vara så arg på att jag vill knövla ihop honom till en boll och samtidigt kan jag skratta så jag nästan går av på mitten, tillsammans med honom. Tack för dig, E. Det säger vi, hela Lilla familjen.
Och hans världsfina C. Min vän och skrivarkompanjon. Vilken pärla du är, C! <3
Jag är så himla tacksam för mina fina vänner. Ni är guld värda, allihopa! <3
Kramkalas och sen skiljdes vi åt för en dag tillsammans med familjerna. Morsan bytte på stuberten om från dom där hemska klackarna till ballerinor. Hugaligen så skönt! 
Vi knatade hemåt. I Litens takt. Ibland går det väldigt fort och ibland står vi i ett dike eller så.
Vi landade hemma i lyan. 
Jag hade gjort kalla räkpajer och skulle bara garnera och hacka sallad. Perfekt förberedelsemat! 
Köket var dukat för examen. Vi blundade för hur det såg ut i resten av lyan. Så åt vi, hela familjen. Och det öppnades paket och jag kände mig så vansinnigt lyckligt lottad med en så fin familj som överöser mig med kärlek och såna presenter att jag blev alldeles häpen. Och att få en massa ord skrivna till mig från min älskade syskonskara. Sånt är så fint att jag blir tårögd av bara tanken. När jag tänker på mina systrar, ser jag en vacker blombukett framför mig. Alla tre så olika, men alla tre så oerhört vackra. Tillsammans, är buketten som allra, allra finast.
Sen blev det examenstårtadags!
Jag hade gjort den där favoriten som jag lämnade recept till er på häromdagen. Finns HÄR för den som missade det.
Sen hade vi bara en så fin eftermiddag. Jag hade önskat att inte packa en endaste kartong eller pinal under dagen. Och så blev det. Vi var ute på promenad hela gänget. Liten drog sin egen vagn och tyckte det var en fasligt festlig dag.
Senare, lagom till att vi börjat bli hungriga igen, hade min pappa bokat bord på en utav Lilla stadens finrestauranger. Så där åt vi en både vacker och god examensmiddag.
Älskade päron. Tack för er. <3
Sen lämnade vi den där lillprinsen till farmor, farfar, mormor och morfar. Bara sådär smålagom uppassad Miniman…. alltså. Han är så lyckligt lottad den där Liten! Vi med, jag och mannen menar jag.
Medan S hade fortsatt examenskalas med fyra av hans favoriter här i livet, så drog pappan och mamman på klassfest. Åhååå vilken underbar kväll vi hade! Skratt i mängder. Och gråt i mängder. En kväll jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att glömma.
Examensdagen.
En utav mitt livs finaste dagar. Tack vänner för detta 5 år långa kapitel. Som vi har peppat, stöttat och kämpat tillsammans. Jag bara måste få skryta lite över oss. Vi är liksom kända på skolan som den där klassen som är så fin både mot andra men framförallt inom klassen. Vi tar hand om varandra, håller ihop och kämpar tillsammans. Helt klart en drivkraft att absolut iiinte, inte ta studieuppehåll trots att en Miniman kom till världen. Han var liksom inställd på sina pärons plan när han föddes. Så, där kring halvåret var han mer än redo för högskolan under några månader. Helt fantastiskt när jag tänker tillbaka, hur allt bara gått så bra. En tacksamhet jag inte med ord kan beskriva.
Men nog har det varit en utmaning allt. Lycklig och tacksam över att vi klarat allt.
Hurra!
Lillafrun
av Emmeli | jun 6, 2015 | Lilla familjen, Musik
Hurra!!!
Fotograf: Cecilia Lundmark / se hennes sida här— > Midnattssolen
Världens absolut bästa, bästa klass. Finaste musiklärarna på jorden. Grattis till oss!!!
För nu har jag tagit examen!!!
-Minimannen var såklart med upp på scenen och tog emot ros, diplom och LTU-nålen.
Vi är i måååååål!!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 3, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan
Bilder från gårdagen. En vild och lycklig Miniman. En pappa som beundrar honom lika mycket som ungen beundrar pappan själv. Och så en mamma, som ja, inte heller ser så okär ut i livet just nu. Med det är lite hektiskt, det syns på prickarna på min hals. När-det-rusar-i-kroppen-prickar som vi säger.
Bilderna. från då vi efter det där backpasset varit ner till lilla staden för att enligt plan äta god lunch ute. Och precis så, ute, blev lunchen då vi till vår glädje upptäckte att det uteserveringarna börjat poppa fram för året även här i Norrnorr. Så vi satt där i solen och åt och mådde gott. Innan vi gjorde några ärenden på stan; som att köpa en tunn kofta att ha ovanför examensklänningen, tvärshoppa ett par jeansshorts. Vår lille kavate Miniman fick staden att le där han knatade fram med det där leendet på läpparna och med bestämdheten i stegen.
Till sist gjorde vi något märkligt; var och sa upp lyan. Vårt hem sedan fem år tillbaka, liksom. Mitt och M´s första gemensamma hem. Hujedamig. Det var faktiskt jobbigare än jag tänkt att det skulle bli. Ska någon annan bo här snart?
Ja, det kommer det alldeles säkert att göra. Bara efter en halvtimme ute på lägenhetssidan så ringde en tjej och ville komma och kika och mail trillade in till mig under kvällen med frågor om lyan och jag väcktes i morse av ännu fler samtal… det är ju världens finaste lya, så. Men vi släpper den faktiskt inte förrän om en drös av veckor. 
Så ja, nu agerar jag lägenhetsvisare också. Det har jag ju jättemycket tid med denna vecka, menar jag. Det är ju inte alls så att dagarna är proppfulla i alla fall….
Mer fancypancy Miniman, det får man leta efter. Fårskallar fulla benen. Det kan ju inte bli mer rätt!
Nu kör vi onsdag! Här har just gräddats en massa bröd inför examensdagen och flytthärvan i helgen. Nybakt bröd till frukost. Bästa. Dagen är igång med regnet som faller där ute och med dagens to-do-list här inne. Bara tuta och köra!
Ha en fin onsdag!
Lillafrun
Senaste kommentarer