Det är måndag, den allra sista i mars. Vi kikar på senaste dagarna som gått, vetja!
Drömgårdsrapporten kommer här!
Veckan som gick, fylldes med;
Vardag! Älskade vardag. Här, synen efter morgonruljangsen.
Pappan tog storasyskonen på vårens första lite längre cykeltur, jag och lillminsting tjavade vår favoritrunda med vagnen samtidigt. Kom hem, ja det gjorde vi samtidigt hela hopen.
Undertecknad återupptäckte ett mellis version hejdlöst gott.
Vi ägnade tid i odlingsrummet där samtliga njuter av händerna i jorden-känslan..
.. och titta där då! Soligare side-kick får man leta efter!
Vi lät oss vår-luras totalt… och njöt till fullo av det… dom tidiga vårdagarna, alltså! … som sedan byttes mot storm och snöyra. Nåväl. Den nya snön hjälper bara den gamla bort. Och alla dom där varma vårdagarna vi haft halva mars, har gett oss lycka och mycket hopp.. så god tid vi har framför oss nu! .. säger hon vars årliga lilla ”mars-energidipp” vänt, det är nästan som att trycka på en knapp och plötsligt är peppen där igen och jag vill vårfixa högt och lågt, inne som ute. Tacksamt <3
En suddig mobilbild på mig och Lill-Olof, vi var och hälsade på Mormor och Morfar bara han och jag förstår ni. Alltid mysigt att komma hem till barndomsbyn och hemmahemma.
Det blev fredag och vi var på myslunch hos vår fina granne, städade hemmet inför helg.. och firade fredag med UNO-spel.. så fräsigt att bebben, som vi ju kallade för Uno i magen, nu låg där med ett eget litet kort i händerna.
Lördag!
.. efter längtad sådan!
Barndomsbästis och hennes söta gäng, där ena medlemmen är ett stycke fyrbent drömhund (kan inte Idan bara råka glömma henne här? .. undrar vi varje gång..) kom och hälsade på. Så mysigt. Bortskämda med blommor blev vi också <3
Efteråt small B och J av i soffan och slumrade länge. Bäbis likaså, fast ute i vagnen förstås. Minimannen kutade till granngårn och kompis. Pappan badrumsfejade. Och jag grejade med bilder och donade med middag. Såna helgstunder, där alla påtar med sitt, men man ändå är nära varandra, är så goda.
Och så blev det veckans sista dag. Vintertid byttes mot sommartid. Till eftermiddagen kammade vi till oss lite, tog allt-möjligt-smått-och-gott-inflyttningspresenten med oss och susade till finvännerna i byn och deras nya, omåttligt fina hem. Ett gammalt torp dom tagit hand om och jag törs lova att torpet jublar över ägarna dom fått. Fy tusan vad gott och trevligt vi hade! Perfekta sättet att avsluta veckan på. Och en gå-bort-present, kan faktiskt innehålla en flaska hemkokt saft, ett kilo riven hemodlad zucchini, ett paket tunnbröd, några loppisfynd och en liten minipåsklilja.. det behöver inte vara nyttnytt och kosta skjortan allting, inte alls faktiskt.
…
Önskeplaner för vecka 13
-HemmaMamma mig och njuta av vår Mjuka vardag som vi skapat oss! .. kan inte tänka mig något lyxigare än att få dra igång ännu en ”drömgårrdslivs-vecka” i lagom fart, spisa mjuk morgonmusik, äta frukost tillsammans i lugn och ro, skicka iväg lilla skolpojken till skolan för att sedan haka på hemmaungarnas önskningar. Och idag är det måndag och vi är helt fulltaligt familjegäng redan efter lunch, .. att som föräldrar få sitta i lugn och ro kring köksbordet en vanlig sketen måndageftermiddag, medan barnen bygger pärlplattor.. vara tillsammans, medan vi hinner prata med varandra, svara på barnens frågor och funderingar.. lyssna.. andas. Just nu i livet, är detta höjden av lyx!
–Omfamna sista marsdagarna och med glädje, välkomna april! Älskar april.
–Så rosenskära! .. den sista blomstersorten, innan det är dags för luktärterna och dahliaknölarna..
-Fortsätta mitt vårfejande! … tar något skåp eller rörig vrå i taget… när det passar.
-Åka till lill-stan för ett möte, tänker samtidigt beta av några när-jag-ändå-är-i-stan-ärenden.
-Göra fredagen till en fest för barnen, badhuset väntar för hela la familia! .. det var en evighet sedan.. sedan pandemin drog igång, mao. Ska bli så mysigt.
-Ha aprilhelg! … med lite av varje. <3
…
Önskar er en god vecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi!
Äter frukost tillsammans i matrummet som redan till morgonen badar i sol. Just precis när föräldrarna tänkt träna ett tabatapass tillsammans, rings brandispappan iväg.. inget larm, men en brandbil extra behövdes till en annan brandstation och den skäggige är alltid den som kör. Så, det var det tillsammansträningspasset. Iväg pappan for men då Tripp Trapp Trull var roade med sitt, bäbis sov.. så passade jag på att träna ändå. Väldigt skönt, för knopp och knopp. En sväng ut till hästarna också, förstås.
Därefter serverades ett gäng lunchhungriga ungar sin lunch, ute i solen. Tacosrester sedan gårdagen. Hemtamt. Tryggt. Allt jag kan önska just nu.
”Jag vill ha nachotallrik!” .. ”..inte jag! Mamma, kan jag få mjukt bröd istället?”, ”Mamma! INTE någon grön paprika i min…!”…. där satt dom, på översta brosteget. I snöleken dom just pausat, var dom på lunchrestaurang nu. Med kärlek bultande i bröstet, serverade jag dom små fågelungarna. Mitt i allt vaknar Lillebror från sin långlur och önskar lunch, NU, han också.
Medan barnen fortsatte att leka ute så gjorde jag i ordning det här. Semlor!
Med nygjord mandelmassa som jag blandade med lite inkrom och en skvätt grädde. Lägger en dutt i varje semla och spritsar grädden. Pudrar över lite snövitt florsocker på toppen. Klassiskt. Och det allra godaste, tycker jag.
Mandelmassa
Mixa 200 gram sötmandel med 2 dl florsocker, till önskad storlek på mandeln. Blanda med två äggvitor. Klart!
När semlorna var fyllda och färdiga, så gick jag ut jag med. Trulade ner bäbisen i vagnen igen, för nu var den lilla mitt-på-dagen-vakenstunden nog lång tycker Lill-Olof. Han somnade gott igen och mitt i allt kom brandispappan hem igen. Så mysigt! Det betydde, om det nu inte skulle gå fler larm, att han skulle hinna vara med oss under denna soliga lördag. Vi åkte spark på lillvägen tillsammans med barnen. Upp och ner, upp och ner. Jag sprang med Bertil på räserkälken och njöt av känslan av lycka och bekymmersfrihet för ett slag.
Sen kom efterlängtade gänget. Mostrar och Pappa-Mamma-Morfars.
Jag har längtat så ofantligt efter att få fylla hemmet med hjärtemänniskor. Det har varit så otroligt, extra-många ”turer hit och dit”, särskilt senaste månaderna. Så lite vi har setts. Och törsten av få duka upp med loppat uddaporslin, ladda kaffe för många och bjuda IN, är så ofantlig stor efter pandemi-åren. Känner mig alldeles varm i hjärtat efter denna dag. Så mysiga timmar med semmelfika, kramar, bäbisgos. Barnen fick lördagsgodis av sina mostrar och hästarna fick 25 kilo morötter av sin Mormor och Morfar. Men det bästa av allt, var att dom var här. Att vi var tillsammans. Och hade det gott.
Att brandismannen dessutom ordnade stand-by-barnvakt så att jag kunde ta Olof i vagnen och gå långpromenad med Storan ända till Mäjadalen och tillbaka, det var en bonus som denna mamma mådde mer än gott utav (Tack Svärmor för att du var redo att kuta över till oss ifall det hade behövts! <3).
Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!
Februariveckan som gick;
Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.
Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.
Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.
Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.
Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.
Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.
Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.
Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!
Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.
Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.
Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …
..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!
Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!
Önskeplaner för vecka 8
-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!
-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!
-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…
-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!
– Träffa vänner! <3
-Njuta den sista februarihelgen!
Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer