Att vakna bredvid honom, när han är på det där myshumöret och bara ligger bredvid och är varm och världens gosigaste bäbis… det fiiins inget bättre! Världens gosigaste bäbis, det är han förstås alltid, men när han är på hoppgungehumör så vill han inte ligga bredvid mamma och kramas, precis. Som nu. Åh, dessa bäbismysstunder…
Bättre start på en dag, det kan man inte få!
Happy tisdag önskar Vi!
Tjingeling!
Idag har hallonförrådet fyllts på med ytterligare några liter. Timmar i skogen spenderades tillsammans med pojkarna och syrran. Snart är jag framme vid antalet-hallonliter-målet, härligt! När vi landade hemma igen, kom Norge-morfar och hans fräsiga A rätt som det var. Så vi satt i solen och sörplade kaffe ur dom där små söta kaffekopparna och alla konstaterade att det är för ett trevligt ställe, det här! och sedan gjorde jag ett ryck och rensade hallonen. Mannen erbjöd sig efter det att laga middag. Liten sov…och helt plötsligt hade jag ett bonusträningspass framför näsan. Inget jag hade räknat med. En skön löptur blev det, innan en god fredagsmiddag. Helt och hållet ljuvligt!
Det bästa med hela alltet, det är att komma hem och snusa på en nyvaken bäbis.
Och det vi ville göra nu, var egentligen inte att babbla så mycket, utan bara ge en snabb önskan om en…
Ett dagboksinlägg som aldrig blev publicerat… från några veckor sedan. Från en utav sista kvällarna på älskade ön. Jag kom att tänka på den kvällen nu, när vi satt ute på gräset och åt lunch och jag kände att jag frös lite, för första gången på hur många veckor som helst. Den där kvällen, den jag inte berättat om… den var varm..
Vi var på date igår, jag och mannen.
En sån som vi går på varje år, när vi är här på ön. Där, på Trädgår´n, du vet. Restaurangen på Hästgatan, som har blivit lite av vårt favoritställe. Dit vi går och vet preciiis vad vi vill ha. Behöver liksom knappt kolla menyn. Det är så självklart.
Det var såhär.
Efter timmar på stranden, så åkte vi hemåt för att göra oss sådär extra fina. För varandra.
När M krånglar fram det där urgamla strykjärnet och den där strykbrädan som står gömd bakom både dörr och fåtölj, då vet jag. Att han gör sig till. För mig. Och den känslan? Den älskar jag.
Jag och Liten hade också gjort oss för; den ena med spetsig blus och kjol, och den andra med ljusrosa body och sommarblå jeans. 
Så åkte vi in, till staden med dom små slingriga gatorna. Med kullesten på marken och vyer att dåna över. Med rosor längs väggarna och med en värme och sommarkänsla som kryddade vår date, på det där viset man inte kan bestämma över. En värme och kvällssol, som bara är förundrande och att tacka och ta emot, när det bjuds.
Vi hamnade här. På Trädgår´n.
Satt förväntansfulla och väntade. Sådär kärlekspirriga i magarna. Och förundrade över att här bredvid, står en barnvagn, med en bäbis i. Bäbisen är hur söt som helst. Och den är våran, dessutom!? Vi satt här förra året också. Och sa: undra om vi kommer vara här nästa år? Och det var vi. Med samma liv, men med en guldkant så förgyllande stor, så stor. Vår son.
Och maten kom in. Black Rock Grill. Antagligen det godaste vi vet (förutom palt,då) , både jag och M. En 400 grader varm lavasten, som kommer in på bordet med den köttbit man valt i menyn. Som vanligt valde vi oxfilén och höll, som vanligt, på att smälla av
Så gott att man dör den där godhetsdöden. Flera gånger om!!!
Man skär små bitar utav den stora köttbiten, och steker, tugga för tugga, på lavastenen. Och njuter. Tillsammans med dom tillbehör man valt att beställa in. Vi hade vitlöksbröd, rödvinssås, färskpotatis, primörer och en tryffelpuré att kolavippa för.
Det. Var. Så. Gott.
Sedan vandrade vi en tur längs gatorna. Han och jag och Liten, som legat vaken men knäpptyst i vagnen (kände han att mamma och pappa önskade ha det så?) under hela middagen. Jag kände mig som världens lyckligaste.
Minimannen somnade och jag och M gick vidare för att njuta av solnedgång och efterrätt, vid utkiken. Guteglass. En salmbärsglass som var gjord igår under dagen. Om den är lite, lite mjuk, så är det för att den är gjord idag, sa tjejen i kassan.
Alltså… det var den godaste glass jag ätit.
Vilken kväll. Den stoppar jag i hjärteasken. På en gång.
Date med mannen. Sådär kärlekspirrigt och mysigt. Och som krydda på toppen? En bäbis, i en barnvagn som vi nog fått tvåhändigt antal beröm för under dessa veckor här på ön, så underbar och beundrande. Så älskad. Av oss; mannen jag älskar och så jag.
Sådärja!
Nu är vi hemma på gården igen!
Pappan är nyklippt. Vi har mysig lunch i magen, den vi åt tillsammans med Litens yngste kusse. Och finfin tårta har vi också i magen, efter att ha varit och uppvaktat storkussen i familjen (GRATTIS igen kära Du!). Kylskåpet är proppfullt efter storhandling. Det står en röd- och vitrandig polarn o. pyret-påse i hallen, fylld med alldeles-nyss-inkomna höstkläder till Liten.
Morsan är nöjd, med andra ord. Nu ska vi snida om för en kväll i Mäjadalen. Det vankas grillning och mys med stora klanen. Liten taggar till genom att leka med sina nya bilar, som han fick av sina päron i 5-månaderspresent.
Dagens mamma. Tillpiffad för en dag på stan och ett firande av älskad kusse! Morsan, i kjol, mango.com, och gammal blus, Vero moda. En sval kofta från Gina tricot får hänga med också. Det är nämligen några regndroppar som trillar på oss denna morgon.
Idag är det fredag. Älskade dag! Men, nu längtar jag faktiskt lite till vardagen drar igång och den där riktiga fredagsfeelingen kommer tillbaka. Nu kan vi ha fredagsfeeling varje dag, om vi så vill. Ooooerhört lyxigt, jag vet. Men jag gillar vardagståget också. Sicken tur att jag vet att det med all säkerhet kommer till oss, inom några få veckor.
Men i alla fall.
Jag klev upp i morse, lämnade mina två sovande pojkar i sängen, och gick ut på en morgonrunda. Alldeles själv. Sixten fyller 5 månader idag. Och det här var första gången jag var ut själv på det här viset. Innan han ens vaknat för dagen liksom. Det kändes lite som om jag hade rymt. Ville vända om mest hela tiden, men kom på efter en stund att det ju faktiskt var väldigt härligt att gå och svänga på armarna, bara jag och jag. Men jag tänkte på lilla Mini-M där hemma, hela tiden.
5 månader idag.
5 månader som mamma och världens lyckligaste. Vad vore livet utan honom? Det går inte ens att tänka tanken. Han är vårt allt. Förgyller våra dagar med det vänligaste av leenden. Bjuder på bubbelskratt, bäbisprat, kramar och mys. Dagarna i ända. Han är stark som bara den och önskar nog att han skulle kunna gå, nu. Om mamma eller pappa håller honom i händerna, så står han gärna där, så länge han bara får möjlighet. Hoppar med småbenen, stoppar aaaallt i munnen, plockar (rycker allt han får tag i) blommor från morsans planteringar, kramas med kaningosedjuren. Ja, det är saker han pysslar med om dagarna.
Vid frukostbordet idag. I pappsens knä. Dom är så lika, dom där två. Ligger likadant när dom sover. Lägger handen på bordet likadant. Deras munnar är precis likadana. Och det finns inga vackrare för mig, än dom där två. Särskilt tillsammans, i en och samma blick.
Han är 5 månader idag. Och dom senaste 5 månaderna, är dom bästa i våra liv. Det är både jag och M överöveröverens om.
Att ha fredag, i kjol och med en bäbis så underbar att jag får ont i kroppen. Ja, då är det bara att njuta!
En sjö.
Sjön heter Mäjasjön.
Där tillbringade vi kvällen igår, med middagsgrillning och kvällsdopp. Och idag, slog vi till och spenderade hela dagen där. Dyktävlingar, vila på täcket, bäbismys, iskall vattenmelon, himmelskt goda hemmagjorda hamburgare till lunch och på toppen av allt, en mysig springtur. 3 varv runt sjön och hem till Mäjadalen igen.
Och ljuset där, vid sjön?
Det är oslagbart. För en fotofreak som jag, är risken för att bli galen, stor. Därav dagens bildbomb!
Senaste kommentarer