av Emmeli | dec 2, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten i magen, Musik, Träning
Yeah!
Sista kaosiga måndagen innan jul- check!
Så ofantligt skönt att jag börjar kunna ana jullovet, där framme någonstans. I en framtid, inte så långt bort. Det är december, vilket innebär att saker bockas av, en efter en, hela tiden. Min plan är att fortsätta proppa i mig stora lass av juldoftande clementiner och apelsiner, tända en massa ljus, äta bra mat, slumra så mycket sömn jag bara orkar och träna – för att tuffa tåget i mål.
Min dag har varit väldigt innehållsrik. I eftermiddags var vi alltså på ytterligare en föräldraträff. Idag pratade vi om amning. M satt där, helt oberörd av alla bröst och bröstvårtor som dök upp, härsan och tvärsan, på storbildsskärmen mitt framför näsan på oss. Allt blev så galet stort på en projektorduk och jag var liksom i fel sinnesstämning så jag ville mest skratta åt allting. Ännu roligare blev det då att se hur seriös M var och stirrade blint.
Eller vaaa, varför stirrade han så, egentligen? (haha)
En bamseportion av köttfärssås och spagetti och en stunds soffhäng, blev uppladdning inför veckans första träningspass. Tabata, vad vore livet utan tabata? Fast okej, det var smått vidrigt. Att till exempel göra dips, när man redan har träningsvärk i axelpartiet, är inte skönt. Så är det bara.
En varm dusch som belöning och sedan har Liten fått extraextra kärlek ,i form av en fin olja, smord på magen. Den kommer härifrån, luktar hur gott som helst och är så himla skön. En lyxprodukt jag och Liten, tackar min storasyster M för. <3
Nu väntar kvällsfika och sedan den där sömnen jag bara ääälskar!
GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2013 | Emmeli pysslar, Hem och Inredning, Jag och M, Liten i magen
Å, vad jag njuter av denna helg.
Det var längesedan vi hade en ledig helg tillsammans, jag och mannen. Så dagen har tagits tillvara på, till max. Nu är jag sådär skönt trött i kroppen. Och lyan, den är färdigpimpad, kolan är kokad och vi är redo för första advent. Så mysigt det ska bli! Jag har även hunnit att göra en julig efterrätt som jag ska bjuda på imorn. Håller tummarna för att den blir god, då lovar jag att dela med mig av receptet!
Vi har checkat ut som fixar-nissar, och har under en lång stund legat och pratat med Liten. Vem är du där inne? frågade M. Till svar fick han en hand, eller fot, som tryckte sig mot hans kind. Det är så magiskt och mitt hjärta liksom värker lite. Tänk att vi ska bli päron, jag och mannen.
Undra om lilla livet kommer vara mer som sin mamma eller mer som sin pappa. När jag föddes så var jag väldigt slow och mina päron var lite halvbekymrade. Men då svarade den gulliga läkaren dom, på en lite småknackig svenska; luuugn, temperamenten kommer! Och ja jämarns, så rätt han hade. Eller kommer Liten vara som sin coola pappa; stå stadigt på jorden, med lugnet i magen och vara klok som en bok?
Jag känner på mig att Liten är en superblandning av oss båda. För hur Du än är, lilla livet, så kommer du att vara en superblandning. För oss. Och vi kommer älska Dig så mycket att våra kroppar knappt orkar med. Vi har redan börjat. Att älska Dig. <3
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 25, 2013 | Liten i magen, Musik
Alla borde ha fått varit med på eftermiddagens föräldraträff.
Ett helt gäng av par som sitter kring ett stort bord. Jag och mannen ramlar in, sist av alla, slår oss ner bland gänget och känner oss rätt hemma, bland blöjor, barnvagnar och betydligt äldre blivande päron. Fröken Jag-kan-aldrig-vara-tyst ställer frågor, snyftar till förlossningsfilmen och skrattar högt åt dom två barnmorskornas dialog sinsemellan. Ja, jag njöt, helt enkelt. Och nä, jag var inte den enda som både grät och skrattade.
Om jag säger såhär: Vi är i norrland. Sannerligen.
Ja, he ä´som int så lätt alltid, att veta när vattne gå. He kan spläscha ganska så bra, eller också inte. He kan ju också ba va nå pink eller som på schluute av graviditeten så ha man ju ganska mycke flytningar. Men he denne löse sÄ! Ja, he ä ju int som i Ståckhålm, då man gett ringe och kolla om he ens finns plats!
Alltså. Ett par timmar, där vi pratade om förlossningen, med ord som spläscha och Ståckhålm.
Och nu är det kväll i den lilla norrländska staden.
Jag har en späckad dag i ryggsäcken. Med bland annat ett besök hos barnmorskan. Magen följer kurvan mitt i prick, Litens hjärtljud var lika vackra och tuffande som vanligt och själva preggot mår bra. Jag är så tacksam. Och nu ligger jag i soffan och har puffat kuddarna bakom ryggen och bäddat om mig med den mysigaste filten. (Perfekta julklappen till någon du tycker om, du hittar den HÄR)
Tanken är att börja med summeringen av den loggbok som jag fört under dom tre praktikveckorna. Med lilla macen på magen, så funkar ryggläget perfekt för uppgiften. Med det där huvudet som ska skriva en massa kloka ord… det kan det bli svårare med.
Ovanför vår soffa, hänger ett spegelfönster. På det, lyser ett julig ljusslinga. Och min hemmapysslade lummerkrans har också fått plats där.
Så ja, nu är det kväll och ljus och ljusslingor brinner. Jag ligger med benen högt och är redo för en kväll i ryggläge. En måndag med många intryck. Livet alltså. En gåva!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 23, 2013 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Ikväll, när jag hade gjort allt jag kunnat komma på; rota i noter, spela fiol, läsa posten och ett gäng tidningar, äta middag. Ja, då fanns det bara en sak att göra; vila. Något jag inte gjort så mycket under senaste tiden. Så, den där vilan, den behövde jag.
Och nu, är det kväll. Och M har kommit hem igen. Vi har lördagsmyst med varm choklad och hembakt hällekaka. Min starkaste craving under hela preggoteten, har absolut varit mjukt bröd. Bröd, bröd, bröd. Med smör.
Finlördag.
Tack för idag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 23, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten i magen, Musik
Den där känslan.
Som man har när man kämpat för något och plötsligt så seglar man över mållinjen. Den är värd att kämpa för, tycker jag. Glädjeruset är ett faktum. Men också den där trötthetsväggen. Två faktorer som jag mötte under gårdagen när jag äntligen fick träffa M igen, efter alldeles för lång tid ifrån varandra. Mitt i allt, kände jag samtidigt vemod i kroppen, dessa praktikveckor har varit helt magiskt bra. Och det har varit så mysigt att vara nära familjen. <3
Men att få krypa ner i sin säng och vakna upp bredvid den vackraste jag vet. Det tar bort allt vad vemod heter. Och gör mig återigen till den lyckligaste.
Vi vaknade tidigt i morse. Tid för en lugn frukost fanns. Och en lång stund av att bara känna och kolla på Liten, som buffar runt där inne i magen. M konstaterar att på två veckor, har både magen växt och sparkarna blivit starkare. Häftigt!
Nu är mannen iväg på jobb och jag ska ha en riktig Emmeli-lördag. M hade städat så galet noggrant till jag kom hem igår. Allllt är torkat och det riktigt blänker här. Så, julstädningen är definitivt gjord…. och kvar, är det allra roligaste; att smyga in julen i form av juliga och vackra ting. Både nya och gamla, bästa blandningen. Jag kan helt enkelt inte riktigt hålla mig längre, så idag tänker jag, på ett diskret sätt, börja lite smått. Men jag tänker nog bita ihop, och vänta med stjärnor och sånt tills nästa helg. Tänker, nog.
Ha en fin lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | nov 20, 2013 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten i magen, Träning
Vilken tisdagkväll det blev. Och natten mot idag.
Igårkväll låg jag på rygg i soffan och skulle vila. Bäbisen låg som en limpa över magen och sparkade med starka, starka sparkar. Ett par sammandragningar och kramp i ryggmusklerna blev kontentan. Kanske låg bäbisen och klämde på en nerv?
Jag älskar när det rör sig, men igår/inatt kändes det/ har det känts som om jag har ett litet monster i magen. Vips putade det ut en rund boll, på sidan av magen. Jag tror det var vilda babyns lilla rumpa. Alltså, hur häftigt äär det inte!?
Idag har jag och Storan startat dagen med en morgon-pw i månljuset. Lyx!
Och nu, är jag redo för onsdag!
TA HAND OM DIG!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer