av Emmeli | jan 12, 2014 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Kära nån, jag vet inte riktigt om jag ska ge mig på det här eller inte.
Ja, nä, alltså… det är inget allvarligt eller storslaget alls. Det handlar bara om en eftermiddag i ett preggos liv. Ett sånt preggo med känslorna utanpå, överallt och sådär.
Den här dagen började luugnt och fint. Ja, du vet. Söndag. Och jag och M drog igång ett jam här hemma, med fiol och gitarr så det stod härliga till. Och Liten blev fullkomligt galen i magen! Och den där kyliga promenaden togs, handling på affären gjordes och sen traskade vi hemåt. Landade i soffan med benen högt och med noll koll på klockan, hysteriskt skönt.
Sen drog jag igång och skulle baka en snabb kaka och mannen skulle prova ett nytt recept inför middagen. Och här brakar det lös.
Armar och slevar och vispar och lök och vit choklad i en salig blandning. Allt går ändå hyffsat, tills att jag ska blanda i mina blåbär i kaksmeten och inser att smeten stelnat och blåbären är frusna och hela sörjan blir blå- äckellila. För mycket hormoner och humör gör att jag börjar stortjuta och tårarna sprutar. KAKAN SKA VARA VIT MED BLÅTT, INTE LILA!!! , vrålar jag.
Jag stortjuter. Mannen gapskrattar. Han kan liksom inte hålla sig. Kakan trycks ut i formen. Det står ”häll ut smeten”. Vadå häll!? Den är stenhård, ju! In med skiten i ugnen. Det är helt omöjligt att se när den är klar. Lila smet som ska se gyllenbrun ut, hur ser den ut? Vi bedömmer den i alla fall, efter ett tag, som klar. Sätter oss och äter. Soppan smakar mest salt och kummin. Och vid närmare titt, när kakan svalnat, så rinner det smet ur den. På med ugnen igen, in med kakjä(valfri konsonant)eln. Ojdå. Ugnen stod visst på snabbvärme, det luktar bränt och inte ens gråterskan gråter. Vi kan inte mer än att skratta åt eländet.
Tur i oturen hade vi huvud att inte ha någon fikabjudning ikväll. Kakan är, tre timmar senare, fortfarande inte klar. Och kommer nog inte bli det heller, den får flytta ut i snön på direkten.
Var bara tvungen att smaka på den nu, innan jag hivade ut den. Och. Den var jättegod.
Dramadrottningen skäms.
Det blir inte alltid som man tänkt sig…. men kan det bli bra i slutändan ändå?
Tydligen.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 10, 2014 | Hem och Inredning, Liten i magen
Några nya små ting har fått flytta in i lyan.
Bland annat en ny kökshandduk. (h&m home)
Nya blommor. Och en ny ljusstake i klarglas. (h&m home)
Primula är en nytt-och-fräscht-år-blomma för mig, så jag slängde mig över en idag på mataffären. Kära grannen hade snappat upp att jag längtat efter denna rosa goding. Så nu är jag lycklig ägare till hela två stycken. Tack raringar <3
Som du säkert lagt märke till, så älskar jag att byta ut och grejsa i lyan. Det här var kökets små januari-nyingar. Gillar´t!
I övrigt, -fortfarande fredag. Besöket hos morskan gick bara fint, Liten fick höra ännu en gång Oj, så livlig!!, när magen skulle mätas. Och ja, det gick knappt, för att magen aldrig var stilla. Men till slut så. Vi kunde se på kurvan att Liten nu var lite under, att magen inte hade växt som beräknat, vilket troligtvis beror på att huvudet ligger väldigt långt ner redan nu och att bäbisen faktiskt är fixerad. Ja, det känns lite tidigt, men tydligen inget som var onormalt. Allt känns bara så ohyggligt spännande och jag håller fullkomligt på att längta ihjäl mig till Litens ”touchdown”! För säkerhetsskull, så tackade vi ja till erbjudandet att få komma tillbaka om redan en vecka, för att se så att vi inte växer neråt som ko-rompa! ***
Nu väntar en promenad ute i det svinkalla vädret. Äntligen, äntligen minusgrader och vinter.
TJINGELING!
((*** Jag är mobbad här hemma nu. Tydligen är det en familjen-taikons-sägning, enligt mannen, att säga ”att växa neråt som ko-rompa”. Det vägrar jag tro. Men! För den som inte förstår så betyder det att man måste äta så att man inte växer neråt istället för att bli stor och stark. ;). Så. Då har vi rett ut det. Och sen vet jag inte om det har någon betydelse heller, om jag skulle äta ännu mera… för Litens skull alltså?))
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 10, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Liten i magen
Den där genomälskade dagen, som inte behöver göra någonting för att vara sådär älskad. Den är här nu.
Fredag.
Och jag vaknade av att lillen hade hicka och magen hoppade med jämna mellanrum. Snabba, snabba buffringar på magen. Tycker så synd om miniBäbis då. Men jag tror inte att det är någonting jag kan göra åt det,va?
Efter en stor gröttallrik med linfrön och kanel i, och en massa mamma-äppelmos ovanpå, så är hickan borta och vi är redo att bege oss ner mot stan. Ett besök hos barnmorskan väntar. Jag äääälskar att gå till barnmorskan. Det är nog typ det bästa jag vet just nu. Sen tusan, ska jag iväg på ica och köra rally tillsammans med alla godingar, rollatorkörarna. Tullisarna ska idag bli mina! Tur mannen har ledig fredag och kan hålla i mig ifall jag blir för ivrig. Sånt kan hända. Ett paket med några nya ting till lyan ska också hämtas ut.
På tröjan står det peace. Kriga är inget för mig.
Önskar Dig en härlig fredag!
Peace.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 7, 2014 | Emmeli funderar, Liten i magen, Musik
Att koppla av.
Svårare än man kan tro.
Särskilt när man är en hellre-häcken-full-än-ingenting-att-göra-typ. En traskarrunda bredvid mannen, i (kors i taket) rätt så okej dagsljus. Och tid vid mitt älskade piano. Det är saker jag ägnar mig åt idag. Klockan är två och det är i princip mörkt ute. Snälla snö och snälla sol, kooooom hiiit!
M, min arbetande man, har åkt iväg på jobb. Och jag är kvar här hemma. Denna vecka är det tentavecka på skolan och för första gången under min utbildning, så har inte min klass någon tenta nu. Min nya termin drar inte igång än på ett tag. Rätt så lyxigt! Förresten så styr jag så mycket själv över plugget det här året, att jag knappt kan säga när min vårtermin börjar. Jag har ju liksom hälsat på den, rätt rejält redan under hösten. Nu är det en del skrivarbete, om höstens projekt ute bland dom rara crazy-kidsen, kvar. Lite pianoundervisning, så länge jag känner att jag orkar. Några föreläsningar och seminarier. Annars, inte så mycket mer innan Liten kommer. Och det är jag glad för, jag känner tydligt att min hjärna börjar fokusera på annat.
…som vilka kläder bäbisen ska ha när den åker från BB. Vilka kakor jag vill ha hunnit baka tills vi får bäbis-främmande . Om jag kommer ta den där himla epiduralen eller inte. Om jag ens kommer klara att föda, jag är livrädd och taggad, på samma gång. Man ska inte vara för taggad har jag hört….. ”Ystad-Haparanda”… snälla Gud, lååt mig slippa den grejen. Men måtte den lille må bra, det får göra hur ont det vill och ta hur lång tid det vill, bara Liten mår bra.
Ojdå. När jag inte hinner reagera på vad jag skriver. Då kan det bli såhär. Luddigt och virrigt.
Att skriva. Det, är också något som får mig att koppla av.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 7, 2014 | Emmeli funderar, Jag och M, Laga, Baka, Äta, Liten i magen
Att få börja dagen genom att bli väckt till färdigdukad frukost, med nybakt bröd (grova tekakor=gårdagens brödbak), färsk frukt att ha i filen, god juice och tända ljus. Och ett kaffe, svartare än norrnorr-natten. (Klicka HÄR för att komma till tekakereceptet!)
Lyxtisdag för mig. Återigen; det stora i det lilla.
Och lillen i magen har haft hicka på morgonen. Så gulligt att jag smäller av. Jag längtar så det gör ont efter att Liten ska komma ut. Men samtidigt vill jag såklart helst agera bäbishotell i, miinst, 6-7 veckor till.
Idag ska jag försöka ta det lite lugnt och inte göra en massa saker hela tiden. Läste i min preggo-app att det står ”vila så ofta du kan”…..
GOD TISDAG önskar jag Dig!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 6, 2014 | Emmeli funderar, Liten i magen, Shopping, Träning
Idag är det måndag.
Eller röd dag, söndag, om man kollar i almanackan. Men vi väljer att känna lite måndagskänsla, man är liksom sugen på det efter veckor av dagvillande. Vi har startat dagen med en morgonrunda. Det hade nästan hunnit bli ljust och luften var skön. Men, tyvärr är det inte skönt att gå längre för mig. Att träna på alla andra vis som jag gör, det går finemang. Men att gå, det gör helt enkelt för ont i ”upphängningsanorndningen”. Svårt att beskriva. Det känns som att någon hänger och drar i bäckenbenet och halkar jag till så gör det så ont att jag svär alla svordomar jag kan, i ett enda svep. Det går rätt mycket upp och ner när det gäller foglossningen, ena dagen är det pissigt och andra dagen kan det vara ganska bra. Jag får helt enkelt acceptera att jag inte kan styra. Det kan vara nyttigt för min kontrollfreakshjärna.
Under rundan så invigde jag en utav julklapparna som jag fick av mannen; vrålsköna underställsbrallor i merionoull, ifrån märket Kari traa. Dessutom är dom så fina och färgen är så klockren, att jag skulle kunna tänka mig att ha dom till en klänning. Han kan, min man.
Och såhär ser magen ut idag. Rund och go. Jag är störtkär i den <3
GOD MÅNDAG!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer