av Emmeli | apr 21, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården
Så var ännu en fullfartig dag till ända.
Men idag, till skillnad från storstadsflängande, helt och hållet på det där sättet jag älskar. En halv jobbdag med en drös härliga elever. Lite tråkigt är det allt att jag nu, när jag liksom börjar känna mig lite varm i frökenkläderna, snart ska pausa. Men såå himla glad är jag för att vi lät lite förnuft komma emellan och liksom göra att jag gav mig ut i arbetslivet på en gång efter examen, hinna få känna på känslan att vara-på-fröken-banan. Att vi inte heelt körde på feeling och bakade bäbis på en gång. Mitt fina jobb finns ju kvar, tack och lov. Så jag är inte så ledsen, som du förstår. Utan istället toknipprig över att snart få vara Mammaledig, tillsammans med världens skönaste tvååring och ett litet Pyre. Åh.
Så.. vart var vi?
Jo, bra dag idag! Först jobb och sen hem och kasta av sig frökenstass. Jag tog snabba fötterna och gick det fortaste jag kunde. Hämtade hem älskade unge från Förskolan, där han lekt järnet som vanligt denna vecka. Långwalk och till slut landade vi hemma. 
Letade upp pappan och sedan sörplades vackergul mangosmoothie ute på bron, innan jag tog tag i båda våra bilar. Finstädade dom, vilket inte är gjort på läänge! Nånstans i städandet så ringer min braiga Morska och bekräftar vad jag anat; mitt Järnvärde är superlågt. Blodvärdet toppenbra, vilket räddar upp mitt mående. Men jag måste, måste, måste komma ihåg att ta dom där himla järntabletterna (som jag varit alldeles för slarvig med senaste tiden). Jag mår som vanligt, bra… men senaste dagarna har jag tänkt på att det liksom känns som att marken försvinner ibland och jag känner mig lite yr då och då. Men jag är som jag är; tycker för det mesta att allt bara är så himla bra och att jag mår toppen. Det gör jag ju! Har mina älskade pojkar. Vi är friska. En bäbis som sprattlar i magen. Ni vet, tacksamheten är inte svår att ha då. Lite snurrighet registreras inte, liksom. Men nu tusan ska jag peta i mig dom där tabletterna och tänka lite på mig själv. Det blir bra!
Nu ligger jag här i Storsängen. I svala sköna lakan som hängt ute på vädring under en massa timmar. Både i regn och solsken. Aprilväder.
Liten snarkar bredvid mig, nybadad och vackerlockig i håret. Han drog till Fammoj och Faffaj tidigare ikväll. Höll fullkomligt på att tjata hål i huvudet på sina föräldrar, så till slut gav vi med oss och han fick storma över, för sån där lek han bara älskar. När Farmor spelar fotboll genom hallen så det bara ryker om det. Eller när Sisse får följa med Farfar ner i garaget och peta på alla verktyg han ser.
Själv passade jag då på att göra den smidigaste torsdagsstädningen någonsin. Jag hann masssor. Städa, vika tvätt, gasa på mera tvätt, hänga tvätt och så vidare. Nytt skurmedel, det är världens bästa städpepp!
Mannen och jag slog vad om hur lång tid det skulle ta för mig att plocka i ordning stökiga Lekrummet… det var saker överallt, och inte så mycket var på sin plats, om man säger så. Men jag råkar ha blivit lite lätt van att plocka i ordning där inne, så jag gissade på 4 minuter. Och mannen på 3. Efter tre och en halv minut var det en adrenalinhög, tävlingsmänniska med lätt flås som sa Färdig!. Äsch! Det är helt ok att vara lite knasig, tänker jag. Jag älskar att tävla med mig själv och helst med mannen med på ett hörn! På kuppen blev ju Lekrummet i ordning. Win-win!
Nu släcker jag lampan i skön tid och gör Liten sällskap. Den där älskade M är ute och gör vad han älskar; sågar och sånt. <3
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen
Två som kramas i kapp efter att ha varit ifrån varandra på det där sättet som aldrig tidigare hänt; mamman på vift och pojkarna hemma.
Det gick ju bra, det där. Glukosbelastningen! Mådde som en illamående gris av sockersörjan, men allt för att veta att bäbis har det så bra som möjligt. Efter att jag och pojkarna mötts för lunch hemma och lite tillpiffande, så drog vi norrut. Mot Stan!
För lite olika ärenden; som att köpa verktyg-eller-vad-det-nu-var-han-köpte-där-inne-på-tråkiga-affären, spana syskonvagnar (faktiskt till och med bestämma oss.. vi ville bara sova en natt eller två på färgvalet. Dock sov lillvännen sig igenom timmarna på stan så han fick inte tycka till.. men jag tror det blir bra!) och så fick vi däcken bytta på Rymdskeppet.
Den är ju lite snobbigare den där bilen, med däckhotell och sånt.
Så hade vi också en fasligt trevlig sväng på stor-ica; med provsmak av en massa gott. Bland annat en pizza som var otroligt god. Så den köpte vi med oss hem till middag. Typ hur soft som helst och det som kändes som det enda raka, en sån där dag när man precis kommit hem till en lugn gård, efter dagar i storstan, lite sömn, många intryck och full fart.
Namnsdag visade det sig att jag hade också. Så mannen tyckte under stadsrundan att hans fru skulle ha lite nya strumpor (har som sagt hål i alla andra) och ett armband som ropade Emmeli! 
Finaste M. <3
Kvällen var lugn och jag bara längtade efter att få gå och lägga mig. Men det var sån ljuvlig vårkväll ute att vi drog ut jag och Sisse. Mannen hade snickarbralla på sig och grejade på inne och ute. Vi alla njöt. Jag halv-låg där i sandlådan och pratade i kapp med min Miniman.
Sen gick vi in, han och jag. Borstade nån tand och sörplade välling och sådär. Kröp ner under täcket och somnade sedan på två röda. Gudomligt!
Och idag vaknar jag till torsdag. Grusig i ögonen tittar jag på mobilen. Där har jag ett sms som kommit för några minuter sedan… 05.57. ”Hej Emmeli! Jag har hittat din almanacka! …….”
Alltså vad i hellskotta är det som händer? Jag är hemma, yes. Men verkar ju senaste dygnen var mer borta. Klantigare människa hittar jag inte nu. Så älskade mannen har varit och mött upp rara, rara människan här i byn som hittat min almanacka (det vill säga halva livet för en listmänniska som jag!)… på E4an hade han hittat den. För att jag nog lagt den PÅ TAKET av Rymdskeppet (mannens bil) när vi åkte mot stan igår…
Åhåhåjaja..
Jag känner mig lika luddig i huvudet som när jag var ny-mamma och befann mig i amningsrus var tredje/fjärde timme. Vad ska jag skylla på nu, liksom? Mannen skrattar och kramar mig, samtidigt som han mumlar hormoner och en eventuell uppfinning angående senilsnören…….
Nu ska jag åka iväg och musikfrökna och känner mig mycket osäker på hur det ska gå, ha ha. Namnsdagsstrumpa och armbandet är på i alla fall… en bra början, eller nåt.
Ha en fin torsdag alla ni! Kom ihåg nycklar, almanacka, lillhjärna och så vidare..
Lillafrun
av Emmeli | apr 18, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret i magen, Trädgård & Odling
Som jag har njutit i helgen, alltså. Som igår; när jag krattade löv med bebbemagen till hjälp. Såg sovande ungen ligga och sova gott i vagnen, där borta vid lagårn. Ett bit bort, för att slippa sova i sågljudet från snickarpappan.
Sen hade jag Världens Gulligaste Lövupplockare, när jag tyckte att mitt uppdrag var slutfört för dagen. Dagen höll på att bli kväll och ljuset var något helt annat.
Lillvännen berättade för morsan att han åkte ”kärra” och hjälpte pappan med allt och lite till. Den där lilla människan som jag pussade lite extra, extra, extra igår. Lilla människan som säger ”oh,wow! tack mamma!”, helt riktigt.. när jag ger honom vällingflaskan eller så. Eller säger att det är ”myysit!” när vi ligger tätt, tätt intill och kramas. Älskade unge. Så liten, och så tacksam så jag får ont i hjärtat. Stolt är jag, såklart.
Och idag?
Ja, idag vaknar jag förhoppningsvis i Stora Staden. Tillsammans med ett gäng fina kollegor. Redo för ett par dagar av inspirerande, stor Lärarkonferens. Förhoppningsvis har jag sovit nååånting på tåget som tuffat oss söderut under natten. Förhoppningsvis har jag inte allt för ohyggligt stor längtan efter Liten redan. Och förhoppningsvis känner jag att ”det här blir bra dagar, Liten märkte inte ens i natt när jag åkte mot nattåget, han klarar sig fint där hemma med Världens Bästa Pappa och snart är jag hemma igen.. och så vidare”….
Dagboken sköter sig lite själv idag. Därför några ”förhoppningsvis” och sådär.. Men helgen? Hjärtat är fullt av kärlek. Och veckostarten? Den sker på vift. Och det kan bli riktigt bra!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2016 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten två år., Norra Drömgården
Vilken himla härlig dag det här blev!
Lördag, liksom.
Med hela familjen hemma på gården. Kan ju omöjligt bli bättre!
Efter kaffesörplande fick jag och mannen världens fart och började greja med allt möjligt.Liten hjälpte också till såklart, om han inte tog paus och lekte med tågbanan istället. 
Det rensades i hallen; vinterkläder åkte upp på vinden och vinterskor likaså. Möss- och vant-skåpet städades upp och det är ju bara en så skön känsla. Att rensa! Och få ordning!
Så var vi upp alla tre och kikade i det där rummet som så småningom ska bli mitt och M´s sovrum men som nu bara är ett rum för förvaring. En glimt av vår övervåning alltså;
Där, står den där lilla loppade sängen så fint. Men det behöver lite ompysslande konstaterade vi. Så det får bli någon dag här framöver.
Och efter att jag och Sisse röjt upp och tvärstädat efter röjet, då drog vi ut till pappan som redan var ute. 
Och solen kom till och med fram!
Vi röjde bort vinter ute också; tog bort fågelmatare och fågelbord, drog bort ris, rensade på verandan och så vidare. Sen drog jag och Minimannen på byn, handlade för middag och äppelpaj och glass till efterrätt. Och så fick vi tag på den där jordsäcken också! Perrfekt! Lite sandlådehäng på det också!
Så när Liten tvärsomnade, utan attt både mamman och pappan hängde med, så slog jag till och planterade.
Liten sov så gott där i vagnen, med regnet smattrandes mot vagnstaket. Så då gjorde jag något så konstigt som att lämna ungen hemma på gården (med pappan alltså) och sedan gå iväg för lång pw, med armarna svängandes och tankarna snurrandes precis som dom ville.
Och mannen? 
Ja han har grejat och grejat.
Tacos till middag och nu avslutar vi den här himlamysiga familjedagen med att äta äppelpaj och glass. Helt enligt vad jag lovade lillvän idag när vi var på affären. Något han kanske inte kommer ihåg… men fasligt nöjd är han nu i alla fall!
En helt ljuvlig vårfixardag, helt enkelt!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten två år., Norra Drömgården
Det är lördagmorgon.
Där ute är graderna få och regnet hänger i luften. Här inne tänds det ljus och dukas fram lördagsfrukost i lugn och ro. En Liten svansar runt med blöjan på sniskan och Tjasan nära till hands. 
Morsan konstaterar att hon känner sig lite som om tåget har kört över henne. Träningsvärk och sen bara en riktig Sockerdrickakropp. Mannen? Han är taggad på att gå ut på gården och jobba.
Det äts ny favorit; Granola. Och sörplas äppeljuice och kaffe och det är så himla, himla skönt att den här helgen är hel. 
Att vi får en lördag tillsammans, också.
Morgonkaffe i sakta mak, sittandes på kökssoffan med nyutslagen pelargon bakom sig. Njuta av att morgonen fortfarande är morgon och att vi har hela dagen framför oss. En favoritsyssla och favoritkänsla.
Efter frukost ska jag gå upp på vinden/kalla övervåningen som någon gång ska bli varm, och leta fram något jag loppade för två somrar sedan och som snart ska få flytta ner hit till värmen och komma till användning. Återkommer om det där! Så ska nog dom där små penséerna petas ner i nån jord också. Behöver bara få tag på en jordsäck…
Mysiga lördagsplaner, mao.
Hoppas att du får en fin lördag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 14, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet
Så, vad har vi här då?
Ja, en oväntad vändning skulle man kunna säga.
Igår kväll fick den där lilla älskade plötsligt hög febertopp igen? Den här morsan hänger knappt med, alltså. I måndags när jag hämtade från Förskolan märkte jag direkt att han inte var på topp. Såklart han skulle vara hemma på tisdag. Ha chansen till lägre tempo genom mamma-Liten-mys. Lugnare lekar som orkas med med snuva och en feber som varit och hälsat på natten innan. Det var en så mysig dag det där, förresten. Dessutom, verkade han hela tisdagen bara bli piggare och piggare. Prima! tänkte den här mamman. Och igår konstaterade jag att det blir perfekt med ledig-onsdag och sen tar vi en skvätt Förskola och Jobb imorn, torsdag.
Men, icke! 
Igårkväll kom Herr Feber tillbaka igen. Och det med besked.
Så vi fortsätter Sjukstugan en dag till. Jag har grusiga ögon efter natten som varit febrigast hittills. Liten har sovit, men småyrat i sömnen liksom.. så jag har hoppat till stup i ett. Så en trött mamma här idag… med en tvååring som kvittrar på nästan som om inget hade hänt… med världens slemhosta och grodgrönt snor ur näsan. Tapper lillvän, mao.
Solen skiner in i sovrummet. Ute är det så vackert. Men kallt! En liten drös minusgrader. Perfekt väder att hänga ut täcken och kuddar i, för lite vädring. Så får det bli!
Så vi tar torsdag, snyter mera lillnäsa på han som småsluddrigt, i natt när mamman gav honom alvedon, ändå var noga med att säga tass, mamma! . Och så håller vi tummarna att febern är bortaborta. Men här ropas inte hej! Och så väntar vi så småningom idag hem en skäggig och mycket älskad och efterlängdad pappa och man.
Det blir nog torsdag av det här också.
Lillafrun
Senaste kommentarer