Tack.
För dessa dagar, hemmahemma.
Soliga, långa barnvagnspromenader. Mammamat. Familjetid. Tupplurer i hammocken med en snusande Liten bredvid. Träningsvärksgivande träningspass. Skratt. Bästisfika. Lugn och ro.
Tack.
Jag är en vanlig kanin. Vanlig, fast ovanligt fin.
Så sant, så sant, Liten. <3 Och nu är vi på väg. Mot ditt, mitt och din pappas hem.
Idag blir Minimannen fyra, hela, stora, starka, matglada, lenakinder -långa veckor.
Vår älskade son. Så lycklig du gör oss. Oss alla i familjen. Både den lilla versionen och den taikonsstora versionen.
Vi firar med tidig lördagsmorgon. Ja, för Liten, mormor och morfar, i alla fall. Jag och mannen fick somna om tillsammans i någon slags efternattenvarm hög, bland alla täcken och kuddar. Helt underbart mysigt. Under tiden vi sov hade minimannen bjudit på sitt allra, allra bästaste jag. Firat av ett leende, dagen till ära, mot både morfar och mormor. Första leendet, mot någon annan än sina päron, alltså! Ja, för det har vi ju avverkat för drygt en vecka sedan, faktiskt.
Ett bad, massa frulle och en lyxig morgonpromenad tillsammans med morfar, för minimannen.
Nybadade småtår.
Kvalitetstid med morfar och Torehunden.
Och hotellgod, mammafixad frukost, dusch och tillpiffning av två lite morgonruffsiga päron.
Så nu är vi redo för lördag, hela gänget. En dag som kommer innehålla nya möten för den minsta. Fyra generationer ska luncha ihop och ikväll blir det mys med Mäjadalenkusinerna..
Viiilken lördag, tjohoo!
(Och! …min hunk är hemma. Tjohoo! Samtidigt som jag är mamma, så är jag bubblig i magen inför mannen… typ som om vi inte kommit fram till första kyssen ännu. Och, det kan jag ju avslöja, att, det har vi ju faktiskt. Så heja nykärskänslan! )
VÄRLDENS BÄSTA LÖRDAG.
-Det önskar jag Dig!
Det spelar tusan ingen roll alls.
Om man jobbar, har semester, har sommarlov, pluggar eller är Liten-ledig.
Fredag är alltid fredag.
Den dagen är alltid så förbaskat härlig, tycker jag!
Min fredag började med en bäbis som fullkomligt höll på att krypa in genom skinnet på mig. Mysprinsen. Och på andra sidan hade jag den älskade, kaminvarma mannen som höll om mig. Inatt var det en sån där hela gänget myser på 120 centimeters bredd-natt, igen. Jag överväger att kasta ut storsängen hemma i lyan och köpa en mindre. Japp. Att somna och vakna med dom där två, tätt, tätt bredvid mig. Det finns inget bättre.
Idag är Liten stencool i jumpsuit som pappsen shoppat åt honom. Den detaljen är väääldigt viktig. Den är ifrån pappa, inte mamma! Baara pappa.
Dom där två alltså. Det finns ingen vackrare syn. Här hade dom puss- och kramkalas innan pappan skulle dra iväg på jobb.
Ja. Helgen knackar på, igen. Galet vad tiden går fort, alltså! Mannen har vi knappt sett till på hela veckan, men snart så. Det väntar en helg här hemmahemma med hela Lilla familjen samlad. Jag längtar.
Så idag är det fredag och solen skiner, som bara den. Jag och Liten hänger ute på altanen och blir nästan kokta här innanför glasdörrarna. Som om vi inte var svettiga nog efter den där långlånga traskarrundan, som jag nog bara gått snabbare och snabbare för varje dag. Idag dessutom med världens träningsvärk, efter gårdagens träningspass. Det känns ungefär som om jag blivit skjuten med en pikadoll, ett kott i varje skinka. (Har börjat kötta på mina träningspass allteftersom. Tjoho!)
Han har rätt soft stil den där lilla minimannen. Det må jag säga.
Nu sover Liten i sin vagn igen, jag är nyduschad och så fräsch så. Redo att ta emot världens bästa B. Ska på stuberten skynda mig att baka ett gäng chokladmuffins, som vi kan fika på till kaffet. Vårens första altanfika. Helt underbart.
Är helt kär i dom där brallorna. Sköna som pyjamasbrallor!
Hörrenini!
– hoppas att ni har en fin fredag. Och- Trevlig helg! <3
Halloj!
Vi har torsdag här idag. Du med? Ja, tänkte väl det.
Torsdag med sovmorgon. Vaknade av en morrande liten varelse som gjorde allt han kunde för att väcka sin vaaansinnigt trötta morsa. Men dom där morrningarna är rätt effektiva, så jag vaknade. Till slut. Och dagen startades med frukost för stor och liten. Och nu har vi precis kommit innanför dörren för lunchtime, efter två timmar på traskande fot. Oj vad man går och går nu alltså, utan att man tänker på´t. Det är ju himla mysigt att gå med barnvagn! En långpromenad med både minimannen och Torehunden som sällis. Jag är alldeles mör i kroppen nu. Äääälskart!
Medan pastellkungen fortfarande sover, ska jag passa på att äta lunch ute på altanen. Alltså, hur bra får man lov att ha det egentligen? Ooh som jag njuter.
Näpp. Det där var två ord för mycket, min lunch får vänta några minuter…. lillchefen ropar på mig!
MÅ SÅ GOTT IDAG!
Orden, menar jag.
Dom som beskriver känslan, av att komma hem. Till huset och människorna som är min trygga bas här i livet. Min början, till vad och vart jag är idag. Huset spelar kanske inte så stor roll. Men människorna.
Så, finns dom?
Orden, menar jag.
Eller är det bara så att dom känns i hjärtat på det där viset, som är helt självklart, men som stannar där. I hjärteord, i känslor. Det känns gott. Det är allt jag kan säga. Det tysta hjärtespråket talar sitt tysta språk. Det är inte svårt att förstå. Det är bara det att det inte går att skriva eller tala. Det bara känns.
Mamma och Pappa- åh vad jag älskar er.
Och den här dagen. Den. Den. Har varit fin.
Jag och Liten blev välkomnade med flaggan i topp.
Gick direkt ut på en toksvettig tommelmorunda. Det var ingen lek att gå det snabbaste man kan uppför den backen (du som gått den vet vad jag pratar om!). Med barnvagn dessutom. Men det var så vackert, med videkissar här och där, tussilago och porlande vårbäck.
Liten sov gott. 
Den bästa pappa-morfarn i hela världen.
Mamma hade fått precis samma idé som jag, att sätta minipåskisarna i glasburk. Hennes konstellation var ju mycket finare än mina, ta hennes tips istället. Stor burk. Hur fint som helst.
Gullmamma hade gjort risgrynspudding, min favorit, som jag kunde äta huur mycket jag ville av. Förstå den lyckan!
En kaffekopp ute på altanen efter det…
Sen somnade jag och minimannen. Jag i hammocken och han i sin vaggande vagn. Heaven!
Sen kom mamma-mormorn hem ifrån jobbet, Liten njöt. 
Nytrillade köttbullar till middag.
Och sen fick jag hoppa in i en dusch och fräscha till mig. För strax därefter kom den älskade in genom dörren. Som jag längtat efter honom. Och inte bara jag….
Behöver jag säga mer? Nä.
Kärleken talar för sig själv.
Är det möjligt, det?
Att hinna 1000 saker på en dag, alltså? Johorda! – Det ska nog gå.
Vi åker hemhem imorn. Liten säger att han längtar efter farmor, farfar, mormor, morfar, mormoster och Mäjadalenkusinerna…. så idag packar han väskan, minsann. Det är liksom bara hänga på då. Och som det ser ut nu är han inte ett dugg bättre än sin mamma. På det där med att packa lagom menar jag.
Den här måste jag, och den HÄR- den kan jag ju inte lämna hemma. Och den HÄR bodyn vill jag visa mormor, jag är så himla snygg i den…
…Sådär håller han på. Älskade bäbis.
Det är ju måndag. Och en sån ska innehålla lite toktempo och många saker att göra, jag gillar såna veckostarter. Gasen i botten! Pappan jobbar, så jag och Liten packar väskan och fixar och grejar inför morgondagen. En utmaning, att hinna det man vill med en minichef. Han är minst, men störst. Så är det.
Nu på morgonen har vi varit veckans sväng på BVC. Älskart! Särskilt när jag får springa in i min kära morska och kramas och säga Vi hörs då! Ja, det är sån där efterkontroll på g, för morsan alltså. Och jag längtar. För då får jag träffa henne, hon som jag är 134% säker på, ha påverkat min graviditet och förlossning.
Efter BVC-besöket som gick sådär strålande bra och som gav gapskrattet, återigen, (…han är duktig på att äta vår prins. Växer så det knakar! Helt underbart tycker vi) firade vi genom en pw ute i solen. Det är så härligt att vara tillbaka i mitt vanliga snabbtempo när jag går. Sådär så vinden känns i håret och det nyper i benen.
Nä,men vänner! Nu kan jag inte babbla mer, då kommer jag bara hinna 600 saker idag…. det är 400 för lite.
1000. Nu kör vi!
HA EN FIN MÅNDAG!
Senaste kommentarer