av Emmeli | jun 1, 2015 | Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan
Just nu;
Den där början-på-juni-kylan är här. Och det, med besked. Det är full storm där ute och träden vajar yvigt och fönsterrutorna är fulla av färska regndroppar. Här inne i lyan lagas perfekt grå-flyttgrejar-måndagsmat; falukorv och makaroner, bland nyköpta flyttkartonger som ligger härs och tvärs, redo att fyllas en efter en. Pelargonerna är vackra och jag och Liten myser en stund framför Pettson.
Det kan vara mysigt med flyttkaos. Faktiskt. Som, precis just nu.
Vi hörs snart igen.
Lillafrun
av Emmeli | jun 1, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Musik
Det är precis en sån vi går in i nu. Idag är det första juni. Fantastiskt, alltså. Så härligt. Och jädrans tänker jag, vad tiden svischar! Sommar. En världsfin sådan tror jag att det kommer att bli. Vi har lyxen att återigen få en sån där långsommar tillsammans, hela Lilla familjen. Så glad att få ha det så. Livs-lyx. Sommarlovet deluxe börjar på fredag. Fast vi smygstartar lite redan nu.
Idag är det måndag och vi ska grejsa på här i lyan. Packa, mysa i vår madrassoffa (se bilden) och sådär. Ja, så ska jag och tjejerna iväg på högskolan och tömma skåp och fack och dricka en sista kårkaffe. Tänk på kåren, där vi suttit och peppat varandra, varit nöjda över saker vi tagit oss igenom, bävat för andra saker. Haft en lugn stund mellan nästa plugg- eller övningspass. Jag har även suttit där och klappat mage. Och vännerna med mig. Kommer ihåg hur vi satt och tittade på Liten som boxades åt alla håll och kanter. Åh.
Det är många saker som ska göras här i lyan på bara några dagar. Men det känns på något vis lugnt ändå, dagarna är sådär nästan ändlöst långa här och vi både kliver upp om morgonen och är vaken till sent in på natten. Ja, förutom idag då när vi visst drog till med en riktig sovmorgon. Det är så fantastiskt med det här ljuset. Ljust, ljust, ljust. Dygnet runt. Vilken energi det ger! Och det doftar så gott ute nu och jag känner mig sådär genomlycklig. Som en gråttant, men genomlycklig.
Examensvecka, fix- och flyttvecka. Nu kör vi!
En junivecka att aldrig glömma.
Lillafrun
av Emmeli | maj 28, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Mammalivet
På samma gång som vi känner oss lite halvborta här uppe i Norrnorr , så känner vi också oss så hemma att det inte är klokt. Men det är lite som att vi är och campar i vår egen lya, som inte alls är sig lik å ena sidan, men som å andra sidan är precis som vanligt.
Ett par för-dagen-köpta mårbacka-pellisar sprider hemtrevnad och sommarlängtan.
Jag var ute och sprang på förmiddagen idag. I småregn. Pojkarna åkte iväg på eget äventyr. Lagom till att vi samlades alla tre igen sken solen upp. Och plötsligt var här nästan som sommarvarmt och sol. Hohoo vad härligt! Efter lunch drog vi ner till Lilla staden. Uträttade en hel rad med ärenden och dessutom blev morsan bortskämd med några nya somriga plagg. Jag är såå bra på att shoppa till Minimannen, men har på något vis helt kommit av mig när det gäller mig själv. Rätt fränt, ändå. Med tanke på den galna shopaholic jag varit tidigare.
När vi kom hem öppnades baltandörren och fönster och det vädrades och njöts så av att för första gången i år känna den där snart-är-sommaren-här-känslan. Att kunna öppna dörren till uterummet och göra skillnaden mellan inne och ute alldeles suddig. Blan det bästa som finns.
Samma-lika idylliskt är det att i mjuka, ljumma vindar kunna hänga tvätt ute på strecket. 
Och nu?
Nu är det kväll.
Mattorna har hängt ute och solat sig lite medan lyan har blivit torsdagsstädad. Vardagsrummet gick typ hur fort som helst; det är ju som en enda stor bilbana. Som Liten använder det till. Brummar runt på sin turkosa finbil och tycker att Mamma och pappa! Vaaarför har här varit så himla mycket saker tidigare!? Det här, det är mycket roligare.
Tvätten fladdrar i vinden, jag och Liten ligger och myser i stora sängen och konstaterar att vi har det väldigt skönt just nu. 
God kväll!
Lillafrun
av Emmeli | maj 27, 2015 | Emmeli funderar, Lyan, Musik
”Det har aldrig varit som det alltid har varit.. livet betyder ständig förändring och att förändras, njut!”
Ett pärlband av ord att ta till sig. Så kloka, varenda ett. Ord från en utav mina gamla lärare. Någon som betydde så mycket för mig under det där året då jag bodde nere i Stora staden och för första gången i livet studerade musik.
Det var då livet-resan började på riktigt. Det där året när jag var arton år och skulle fylla nitton, hade tagit studenten, var förtrollande nykär i min ungdomskärlek, han jag är gift med idag. Det där året, när jag var arton år och skulle fylla nitton, tog jag ryggsäcken på ryggen och flyttade in på det där lilla Folkhögskoleinternatet, fullt av nya människor. Kloka, galna, musikaliska, spännande, roliga. Lika mig och också väldigt olika mig. Jag lärde mig massor på denna skola. Inte bara om musik utan även om mig själv. I det där lilla rummet på 16 kvadrat spenderade jag ett år. Ja, inte bara i det förstås. Jag läste naturvetenskapliga linjen på gymnasiet, så jag hade (har? det är frågan!) mycket kunskap inom matte och fysik och sånt där, ni vet. Men mot alla mina tidigare tankar, hade jag fått den där snilleblixten och kommit på att jag ändå ville bli det där som jag på något vis stått emot för att inte gå i någon annans fotspår; Musiklärare. Och det är ju inte barra, barra, att komma in på Musikhögskolan. En rad av olika prov, både teori- och spelprov, gruppledningsprov, gehörsprov. Det jag behövde läsa in mig på, för att ta mig in på högskolan, var musikteori och gehör. Fysiken hjälpte mig inte där liksom, och att spela för hjärtats fröjd, hjälper inte heller mig när jag behöver sitta och skriva ner olika ackordsfunktioner till exempel. Så jag var där nere i Stora staden. Längtade efter den där kärleken som gjorde precis samma sak som jag, bara det att han var uppe i dom norrländska skogarna och sjöng och spelade gitarr och läste teori även han. Så blev det vår, vi åkte upp till Piteå båda två och sökte och gjorde prov på högskolan i dagarna tre. Som två trötta spöken åkte vi söderut, mot hemhem, för att pusta ut. Sen var det en evighetsväntan innnan vi fick svar. Vi kom in. Båda två.
För mig var det total lycka, eftersom det var precis det där jag ville allra, allra mest. M? Han testade mest att söka för att se om han kom in. Och det gjorde han ju, såklart. Som sagt; han är en stjärna, på så många plan. Men den utbildning han ville in på, var ju den han också läste och nu har en Fil. kand. inom, Ljudteknik. Kompetensen han nu för vidare genom sitt föreläsande på universitetet, utbildar nya studenter, och åker land och rike för att uppdraga inom samma område. Trots att han hade kunnat komma in på vilken utbildning som helst, så valde han efter hjärtat. Det älskar jag honom för. Och beundrar honom för.
Om en vecka och två dagar får jag min examen. Då är vi helt färdiga här i Norrnorr. Om cirka tio dagar flyttar vi härifrån. Från den stad vi bott i i fem år. Här har vi varit nyförlovade, lyckliga lyanbor, äppelplockande, studerande, tränande, personlighetsutvecklande. Efter ett par år på högskolan gifte vi oss och hade vårt drömbröllop som vi delade med bland annat en massa fina vänner härifrån. Här har vi också väntat på vår Liten i magen. Här blev vi föräldrar. Här har vi levt livet tillsammans. Livet, med allt vad det innebär.
Nu är vi på väg på nya äventyr. På samma gång som jag är rätt, vad ska jag säga.. Modig? Så är jag också en trygghetsknarkare och vill gärna veta hur vägen ter sig framför mig och oss. Men livet fungerar ju inte så. I vissa livsskeden är det mer äventyrligt än i andra. Som nu.
Men, just det;
”Det har aldrig varit som det alltid har varit.. livet betyder ständig förändring och att förändras, njut!”
Precis så.
En sak till. Vi är framme i Norrnorr. Det känns helkonstigt. Och på alla möjliga vis. Mannen har redan hunnit ge sin fru 10 av rosorna som är hennes favoriter och vi har firat onsdag med jordgubbscrush. Det betyder att sommaren står för dörren. Bara en sån sak.
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Träning
Den här veckan har varit så fullspäckad på alla sätt och vis, så fullproppad av intryck och jag känner mig så tacksam och varm i hjärtat. Allt har gått så bra med allt och med den hjälp vi fick igår, alltså..
I morse när jag dagbokat från sovrummet och vi skulle kliva upp och börja duka fram frukost.. då möts vi av en lapp där det stod ord skrivna med så mycket hjärta att jag blev alldeles rörd. Svärisarna hade ätit frukost och sedan packat och börjat resan söderut igen, ”vi tänkte att ni behövde sova”, stod det bland annat. Ja, dom är fantastiska dom där två, inte undra på att deras son är en riktig pärla.
Så vi blev lite småsnopna med dukade frukost till oss själva och hade sedan en välbehövligt lugn morgon. Liten sov inte så bra i natt heller, ändock bättre än natten innan men det är helt klart så att han inte riktigt är i vanlig Minimannen-mode. Han tycker nog också att det är konstigt det som händer nu… plus dom där tänderna då, som jag genom en brottningsmatch och nästa några fingrar kortare, lyckats se är på väg både här och där. Stackarn.
I alla fall.
Mannen stack ut och sprang, jag sov ner Liten och packade ytterligare en låda. Sen drog jag ihop vännerna för ett fika ute på gården. 
Vår kära granne fyller år och sånt måste firas, och eftersom vi har frysen full av fika från Litens ettårskalas så blev den ekvationen väldigt lätt att lösa. 
Och det var så otroligt mysigt att vara där ute, fika, rikta nosen mot solen och ha en stund tillsammans.
Älskade vänner!
Och titta här..
Hur gulliga får man vara! Kompisarna. <3 (Kika in HÄR, för att läsa mer om den lilla Sessan och hennes fina päron! Våra vänner för livet-vänner. <3 )
Och nu har jag också fått vara ute på en springtur, vi har piffat till oss alla tre och ska nu vandra bort till hjärtevännerna för middag. Det är mycket känslor nu och alla är vi ledsna över att inte längre kunna bo så nära varandra, vi vänner, som vi gjort nu så länge…
Ljuvligt springväder. Premiär med tunna springtights!
Och, jo just det…
..där nånstans på mitten av söndagen råkade jag såklart låsa oss ute också.
Men nu kan vi ju det där, så det var bara knata upp till villakvarteret och fråga några gulliga typer om en stege. Mannen drog till med värsta steg-posen..
Inga problem. Slutet gott, allting gott!
En söndag med extra allt. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Lyan
Ja, det här gick fortare än vi kunde ana.
Inte trodde jag för en vecka sedan, att jag en vecka senare skulle vakna i en lya där det i stort sett bara är sängen kvar i sovrummet, ett toktomt vardagsrum, typ inga möbler. Förutom i köket då, där är allt kvar i sin ordning. Mannen är motorn i det hela, Arbetsledar´n!. Och jag, är en arbetsvillig, megafirrig anställd. Inget fel med det, och det är rätt befriande att inte ha så mycket kontroll, för en gångs skull. Vi brukar alltid bestämma saker tillsammans, men den här gången är det lite speciellt. Jag är ju som jag är; tycker det är jobbigt med förändringen som är nu, samtidigt som det känns precis hur underbart som helst. Men grejen att stå med ena foten i det här Norrnorrlivet, med vänner i samma hus och allt det där, och så med den andra foten i något nytt, som förmodligen kan bli precis hur fint som helst… , det känns… lite omtumlande.
Men i alla fall.
Igår;
efter att jag och Liten vaknat till liv efter den där natten som mest bara var kaos, så var vi först och främst ute på en långpromenad i det helt ljuuuuvliga vädret. Liten sov och jag tankade energi inför dagen. Sen kom mannen hem, från sitt uppdrag där han dessutom lyckats få med sig ett stort släp (allt är så krångligt så jag ids inte gå in på detaljer). Och med sig hade han en helt vansinnigt bra flyttpatrull; Svärisarna. Och även dom hade ett stoort släp med sig.
På några fjuttiga dagar har jag och mannen lyckats packa ihop rätt så mycket, men jädrans alltså… med den trupp vi hade igår, där Liten var lyxomhändertagen med lekfarmor hela dagen lång
…och männen bar och bar..
..och jag fick möjlighet att bara fylla och spotta fram proppfulla kartonger på löpande band. 
Ja, då gick det fort.
Och trevligt och gott hade vi det också, mannen skrattade och mumlande att jag var så lik min mor. Lill-B… det tar jag som en komplimang. Det är ju så mycket trevligare att jobba på om man är mätt i magarna och sådär, tänker jag. Mat och fika om vartannat ska det vara en sån här gång, så det så. Så hade vi också ännu en stjärna här under taket; vännen C som jag bjöd på middag, som blev den som stod och lagade tillsammans med svärmor medan jag packade. Inga konstigheter för henne, hon finner sig i allt och är ett sånt bra stöd och känner mig liksom så bra. När jag står där och ser lite gråtig ut, när dagen börjar bli marathonlång och krafterna börjar sina och jag plötsligt tycker det är ursorgligt att lyan mer och mer börjar likna ett skal, då kramar hon mig. Precis i rätt skede. Det är en vän. På riktigt. <3
Nu vaknar vi till söndag och en dag till av flyttpacksfix väntar, sen trycker vi på stora pausknappen för en månad…
Min älskade man. Han som log finurligt för varje låda han tog i.. ”jag tycker om dina lådbeskrivningar, älskling!”, sa han.
Jo, jo, sa jag!
Vill önska er en fin söndag!
Lillafrun
Senaste kommentarer