Hallå där, köp blåbär!
Lagom yr i hatten sitter jag och försöker ladda för dagens lektion med alla härliga kids. Dom kommer att vara utklädda idag, till spöken och allt möjligt. Perrrrfekt! Jag behöver inte klä ut mig alls idag…. Känner mig redan som ett spöke 😉
Alltså, suddigare än såhär blir det ju inte. Jag har på mig en glittrig skapelse ifrån Lindex samarbete med Missoni. Från förra hösten alltså! Perfekt för bebbe-magen!
GOD MORGON!
Värsta bästa fintorsdagen har jag idag!
Haar hon inget mellanläge, tänker du. Liten lagom typ? . Näpp. Som jag brukar säga; Fucklagom. (Uuuusch vilket fult ord, så får man INTE säga. ;)) Vare sig det gäller humöret, städning, plugg, träning… jag äär ingen lagom-människa. Ibland kan jag bli trött på mig själv, men för det mesta älskar jag det! 😀
Idag har det i alla fall varit en bra dag. Jag och C har kommit galet långt med projektet och det känns så himla skönt! Och sånglektionen, den gick också finemang. Efter förra gången, då var jag alldeles yr efteråt. Det är speciellt att sjunga, och vara preggo samtidigt. Men den här gången kände jag mig typ opreggo, ja sångmässigt alltså. För bäbisen, den sparkar som bara den när det musiceras på olika vis.
Dagens jag i övningsrummet, i skön mamma-klänning ifrån h&m.
Direkt efter skolan åkte jag och mannen på planerad träningsdate. Simning stod på dagens schema. Jag är så galet glad över att jag väckt upp denna nygamla favorit. Så nu, har vi simmat en herrans massa längder och jag är slut i precis hela kroppen. Ja, inget finsimmande här inte 😉 Fort ska det gå! Stunden efteråt, varm dusch, en stund i bastun och tid för lugna och djupa andetag, det gör mig så gott. Och att möta upp daten igen, sitta på bänken utanför bassängen och äta frukt och russin. Precis som när man var liten och var iväg med skolan. Jag älskar det. Fullkomligt älskar det.
Nu väntar middagsfix, min halva utav middagen. M har redan förberett sin halva. I typ två dagar har han hållit på. Nytankad på energi ska jag sedan ta tag i torsdagsstädningen. Det känns liiiite jobbigt nu när jag är sådär bastuvarm i kroppen och lite trött på ögat.
Vi säger hejja hejja och; På återseende! 🙂
God morgon torsdag!
Inte klokt att det redan är torsdag. Dagarna susar förbi och om få dagar, ja ganska i alla fall, så ska vi åka söderut. Jag längtar som en tok. Efter systrar, päron, alla barn, mamma-mat, miljöombyte och bara vara. Snart, snart.
Men idag är det torsdag, hela dagen. Och jag är, tack och lov, på finfint humör idag;) Det tackar nog M för också!
Trots att det regnade så gick vi ut på en morgon-runda. Så himla härligt, trots regn. Frukosten smakar aldrig så gott som när man varit ute en sväng och norpat så mycket friskluft man bara orkat.
Nu väntar en pluggdag. Projektande så mycket och länge vi orkar och en sånglektion där någonstans på mitten.
MÅ SÅ GOTT IDAG!
Åh, jag önskar jag kunde förklara.
Men orden som jag har inom mig, får stanna där. Som lärare kan man ju inte gå och prata om elever hit och dit, men jag önskar så att jag kunde berätta för dig. Efter dagens undervisande var jag nämligen helt varm i hjärtat och hade fått dom gulligaste, mest uppmuntrade orden, av en elev. Såna där ord som gjorde att jag kände att jag har valt rätt yrke. Jag kände det ända in i hjärtat. Åh. En lektion som var ett riktigt hallelujah moment.
Det är nämligen inte alltid ens yrkesval känns så självklart. Det är dippar och det är toppar. Ibland tvivlar jag men oftast så känns det rätt och bra. Och som idag, när jag var helt rörd av lycka. Ja, då kändes det mer än rätt.
…Och sen kom jag hem till det här. Du kanske inte förstår lyckan bara sådär, genom en lite halvsuddig, snabbt tagen, bild. Men om jag säger såhär: det var ljus tända överallt, min favorit-musik spelades och sen hade M har stått och lagat middag tills jag kom hem. Med fem olika kastruller i farten, hade han gjort exakt den maten jag önskat. Köttfärsbiffar, kokta grönsaker, hans goda brunsås och kokt potatis. Och sen hade han kokat lingonsylt också. Alltså… Jag vet inte var jag ska ta vägen. Känslorna är så stora att hjärtat sprängs. Precis så känns det. Precis, så.
Vilken dag.
Traskade morgonrundan till vacker soluppgång. Övade och hade feeling (det, är inte alltid kan jag säga.). Var och provade barnvagnar och hittade kanske den perfekta. Undervisade och fick dom gulligaste orden, placerade rakt i hjärtat. Och en middag, från fem olika kastruller. Jag är lycklig.
Hoppas, hoppas, att DU har haft en fin tisdag! Det, är Du värd.
Och idag är det tisdag!
Gissa vem som somnade hur tidigt som helst i soffan igår? 😀 Så himla skönt. Kommer inte riktigt ihåg hur jag hamnade i sängen, så trött var jag. Måndagarna är det full rulle på. Tisdagarna däremot, dom är lite lugnare. Perfekt för att jag ska få balans. Det där korta ordet som betyder så mycket för oss. Balans.
Tisdagarna betyder hemma-plugg ända till eftermiddagen då jag hoppar i pianofrökenrollen för en stund. Och idag är det en specialartisdag. Jag tänker checka ut ett par timmar för att jag och mannen ska åka iväg till Luleå och kolla barnvagnar. Så himla roligt!
Glad typ på morgonens runda. Jag vill ha mer snö!!
Önskar Dig en fin tisdag!
– nu ska jag övaövaöva.
Vart tog den här dagen vägen?
Poff sa den bara, precis som alla dagar just nu. Lektion 3 gick i alla fall strålande, jag njöt av att få vara musikfröken. Efteråt återvände vi till högskolan, jag och min kompanjon, och fortsatte arbeta. Efter lunch traskade jag hem för att öva och förbereda min undervisning i piano. Det är svårt det där med pianoundervisningen tycker jag. Kanske har det något att göra med att jag aldrig spelade för någon lärare när jag var litenliten nybörjare. Det var min älskade pappa som visade mig mina allra första ackord. Och sen satt jag där, på den stoppade pianopallen, i timtal och klurade ut saker själv. Oj oj oj, vad päronen har stått ut med timmar av övning (Love you!). Så det var först när jag började högstadiet som jag började ta pianolektioner och då var dom på en redan ganska hög nivå. Så jag har liksom ingen hjälp av att tänka tillbaka, hur var det jag fick börja lära mig? Som jag kan göra med fiolen. Så det är helt klart en utmaning, och jag gillar den! Utmaningar är bra.
Efter 8 timmars plugg så klappade jag igen böckerna och anteckningsblocken, beslöt mig för att nu var arbetsdagen över. Och vet du vad jag längtade till?
Jo. För några dagar sedan, så sa jag till M att jag behöver en step-bräda. Ingen sån där svindyr som man köper, bara en låda som jag ha när jag tränar. Fram tills nu har jag kunnat använda trappen ute, till att göra step-up till exempel. Men nu tycker jag att det är för kallt och det är halkrisk i ute-trappen. Mhm… sa han bara. Och idag, ja för bara en liten stund sedan, har jag invigt min alldeles egna step-bräda á la mannen M. Japp, han fixade en sån åt mig. En höj- och sänkbar. 3 olika lägen har den. Med gummilister under som gör att den inte rör sig ur fläcken ett dugg. Alltså…
Japp. Han är bäst. Nästan lite för bra. För att vara sann alltså. Men han är det, jag vet det.
Lycklig, svettig och äcklig efter dagens tabata-pass. Ja gravid! Är jag ju också 😀 Tjoho!
TJINGELING!
Senaste kommentarer