av Emmeli | okt 26, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Musik
Där;
Dagens efter-jobb-och-Förskola-Mamma-och-Sisse-kramhög. Alltid, alltid den där älskade högen. Där mamman upprepar åå heeej ääälskling!! å heej älskling!! om och om igen, med en hysterisk falsettröst som liksom fastnat så i den där ungen att han försöker säga precis på samma sätt till sin mamma. Den där kramhögen har med andra ord ett helt fashinerande tjutigt läte. Som fullkomligt bubblar över av kärlek.
Åhåå så underbart.
Och!
-Nu har vi Höstlov, han och jag.
Liten pausar från Förskolan och Frökenmorsan passar på att ta ut en och halv dag av inarbetad arbetstid. Det betyder alltså att vi har lov ända tills på måndag. Inte klokt så fint. Och vi ska verkligen ha loooov. Vi har inget inplanerat mer än att bara vara-vara, småskita i klockan och passa tider så lite vi bara kan. Umgås med älskad Taikonsfamilj som imorn Syster-komplettas helt eftersom syrrorna från storstan kommer hemhem också (tjoho!). Vi ska vara ute och leka i massor och gå svettiga barnvagnspromenader. Kanske lyckas jag också somna på den där kökssoffan ännu en gång? Både kropp och knopp ska ha paus. Jag avslutade en grym träningsperiod igår och ska nu ha vilovecka.
Vi ska helt enkelt bryta av vardagen med ett pärlband av lovdagar. Sånt man behöver ibland.
Och titta här;
Min fina kollega gjorde Sisse tokglad idag. Han har fått en alldeles egen fiol nu och behöver därmed inte bryta ihop när hans morsa inte riiiiktigt vill låna ut sin o-ovärdefulla fela till honom. Tack A!! <3
Så jo, vi ska spela fela också!
Höstlov alltså. Litens första i livet och mitt första som Fröken. Så himla, himla fint.
Lillafrun
av Emmeli | aug 14, 2015 | Emmeli funderar, Liten ett år, Mammalivet, Musik
Jag vill hålla honom i min hand, jämt och ständigt, hela tiden och alltid, alltid. Med den där lilla, lilla handen i min känner jag mig hel. Han är livet, liksom.
Vår lilla, helt underbara, tokcharmiga, tvärbestämda och kvittriga unge säger däremot att Mamma, jag kan gå själv också! och det är dags att i höst släppa taget lite om den där lillhanden. 
Han går där, trygg och lycklig och alldeles, alldeles bekymmersfri. Precis såsom jag önskar att mitt barn ska ha det.
Nu är han ett år och fem månader gammal. Och det är dags för han och hans mamma att spendera vissa dagar i veckan ifrån varandra. Orden gör ont, ont, ont i mammahjärtat. Men jag tror också att det kommer bli så himla, himla bra för oss båda. Vi får längta efter varandra helt enkelt. För nu börjar ett nytt kapitel här i livet…
Mamman ska på jobbet och Musikfrökna. Opepp på att vara ifrån Liten men såå peppad på den där frökengrejen!
Nu kör vi!
Håll gärna tummarna för oss.
Lillafrun
av Emmeli | jul 5, 2015 | Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Musik, Träning
Vilken helg!!!
När vi åkte från vår älskade pojke i fredags tänkte jag att det här kommer aldrig att gå.. Jag grät som ett barn i bilen och ville vända om. Men så började bilderna från farmor ramla in, en efter en. På hur bra han hade det och hur obefintligt mycket han längtade efter sina päron.
Så jag började slappna av. Njöt av prattid tillsammans med älskade vännen (som ju kom på besök redan i torsdags och åkte med oss mot bröllopshelgen i fredags) och mannen och att bara sitta en stund och slappna av. 40 mil i bil, liksom. Då hinner man komma ner i varv. 
Vi lämnade hemmet med en utetemperatur på 35 grader. Det. Var. Så. Varmt.
På vägen stannade vi och köpte glass. Jag kommer inte ihåg senast jag åt en glass, kan ha varit förra sommaren… så jag njöt i fulla drag!
Vips var vi framme i Piteå och hamnade på campingen bredvid festlokalen. Där hade M´s gymnasiekompisar (som ju var bjudna på bröllopet) ordnat 25års-uppvaktning för mannen. Jag visste såklart om hela alltet och har haft apjobbigt med att inte försäga mig. I present fick mannen en kofot… här ska rivas brädfodring så småningom (typ nästa år!).
Så blev det lördag och vi vaknade på den där luftmadrassen i en ekande tom lya. Mannen åkte iväg och klädde brudgummen och hade en mysig stund med sina närmaste killlkompisar. Jag stack ut på grisan och sprang som en ko som nyss blivit släppt på grönbete. Alltså, på riktigt. Alltid, alltid när jag ätit glass dagen innan jag ska springa, så går det som hejsan! Jag har läst om det där, att glass lagrar sig bra i musklerna och så springer man som en gasell. Det stämmer i alla fall för mig.
Plötsligt var vi finklädda och i kyrkan för soundcheck. Maaakalöst pirrigt! H och M var taggade, som ni ser! Särskilt H, kanske…! Mannen är inte så yvig i rörelserna, som ni säkert förstått. Han är bara finast och bäst på jord i alla fall.
Fiolen var redo.
Stämningen var så pirrig.
Jag var lika pirrig och förväntansfull som när jag och mannen gifte oss. Och M instämde.
Mannen, som igår bar sina manschettknappar han fick av sin blivande fru dagen han skulle gifta sig. Jag ville att han skulle ha dom dagen vi gifte oss, så han fick en för tidig morgongåva av mig.
Så började kyrkklockorna ringa. Prästen tala. Vi spela. Och plötsligt var dom gifta. Dom där två människorna vi, Lilla Familjen, tycker så himla, himla mycket om.
Vackra, det är bara förnamnet. Och nu är dom man och fru.
Och festen som sedan följde? Helt makalös. Vi hade det såå gott och roligt. Jag var så rörd hela dagen. Det är så fint att se när två människor älskar varandra så. Att spela på deras vigsel var svårt, men så ärofyllt att få göra. Att på kvällen tala till brudparet, var också svårt, men så oooerhört fint att få göra. Och det är ju så;
det som bryr ens hjärta. Det känns.
Och nämen, titta! Där är vi ju. Han och jag. Och faktum är, att när jag landat i att Liten inte alls saknade oss och hade det precis som jag trodde att han skulle ha det hos sin Farmor och Farfar; världsbra! (Måste bara få skryta lite om honom; så himla duktig liten pojke. Så trygg i sig själv, redan nu. Jag blir så stolt!!) Då, njöööt jag så av att bara vara med mannen. E och M. Hålla handen konstant, pussas i massor, dansa med varandra på kvällen så svetten lackade, bara ha ögon för varandra, skratta tillsammans med älsklingsvännerna och bara, bara ha det så fantastiskt härligt. En helg av tumanhandtid, vänner, gott att äta, fniss, skratt, bus och ett bröllop att aldrig förglömma.
TACK E och C för i helgen. Fantastiskt. Och återigen;
All lycka till er, älskade ni! <3
Jag är mållös och så varm i hjärtat. Och nu är vi på väg hem till vår älskade lilla pärla. Som vi längtar nu!!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 7, 2015 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Musik
…som var så himla, himla fin; min examensdag.
Det var i fredags. Den 5e juni 2015. En oerhört efterlängtad dag.
Början vet ni ju redan (Annars, läs HÄR om du vill!). Efter frukost och så nära vi skulle ut genom dörren som möjligt, så drog lilla familjen på sig finstassarna. Minimannen och M körde på ett vinnande koncept med skjorta och fluga. Och morsan drog på sig den för-dagen-inköpta klänningen som hon kände sig så himla fancypancy i.
Världsbästa svärisarna kom och till sist var vi alla samlade och gick upp mot Musikhögskolan. Där väntade vännerna och en examensceremoni som var heelt makalöst fin. Jag kände mig faktiskt inte ett dugg vemodig då, utan bara, bara lycklig.
Den där stunden, där jag tog Liten i famnen och knatade upp på scenen tillsammans med vännerna. När vi stod där, hela gänget, blev uppropade en efter en. Fick det där diplomet, rosen och nålen. Den, var helt magiskt. Så släppte jag ner Liten och han rymde direkt, såklart. Och där rymmer dagens yngste student! sa dagens konferencier. Ett minne för livet. Hela alltet.
Vi körade hela klassen till ett gäng fantastiska musiker. Rev av låten Happy och hade vansinnigt roligt under tiden. Det var en helt ljuvlig stämning. Publiken stod upp och klappade och dansade och härliga dansarna kom upp på scenen och körde järnet och hela grejen var som på film..
Crazybananas-underbar. Så fint att få avsluta på det sättet. Med ren och skär lycka!
Vi fick vår examen. Jublade, förevigade. Klassbilden har ni sett. Och familjebilden från dagen också. Och här kommer en bild på mig och han som jag brukar nämna som E. Han var ju från början bara M´s vän. Men i ett nafs hade även jag fått en vän för livet. Och inte bara det, den där E han har liksom blivit som en bror för mig. En jag både kan gråta med, vara så arg på att jag vill knövla ihop honom till en boll och samtidigt kan jag skratta så jag nästan går av på mitten, tillsammans med honom. Tack för dig, E. Det säger vi, hela Lilla familjen.
Och hans världsfina C. Min vän och skrivarkompanjon. Vilken pärla du är, C! <3
Jag är så himla tacksam för mina fina vänner. Ni är guld värda, allihopa! <3
Kramkalas och sen skiljdes vi åt för en dag tillsammans med familjerna. Morsan bytte på stuberten om från dom där hemska klackarna till ballerinor. Hugaligen så skönt! 
Vi knatade hemåt. I Litens takt. Ibland går det väldigt fort och ibland står vi i ett dike eller så.
Vi landade hemma i lyan. 
Jag hade gjort kalla räkpajer och skulle bara garnera och hacka sallad. Perfekt förberedelsemat! 
Köket var dukat för examen. Vi blundade för hur det såg ut i resten av lyan. Så åt vi, hela familjen. Och det öppnades paket och jag kände mig så vansinnigt lyckligt lottad med en så fin familj som överöser mig med kärlek och såna presenter att jag blev alldeles häpen. Och att få en massa ord skrivna till mig från min älskade syskonskara. Sånt är så fint att jag blir tårögd av bara tanken. När jag tänker på mina systrar, ser jag en vacker blombukett framför mig. Alla tre så olika, men alla tre så oerhört vackra. Tillsammans, är buketten som allra, allra finast.
Sen blev det examenstårtadags!
Jag hade gjort den där favoriten som jag lämnade recept till er på häromdagen. Finns HÄR för den som missade det.
Sen hade vi bara en så fin eftermiddag. Jag hade önskat att inte packa en endaste kartong eller pinal under dagen. Och så blev det. Vi var ute på promenad hela gänget. Liten drog sin egen vagn och tyckte det var en fasligt festlig dag.
Senare, lagom till att vi börjat bli hungriga igen, hade min pappa bokat bord på en utav Lilla stadens finrestauranger. Så där åt vi en både vacker och god examensmiddag.
Älskade päron. Tack för er. <3
Sen lämnade vi den där lillprinsen till farmor, farfar, mormor och morfar. Bara sådär smålagom uppassad Miniman…. alltså. Han är så lyckligt lottad den där Liten! Vi med, jag och mannen menar jag.
Medan S hade fortsatt examenskalas med fyra av hans favoriter här i livet, så drog pappan och mamman på klassfest. Åhååå vilken underbar kväll vi hade! Skratt i mängder. Och gråt i mängder. En kväll jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att glömma.
Examensdagen.
En utav mitt livs finaste dagar. Tack vänner för detta 5 år långa kapitel. Som vi har peppat, stöttat och kämpat tillsammans. Jag bara måste få skryta lite över oss. Vi är liksom kända på skolan som den där klassen som är så fin både mot andra men framförallt inom klassen. Vi tar hand om varandra, håller ihop och kämpar tillsammans. Helt klart en drivkraft att absolut iiinte, inte ta studieuppehåll trots att en Miniman kom till världen. Han var liksom inställd på sina pärons plan när han föddes. Så, där kring halvåret var han mer än redo för högskolan under några månader. Helt fantastiskt när jag tänker tillbaka, hur allt bara gått så bra. En tacksamhet jag inte med ord kan beskriva.
Men nog har det varit en utmaning allt. Lycklig och tacksam över att vi klarat allt.
Hurra!
Lillafrun
av Emmeli | jun 6, 2015 | Lilla familjen, Musik
Hurra!!!
Fotograf: Cecilia Lundmark / se hennes sida här— > Midnattssolen
Världens absolut bästa, bästa klass. Finaste musiklärarna på jorden. Grattis till oss!!!
För nu har jag tagit examen!!!
-Minimannen var såklart med upp på scenen och tog emot ros, diplom och LTU-nålen.
Vi är i måååååål!!!
Lillafrun
av Emmeli | jun 5, 2015 | Emmeli funderar, Musik
Så blev det den där dagen som tidigare bara fantiserats om. Nu är den här.
Idag får jag och mina fina vänner vår examen.
Jag känner mig så ohyggligt stolt och tacksam. Jag klarade det!
Highfivar med mina två älskade pojkar, dom är min styrka och kraft.
Min examensmorgon började med den där typiska mardrömmen att vakna bara några minuter innan man borde gå ut genom dörren. Som tur var, var det ju bara en dröm. Mitt alarmgäng ringde i kör strax efter 06. Då var jag och Torehunden ute på morgonrunda. Helt perfekt start på denna dag!
Idag firar vi!
Pojkarna med fluga till finskjortan och mamman i finklänning.
Lillafrun
Senaste kommentarer