av Emmeli | mar 27, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Musik, Träning
Åh.
Det är så himla, himla svårt att beskriva den här dagen…
Den började med att jag vaknade, full av förväntan. Hade en skön morgon hemma, myste med Minimannen och tränade ett sjuhelsickes träningspass när han somnat. Gick sedan upp på högskolan, alldeles pirrig i magen. Nu är jag ett par skrivna sidor från att vara helthelthelthelthelt klar, tänkte jag.
Jag och kompanjonen möttes och skrev som galningar. Färdiga blev vi. Skickade in arbetet, high-fivade med varandra. Tjöt av glädje. I samma stund får jag småkryptiska sms av mannen. Såna som fick mig galen och ringde upp honom på en gång. Ett samtal som också fick mig att tjuta av glädje, ännu mer..
Sen gick vi ner på stan. Jag, kompanjonen och ännu en hjärtevän. Jag firade med att köpa mig en ljusrosa blus med fjärilar på. Mötte sedan upp mina pojkar och en megaefterlängtad vän som vi inte träffat på länge. Vi är så glada att vara i mål allihopa, på var våra vis. Det är väldigt känslosamt just nu. Och dagen i juni kommer vara lycklig men också olycklig. Vi har redan nu börjat spridas åt olika håll.. så kanske är det som jobbigast nu. Att ha fått såna här underbara vänner, faktiskt levt tillsammans om än i olika lyor, i fem år… är så himla fint.
Vi åt jättegod lunch tillsammans, pratade och livet i stort och smått och sen följde jag pojkarna på stor-ica. Drog en fredagshandling, fnissade över att det såldes palt på lösvikt i charken och mötte sedan upp vännerna igen. Pojkarna åkte hem och jag och vännerna traskade iväg och har nu varit på ännu en väns, helt fantastiska, konsert. Alltså musik… och i det läget jag är i nu, när det lika nära till skratt som till tårar… håhåjaja..
Förra fredagen var vi i mål. Allt pusslande var över och ingenting kunde längre skita sig, liksom. Så kom den här veckan, som jag blundat lite för och inte riktigt räknat med men som ändå behövde göras. Blundat har jag gjort, antagligen för att orka. Sista krystning-veckan. Men nu, är moderkakan ute. Allt är klart.
Jag är fri som fjärilen…
-Svindlande.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 26, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lyan, Musik
Jag stack iväg i morse..
..och hade en sån där timme av ren och skär musikglädje. Hade pianolektion i min jag-unnar-mig-kurs som är en kurs som jag egentligen inte alls behöver läsa, men som jag valt att läsa som en present till mig själv. Sen mötte jag upp kompanjonen och vi började på vår rapport. Drog hem till pojkarna efter ett par timmars skrivande.
Liten sov, så jag passade på att öva både fiol och piano. När han sedan vaknade hakade han på, såklart. Att plinka på pianot är bland det bästa han vet.
Jag har i typ halva hans liv försökt lära honom att klappa händerna. Alla andra cirkuskonster har han tagit till sig, men klappa händerna har han spolat totalt. Han klappar på bordet och sådär istället, precis som pappa. Men så häromdagen, när jag spelade något svängigt på pianot, då ställde han sig bredvid och böjde på knäna i en väldans fart och klappade sina småhänder samtidigt.Och nu kör han stenhårt med det där. Aah, så gulligt!
I eftermiddag körde vi ett skrivarpass till, och är nu så jädrans nära moderkakans touchdown (läs HÄR om du inte förstår vad jag yrar om ..) att det är löjligt.
Så när min hjärna kändes mer som en urvriden disktrasa än något annat, där i sena eftermiddagen efter rapportskrivandet avslutats, då drog jag och Liten ut med vagnen. Det stormade ishavsvindar vid vattnet, men det var precis vad jag behövde, den där rundan tillsammans med Minimannen.
Nu håller vi på att piffa lyan; dammsuger och torkar och skurar och vädrar och sånt. En del är gjord och nu är bara resten kvar…
Jag har en liten Miniman med mig. En typ av minimarodör skulle man kunna säga. Gör allt han kan för att välta ut skurhinken och använder den knäskurande morsan som klätterställning. Alltsammans med en enda fett gapskratt!
Och lyan, den har minsann blivit lite minipåskpimpad. Med videkissar vi plockade häromdagen, som nu fått komma in från baltanen och istället pryder vårt lilla köksbord och viskar om påsk och vår.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 20, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Musik
Morgonens vinkande hejdå.
Och nu?
Ja!!!!!!!!!!!!
-Jag är färdig.
20 mars, 2015. Dagen då sista pusselbiten föll på plats. Dagen då jag vandrade hemåt, genom blåst och solsken.
Dagen då det var solförmörkelse (mannen och Minimannen fångade på bild) …. men jag säger som min kloka storasyster (som jag helt sonika citerar rakt av)
”Jag förstår att man uppmärksammar solförmörkelsen med tanke på att det är originellt och inte kommer ngt liknande på typ 30 år. Men tänk om man skulle ge varje dag den uppmärksamhet den förtjänade med tanke på att ”dagen idag” ALDRIG kommer tillbaka?!
Härlig tanke, eller hur?” ,
….samtidigt som jag spelade musikkalaslåtar för glatta livet tillsammans med ett gäng nya människor jag lärt känna.
Dagen då jag, på min vandring hemåt, kände hur jag inte kunde hålla mig längre; tårarna bara släpptes lös och jag gick där och grät som ett barn. Av lycka. Dagen då jag ringde pappa, med rösten skakig av glädjetårar, och sa (okej, halvgastade): PAPPA, JAG ÄR FÄRDIG NU!!! Vi har klarat det. Allt. Och lite till.
Pappa gav mig kärlek och pepp och jag kände mig så stolt över mig själv.
Så kom jag in genom lyandörren och möttes av mina älskade pojkar. Dom två, mina största superkrafter i livet. Kära nån som jag älskar dom. Den lättnaden och lyckan jag och vi tillsammans, känner idag. Är obeskrivlig.
I eftermiddag har jag bara svävat på moln. Kramat på mina pojkar, rivit av ett träningspass med hejjaklack. När Liten sov lur nummer två för dagen ute i vagnen, hade jag och M firarstund med morotskaka, kaffesöplande och framtidsdrömmande. Bästa.
Han är min klippa, den där mannen. Vilken resa vi gör tillsammans genom livet. Jag njuter.
Så plötsligt skulle mannen bara åka och hämta ut paketet på posten, till Liten…
… och kom sedan tillbaka med, ja paket till Liten, men också med en blomma gömd bakom ryggen. Sa, grattis älskling, det är en Gerbera! (skitnöjd över att veta vad blomman heter, ha ha!) och jag har aldrig sett finare solgula gerbera.
Varm i hjärtat, av hela tillvaron, tassar vi på här hemma. Med den ena mer mönstrade sockan än den andra. Vi har såklart hängt på rocka-sockorna-dagen. Dagen som hyllar alla olikheter!
Håkan är också med på noterna, förstås.
Och nu väntar fredagkväll och en ledig helg tillsammans. Bara en sån sak. Inte konstigt, att jag känner mig alldeles salig.
Jag är i mål. Vi är i mål.
Det är en liten skvätt av efterpraktiksgöra nästa vecka, men ingenting som behöver pusslas med , eller som kan gå fel. Allt är fixt och färdigt.
Nu är drömvåren här. Och jag har långt, långt ifrån förstått. Att det faktiskt är på riktigt.
Life is good.
Trevlig helg alla! ..och tack för er ständiga pepp! <3 Ni är tusiken en del i att vi nu är vid det här målet, som vi bara kunnat fantisera om. Tack.
Lillafrun.
av Emmeli | mar 20, 2015 | Emmeli funderar, Mammalivet, Musik
Det är fredag, jag vaknar bredvid mina två i den där stora sängen jag helst hade legat i ett par timmar till. Kliver upp och njuter av att gå i en nystädad lya. Försöker piffa till mig med lite rosigt på kinderna och få nån slags ordning på ruffset uppe på huvudet. Så tänker jag; Det här är ju inte klokt, vad underbart.
Det sista, sista av vad som känts som bergsbestigningar, är nu över. Just den här pusselbiten har jag varit smånervös inför. Hur vi skulle få ihop det, liksom. Framförallt hur jag skulle klara mig från Liten. I höstas skrev jag ju stort ex-arbete och tenta.. men jag var ju ändå hemma och skolgrejsade när bäbisen sov och så. När jag tänker på hösten så tänker jag ja, men då var jag ju hemma med S.. så förstår jag inte riktigt hur det andra hanns med.
Nu, var det en annan femma, med det här berget. Men, det känns som att någon har tagit hand om det här åt oss. Som att varje pusselbit bara lagt sig på plats, speedat på tiden lite, och allt har flutit på. Så himla, himla skönt.
5 veckor har gått. 6, med sportlovsveckan på mitten. Ja, snart 5 år (!!!) har gått, hela utbildningen alltså. Och i och med den här sista pusselbiten, så är bara längtan och väntan till juni och examen kvar, att göra. Helt och hållet magisk känsla. Första dagen på låtsasjobbet var skitjobbig, jag trodde aldrig att jag skulle stå ut tiden ut. Tänkte nej, jag kommer inte klara det här. Att vara borta från Sixten, alltså. Men att se hur himlabra han har det med sin pappa, har gjort att jag känt mig heltrygg och tiden har helt sonika bara sagt svisch.
Bara en dag kvar.
Idag. Fredag. Och jag avsluta på topp. Med musikkalas, glammigt glitter, brokiga bokstäver, dansanta dansare och bara njuta av att vara uppe. På toppen, av vad som kändes så långt borta att klara av.
Hurra, vad himlaglad jag är idag!
Lillafrun.
av Emmeli | mar 18, 2015 | Emmeli funderar, Musik
Så var det onsdag och jag sitter och sörplar morgonkaffet och försöker vakna till liv. Hoppas på en sån där fin utestund idag, som igår. Men det får bli i eftermiddag i sånt fall. Nu ska här rosas lite kinder och sedan knatas ner mot stan.
Den här veckan är musik- och dansskolan här i stan, där jag låtsasjobbar, ute och showar på en massa småskolor här i Norrnorr. Musikkalas kallas det. Väldigt roligt påfund, måste jag säga. Lärargänget är ute och spelar och sjunger och showar för dom yngre barnen i skolorna. På så sätt får småttingar som ännu inte börjat spela några instrument, se och höra och inspireras och bli nyfikna på vad dom skulle vilja testa på. Så har man under senaste veckorna övat en del av dessa låtar med barnen också, så dom flesta kan dom och sjunger med av glatta livet. Musikglädje!
I år är temat 5 myror är fler är 4 elefanter och nostalgin är maximal… eller, egentligen inte. Jag känner mig lite för ung och minns inte så väl, men alla runtomkring mig är väldigt nostalgiska. Så då hakar jag på, haha!
Så jag ska dra på mig mitt grönglittriga paljettlinne, den lila fjäderboan och stämma fiolen. Så är jag redo för ännu en showdag!
Må så gott!
Lillafrun.
av Emmeli | feb 27, 2015 | Emmeli funderar, Hem och Inredning, Lilla familjen, Lyan, Musik, Okategoriserat
Så blev det fredag.
En dag att älska. Om än jag tycker det är lite tråkigt att M har uppdrag både idag, till sent i natt och samma sak imorn. Men hey! Vi har ju sportlov nu till veckan, jag och Liten! Så mysigt och skönt och vi kommer hinna umgås med pappan massor i alla fall. Jag är så himla glad över att min slutpraktik går så bra, att det flyter på med familjepusslandet och att jag nu gjort tre av fem veckor. Tänk så himla lite det är kvar nu. Först nu börjar jag våga tro på riktigt att jag kommer klara stå där i juni. Vilken grej. Att äntligen, äntligen vara klar med alla studier, få min examen tillsammans med vännerna. Dessutom, med en liten ettåring i handen. Det känns häftigt, måste jag säga.
Jo.
Fredag!
Vi gjorde det där städracet igår ändå. Jag kom ju på att jag hade en helt ny skurmedelsflaska…
Men först var vi ut på sen kvällspromenad, för friskluft, lite tankande av energi och i syfte att sova ner bäbisen i vagnen. Han fick somna där så kunde vi päron köra städrace här inne utan att väcka bäbis. Inte så skönt att ligga och sova i sovrummet med paniklampan tänd och dammsugaren på, liksom. Det var en bra strategi. Och jag bara älska den där känslan när det är precisnystädat, ljusen brinner och dessutom med en bäbis som sover gott i sin säng (jo, han fick komma in till slut!). När allt var klart, det var natt, så dunsade vi ner oss i soffan. Åt korvmackor, sörplade jordgubbssmoothie och såg på Familjen Annorlunda på play.
Och idag vaknar vi, alla tre i en hög i storsängen. Liten körde sin dagliga väckningsritual innan han äntligen fick liv i sina päron. Morgonmys är bland det mysigaste jag vet. Nu fortsätter det med godfrukost och lekrace. Lugn morgon. Så skönt. Åh, som jag älskar min Lilla familj.
Ha en fin fredag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer