Den där grejen som inte går av för hackor.

av Emmeli | maj 28, 2014 | Okategoriserat

Idag, samtidigt som jag traskade runt med min lille son i vagnen. Så tänkte jag.

På vintern, när det var kallt, bakade jag muffins. Antingen såna med blåbär i, eller såna med russin i. Min kära scoutledare, tillika granne och ”extrapappa”, hade lärt mig att baka såna. Egentligen ett och samma recept, med olika smaksättning bara. Men för mig var det två olika. Och om jag var stolt, när jag hade lärt mig baka TVÅ olika sorter. Så, när det var kallt och vinter, då sprang jag runt hos grannarna med nybakta russinmuffins. Och när det började bli grönt och blomma ute, precis som nu. Då brukade jag plocka blommor istället. Små söta buketter med matchande paketsnöre runtomkring, skruvat med saxen som hjälp. Fiffigt tyckte jag. Och det hände kanske inte jätteofta. Men jag kommer ihåg dom här gångerna. För det kändes så bra. I hjärtat. Att tänka på någon, med målet att göra denne glad. Att vara god mot någon annan. Den grejen alltså. Den går inte av för hackor. Och det bästa är, att man aldrig blir för gammal för det där…

Så idag har vi varit på äventyr. Jag och Liten. På blomsteräventyr. Vi har gått långt, långt. Ja Torehunden hakade också glatt på, som tippat. Jag har visat Liten sin mammas absolut bästa, ruskigt topphemliga, favoritblomsterställen. Han följde med, överallt.

… låg där i vagnen, ute på ängen, och svarade mamman med så bra svar, på allt jag frågade honom om. Han är bäst. Ja, det är han sannerligen.

Den här är den sötaste blomman jag vet. ”Förgät mig ej” . Vart jag hittar dom? Det säger jag inte.

Vi gick vidare. Jag var sjöblöt i svett, Torehunden började till och med sacka på tempot. Solen kom fram och det blev varmt, på en gång. Varmt och vackert. Då var det skönt med en paus i liljekonvaljbacken. Idag plockade jag en stor bukett. Så att den skulle räcka till många buketter. En till grannarna där till höger, och en till grannarna på andra sidan. Och två till mamma-mormor. Ja, mamma-mormor är ju ändå mamma-mormor. Hon får två, bestämde jag och minimannen.

Så när vi kom hem satte jag mig på backen och band buketter. Och sen gick vi runt och delade ut dom, till såna vi tycker om.

Och mannen han målade och målade. Till slut var även han klar med sitt. Och då åkte vi en tur i den där livsfarliga, asläskiga upp-i-himlen-grejen. Jag skrek. Men jag skulle prompt åka dit upp, till himlen. Och sen fort ner igen. Fy tusan. Men yeah! – jag övervann höjdrädslan.

Och nu är mamma-mormor hemma igen. Och glad för dom där buketterna som stod här och där. Liten sprattlar i babysittern med en keps, storlek stor människa, på lilla bäbishuvudet. Han ser så charmig ut att det att det inte är klokt. Och solen skiner fortfarande på himlen och verkar ha tänkt fortsätta med det. Det blir en fin kväll, med andra ord.

Och jag och Liten kan känna oss varma i hjärtat. Vi har varit på blomsteräventyr och sedan delat ut små buketter härs och tvärs. Gjort människor glada. Den där grejen, som inte går av för hackor.

Allt gott!

Kram/lillafrun

När katten är borta…

av Emmeli | maj 27, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Okategoriserat

…dansar råttorna på bordet?

Knepiga ord att skriva, med tanke på vad jag menar. För i dagens fall är katten, den där älskade mannen. Och råttorna, det är vi. Han och jag. Minimannen och mamman, som myser på tumanhand i dag.

Den här polarn och pyret-randiga typen vet minsann hur ett sommarlov ska startas. Det ska vilas. Punkt slut. Så den här veckan är det vilovecka ifrån hårdare träning (för päronen alltså) och sen har morsan i Lilla familjen surrat om att det ju vore himla skönt med en riktig sovmorgon snart. M lovade mig att till helgen, då. Jag har känt mig rätt trött senaste veckan. Allt arbete inför examinationen, själva asjobbiga prettogrejen (redovisningen) och sen allt galet packande och uppackande senaste dagarna, på det. Igår hade jag såå gärna velat sova längre, men M,kattenn, tyckte annat, att det var bra att hinna så mycket som möjligt i huset eftersom han är på eget äventyr idag. Och det hade ju rätt i. Men idag kunde han inte dra upp mig ur sängen. Men största sannolikheten låg ju på att en annan M, miniM alltså, skulle sköta hans jobb.

Men icke! Minimannen kände vad mamma behövde; en natt ifrån 23-10 .. med ett par snabba, vi somnar om igen alldeles strax-frukostar på morgonkvisten

SOVMORGON!

Han är så cool den där lilla S. Med luvan på sned och lugnet i magen. Soom vi är tacksamma för honom.

Och idag känner jag mig som en ny människa. Så himla skönt. Det är alltså jag och Liten idag, bara han och jag. Mysigt, även om vi saknar den där älskade, älskade. Vädret är grått och tråkigt och det är helt klart myskläderna som får sitta på hela dagen lång. S har hittat en superskön, en idol-ärvd, heldress som han myser i. Den är ifrån en utav kusinerna alltså. Så himla mjuk och skön. Ja, han vet hur livet ska gå till; det ska njutas, så mycket det bara går.

Nu ska ska vi ta några pinaler, dom allra viktigaste (typ tandborste och blöjor) och sedan drar jag och miniM till hans morfar och mormor. Jag känner för att mysa framför brasan idag. Det blir en pausdag ifrån fixandet, helt enkelt.

Någon liten verkar mera trött. Har nu dragit alla filtar och trasor han kunde komma åt, över sig. Och sitter och håller i den bästa snuttetrasan; mamma eller pappas hand- i detta fall mammans. Så ja, jag dagbokar med en hand och det kanske inte är det mest effektivaste sättet. Men vad gör det? Det är ju sommarlov och vilovecka och kära nån, vad här ska vilas! Men det behövs. Vi har kört hårt med träningen sedan Liten föddes, så än hur tråkigt jag tycker att det är med vila, så är det nödvändigt ibland. Och jo, jag ska erkänna att jag till och med tycker att det är lite smygskönt nu, särskilt när jag besitter jordens träningsvärk sedan söndagens pass. Och så länge jag får gå übersnabba promenader, så gillar jag viloveckor. Jaaa… lite småknäpp är jag. Men jag älskart!

Nu ska jag passa på att packa in oss i bilen medan prinsen sover.

Men alltså. Sovmorgon. Jag och minimannen tillsammans. Helt underbart.

Ha en fin dag!

Kram/lillafrun

Liten flyger.

av Emmeli | maj 16, 2014 | Liten 0-3 månader, Okategoriserat

hej, det är jag.

Titta vad jag kan

… flyga, faktiskt.

Men. Det var inte det jag skulle säga. Jag skulle bara säga att… att..

Trevlig helg!

…för vi har tagit helg nu, tydligen. Morsan skuttar runt som ett helt kaos. Hon surrar något om att det är nära nu. Och om att hon är lite smånöjd över sig själv. Hon har tydligen gnott på en del den här veckan, med sånt där ”måste-fix” eller vad fåglarna hon kallar det. Men nu är hon så nära klar man kan vara. Ja, innan man är helt klar alltså. Så härrrrligt för henne!

Så ja. Vi tar helg nu. Jag firar med en eftermiddagslur. Päronen ska grilla middag. Pappa har marinerat kycklingen ända sedan igår. Så typiskt han. Och vad varmt det är nu också!? Voksin är kickad och jag ligger och myser på skönt fårskinn istället. Och min favoritfilt är på. Såklart.

Det blir nog en fin kväll. Tillsammans med dom där två. Snurr och snurrigare. Och så jag. Världens bästa Sixten.

Hejdå.

kram.

En sista, sista.

av Emmeli | maj 12, 2014 | Okategoriserat

Det är måndag idag.

Liten håller hårt om sin pappa som var borta i en massa timmar igår. Jag? Jag har hållit lite extra hårt om kudden denna morgon. Var helt enkelt helt galet trött när jag vaknade i morse. Men nu är det tillrättat och jag sitter här med frukosten i magen och kaffekoppen bredvid, redo att sörplas.

Vi har en sista, sista dag här hemmahemma.

Vi ska ta vara på dagen. Solen skiner genom dom där illgröna, små löven på björkarna. Torehunden ligger och solar ute på altanen. Och idag är det mannen som bestämmer hur dagens träningspass ska se ut. Jag får inte ens lägga mig i en gnutta….. oboy, hur ska deet gå!?

Åh. Dom där två mjuka, lena, kärleksfulla, små händerna. Alltså… jag och M slåss nästan om att få ha honom näranära.

Måndag, sa vi. Och jag ska gnugga bort kudden ifrån kinderna, släppa kontrollen och dras med på ett träningspass á la mannen. Och Liten, han har har lovat att han tänker sova i sitt vrål-åk.. Vilken underbar bebbe han är!

God måndag!

Kram/lillafrun

Det är omöjligt.

av Emmeli | apr 24, 2014 | Lilla familjen, Okategoriserat

Alltså…

...jag får inte nog. Det är omöjligt. Att förstå, beskriva och få fatt på den här känslan. Kärleken, till det där lilla knytet som legat i min mage och sparkat, sprattlat, hickat. Åh, jag svämmar över.

Liten myser i morsans gamla babysitter från 1800, typ. Turkos och vit i färgen, kan det bli mer rätt? Gungar fint och jag blir nostalgisk och varm i hjärtat. Ja, nä, inte för att jag minns någonting ifrån min babysitter-tid, men ändå.

Nä, jag får inte nog av er. Det är omöjligt.

Hjärta Er, Liten och M.

Kram/lillafrun

Att fira påsk. Del 2.

av Emmeli | apr 21, 2014 | Familj och Vänner, Hem och Inredning, Laga, Baka, Äta, Okategoriserat

Påskdagen, då.

Ja, var ska jag börja?

Jag startade dagen med ett intervallpass på cykel. Höll fullkomligt på att ta kol på mig själv, då jag började tänka Den här intervallen är för Liten. Snabbare kan du!!!. Lite lätt skakis drog vi sedan till svärpäronen. Liten fick träffa sin yngste kusin, vi ickebäbisar fick god lunch, en mysig minprommis och årets första kaffekopp i lusthuset. Så mysigt, och det där var bara en del av dagen.

Sedan återvände jag och mina två älskade till mina päron igen och där väntade heeela, hela la familia. Ungar överallt, dörrarna stod vidöppna och in och ut kutade små livfyllda små. Gardinerna flängde, gungstolen vajjade och godiskålarna som stod uppradade på kö, blev välbesökta.

Vi vuxna hade det härligt i bastun. Växelvis herr- och dambastu… för ja, annars rymdes vi inte. Vi är ju några stycken. Om man säger så. Vad som hänt med stol nummer två ifrån vänster? Ptja.. den brakade. Helt enkelt. Vad den gröna presenningen gör på backen? … jamen, då gick det liksom så himlarns lätt att springa barfota emellan bastun och stora huset. Därför.

Det blev kväll. Det dukades för alla ute på altanen, grillen tändes och efter ett tag satt vi där med en världsgod middag i magen. Regnet började smattra mot altantaket. Ljus tändes högt och lågt och vi njöt. Tänk att kunna sitta ute en kväll. I april, liksom. Okej, nosen blev röd framåt natten.. .men då satt vi ihopkurade i soffor, hammock och med filtar lindade om oss.

Till slut tog gäsparna över och vi skulle gå och lägga oss. Liiiiite dålig koll kanske vi hade haft på ett par små… övervåningen såg väl inte riiktigt ut som när vi lämnade den. Men dom små, som Lekt lite, kände sig mycket nöjda. Lilla N satt där, mitt i kaoset och njöt.