Så vaknade vi upp i det där älskade kalkstenshuset, på vår absoluta favoritplats på jorden, näst vår egen gård. Gotland, hej!
Här är den plats jag kommer till sån otrolig ro… ni vet, en plats där man känner sig som hemma, men inte är hemma.. där det finns massor att alltid göra. Älskat göra, ja. Men ibland kan ju några dagar tvärlata dagar vara bara exakt det man behöver, och såna, det får vi här.
Lilla O gjorde sig hemmastadd, hittade leksakslådan och började servera oss alla kaffe huller om buller.
Och efter en lång frukost, klipptes gräsmattan. Iiiinte Olof emot. Tvärtom!
Själv stack jag ut i skogen och sprang på älskade, hemtama stigar… som jag sprungit på sedan fjorton år (!?) tillbaka.. kära hjärtanes! Fint välkomnad hem blev jag också.
Middagsdags. Med den så enkla, till känslan nästan fuskiga, fiskgratängen som alla bara älskar. Recept HÄR.
Och så gotländska jordgubbar med grädde och chokladkross till efterrätt. Det var ju ändå mamman och pappans elfte bröllopsdag!
Vi sov som grisar. Njöt av lugnet. Tog dagarna som dom kom, i sakta mak.
Nu skulle det bli sockerkaka.
Brofika på Stora bron, fy farao så mysigt!
Sommarbarnen! Vana brofikare.
Kan liksom inte sluta superlativa.. vi hade det (nästan) för bra.
Och förstås drog vi till våra favoritstränder. Här, på väg ut på den absolut största favoriten.
Bada, vila, fika, leka, busa. Och tusen amningspauser, om ni frågar den där lilla Virvelvinden.
Badkläderna på tork…
Och efter några lugna bara-vi-dagar, bytte semestern skepnad…. men mer om det en annan dag!
Dagvillheten har slagit till, ordentligt. Som sig bör i tillsammanslediga sommartider.
Men vänta ni bara, vi tar en liten kik på veckan som gått, vetja!
Första hela juliveckan…
.. började med att pappan hade bemärkelsedag.
Födelsedagsmorgon, med väckning av fyra ihoptrasslade ungar för att sedan tuffa igång med födelsedagssång av rasslig sort.
Kramar, paket och gofrulle på det!
Nybakt Mammabröd, snurriga bullar och förstås (!); fruktsallad med visgrädde, familjepappsens favvis, sedan alltid! Och för Guds skull, glöm ej kaffet! Nix.. han är inte krångligare än så, den där skäggige.
Jag och Olof kutade i vanlig ordning. Och den här turen hann vi preciiis hem, innan regnet kom.
Jag fyllde hemmet med buketter av pion och daggkåpa. Och otaggiga rosen Therese Bugnet. En svårslagen kombo! Dukade för kalas gjorde vi ju också, himla fint var det (läs om det HÄR). 9-åringen tog en bild av sin mor.
Allt och alla njöt av regnet som vräkte ner. Som den där lilla människan som ääntligen fick riktig användning av det där paraplyet han köpte en gång på loppis för en guldpeng, mitt i vintern.
Vi gjorde studiebesök hos Brandispappan. Skitcoolt med alla stora brandbilar, tyckte Lillminsting. Storebror höll världsvant koll på sin Lillebror.
Vi tog med oss kalasrester och gick över lillåkern, till fräsiga tant G. Tårta, sällskap och cigg, liksom.. när man närmar sig 90-strecket, satt det himla fint. Och för oss, sällskapet, värmde det hjärtat att se den gamla människan så glad.
Pufflugsgos! Och en massa bus ute på lägdan, både hästar och människor var svettiga och lyckliga efteråt.
Ännu mer pionfluff!
En kväll drog jag till bästa sortens frisseri, på andra sidan fjärden. Mammor som surrar, klipps av fina frisörmamman.. och så fick vi äta det godaste och somrigaste fikat efteråt som Fru B fixat. Åhåhå, jag älskar byalivet! Allt och alla nära.
Torsdagmorgon och ljuvlig morgonsol som sken in i Salskammaren.
Sen blev det fredag och vi checkade ut totalis, för några riktigt lata dagar… starkt bidragande till min dagvillhet idag. Men himmel, så härligt med lite sommarvila!
Hoppas, hoppas, hoppas att ni har det gott, ni med. Ta hand om er allt ni kan! Och njut av sommarvila om ni kan, ni med!
Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
Jag vigde min måndag till att handla, laga extramycket mat, plocka blommor och binda till liten bukett. Sen susa iväg med hela alltet för att på något sätt försöka underlätta för ett gäng finmänniskor som behöver extra pepp och kärlek just nu.
Till kvällen var jag och Lillminsting ute på svettig nattatur.
På tisdag såg det ut såhär på bron efter en dag av lek och stoj.. och ett par dagläger-packningar kastade över hela alltet.. storasyskonen hade haft sin första dag på Skaparlägret i stan.
Gurkgardinen fick flytta från köksfönstret och ut till växthuset. Och dagen avslutades med lägeravslutning och vi övriga i familjen fick vara med. Fy tusan så härligt, att vi har lägerstora barn nu, det är mig så otroligt kära minnen.. alla söndagsskolesöndagar, alla scouttorsdagar, alla sommarläger… minnen och lärdomar såå goda, för livet!
Ljumma sommarkvällar. Bland det bästa som finns!
…. veem ids ta hand om disken då, liksom?
Näeh, nu var klockan nästan midnatt, igen.. och jag struntade i plock och disk och bara slog mig ner här istället. Med kvällsfilen och älsklingsvyn.
Vi kalasbakade. Den här hallonkakan är såå god. Receptet har du HÄR, ifall du blir sugen att prova den!
En utav dom sista juninätterna…
I en utav rabatterna vid entrén dök denna akleja upp.. den har mor drivit upp och visst är det otroligt söt?
Otroligt söt, det var också just vad Sveakatten var, där hon satt och tokglodde på en humla som gottade sig i blombuketten.
Tack åskskuren! För att du vattnade jorden… och dessutom gjorde att tvätthavet med viktvätt försvann.
Bada i sjön, vattna tomaterna, äta en glass till och turas om att gunga i nya sköna gungan där ute på verandan. Sommarlovande… oj oj, så härligt!
Den sista junidagen. Barnen lämnade hemma på gården med Mormor och Morfar.
Medan jag och den skäggige drog iväg till grannbyn för att göra något utav det mest ledsamma vi varit med om. Samtidigt, en så himlavacker stund.
Dränerade på energi tog vi fredagkväll. Olof var stencool, i vanlig ordning. Och Farmor och Farfar var världssnälla, i vanlig ordning. För plötsligt ringde dom upp om spontanmiddag.. bara att knata lilla vägen, sedan framme. ”Fy” farao.. vilken livetlyx, med våra fyra päron nära. <3
Den första julidagen. Blåsig och med svalare luft. Skööönt. Perfekt väder för ponnytur ute på stubbåkern.
Juni önskade sig också ett flak på trampbilen. Pappsen fixade ett sådant och sen var lillungen såå pepp på ”att arbeta”.
”Haar ni nå jobb?”, sa hon kavat. Iväg det sedan bar, med tvätt fulla ”bagaget”, mot tvättställningen.. älskar hennes energi!
Veckan avslutades med sötaste sortens gudstjänst. Den där byn barnkör sjunger för fulla halsar. Den skäggige spelade gitarr till och jag nöp mig lite i armen. Att dom där är mina, tänkte jag… både ungarna och deras gitarrspelande Vackerpappa.
…
Idag är det måndag.. en första julimåndag. Och vi kliver på vårt TillsammansSommarlov nu…
Vissa delar av vår vardag får helvila, medan annat tuffar på, men i lite lägre takt. Som arbetet kring vårt lilla småbruk. Vi är två människor med mycket energi och att ”bara göra ingenting”…. är inte vad vi högst önskar. Att vi däremot nu har ett pärlband av dagar tillsammans med barnen, att helt och hållet fylla med sånt vi tycker om. Det, är så oerhört lyxigt. Vi älskar vår vardag, men det ska bli gott med lite rutinbryt, lite extra återhämtning… och att få längta till vardagen, som vi älskar så. Skörda hö, eftermiddagsvila, galoppera genom skogen.. bada, äta glass och leka massor med kompisar. Det är några Tillsammans-Sommarlovsönskningar… kanske får vi, efter några månader av totalt stillastående, lite fart med tvättstugebygget?
Nu börjar dom Sommarlovande Drömgårdsrapporterna och önskeplaner/att göra-listor i slutet av måndagsinläggen, får vila till hösten.
Önskar er alla en god julivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Det långa utplanterings- och direktsådds-marathonet!
Vi har hjälpts åt. På olika sätt.
Tack hästarna för skitbra skit osv.
Stekheta stunder och myggsvärmande, sena kvällsstunder. Ja långt in på juninatten har det donats.
Bädd för bädd har vi tagit oss framåt.
I år önskade jag skapa bäddar med ännu mer blandning av blommor och ätbart.
Som att samsa kål med blåklint och persilja.
Eller grönkål med ringblomma och vajande vädd någonstans i mitten.
Jag är så tacksam för alla fina kålplantor som jag fått av vår vän. Vi byter hästskit mot kålplantor av finaste slag. Väldans bra!
Nu var det dags för ett redigt direkssåddspass. Hela familjen samlad och på hugget!
Barnen petade världsvant ner favoriten ’Norli’, sockerärtan dom inte kan få nog utav.
Och titta här;
Lillminsting!! Mammas älskling, också med i år och bidrar i odlandet. Från jord till bord. Så viktigt att lära sig, tycker vi.
Livets första lilla sockerärta, i hans lilla, lilla hand, nerpetad. Så mycket lycka i den lilla kroppen.
I år har vi sockerärter i alla dom yttersta bäddarna. Fyra rediga rader.
Nej just det! Tre rader blev det. Den fjärde ytter-raden, petades en annan favorit hos barnen ner, nämligen harrisar!
Alla bäddar täcks, för fuktens skull och för att vi ska slippa rensa sådär grääsligt (höhö) med ogräs. Bäddar om alla småplantor. Och i bäddarna där vi direktsår i rader, gör vi helt enkelt bara en fåra i täckningen, så man når jorden att strössla frön eller petar ner ärter och böner i.
Då potatislandet utvidgats ytterligare i år och dessutom givit plats åt några rader för jordgubbsplantorna, så behövde vi fräsa ännu ett litet trädgårdsland. Till alla morötter, rödbetor och dillen!
Potatisen har kommit upp så fint, men det ser inte så bra ut för det lilla rotsaks- och dill-landet.. mest ogräs som orkat sig upp. Det har ju varit och äär, såååå torrt!!
Vi får se hur det går…
Ja, som vi har planterat. Kruka för kruka. Och sått. Fröpåse efter förpåse.
Ni minns att mina luktärter tvär-frös en plötsligt för svinkall natt? Men se, det äär ju inte för sent att så luktärter i mitten av maj, inte alls. Faktum är, att jag tror att jag kommer revidera min luktärtsplan till nästa år och hålla mig till att peta ner dom i maj och inte tidigare än så.
Det jag däremot önskar vara lite tidigare med än vad vi hann med i år, är direktsådden.. men, livet, ni vet! Det är bara att åka med och nu blev det någon vecka senare.. nåväl, liksom! Det kommer nog inte göra så stor skillnad i slutändan ändå. Vi vill att odlandet ska vara härligt och inte bara ett jäktande jobb som ska bli gjord. Vi ger det mycket tid och kraft, tycker så mycket om det och är det så att livet menar att något hamnar i jord lite senare eller så, ja men då är det bara så.
Och tänk…
Nuuu är ju äääntligen allting på sin plats!
Det är drygt en vecka sedan allt blev klart där inne i köksträdgården..
..på sina håll ser det riktigt välmående ut.. men det ser också, i vanlig början-ordning, ganska ämligt ut. Det kommer alldeles säkert gå att plocka blomsterfång och skörda grönsaker i massor, alldeles snart, även i år… jag tänker tro så, trots att det känns smått orimligt just nu.
Alltid lika samma känsla denna tid, den hör till!!
Idag, medan pappan var och badade med alla barnen i lillsjön, så höll jag på att få värmeslag där inne i lilla Pettson-växthuset, men i euforin och lyckan över att känna målgången närma sig, så matade jag på..
Körde skottkärran full i hästskit och dumpade inne i bäddarna som den skäggige snickrat.
Stig på, stig på!
Är det här året jag ids hålla efter tjyvarna från tomaterna, tro? Kanske det. Och tro, om det kommer bli någon gurka? Det är en himla massa blommor i alla fall…. ska alla vara kvar eller borde jag peta bort några? Vad säger ni, ni som vet det här mycket bättre än gurknybörjaren…
Det vore ju för himla festligt om det kunde bli något av paprikaplantorna som lilla B ordnade oss en sisådär 75 stycken av, genom att han tog frön från en hel köpespaprika och dundrade ner. Vi gav bort ett gäng plantor. Några hamnade i paprikahimlen. Och fyra stycken behöll vi själva. Tänk lyckan i 5-åringens ögon, om han verkligen odlat fram paprika alldeles, alldeles själv…. men resan är målet, eller hur? Och redan nu, har vi haft så trevligt och lärt oss massor!
Jag passade på att tvätta ur småkrukor och bära dom upp till odlingsrummet så allt är på plats till nästa säsong…och så gjorde jag en sista sammanställning i min Odlingsdagbok.
Jag börjar redan vid första fröet, där i februari när tomaterna sås. Skriver ner när vi sår vad. Hur mycket vi sått, hur mycket det blev, hur mycket vi gett bort/behållit själva. Om vi dragit på på tok för mycket med något. Duttar ner lärdomar. Tankar inför nästa säsong… gör förstås en utvärdering i skördetider också!
Ootroooligt roligt att ha!
Och till sådan stor hjälp till mig själv, när trädgårdens vintervila bryts och odlingshjärnan ska väckas, där mitt i vintern…
Nu är det bara att vattna. Stötta upp. Binda upp. Kanske gödlsa lite. Knipsa tjyvar. Och plocka småblommor med korta stjälkar så plantorna orkar växa sig ännu lite större och ge ännu fler blommor.
Ja, nu väntar finalens final,
-En blomstrande köksträdgård. Med ett gäng småtomater och krokiga gurkor och halvmogna paprikor från lilla växthuset, på toppen av allt. Ja det är drömmålet!
Den som vi började ute på bron, i värmen.. strax innan Storebror skulle dra iväg på första dagen på Fotbollsskolan och vi samtidigt kramade ur den allra sista stunden tillsammans med efterlängtade vännerna som vi haft ett så fantastiskt fint, intensivt 1,5 dygn tillsammans med.
Jag ville bara vara mina älskade nära, nära, nära. Vi åkte till mina föräldrar och möttes av öppen famn, bubblande liten pool, gofika och kärlek.
Midsommaren var sitt vackraste jag. Samtidigt kändes det som om tiden stod stilla. Livet skörhet hade krupit oss alla så nära.
Jag nattastökade… slog in paket till en liten flicka som skulle fylla 7 år.
I vanlig ordning går denna moder som på rus denna tid på året.. och under junimånaden, är inte sova det som läggs så mycket fokus på. Jag kan sova en annan månad, svamlar jag långt efter midnatt. Nattastökar och kliver upp i ottan. Inget undantag denna sommardag..
Och svar ja. Det var en mycket nöjd sjuåring över sina presanger. En vit tröja och textiltröjor, är ett utav tipsen vi skickar vidare!
Och vilken ljuvlig 7-årsdag det blev! Läs mer HÄR. Denna pavlova med rabarberkompott, grädde och jordgubbar… den blev inte dum, inte alls faktiskt!
Så blev det dagen efter födelsedagskalas och dagen före midsommar. Jag snodde runt i hemmet med såpan i högsta hugg… hejade på både tvätt- och diskmaskin så dom där GUDOMLIGA mackapärerna (!) gjorde sitt yttersta. Lagom till att regnet och åskan kom, var vi (jag och Emmeli alltså.. om jag inte ska räkna med dom fyra busiga ”hjälpredorna” 😉 ) klara och kunde slå oss ner bland överfull kaffekopp, chokladkaka och pirriga magar för åskans muller…
Sen solade det upp igen! Och doftade såå gott efter regnet…. som hade kunnat fått komma i mycket, mycket större mängd. M grillade medan jag snodde ihop tillbehören. Som den där kallas såsen av creme fraishe till exempel, med citrontimjan, olivolja, salt och peppar i.
Till kvällen kutade jag en snabb nattatur med Lillminsting. Det är lyxigt, att under jourveckan som den här, ha Pinglangrannen åt ena hållet och barnens Farmor och Farfar åt det andra, så jag ändå kan ge mig ut på en sån här tur.. någon behöver då bara vara ”ajour” en stund, beredd att kuta över till storasyskonen som då blir själva när Brandispappan drar iväg. Som tur, så gick det inga larm under någon av dessa turer.
MIDSOMMARAFTON 2023
.. och jag sänder er en hälsning på instagram.
”Här, några glimtar från byns Midsommarfirande vid Lillsjön, ett sånt där otroligt fint arrangerat firande med allt, allt man kan tänkas önska.. och lite till. Så perfekt också att Brandispappan som är i tjänst, kunde fira med oss övriga i familjen då Räddningstjänsten var på samma plats. . Mm.. jag brukar ju prata mycket om det här med ”att välja, är att välja bort”.. och att vi alla, till mångt och mycket kan ”skapa vår vardag”. Ni ser att vi är mycket hemma, tillsammans… ”lediga”… Men sanningen är ju, att vi knypplat ihop vårt egna ekorrhjul som innebär att vi styr väldigt mycket själva över vår tid, men sådär lediga att vi är helt åtagsfria, det är sällsynt.. men vi längtar inte bort, ett dugg… behöver inte semester från vardagslivet för att orka vidare. Vi älskar vår vardag :’) Och här ser ni alltså hur det kan gå till, i ”vårt snurr”. .Den skäggige är Deltidsbrandman, vilket innebär att han året runt, var fjärde vecka, dygnet runt 7 dagar i rad, är i jour. Inom 6 minuter ska han vara kör-redo i brandbilen nere på byns brandstation. Jag? Hemmabondmoran som med stolthet ror vidare gårdsskeppet. En extra slant, förstås…något som kan ge oss möjlighet till mer tillsammanstid under hela året, men mest ett så stort uppdrag, för att bidra till bygdens säkerhet. Nog är dom värda en emoji-applåd, älskade Brandispappan och hans kollegor? 😉”
Det blev en alldeles särskilt fin Midsommarafton, bland familj och små och stora vänner.
Barnen misströstade inte alls över att åka med pappa utför berget i brandbilen sedan!
Midsommaraftonens afton, tillbringade vi och njöt utav, hos Världens Bästa Svägga med familj. <3 Serverades så mycket gott och kussarna lekte kvällen lång.
Vi hade knytis och jag smörade för Svåggen med att ha gjort Crème brûlée. Så förskräckligt gott!
Midsommardagen!
Den Tvättstugesnickrande Brandispappan lämnades hemma medan vi andra ännu en sväng åkte till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Vi blev bortskämda dagen lång. Så kom vi hem… och mötte brandispappan som just då fick larm om skogsbrand. ”Hejdå pappa!”, ropade barnen medan den nu kvällströtte mamman påbörjade kvällsstöket med nattande av fyra småttingar.
Den kvällen somnade en övertrött toddler kl 23.00 (!?). Mamman var ju trött, men kunde ändå inte sova då hon inte visste var hennes älskade befann sig. 03.00 var äntligen brandismannen hemma. Då tog vi natt.
Tacksamma. Och så trötta. Vaknade vi till Söndag. Vi tog en långsam förmiddag.
Sen fylldes dagen med litet äventyr för mig och barnen. Vi drog till Nora på loppis! Följt av brakfika när vi kom hem. Lite trädgårdsstök.
Och så avslutades veckan med ännu en helt fantastiskt vacker ”Nattatur” där Lill-Olof fick göra natt i vagnen.. somna gott på stuberten, istället för att brotta sig övertrött med morsan i ett kvalmigt sovrum till alldeles för sent..
Tack Livet. För en Midsommarvecka, som var allt och lite till. Som innehöll hela livets nyanser.
Önskeplaner för vecka 26
-Omfamna dom sista junidagarna, allt vad vi bara kan. Juniljuset är magi…. ”jag sover en annan månad”, osv…
-Sommarlovsbarn ska på Skapandeläger! Blir varm i hjärtat bara jag tänker på det.
-Födelsedagsfixa! Hah! den här tiden på året alltså.. kalas, kalas, kalas! En sådan ynnest!
-”Liten slutspurt!”Fota och filma och skicka in det sista utkastet. Det sista pappersarbetet ska också göras. Mailen jobbas igenom. En skäggig ska checka ut från kontoret. En liten nedtrappning görs på vardagssnurret, mao..till förmån för Sommarvila. Det ska bli så fint, med Tillsammans-Sommarlov.
-Barnen sjunger med byns lilla barnkör på Gudstjänst på söndag! Pappa M kompar och Farmor leder <3 . Längtar efter att få sjunga med, tillsammans med Lill-Olof där lite bakom…
….
Jag vet redan nu, efter denna veckostart, att precis allt kommer att rymmas på dessa sju dagar också. Både lycka och sorg. Hopp och förtvivlan. Livet. Vi tar en dag i taget. Ett ögonblick i sänder.
Önskar er en gott avslut på denna sagolika månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer