Det stormar, stora vida världen känns på många vis så oskön just nu..
”Men! Jag har införskaffat sättvitlök.. så aaaallt kommer att ordna sig!”, sa jag till min goe vän härom sistens i sann Emmeli-romantiserar-livet-anda, varpå hon bara skrattade åt mig (alltid med kärlek), sådär som alltid…
…
Jamen vad ska vi GÖRA då!? Lägga oss ner och självdö, eller!? Låta klimatkrisen dräpa oss med ångest? Ge upp kampen för människors rättvisor här i världen? Låta krig, ondska och elände vinna!?
Nej!
-Ner med fötterna i marken. Ner med vitlöken i jorden. Starkast och som mest motståndskraftiga är vi alla, när vi lever våra bästa liv. Så efter några dagars misströstande förra veckan, väljer jag åter det spåret. Leva livet, så gott vi kan, dag för dag!
Och såhär gick det till, när vi satte vitlök för första gången. Vi har alltså ännu ingen aaaning om det här kommer att gå vägen eller ej. Men vitlöken är i jorden. Vi jobbar på. Och det, är vad som räknas!
Alla bäddar i köksträdgården är invintrade. Med hö som täckning på toppen av de alla. Men nu öppnade vi upp bädden längst ner mot lagården..
Öste på med brunnen hästskit samt matjord från komposten.
Sen var det bara att dundra ner löken med jämna mellanrum. Vi gjorde två rader, med totalt ungefär 50 vitlöksklyftor satta. Den trubbiga delen ner. Cirkus 10 centimeter mellan klyftorna och cirkus 20-30 centimeter mellan raderna. Täckta med ungefär 6 cm jord ovan sig. Plus hötäcket.
Otroliga hjälpredor fanns vid min sida i vanlig ordning.
Och nej, svårare än såhär var det inte. Nu är det bara att vänta och se. Gödsla på ännu lite mer i vår.. och kanske under sommaren. För tydligen är det så, att vitlök är en utav de allra mest näringskrävande grödorna vi kan odla?
Berätta! Odlar du vitlök? Jag drömmer om att fläta min egna vitlöksfläta och hänga upp i köket…och laga barnens favoritpasta med vitlök från den!
– som gör mig så lycklig, trött på skönt vis, rofylld och liksom.. här och nu. Just precis; det är vår Köksträdgård jag pratar om,.. då också inräknat trädgårdslanden och lilla växthuset.. det är sån rikedomskänsla över våra odlingar.
Vi anlade köksträdgården våren 2021 (det kan ni läsa om HÄR, hur vi gick tillväga osv.) och inte ångrat det en gång. Den första sommaren, hade jag otrooooligt mycket blommor eftersom jag då till sensommaren planerat att, och så gjorde, fylla den lilla grab &swish-vagnen ute vid vägens kant med bundna buketter och låta andra ta del av blomsterlyckan.. det var fint. Och himla roligt. Men det skavde ändå lite inom mig, det där..tyckte inte riktigt att jag kände att tiden fanns och så var det ju inte så gott att ”tugga på blommor”…… så, jag lyssnade inåt. Redan förra året började ett för oss rätt spår anas. Mindre blommor. Mer ätbart. I år, är vi ännu mer på rätt spår; fortfarande en hel det blomster, för att det är så ofantligt lyckligt tycker jag..men bara sådär lagom, för eget bruk och lite till… men framförallt; MASSOR av ätbart. Dahliabäddar är utbytta och istället fyllda med rödbetor till exempel. Vi äter och äter och skördar och lagrar för vintern. Tänk att kunna ta fram kilovis med vår egen broccoli mitt i vintern. Och just nu kan jag inte tänka mig något godare är smörstekt gul lök med grönkål… TOKIG i det, till ALLT! Vi har även utökat potatislandet ytterligare.. och också satt jordärtkockor i år, så spännande! (hoppas de inte ska ta över ”hela världen” med sin växtkraft..). Definitivt på rätt spår.. och känner bara ”meeer ätbart, meeer röödbetor, meeer bönor!”.
Här kommer några färska glimtar från Köksträdgården 2024
Tjavar in genom lilla portalen, genom luktärtsskogen… får jag bara välja att driva upp en enda sommarblomma, så väljer jag luktärt. Magisk. Förra året var småplantorna fina, men till sommaren orkade de knappt blomma. I år, revansch. Oj, oj, oj som vi har njutit av denna doft.
Gå vidare och mötas av krasse, sockerärter och sallad allra närmst..
Sockertärter, det kan det liksom aldrig bli för mycket av. Undra vilket år (om det nu kommer hända ens?) som vi faktiskt lyckas binda upp rangligheten i god tid? Skit samma. Växer gör det i alla fall. Synen av ungarna när dom kutar ut i pyjamas för att ”jag måååste bara hämta en sockerärt till”, den är ljuvlig. ”Sockerhjärter”, som Lillminsting säger.
Krassen.. den är så trevlig där på sin lilla fläck.. god att titta på och god att dekorera mat och bakverk med.
På tal om Sockerhjärter och Lillminsting, så är nästa bädd hans egen skapelse. Han sådde dessa fantastiska ringblommor i våras (vilket resulterat i att det växer ringblommor lite här och där i hela köksträdgården… bara charmigt!!) och runtom denna mittenfåra av ringblommor, såddes två rediga rader med persilja. Persilja är en favorit, har den till allt just nu och när frosten närmar sig, kommer den frysas in.
Nu skymtas en utav de bäddar där (typ) bara blommor samsas. Dessa bara-blomster-bäddar är som sagt väldigt mycket färre i år än tidigare. Och det har känts så, så lagom.
Många, maffiga lejongap och ett litet gäng zinnior.
Fast nä, inte ens den där bädden är utan ätbart.. ni ser att där samsas zucchini i ytterkanten också.
Tycker det är perfekt att sätta zucchiniplantor så, ytterst i bäddarna, så får de leva sitt egna liv och breda ut sig där.
Högra bilder, där ser ni förra årets nya hit; Harört. En utfyllnadsblomma som är lätt att driva upp, otroligt dekorativ i buketter, står länge i vas och är skit-enkel att ta egna frön ifrån. Tips, mao!
Rödebetor. Ja, bädden är nästan tom ser ni. Tur att det finns många rader i rotsakslandet utanför staketet. För jag kan knappt tänka mig något godare.. ugnrostade, med fetaost strösslad ovan eller med en fetasostkräm. Magiskt. Nästa år, ja då blir det ännu mer rödbetor.
Här en liten vildvuxen del .. en del brännässlor, prydnadsgräs, men mest en massa kralliga zucchinis…
.. och fluffiga astrar, prydnadsgräs och den där blomman som jag sedan förra sommaren, är helt, helt kär i; Rips. Eller Risp? Jag lär mig aldrig. Fantastiskt härlig i bukett och så är det ju en evighetsblomma också, så flera små buntar är intagna och torkade. Fint att ha till mitt i vintern.
Japp. En såkallad ”misslyckad bädd”. Ja, vad ska jag kalla den då? Dåligt utnyttjad plats.
En himla massa rosenskära (varför så många, Emmeli? Du behöööver inte sådär många rosenskäror här längre….) och några gröna pinnar? Jag försökte driva upp.. vad heter dom nu då? Lövkoja! Ja, lövkoja. Men när jag satt ut dom i början av sommaren, möttes jag en morgon av ett gäng kala, gröna pinnar bara. Plantorna hade sett så fina ut.. men något… eller någon? .. hände. De små liven har ändå hämtat sig imponerande.. och några blommor har det blivit. Och SOM de doftar, HIMMELSKT! Såååå… jag ”måste” nog göra ett nytt försök till nästa år. Men, då sätter jag iiinte de såhär glest och på en så bra (till annat alltså) plats. Mer rödbetor istället, ja…
Nu! Framme vid en utav mina stora stoltheter här inne, denna sommar. Broccolibädden. Den ena. Den andra, med spetskål verkar jag ha missat att fota. Nåväl. Broccoli. Smörstek, ugnsrosta, koka soppa, ät som den är. ÄLSKAR! Gjorde bädden lite trevligare genom att sätta tagetes i kring.
Nöjd trädgårdsodlare. Fångad med kameran av åttaåringen. Tack Junihjärtat!
Nu är vi snart runt, hörreni! Har ni somnat? Eller orkat hänga med hela vägen?
Grönkålsbädden. Ser ni! Så mycket maat! Att smörsteka, ha i paj, pasta, ugnrosta, göra chips utav.. äta som den är..
Och ja, ni ser och märker ju, fortfarande ryms här mycket blommor. För det finns kanske inget vackrare, tycker jag, än när blommigt och ätbart samsas. Här, grönkål, små fluffiga astrar och vit praktvädd. En kombo jag tänker behålla!
Och det där var ett varv innanför det röda staketet, det.
I lilla växthuset samsas småtomater och smågurkor.
Finns det något godare?
Och här, det lilla dill-, och rotsakslandet. Morötter, rödbetor och dill.
Nu har morötterna växt på sig än mer och det är sån otroligt härlig känsla att gå ut i dimmiga septembermorgonen och dra upp färska morötter till skolbarnens ”fruktstunder” under dagen. Så tacksam, för hela alltet, liksom.
En liten summering av året;
-Vi valde en liten buskig, gul tomatsort, Venus’, som varit helt otrolig. Små plantor som givit så ofantligt med småtomater. Dock saknar jag lite att ha några plantor som blir högre, samt rööda tomater. Så nästa år blir det förmodligen både denna låga sort + en lite högre.
-Har inte en enda solros i år. Vilken tabbe. Vi som samlade så mycket frön förra hösten..skulle ordna oss ”en hel solrosäng” i år… men de föll mellan stolarna så att säga. Hoppas på solros-revansch nästa sommar.
-Bädden med haricot verts, togs över att den där fröpåsen jag strösslade ut ”för humlornas skull”.. en himla massa vilda blomster det blev, kul, men inte nödvändigt i en hel köksträdgård där det ändå växer en massa som humlorna kan gotta sig i. Nytt brytböne-försök nästa år alltså, utan samsandet med blommor.
-potatislandet har haft och har, så otroligt med ogräs.. vi ”glömde” (hann/orkade inte/etc) att täcka mellan fårorna. Det är ju nämligen en hit, att täcka med gräsklipp tidigt på sommaren, för näring och dämpade av ogrästillväxt.
-Ännu mer broccoli! … men kanske inte 19 plantor i EN bädd.. .det blev lite väl tätt, vaaa…
.. i övrigt känns det bara så himla bra, lagom och härligt med mängd och sorter av både blommor och ätbart nu. Så himla glad! Nu väntar sluttampen-njutandet av happyplacet, plocka blommor och skörda allt eftersom och innan vintern tar vid hoppas jag på att ha hunnit tömma alla bäddar, gödslat och bäddat om inför nästa odlingssäsong… något som går lika bra att göra till våren, ja.. men efter att för första gången förra hösten, ha orkat göra det under hösten och känt hur härligt det var i våras att mötas av ”en städad köksträdgård” som bara ville pysslas om det lilla innan det var helt redo för sådd och utplantering.. ja då känner jag mig peppad på att göra samma städryck även denna höst.
Låt höra, hur har det gått för era odlingar i år? Har du sått något nytt och roligt? Något du tänker rata till nästa år? Något du önskar odla mer av? Berätta gärna, så himla roligt att läsa om era påhitt!
..och det har verkligen tagit odlingsglädjen till en ny nivå. Att kvällsvattna, bara stå där inne och dofta och titta på alla gröna små liv.. det är så otroligt gott, tycker jag.
Följ med lite närmre, vetja!
Jaa, det är ganska så pyttelitet, ganska så väldigt skruttigt. Och helt underbart, det lilla växthuset. Rymmer massor…
Hej lilla luktärtsskogen som önskar komma på plats i majvarma jorden..
Gröna lilla plantskogen..
Tagetes, risp, olika sorters fluffiga astrar och praktvädd. En liten men naggande god skara zinnior. Harört! Förra årets nya hit. Och väldans många rosenskära och olika sorters lejongap.
Grönkål och broccoli.
Lövkojaskogen, icke omskolad, ser jag så fram emot..
hoppas, hoppas det blir härlig blomning till sist. Närmast i bild, i gamla påskeskum-byttan; en ytterst skral utdelning av jungfruhirs.. har någon lite härligare bytta, men nej.. i år fick jag bara inte till det, prydnadsgräset. Vad jag gjort för fel, det har jag ingen aning om? Har gjort exakt ”som vanligt”, men den har vuxit så, så dåligt. Samma sak med sommarphloxen, sått i tre olika omgångar, det har grott och kommit upp fint och sen poff har småplanten bara tvärt gått av!?
”Charmen”, med odling ni vet.. alltid är det något som ska tjorva. Varje år, lär jag mig något nytt. Här kommer jag nog aldrig att känna mig fullärd och det känns fint.
Får se hur många nävar sniglar det ska plockas i sommar? Eller kanske är det något annat som lurar på mig och mitt happyplace. Oavsett, udden ur lyckoruset, nä den är omöjlig att förstöra tror jag. Just nu i livet i alla fall, med gott om ork. För nog tarvar det ork, att hålla på med denna gröna stora lilla skog av plantor.. men så länge det gör mig så lycklig, så länge jag vill dona på, så kommer jag fortsätta, för det här mår jag så bra utav. För att inte tala om hur mysigt det är att dona på med alltsammans, med småungar till hjälp eller alldeles intill, påtande med sitt eget.
Så, sköta om och sedan få skörda tillsammans… fantastiskt.
Som den skriva-ner-allting-människa jag är, har jag förstås en Odlingsdagbok..
..och det är verkligen, verkligen något jag vill tipsa dig om att ha också. Där skriver jag ner, år för år, vad och när jag sår, hur mycket av alla frön. När jag skolar om, hur många plantor jag givit bort.. som i år har jag haft stora skogar av vissa sorter, så väl passande när plant gått åt tusan för några darlingar i min närhet.. så härligt att kunna dela med sig. Men jajjamän, det antecknas också; ”90 tagetes.. ger bort x antal till x, kvar blev totalt 40”. Plitar ner när jag planterar ut. Hur skörden blir. Att lätta kunna påminna mig själv om saker.. som att man faktiskt inte behöver 200 zinnior…
Barnens tomatplantor är så buskiga och fina nu..
Och just det! -på lördag händer det roligheter nere på byn, Växtloppis på Centrum i Ullånger (kl. 11-14 )… jag hade en liten tanke om att själv kunna stå vid ett bord och sälja lite småplant, men jag får inse mig besegrad av lilla livspusslet denna vecka, med en jourande brandisman till darling.. tänker inte deppa för det, icke! Tar barnen med mig och susar dit i alla fall och istället för att kanske göra vad man borde (göra sig av med lite plantor) så kommer vi förmodligen komma hem med fler.. fast tusan alltså, ska ge mig själv (typ) köpstopp på ettåriga sommarblommor, däremot hålla utkik efter någon längre gurksort (vi har bara drivit upp en mindre variant av gurka, vår gurkgardin ni vet, som barnen äter varsin i ett nafs, så supergod! Men liten!), kanske någon rolig tomatplanta som vi inte har också… men framförallt; perenner!
Perenner och rosor, är livet! Till trädgården och rabatterna alltså.
.. idag har jag påbörjat utplanteringsmarathonet.. med varm dag, efter varm dag.. och ingen frostkall järnnatt i sikte.. så småbörjar jag och hoppas att det ska gå vägen. Fiberdukar finns ju annars… frostvakter osv.
Dahliorna…som jag liite, lite har börjat ”växa ifrån”,.. men maffiga blir dom ju till sist, så vad tusan!
Zucchiniaplantorna vinkar och tackar för titten. Så också jag. Och tack för sällskapet, nu har ni fått hänga med på en go-runda, med mina mått mätt.
Är vi flera odlingsvänner här inne som mår gott av det sköna gröna?
Jo, förstår ni. Nu förstår jag om ni inte minns, men det gör vi; att förra årets rotsaksland gav oss en otroligt skral skörd… På grund av torka. Såå tråkigt! Och nej, vi hann ej heller vattna som vi hade behövt.
I år, är vi fenomenalt utrustade, med ett Micro-Drip-system från Gardena!
Det var så himla enkelt att installera!
Anpassar systemet efter våra önskningar.
En liten stund senare var bevattningssystemet på plats, hurra!
Ett vattenbesparande system, där vattnet hamnar där det behövs.
Så soft också, att det kan ligga ute året runt – inte tryckutjämnaren då, men allt annat.
På förpackningen finns en QR-kod som leder till installationsfilmen (finurligt, visst!) och på Gardenas hemsida finns förstås massor av info om alla deras produkter.
Vill du kika på och läsa än mer om vårt nytillskott samt andra bevattningssystem, kan du bara följa länken HÄR!
God majkväll från en nöjd odlingsmorsa! … som idag sått rödbetor så det stått härliga till tillsammans med kidsen. Ja, som vi är taggade på årets rotsaksskörd!
Något jag tycker är himla fint att göra denna tiden på året,
..det att gå ut i trädgården och knipsa in en eller några kvistar syrén och sätta i vatten. På några dagar kommer knopparna och snart små gröna blad, har jag riktigt tur så kommer små små pytteblommor också.
Det är så gott med det gröna och att blanda upp till exempel en bunt köpestullisar med dessa grönknoppiga kvistar, är fantastiskt fint. Eller att bara ha den såhär, i all sin enkelhet.
Hoppfulla lilla kvist!
Vill önska er alla en fin fredag och en god, god februarihelg!
Tusen tack för er fantastiska respons sedan gårdagens inlägg här inne, min inkorg har svämmat över av igenkänning, värme och kärlek. Det är så intressant att läsa om er alla, återigen; aldrig är vi någonsin ensam. Så skönt att känna! Intressant att läsa om era knep och ännu mer grottande i att solen, ljuset, D-vitaminnivåerna i kroppen så hänger ihop med måendet denna tid.. det krockar liksom, huvudet och kroppen. Och allt allt allt är så okej och så o-konstigt. Bara att omfamna!
Och jag tänkte på en sak när jag läste ett utav era svar som löd ungefär ”tack snälla för att du delar med dig av även dina mörka sidor”… och där vill jag bara svara att.. ”Tack, jag förstår vad du menar.. ”..men också ”STOPP! Tänk inte så! Värdera inte dina ”sidor” som mörka eller ljusa, tänk istället att alla pusselbitar är lika viktiga pusselbitar för att alltsammans till sist ska utgöra hela, fantastiska, DU!”.
Nyheter och uttalanden från början av denna vecka, när ÖB gick ut med orden att vi i Sverige behöver förbereda oss för krig (inget nytt för nu, inget nytt som har hänt)..- Fy fasiken, säger jag bara. FÖRSVINN, äckelpäckelkrig!
För två år sedan, när krigshelvetet bröt ut sådär skakande nära oss, gjorde världsläget mig sjuk. Sjuk, av oro. Inte särskilt konstigt. Ej heller ovanligt, jag vet. Men, till vilken nytta!? -ingen. Så, där tänker jag ICKE hamna igen. Till fullo istället göra vad jag kan.
Livet pågår NU, egentligen precis som vanligt om du missförstår mig rätt. Här ska INTE sluta levas, tvärtom! Nu står vi upp för dom som kämpar, jordar oss och ser till att leva så gott vi kan. En dag i sänder.
Ja, världen drömmer om fred och ro, men läget ser annorlunda ut just nu. Jag hör min Lena i himlen sakligt säga; ”vi får förhålla oss”. Och det ej, genom att bli förlamade av oro. Däremot! Kan vi göra oss förberedda, på alla möjliga scenarion… tänker på var vår hemberedskap, som ju är himla klok att ha, alltid. Något vi egentligen ju har en skyldighet att ordna oss, faktiskt.
Oavsett om det handlar om att det blir snöstorm och längre strömavbrott eller att KNALLHATTEN(min systers sötare ord för idiot) i öst jäklas med oss på annat vis, så behöver vi alla se till att vi kan klara oss ett tag utan samhället till hjälp… detta, för att det då möjligt haltande samhället, ska kunna hjälpa dom som verkligen hjälpen behöver.
Att trygga sin flock, liksom! Det vill man ju. Vi lever redan mycket så, hushållande, men vi kan göra mer.
Vi stampar ner fötterna hårt i marken nu, hörreni! Tar en väldans massa djupa andetag, ÄNDA ner i MAGEN! Och så ser vi till, att ordna det för oss lite extra. Utan panik och med känslan att vi är trygga och starka, tillsammans.Ok!?
Känner scouten i mig koka av iver. …. ”Var redo! ” – ”ALLTID REDO!” .
Så, hur tänker vi preppa oss här hemma på Drömgården? En bit på väg är vi förstås redan.. men slutmålet är, att vi kan klara oss ett bra tag, aaallra minst en vecka, på vår hemberedskap. Tänker såhär;
Utrustning av olika slag! Vi har en nödradio, powerbank, pannlampor, ficklampor, stormkök, täljknivar, sovsäckar, ullfiltar.. redigt med både tändstickor, batterier, lampolja (plus fotogenlampor) , fotogen och ljus av olika slag. Kläder för alla väder. Tält.
Vatten! 200 liter är lagom för vår flock att bunkra om man tänker att vattnet ska räcka i en vecka ( 3-5 liter vatten per person och dygn är lämpligt)
Skafferimat! Bunkra sånt som håller länge i skafferiet/matkällaren (enbart sånt som vi vet att vi äter annars! såsom bönor, linser, krossade tomater, matvete, buljongtärningar, havregryn, hårdbröd, pasta, mjöl, socker, salt, nötter, ost på tub)
Fryst mat! Så smått bunkra för frysen, men ej i samma utsträckning som torrvaror. Så, lite mer som vanligt egentligen; ha lite extra mejeri i fryslagret helt enkelt.
Odlingsstrategi! Odla potatis såsom vi redan gör, årsförbrukningen är en guldgruva. Odla exakt bara sånt som vi vet att vi äter! Mycket morötter, rödbetor, grönkål, zucchini och potatis, som sagt. Med det inte sagt att annat kommer att drivas upp, men det är dessa grödor som enkelt kan lagras i matkällaren. Och grönkål, ja det skördar vi ju fortfarande färskt (häftigt, va!? tåliga, tåliga grönkål!).
Husapoteket! Det är ständigt proppat här hemma, med allt från febernedsättande, första hjälpen-kit, sårtvätt, tandkräm, tvål, plåster till annat vi kan tänkas behöva, som våtservetter och blöjor..
Pengar! Lämplig mängd kontanter, bra att ha.
Värme! vårt hem är fortfarande extremt sårbart om strömmen går. Vi har nyborrad bergvärme, men det hjälper ju ändå inte då. Nu är tid att ge oss i kast med att ge kakelugnen i salen liv igen! En egen liten skog har vi, så ved finns alltså.
Hjärtevänner! .. en så ofantligt viktig och vacker del, alltid. Grannar, vänner, familj och för vår del; bybor. Vi är ett team!
… har vi glömt något, tycker du? (tillägg; ni kan nu läsa i kommentarerna, så goda ord och tillägg ni gjort. TACK!)
Jag tänker hålla fast vid scoutkänslan, den gör mig laddad med god energi.. nu när Lillminsting blivit så pass stor, så vore det ju på sin plats att vi äntligen ger oss ut på en riktig hike tillsammans. Så himla härligt det vore! Och dessutom, bra träning.
…
Jag är PEPP på prepp. Känner mig stärkt och lugnad av att dona istället för att sluta andas och bara bli rädd.. att istället göra oss beredd.
Och du! Gör INTE som jag gjorde för två år sedan; jag höll tyst om min oro, svalde den då jag var så rädd att oroa någon annan… men det är ju tvärtom jag borde tänkt! – att höra att någon annan är orolig kan faktiskt både lugna och stärka, ingen är ensam i det här. Vi gör det här tillsammans.
Till sist, några ord som bara byggde bo i mitt hjärta med ens jag fick läsa dom (tack fina läsaren Anneli för dom orden, som du berättade ursprungligen är ord som psykolog Anna Tibelius skrivit );
”Den stora världen kan kännas mörk och hopplös, men det är i den lilla världen vi kan få vår motvikt till hopplösheten.
Det som ger trygghet, lust, frid, motivation, hopp och livsglädje kommer oftare från vad vi gör, tänker och känner tillsammans med dem och det som är nära.
Om den stora världen känns mörk – gör din värld mindre och fokusera på det som är nära och kan upplevas i din fysiska närhet”
Senaste kommentarer