av Emmeli | apr 21, 2015 | Familj och Vänner, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Det är vårligt så det förslår,
himlen knallblå och solen så varm, så varm.
Backen är bar och härs och tvärs blommar vårlökar. Fiskmåsarna skriker så högt dom bara orkar. Det knoppas och porlar i bäcken.
Och den här tiden, är precis lika ljuvlig och magisk varje, varje år.
Att då dessutom få vara Litenledig denna tid, är nästan lite för bra för att vara sant. Men sant är det och jag är omåttligt nöjd över faktumet och nuet.
Idag känner jag sån tacksamhet. Över att få ha det så bra, vara frisk och omringad av goda människor. Att få vara mamma till min fantastiska son och fru till den där mannen som är min största idol här i livet. Jag känner tacksamhet. Över att få leva livet. Vilken gåva!
Vad vi har gjort idag, här i lilla byn?
Varit ute. Precis hela dagen. Kastat frisbee, gungat, lekt med Torehunden. Liten har sovit i vagnen och morsan har tränat årets första tabatapass ute på gräsmattan. Vilken känsla!
Vi har ätit lunch ute på altanen, druckit kaffe ute i trädgården. Jag har lättnads-suckat tusen gånger. Och Liten har dragit dockan i dockvagnen… men det var bara kul i två sekunder sen tog bilarna över igen och brummande ljudet från Minimannen var igång.
I eftermiddags när Liten skulle sova igen så gick vi på långpromenad. Kikade på hästar i massor och sen slumrade Minimannen. Jag fick världens skönaste mammastund när jag kom hem; satte mig mot husväggen och halvsov.
Hå, hå. Idag är livet gott.
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Lilla familjen, Liten ett år, Lyan, Träning
Den här veckan har varit så fullspäckad på alla sätt och vis, så fullproppad av intryck och jag känner mig så tacksam och varm i hjärtat. Allt har gått så bra med allt och med den hjälp vi fick igår, alltså..
I morse när jag dagbokat från sovrummet och vi skulle kliva upp och börja duka fram frukost.. då möts vi av en lapp där det stod ord skrivna med så mycket hjärta att jag blev alldeles rörd. Svärisarna hade ätit frukost och sedan packat och börjat resan söderut igen, ”vi tänkte att ni behövde sova”, stod det bland annat. Ja, dom är fantastiska dom där två, inte undra på att deras son är en riktig pärla.
Så vi blev lite småsnopna med dukade frukost till oss själva och hade sedan en välbehövligt lugn morgon. Liten sov inte så bra i natt heller, ändock bättre än natten innan men det är helt klart så att han inte riktigt är i vanlig Minimannen-mode. Han tycker nog också att det är konstigt det som händer nu… plus dom där tänderna då, som jag genom en brottningsmatch och nästa några fingrar kortare, lyckats se är på väg både här och där. Stackarn.
I alla fall.
Mannen stack ut och sprang, jag sov ner Liten och packade ytterligare en låda. Sen drog jag ihop vännerna för ett fika ute på gården. 
Vår kära granne fyller år och sånt måste firas, och eftersom vi har frysen full av fika från Litens ettårskalas så blev den ekvationen väldigt lätt att lösa. 
Och det var så otroligt mysigt att vara där ute, fika, rikta nosen mot solen och ha en stund tillsammans.
Älskade vänner!
Och titta här..
Hur gulliga får man vara! Kompisarna. <3 (Kika in HÄR, för att läsa mer om den lilla Sessan och hennes fina päron! Våra vänner för livet-vänner. <3 )
Och nu har jag också fått vara ute på en springtur, vi har piffat till oss alla tre och ska nu vandra bort till hjärtevännerna för middag. Det är mycket känslor nu och alla är vi ledsna över att inte längre kunna bo så nära varandra, vi vänner, som vi gjort nu så länge…
Ljuvligt springväder. Premiär med tunna springtights!
Och, jo just det…
..där nånstans på mitten av söndagen råkade jag såklart låsa oss ute också.
Men nu kan vi ju det där, så det var bara knata upp till villakvarteret och fråga några gulliga typer om en stege. Mannen drog till med värsta steg-posen..
Inga problem. Slutet gott, allting gott!
En söndag med extra allt. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 17, 2015 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Lyan, Träning
Och den här fredagen är som vilken fredag som helst. Allt är i sin ordning och med färska fredagsblommor viskas det om helg, och en lugn sådan också…
Ööh.
Inte riktigt!
Det är en otrolig maxad vecka, det här. Det har tickat på i ett. Uppdrag för M i vanlig ordning, jobb för mig (hoppsan! jag har varit sketatrött efteråt) och så ”lite lätt flyttpack” på det. Ja, och så allt annat som hör livet till, ni vet.
Blommorna här ovan, är ett fång torkade rosor från olika tillfällen. Det gör så ont i hjärtat att kasta dom. Många av dom är från mannen..
Grattis älskade på 20-årsdagen.
Jädrans, det känns som hundra år sedan jag fyllde tjugo.
Nåväl.
M kom hem sent i natt och åker iväg om en liten stund igen och blir borta till imorn. I helgen väntar packrace deluxe och jag känner att jag vill hinna så mycket som möjligt idag, men att det ju inte är det lättaste…. ”trots att jag har världens bästa hjälpreda”.. (ni hajjar, det är en konst att packa tillsammans med en ettåring).
Har en liten stress i kroppen men tänker råda bot på den genom en stunds egenlyx nu, innan mannen drar iväg. M passar på att packa lite, Minimannen sover i vagnen och jag har en skön löptur som väntar. Där får jag motion, energipåfyllnad och kommer garanterat hem med ett lugn i kroppen. Det slår aldrig fel, nämligen. Trots att veckan har varit och är maxad så hoppas inte träning över här hemma, det är liksom den som gör att vi känner oss så starka och lite som supermänniskor när det behövs. Värsta braiga grejen!
Nu kör vi fredag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 12, 2015 | Liten ett år, Mammalivet, Minimannen & Juniflickans kläder och ting., Träning
Kafferep i lyan denna söndag. Vi dukade till Liten, till mamma, och till Ulf Uv. Extra feeling fick vi av ’den levande musiken’….
Just precis.
Idag är det jag och Minimannen här hemma och vi har lekt med precis varendaste leksak som finns i det här hemmet. Då pappan är på uppdrag så passar vi på att leka med dom plastigaste plastleksakerna vi kunde hitta. Busigt värre! När katten är borta,
-dansar råttorna på bordet!
Jo, jo. Och det gick hejvilt till på det här kafferepet, ska jag tala om. Ulf Uv satt lite fisförnämt och tyckte nog att Minimannen hade lite halvdåligt hyfs… sitta mitt i fikat och sådär..
Annars då?
Ptja, jag fick mig ännu en springtur i morse innan M drog iväg. Det var ingen skön runda precis, mer än den där high-five känslan med sig själv och så den där känslan efteråt, såklart. Men i övrigt bjuder norrnorr på nästan-nollgradigt, dis och dugg och snålblåst och det är inte superhärligt att vara ute i, liksom. Så jag och Liten har grejat här hemma. Vridit på alla element på max, lekt, vikt en herrans massa tvätt och lagt tillbaka in i alla garderober. Jag la fint och prydligt i rätta högar, medan Minimannen fokuserade på att ta morsans typiska kvinnokläder och lägga i pappans garderob. Så vevade han även ut diverse klädplagg ur garderoberna som tydligen INTE skulle ligga där dom låg utan hellre ute på golvet..
Busunge!
När vi tröttnade på att vara inne i lyan trotsade vi vädret och klädde på oss. Packade lite mellis och gick korta 100-meterpromenaden till vår favoritbänk där vi satte oss ner. Perfekt utflykt. Vi fick mellis i magarna och Liten tyckte det var tokroligt att få gå själv. Såna där småstunder är det mysigaste jag vet! Det stora i det lilla.
Nu sover S eftermiddag och jag sitter och tar det lugnt en stund och laddar inför middagsfix, väldans skönt!
Ha en fortsatt god söndag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2015 | Emmeli funderar, Träning
Vinden susar i öronen, solen värmer ansiktet och benen bär mig framåt. Det doftar tidig-vår, ni vet. Lera, jord och framtinat hundbajs. Jag har hög musik i öronen men jag hör mina snabba och ansträngda andetag i alla fall. Jag springer och springer. Jag springer uppför, känner pulsen och hur den stiger. Jag tar mig upp på toppen. Tjoar för mig själv. I samma veva som backen börjar peka neråt, sjunker pulsen och jag kan pusta ut ett slag. Jag tar igen mig i utförsbacken och låter benen bara springa, som av sig självt.
Jag njuter av känslan.
Jag känner mig fri.
Och orädd.
Lycklig.
Och tacksam.
Så kommer jag hem och kastar mig på altandäcket i solen. 
Det är egentligen inte sådär varmt, men jag är kokhet och det känns som en sommardag, där jag ligger i både sol och lä. Där pustar jag ut. Boostad med massa ny energi och med tankarna sorterade.
Att springa.
-Som den bästa medicinen.
Lillafrun
av Emmeli | apr 1, 2015 | Hem och Inredning, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Jädrans, idag har jag och Minimannen jobbat på som bara den.
Det har packats, till oss allra tre. Inne- , tränings- och att-vara-ute-kläder. Så har vi städat också, sånt måste man (INTE ALLS) göra , innan man lämnar hemmet. Det är min favorit, i alla fall. Den där grejen att komma hem till nystädat.
När S sov på förmiddagen hann jag både träna ett intervallbaserat styrkepass, städa sovrummet och dona med lite annat smått och gott. Dagens checklista var smågalen…
Sen fick jag hjälp med vardagsrummet…
..både med dammsugning (att slå på och av den cirkus femtielva gånger) och golvtorkning (han skvätter ut min skurhink och sitter toklycklig och plaskar där i…
…innan vi pausade och drog ut på vift. Vi gick ner på stan fram och tillbaka, i helt uuunderbart väder! Snön smälter, fort som bara. Solen är här och skyndar på. tackar!
Vi traskade och njöt och jag sjöng alla påskiga trudelutter jag kunde komma på. Ägg, ägg, mera ägg.. ät så får du? SKÄGG. Typ den..
På stan hade vi några ärenden; som att hämta ut lösögon i exakt rätt styrka (fick provlinser med näst-intill-min-styrka-styrka förra veckan när jag var där, men nu i heeelt rätt.) och köpa en påskpresent till en älskad man. På vägen hem tog vi mataffären. Hade tur och kom fram till kassan fort (det kryllade av folk i butiken). Började knata hemåt. Halvvägs, kommer jag på att jag glömt vad jag egentligen skulle ha.. bara vända om. Det gick bra det med, vi tog oss en välbehövlig micropaus i solen på en bänk vi hittade, när vi kom hem till lyanområdet.
Nu är precis hela lyan skinande ren och jag har två limpor som gräddas i ugnen och som gör att det doftar ljuvligt och att morgondagens matsäck kommer smaka gott, gott, gott.
Ja, jädrans alltså. Idag har vi gnott på. Min hjälteMiniman och jag. Bort med Jante. Hen kan skita på sig!
– för idag känner jag mig som en riktig powermorsa och S är en riktig powerMiniman. Sådetså.
Lillafrun
Senaste kommentarer