God morgon!
Belöning efter gårdagen; frukost med en bit hällekaka till första kaffekoppen!
Måndagmorgon, alltså.
Det pysslas med dom vanliga morgonbestyren och om en liten stund möter jag och S upp grannfrun och hennes lilla M, superjämngammal med S, för en morgonpromenad. Det ska packas idag också. Och jag längtar!
En sak i taget. Friskluft. 3,3 grader. Ja, vi börjar så!
God måndag!
Idag har det fixats och donats. 
Spisen har gått varm och nu är frysen fylld, av massor med äppelmos och en del påsar, med bara skivade äpplen i. Bra att ha i vinter, liksom.
Det här var i förmiddags. Medan mannen stod och tryckte ner varma äpplen, och gjorde mos i assistenten, cyklade jag iväg på affären och köpte en herrans massa socker. Jag hade en liten klump i magen, så det var skönt att komma ut i friska luften och andas lite. Klumpen i magen? Ja, den har jag alltid när mannen åker iväg. Det bara är så. Betyder kärlek, och att jag längtar efter honom direkt han stängt dörren om sig. Jag älskar, helt enkelt. 
Ja, sen kom jag hem. Och det var M som fick bestämma sockermängden, så jag hade i princip inte behövt rejsat iväg på affären…. men! Det var skitisamma.
Samtidigt som det cyklades och mosades och grejsades, (ja man kan göra hundra saker samtidigt!), så snodde jag ihop en pannacotta.
Till ikväll. 
Och sedan drog han iväg.
Han som precis rakat bort den där skäggstubben jag älskar, och hade så lena kinder och nyduschvarm kropp att jag bara liksom ville slita tillbaka honom genom dörren och tvinga honom att stanna här. Men, det gjorde jag ju inte såklart. Jag pussade på honom, lite extraextra och så vinkade vi, jag och Liten, till honom genom köksfönstret. Precis som vi alltid gör. Liten, som lärt sig vinka själv nu också. Igår, faktiskt. Hans kompis Carolin, som han tycker är så väldans fin, har lärt honom det.
Vi diskade, plockade undan och dukade fint inför kvällen. Och så busade vi lite. Det är så löjligt roligt och härligt att höra sin bäbis skratta så han kiknar. Jag kan låta exakt huuur löjlig som helst. Bara han är glad. Men efter bus blir man trötta och friskluftssugna. Den ena satte sig bekvämt i vagnen, med prima utsikt över världen. Och den andra knatade på. Luften alltså. Norrlandsluft. Men det vred åt i magen. Löven föll. Och nu är det höst, på riktigt. Vilsamt? Sorgligt? Vackert? Ja, lite av varje och allt på samma gång, skulle jag säga. Vi fick oss en skön promenad, Liten somnade och sover än.
Jag har en alldeles makalöst skön stund just nu.
Lördageftermiddag, och det enda jag hör är bokstäverna som formar orden ur hjärtat. Jag har precis tränat ett cirkelpass här i hallen. Inte klokt vad det har hunnits med mycket idag! Till och med att ha en sån här lugnlugn stund, som nu. Jag och S laddar inför kvällen, med tjejerna. Jag har handlat och har kylskåpet fullt av ingredienser som vi ska använda till kvällens middag. Och så den där pannacottan förstås. Som jag ska servera med hallon och limesocker. Ryyysligt, så gott det ska bli.
En dusch kanske vore på sin plats. Och lite rosigt på kinderna. Sedan, är jag redo för lördagkväll!
Ha en fin kväll, alla ni!
En torsdag. Alldeles fascinerande grå.
Det var en skön morgon. Jag och M tränade tillsammans när S sov. Svetten sprutade och det var sådär äckeljobbigt men härligt. Sedan svischade jag upp på skolan, för två timmar av måstegrejs. Och nu, är dessa tre veckor över. Dom där tre veckorna som innehållit några föreläsningar här och där. Men nu är det bara skriva (och plugga till en ”liten” tenta) som gäller. Och det kan man ju göra precis vilken stund på dygnet som helst. Så efter dagens måstetimmar, sträckte jag armarna i luften och utbrast, aaalldeles för högt, hejdå tack för idag, nu ska jag hem och amma! Tjohoo!
Mammahjärtat alltså. Det är ju så häftigt. Hur det känns att vara från sitt barn.. bara ett par fjuttiga timmar? Det gör ONT, i hela kroppen. Så sedan jag kom hem, har det bara varit S och jag, pappan drog på jobb och vi har bara ägnat oss åt massa mys och lek. Bubbelvänner. Boken med prassel i kanten. En alldeles strååålande bra en, tycker Liten. Och jag bara älskar att läsa den för honom, om och om och om igen, precis som han vill. En långpromenad med vagnen har vi också hunnit med.
Vi plockade rödklöver längs vägen. Precis som vi brukade göra i somras, vid vårt Sommarhemma. 
Och så tittade vi på allt det gråa. Fascinerades av hur fruuuktansvärt grått det kan vara. 
Men löven börjar skifta färg och lyser upp, hur grått den än är. Så vackra. Vi traskade på, längsmed vattnet. Och på vägen hem igen, så gick vi förbi affären. Handlade finköttfärs från Piteorten, och så köpte Minimannen 10 röda rosor, till sin mamma. Han är för underbar, min Liten.
Sa: Mamma, du ser lite trött ut, lite fransi i kanten. Jag vet att du kämpar på. Tillsammans ska vi klara det här. Nu är ju dom snurrigaste veckorna gjorda. Hejja Dig. Och här, här får du. Rosor!
Och nu, har S suttit i sin tripp-trapp-stol en stund och lekt med sina favvoleksaker. Han tycker det är underbart roligt att sitta i den stolen, alldeles själv liksom. Samtidigt kunde morsan rejsa på och börja torsdagsstädningen. Det är inte klart än, men vi tar en paus. Travar upp på högskolan och lyssnar på en konsert, där en kär vän kommer glänsa järnet. Liten tar sina hörselkåpor och vagnen med. Det gör han rätt i, säger jag. Så, nu är det lite småbråttom. Det ska kläs på, rosas kinder, bytas lite blöja och sånt.
En torsdag, hos oss. Lite trötta, men glada och lättade. Imorn är det helg!
Önskar Dig en god kväll!
Det var bara jag, knappt tuppen var vaken.
Det där vattnet jag längtat efter att se, var täckt i en tjock dimma. Båtarna låg vid småhamnarna och vilade. Plusgraderna var få. Jag såg knappt längre än mitt steg framåt. Det var tyst och stilla. Någon enstaka hundägare och så dom där coola pantertanterna med rollatorerna och sina småhundar. Underställsbralla, mössa och handskar, – höstpremiär.
Och vad jag gjorde ute, den tupptidiga tiden?
Jag för första gången-sprang i mina nyyyya snabbskor.
Alltså, det är ju som lilla julafton att få öppna en skokartong, innehållande ett par sprojlans nya Asics. Jag fick paketet redan igår, med hade liksom redan tränat då och tyckte att nån måtta får det väl vara, så jag sparade mig till idag. Och för att hinna innan mannen skulle iväg på jobb så var det helt enkelt tvunget att springa samtidigt som älvorna dansade. Jag la mig i tid igår, och så hade jag lagt fram kläder på stolen i hallen, det är ett smart tips, för att inte banga, liksom. Jag är verkligen inget stort fan av att träna innan frukost, men det händer, ibland. Senast var i somras, under gotlandsveckorna. Då var det en sisådär 22 grader snortidigt på morgonen. Det var på så vis en lättare känsla i kroppen idag, lättare att andas. Men jag hade tunga ben, efter igår, och så längtade efter frukost. Och axlarna krampade, av gårdagens pressar. Och pulsen var uppe i huvudet och tickade. Men heey! Jag hade nya skor och dom var fina och roliga att springa i!
Men jag gav mig inte. Tänkte att man kan inte alltid ha propellrar under fötterna. Hejja på! Och som du ser på bilden så var jag väääldigt nöjd när jag kom hem.
Åh. Dom är så rosa och fina! Och kolla där, mannen hade varit i farten. Det upptäckte jag dock när jag kom hem, men blev lika glad för det. Ett lycka till, älskling. <3 Var försiktig.
En liten lapp, med stora ord. Kärlek, när man minst anar det, en dimmig onsdagmorgon.
Nu väntar frukost. Jag lyxar till morgonfilen med hjortronsylt. Fett gott!
Idag, efter lunch, ska vi iväg på PM-seminariumsäventyr. Visst låter det roligt? Mm.. jättekul. Liten kan nog lätta upp stämningen lite. Han har lovat att hålla sin mamma i handen och säga att Din C-uppsats kommer bli jättebra, mamma! och jag har samtidigt lovat honom att det här är andra och sista gången han behöver följa med morsan på något dylikt. Pappan möter upp oss så snabbt han föreläst klart.
Yes. En pusselonsdag som känns som lilla julafton. Nu ska jag gå och äta frukost och pussa på min bäbis. Han som kör sitt morgonrace i hoppgungan. Nu har han avancerat och hoppar endast på ett ben. Gullbäbis!!
Ha en fin onsdag!
Det här var en segstartad tisdag.
Jag och M somnade i en kärlekshög i soffan, igårkväll. Liten sov ner sig själv i storsängen. Och tillsammans var vi tre trötta, trötta. Den här tisdagmorgonen startade på samma vis. Grusiga ögon på päronen, kaffet hjälpte knappt. Bäbisen var däremot aaaspigg och höll fullkomligt på att hoppa genom golvet. Den ena veckan är ej den andra lik. Som idag, har vi M här hemma. Så vi passade på att starta dagen med en långpromenad. Jag överdriver inte om vi sa men titta, vad vackert det är! i alla fall 15 gånger, under rundan. Liten sov så gott, den här luften är så god att andas, det tycker även han.
När vi kom tillbaka hem drog vi igång ett träningspass. Ett rent tabatapass med en massa hopp i olika former, tunga axelpressar, armhävningar… helt och hållet vidrisch. M peppade mig genom passet, upp med blicken, älskling! Kom igen, lite till. fastän han egentligen var lika slut, han.
Med stjärnor för ögonen, kunde jag sedan rasa ihop på liggunderlaget och titta upp i himmelen. Där, vaknade jag.
När det är mycket, huvudet jobbar på och vi pusslar. Då är träningen ännu viktigare för mig. Alternativet att vi skulle skippa träningen, för att vi inte hinner…. det finns inte. Vi prioriterar den. Har inte haft tv:n på en sekund, mer än i söndags under valkvakan förstås, sedan vi kom hit. Och ja, i somras hade vi ju inte ens någon tv, i vårt Sommarhemma.
En halv timme, av tjugofyra timmar. En halv timme, en endaste halvtimme, av egentid i form av tickande puls, sveda i muskler och ett endorfinrus. Den halvtimmen, gör mig både till en bättre mamma, fru och helt enkelt till ett lyckligare jag.
Nu ska jag lämna mina pojkar under några timmar. Dom ska visst ner på stan och rejsa. Bland annat hämta ett efterlängtat paket till morsan. Jag ska trampa iväg på räsern, mot uppsatsskrivning. Pepp, pepp!
Hoppas att Du har en härlig tisdag!
Alla dagar kan inte vara sådär extrabraiga. Det funkar ju inte så, liksom.
Men dagen idag, den har bara varit sådär extrabra. Och dagen är inte ens slut än! Det kommer mera; en god av mannen-lagad middag och söndagshäng, bara vi tre. Vad vi pysslat med idag, förutom att rösta? .. Vi har haft helt underbara timmar på ett vackert ställe, tillsammans med gullvänner. Stinkande som grillade korvar, har M och jag precis tränat ett bonusträningspass tillsammans. När vi ändå skulle hoppa in i duschen sedan, kan man ju lika riva av ett träningspass, visst? Yes! Där ute på gräsmattan, med sovande bäbis i vagnen bredvid. Vad mysigt vi har det, klämde jag ur mig lite ansträngt till mannen, mitt i en intervall. Och ja, det är verkligen olika vad man tycker är mysigt och romantiskt; att träna tillsammans med M. Det är bland det mest romantiska jag vet.
Att pussas vid ett vackert vattenfall. Det är inte fy skam det heller! Den HÄR frun, hon vet hur man fångar ögonblick med kameran! Så glad att du ville fota mig och mina pojkar idag!
Den här söndagen ger vi alla tummar upp. Och jag känner mig som jordens lyckligaste mamma och fru.
Senaste kommentarer