Morgon på gården.
Med katten i sällskap, gick jag liten runda ute på gården till morgonen. Så otroligt vacker morgon. Frostig, solig och grann. 
Inte klokt egentligen, när man tänker på det. Att det ändå bara är tre år sedan Lilla Familjen var hemma på efterlängtad vilohelg vid sitt Sommarhemma… kommer ihåg hur jag, precis som i morse, vandrade långsamt genom frosten. Och njöt. Och drömde. Drömde. Om att vi kanske, kanske skulle kunna ro i hamn ett köp av gården vi bara plötslig blivit helt nerkärade i. Vi skulle ju bara över-sommaren-hyra, sommaren då Liten var pytte. Och nu, tre år senare.. är Drömgården våran sedan drygt två år och vi älskar den mer än någonsin. Vårat Hemma. 
Vackra lilla Sallekatt. Som är precis hur kelsjuk som helst. Alltså faktiskt, mer som en hund än en katt. Jag kan ropa på honom genom huset och han kommer. Han är precis där vi är. Han följer mig när jag går med barnen i vagnen längs lillvägen. Otroligt social. Tyvärr också, vilket nog beror på hans tuffa väg till livet, är han lite småknasig. Eller smart som M säger. Det råder delade meningar om det där. Oavsett, för det mesta så fin. 
Och där, den varmaste stunden denna vackra frostmorgon. Lillasyster går till sin idol Storebror, varpå han öppnar armarna och dom står där. Med armarna om varandra. Och det går liksom inte att ta miste på den. Hur otroligt stor och betydelsefull den är. Syskonkärleken dom ememllan. Gissa om jag om M njöt av synen (och av flaxet att ha kameran liggandes precis bredvid).
En god lördagsstart, mao. Nu ska gullisar hämtas av Mormor och Morfar för mysig dag där, medan jag och mannen ska ha drömmig arbetsdag!
Ha en fin lördag, alla ni.
Lillafrun
Våra Änglar I Himlen.
Nu är det Allhelgonahelgen.
Och idag har jag och barnen, tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar och Torehunden, åkt på tur.
Först till vackra bygden, som är älskade pappas Hemmahemma. Och till kyrkan, där min Farmor och Farfar vilar. Därifrån vidare, till kyrkan som vi känner som vår hemkyrka. Där vi är döpta, konfirmerade och så. Där en massa hjärtan i min närhet är gifta till ett. Där även vi, jag och M, också hade gift oss om det inte vore för att kyrktrappan var ett plockepinn den sommaren och vi då valde kyrkan vid havet, som är så vacker så klockorna stannar och där M´s föräldrar är gifta. Det blev en fin anknytning, det med. Men vid denna kyrka, min uppväxt-kyrka alltså, där ligger min Mormor och Morfar och vilar. Så även där, var vi idag.
Tände ljus. Pratade lite. Och kände oss lite närmre. 
Jag är så evinnerligt glad. Att jag, trots att jag är ett riktigt sladd-barn och ju faktiskt är 19 år yngre än Storan som är först i vår syskonskara, fick så många fina år tillsammans med våra Mor- och Farföräldrar. En ynnest.
Att ha fått dagar, tid, ord, tankar, livsvärderingar och Livet. Tillsammans med dom.
Människorna, med så många erfarenheter och år på jorden, som hann lära mig massor.
Och om ni bara visste, vad dom finns i mitt hjärta… dom där fyra, som numera är Änglar I Himlen.
Minnen. Värme. Kärlek. Och musiken och dansen, pyssliga och kreativa jaget i mig. Är jag så tacksam över, både från min mor och fars sida. Framförallt, så gav dom tillsammans mig dom finaste föräldrarna på jorden.
Och faktiskt, så sitter någon av dom där fyra älskade gamlingarna på min axel, mest varje dag.
Gör jag palt, kokar mannagrynsgröt till barnen, eller bara tittar på min dotter. Min Juni Syrena. Ja, då tänker jag på älskade Mormor. Putsar jag fönster, knäskurar, byter kökshandduk med vackra handbroderade initialerna eller om jag bara undrar över något, önskar att prata om något som jag inte vill prata med någon annan om (mer än M alltså). Då tänker jag så på min Farmor. Och önskar så, att hon vore här. Ja faktiskt, precis nu. Och tydligen, är farmor och jag som kopior av varandra som unga. Utseendemässigt också, alltså.
Min Farfar lämnade jordelivet först av min älskade kvartett. Då var jag bara sju år. Men jag tror baskemig lite smått att min (faktiskt gaanska kontrollerad.. mer än vad jag själv trodde nu sedan jag blev mamma), pedantitet… kommer från honom. Hjärta på den, faktiskt.
Och så älskade Morfar. Med dom största, mjukaste örnsnibbarna att klämma på. Han som målade så vackra tavlor, snickrade och duttade på sig rakvatten så att han luktade så gott att det inte var klokt. Så satt jag där i hans knä.. och med den kärleksfullaste röst sjöng han; Lillan är ett skräääp. Och ett utav hans namn, var Sixten. Ni förstår resten.
Så himla fint att få denna tur tillsammans med barnen och mina föräldrar idag. 
Som vi avrundande med mysig stund i mitt Hemmahemma. Kanelbullen smakade extra gott. Mammas, liksom. Mitt hjärta är varmt. Lite sådär skört och tankefyllt. Livet är så vackert. Och så väldigt, väldigt skört. Varje dag är en gåva.
Ta hand om er, alla ni. Och fin Allhelgonahelg, till er. <3
Lillafrun
Novembertorsdag, med guldkant för stor och liten.
Där;
Kanske Jordens Gråaste Morgon.
Det kändes så i alla fall. När vi tittade ut i morse. Regnet öste ner och världen var liksom tvåhundra nyanser av grått. Vi myste inne och efter frukost, när barnen pysslade med sitt så passade jag på att skriva ihop ett nytt träningspass och svettas järnet på köksgolvet. 
Med en liten Skrolla festandes i köksskåpen… sådär så att allt och lite till var ute på golvet. Tack och lov är det inte bara roligt att plocka ur saker, även i.
Och Minimannen, hade radat upp vad han behövde till dagens pyssel och satt och skrev namnen på sin Farmor och Farfar och klippte och grejade. Han taggade för något, förstår ni.
Passet blev för övrigt vansinnigt jobbigt och är helt klart något jag skickar vidare. 500-reps-pass är roliga. Byt ut till dom övningar du vill ha, bara underkropp, bara överkropp. Styrka. Puls. Jag blandade som ni ser. Och till sist hade jag alltså gjort hundra reps av varje övning. Lite peppigt ändå. Väldigt nöjd och svettig efteråt.
Ett dammsugningsrace därefter och plötsligt var det lunch. Trötta små sedan som bäddades ner i sköna vagnen. Vi mötte upp Storan och gick långprommis i ett då helt strålande novemberväder. 
Soligt och så vackert! Barnen snusade gott och jag njöt av Storan-tid. 
Sömntutorna sov och sov, jag hann både stryka, öppna paket och göra ingenting. Till barnens lycka hade mamman beställt hem ny godisbeställning… 
..som dom fick provsmaka när dom vaknat. Såå tokigt med godis på en torsdag, ju! (kan då för er avslöja att det där är sånt himla bra påfund som min Syrra tipsade mig om. Jag beställer hem från Apotea. Småkarameller gjorda av färska frukter som pressas ihop till formen av små tassar. Fria från socker och konstgjorda tillsatser. Hur bra? Och det är bästa är att kidsen älskar dom)
Mammas nyklippta Prins Darling.
…
Och nu plötsligt är det kväll.
S har nu varit iväg på eget äventyr i några timmar och jag längtar så efter honom. Vet att han har massor av mysigt att berätta och är sådär alldeles sprudlande efter att ha fått umgåtts med två utav hans favoriter i livet. Han har Farmor- och Farfardate förstår ni; blev hämtad i eftermiddag, för att laga middag och äta och mysa där.
Juniflickan har haft Pappatid, mysigt för dom <3. Först har det badats och så har dom tjuvlånat bjossans finfotölj och sett barnprogram tillsammans.
Nu nattas det. Drar lite i mammahjärtat då jag ju typ alltid, alltid har nattat barnen men det är fint att bytas av också, för oss alla.
Så. Jag sitter här i lugnan ro och konstaterar att det här är en torsdag som började fasligt grå, men som ju blev hur fin som helst. För både stora och små.
Glädjer mig åt dom precis-ny-skurade golven runt mig och ska inte göra ett skvatt mer ikväll. Senaste veckan har jag varit historiskt trött. Ja, egentligen både jag och M. Men när jag nattat, så har jag somnat med barnen. Finaste mannen på jord har istället då kämpat och jobbat med allt möjligt här i hemmet till sena natten. Som att dra slang från övervåningen genom spånet och ner i kökets smygar, så att det kan få bli el och så småningom fina lampor och ljuuuus där. Vi hjälps åt så gott vi kan. Teamkänslan oss emellan, är den häftigaste jag vet. Så stark. Kärlek, ju.
Nu ska jag ha vaken kväll, i finsoffan och vänta hem lycklig treåring.
Hoppas ni haft en fin torsdag!
Lillafrun
Att gå in i en ny tid.
Frost och fruset vatten. 
Täckklädda gullungar som precis utelekt en stund, efter att ha varit på långtur i mysiga vagnen.
En mamma. Så himla lycklig över att där och då kommit hem med dom där två gullisarna, från bvc-besök. Och fått en sån där för-ett-päron-ljuvlig allt-är-bra-stämpel på det finaste hon har. Det finns ingenting som gör en så glad, som när barnen mår bra. Det är det som betyder något, liksom.
Och där; en mycket tålamodskrävande filt-pyssel. Men såklart vi kämpade klart, jag och S. Den där tavlan skulle ju ges till Vackerpappan, så fort han hade kommit hem från jobbet. Och nu när den torkat ordentligt, kan den hängas på Husritarpappans kontor. Så stolt över våran M.
Och så började det skymma. Och in på gården rullade min älskade pappa. Med årets julgransleverans. Så drömmigt. Inte allra minst för den där lilla treåriga pojken som läser om Lotta På Bråkmakargatan.. hon som kan allting, ni vet. Och som till och med lyckas ordna familjen en julgran, faaastän det är slut i prick hela staden. Ja, det blev mysig återkoppling. 
Och plötsligt var mörkret på väg, ljuset tändes på bron och kvällen tog vid.
Å. November, nu då.
En på ett sätt himla gråful månad, men också liksom början på en så himmelsens mysig tid. För jaa, nu är det lov att tända prick hur många doftljus som helst, hela dagarna om man så kan och vill. Sådär så att man nästan blir vimmelkantig. Att dom nu då dessutom doftar sådär lite vinter-juligt….. deeet, gör iingenting! Jag (likt min mor) är en Julknarkare av rang och fullkomligt älskar tiden innan. Den är bäst liksom. Och prick under julen. Sen kan jag bli tvärless, som ni vet. Förra julen less lite för tidigt för mig själv till och med, så den här julen, tänker jag låta allt vara tills dammet yr om hela rasket. Är planen.
Men nu börjar mysperioden nummer ett. Och om några få veckor kan vi gå bananas med pepparkakasbak och julpyssel och stjärnor i fönsterna och så vidare.
Näpp.
Färdigbabblat och Mysdrömt. Innan jag började skriva nu, frågade jag S om han tyckte att det var okej att mamma bloggade. Jaa, sjjäälvklart. Svarade han på farbrorvis. Jag tycker egentligen inte om att sitta framför en skärm med barnen, men någon gång får gå bra. Men nu ska vi ha Alfons-Pussel-date. Lillasyster somnade under Morgongympan visst, i mammans famn som en extravikt. Lillhjärtat, inte van att vakna så tidigt. Jag vet inte om det var vintertiden som spökade, för 06-tidigt tror jag aldrig våra barn vaknat. Men vi får maximalt av dagens ljus, och det är ju najs. I övrigt, så himla skönt att träna på morgonen, tycker jag.
Ha en fin onsdag, alla ni.
Lillafrun
Kanske ett julklappstips till en liten?
Något som vi har framme på Pysselbänken eller köksbordet mest varje, varje dag. Det är Pyssellådan.
Som visserligen är lite extra fylld från olika butiker, men som med allra största (så galet prisvärda) grund, är från Rusta. Alltså, helt fantastiskt rolig låda. 
Med papper och klistermärken och lim och glittriga bollar och fjärilar och gudvetallt man kan behöva när man ska pyssla och vara prick hur kreativ som helst. 
Igår gjorde och skrev någon en dagbok, sa han. Med en liten lucka på. Som man kunde öppna. För att veta vem som var tillverkaren;
S. Älskade lillhjärta.
…
Såg nu att lådan finns i lite olika varianter. Direktlänk HÄR. Blev så sugen att köpa hem den Röda till S. Jultema, mao. Hur mysigt kan det bli, liksom!
Så, alltså; Pyssellåda från Rusta. Kanske ett julklappstips till en liten?
Nu ska vi knata iväg för bvc-besök för lilla skruttan. Det är flera minusgrader och en riktigt frisk morgon. Lager-på-lager-på-lager får det bli.
God tisdag alla ni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
