Något självklart och en knut i bröstet.
Sådär i efterhand så känns det ju hur självklart som helst.
Men när klockan är strax efter 06 och jag masade mig upp och bytte liten miniblöja och snicksnackade med Lillasyster. Då kändes det inte lika självklart. Att ta sig ut genom den där dörren, alltså.
Fast jag ville. Ville, ville, ville. Har egentligen velat varit ute på morgonen många morgnar senaste veckorna, men varit så trött då jag vaknat att jag istället krypit under täcket igen. Hur mysigt som helst, såklart. Och det lockade idag också.
Men träningen är så viktig för mig, att jag ju vet att jag vill få till den någon annan gång under dagen då istället. Men allra bästa tiden är faktiskt på morgonen. Alla sover, jag har ny energi och så kan jag utan dåligt samvete smyga iväg en stund för mig själv. Så när Lillan somnat om så snörade jag på mig skorna och gav mig ut.
Natten hade flytt och morgonen grydde. Fåglarna sjöng och solen var ny. Helt, helt underbart.
Strax efter tuppen vaknat var jag hemma. Satt på bron en stund och bara lyssnade på dom där kvittrande. Andades och gick sedan in och mötte det gulligaste, fredagsnyvakna gäng jag vet.
Känner mig så glad att jag tog mig ut.
Jag har haft så otroligt funderiga dagar det sista, att träningen verkligen fått fungera som sortera-tankarna-grej. Som träning ju alltid fungerar, men kanske mer nu än i vanliga fall. Jag är som en berg-och-dal-bana.. eller inte så heller. Jo. Jag är bara så himla, himla känslosam. Det här var Sommaren vi fick vår Juniflicka. Hur vackert, liksom!? Och nu är den sommaren över. Åh.
Men det som knyter an, den här hösten. Den känns ju så fin den också.
Att få vara här hemma. Hela tiden. Fortfarande så ovant och nymodigt. Känns som världens lyx. Och ja, nästan olagligt. Tid med småttingarna. Storebror som är mammas plins och så kär i Lillan att det inte är klokt. HemmaMamma. Något jag verkligen drömt om.
Men vad är det som skaver då? Varför känns det lite som en knut i bröstet, trots att allt är så bra?
Känslomänniska. Precis så. Hoppas knuten löses snart.
Idag blir det utepyssel av olika slag.
Jag shoppade en stor X-boll på tjejdagen i förrgår. Så jag tänkte bland annat röja upp lite på och kring verandan. Smyga iväg med sommaren lite till. Och dundra ner den där bollen i nån utav alla hinkar.
Ha den finaste fredagen!
Lillafrun
Att ha något flått här hemma.
En höstpiffad och tvärstädad Sal. Med en liten efter-Förskolan-trött pojke där i fotöljen.
September. Den första. Och det känns för mig som den allra, allra första dagen på Den Riktiga Hösten. Jag älskar hösten. Särskilt den här första delen utav den. Det där tokmörka novemberkapitlet… tjaa, då får man väl jobba på lite extra för att känna pepp. Om man säger så. Typ tända hur många ljus som helst. Och kramas lite extra..
Jag tänkte visa Salen lite!
Ljusrosa och blommigt, spetsigt och somrigt. Allt det är nu puts-veck. Nu är hela stora lilla huset helt tipp topp.
Så konstigt egentligen, vårt hus är ju så stort. Men det är bara en våning som är inredd. Så vi bor ju bara här nere, liksom. Tänk den dagen vi kan gå upp för den där trappan, in i vårt sovrum, eller det där vackra badrummet. Eller bara ta klivet ute genom vackerdörren och ut på balkongen.
Tåååålaaaamoood.
Men nog kan man bli nipprig ibland och önska fäkta lite med ett trollspö eller så. Fast, det skulle inte vara lika charmigt, faktiskt. Och vi har det fasligt bra som det är, nu också.
Och i Finsoffan känns det så nytt. Blått är flått. Eller hur?
Så himla skönt med kväll.
Och att slippa känna sig som en Häxan Surtant… Att pussa på småttingar, vräka på med såpa under jagvetintehurmångatimmar det tagit att bli klar idag (inte gått som på räls precis..) och ett träningspass tillsammans med M. Den där mannen som då och då bara kommit med sina armar och omfamnat mig. Allt det där, har gjort susen för den här dagen som varit en lite sur, smådeppig och morrig dag för min del. Avskyr såna, men dom ingår ju liksom. Nu ska vi, två trötta småbarnspäron, krypa ner i en renbäddad storsäng och sova ruset av oss.
Natti!
Lillafrun
Vad vi gjorde igår.
Med trätandborsten (jo, vi har såna hela familjen. Mannens påhitt. Han gör det ju av kärlek, så jag och Sisten bara hakar på. Man vänjer sig efter ett tag med det där träiga..) i munnen och med pirrig mage, var jag där tokredo inför dagen.
Storan-Lillan-och-Juniflickan dag stod ju på agendan!
Vi vinkade pojkarna hejdå och så drog vi iväg. Och hade sedan en helmysig dag. Mycket skratt och mysiga samtal. Och så, för oss båda sammanlagt, en heeeerrans massa timmar hos Frissan. Juniflickan då, ljuvliga unge, hon bara hängde med. Sov och sov och sov och åt enligt sin skalmanklocka. Tidigare år, när Storan haft sina småttingar med på detta återkommande äventyr, så har jag tagit hand om hennes små. Nu, som Storan uttryckte det, var det dags att bjuda igen. Och det gjordes med bravur och fembarnsmorsavana. Juni hade det prima, helt enkelt. Så jag kunde verkligen sitta där i frissastolen och bli sådär makalöst ompysslad. Alltså, huvudmassage vid shampootvätt? Typ oslagbart skönt!
Och det shoppades på stan och blågula huset och åts underbar medelhavstallrik med alla möjliga goda röror, halloumi, ljuvligt bröd och sånt. Till slut började det mörkna och Juniflickan var inne på sin tredje amning-på-vift, så då förstod vi att vi varit borta läänge. Vi drog oss hemåt och landade till slut hemma på våra gårdar. Mannen drog av en efter-bild på den där morsan som typ aldrig ens rafsar ut tovorna ur håret.. han var liksom lite häpen över hur städad jag såg ut. Ha!
Trött men glad och tacksam morsa.
Nu sitter jag och snabbsörplar lite kaffe efter att ha varit och lämnat Storebror på lär- och lekhaket. En så skön lämning idag. Mamma. Du kan gå! sa han med sin kärleksfulla och samtidigt småbestämda lilla stämma. Ljuva ord, tyckte jag. Jag har sagt hela tiden att det är för hans skull jag väljer att, några få timmar, några dagar i veckan, lämna honom där. För att få leka med sina små vänner och lära sig sånt jag inte kan lära honom här hemma. Men, helst av allt, med ord ur mitt mammahjärta, så vill jag ha honom hemma. Jag tänker liksom inte lämna bort honom för att det är så skönt, då får du lite vila-grejen.. det är inte min grej. Jag har väl inte önskat barn, för att jag ska VILA ifrån dom!? Jag älskar att vara tokslut om kvällen, om det beror på att jag gjort gott för mina barn.
Så vi får se hur allt det här reder sig. En dag i taget, och än har det ju bara varit en sån där katastrofmorgon. Häromdagen, ni vet. Men inga fler såna får dyka upp, alltså. Det är jag för vek för.
Nog babblat. Nu ska jag passa på och dra igång städrace här. Köpte lite nya kuddfodral och blommor igår, så jag är pepp att piffa lite i Salen!
Önskar er en god torsdag!
Lillafrun
Att se fram emot dagen. Och att ha en vinnare!
Onsdag. Och inte vilken onsdag som helst. En sån där Storan-Lillan-dag väntar. Och Juniflickan ska följa med såklart. En riktig tjejdag, alltså. Så himla, himla mysigt! 
Vagn och snuttefiltar och nappar och fullproppad skötväska och gudvetvad. Oh. Jag hoppas allt är med.
Och vi har en vinnare av en Personlig Almanacka. Grattis Sarah! Du har mail. Och ni andra; Tack för att ni var med och tävlade! <3
Nu ska jag njuta av den här onsdagen!
Lillafrun
Det här med att vara mamma.
Så var det kväll här hemma.
På köksbordet står en gnutta höst. Jag hittade ett litet kockumkärl och fina gamla glasburkar inne i lagårn igår. Knipsade några rönnbärskvistar. Tog Liten i handen och så plockade vi oss den bästa sortens fruktskål. Han och jag, Tillsammans. Och från vårt alldeles egna äppelträd. Och plötsligt hade vi ett höstvackert köksbord.
Åh. Jag sitter här och suckar lite.
Alldeles slut efter den här dagen.
Mest känslomässigt.
I morse när jag och Juniflickan skulle åka med Storebror på Förskolan, så ville han plötsligt absoluut inte stanna där. Mitt hjärta då, alltså. Jag är ju så vansinnigt svag för min lilla pojke. Vi är toktajta. Såklart.
Men.
Det var ju precis samma förra hösten. Inskolningen gick hur bra som helst. Sen kom ett litet bakslag på några dagar, där lämningen var jobbig. Dagarna i övrigt gick strålande och vid hämtningen var det en så glad pojke som inte gav minsta aning om att man hade skiljts åt ledsna. Det är precis samma nu. Efter det långa sommarlovet, sprang han in genom dörren och lekte på en gång. Och nu, efter några vardagsveckor, så har vi en liten dipp. Så himla jobbigt, men jag tror att vi ska kämpa på lite och hoppas det går över. Så fort vi skiljts åt, så är han bara ledsen jättekort och sen älskar han sin förskola. Men nä, det är inte lätt att lämna i ett sånt där läge. Tårarna trillade på den här mamman på vägen hem.
Vi beslutade att korta av dagen lite, så jag hämtade hem min, då sprudlade glada, pojke direkt efter hans lunch. Tog sedan båda barnen på långpromenad med Storvagnen. Dom sov så gott, mina två stjärnor. Sen fick vi finfrämmande igen. Idag följde mormor, barnbarns-kramsugen, med också. Så ännu en dag med vedjobb blev det. Turigt nog hade jag under morgonen bakat limpa också, så vi fick gott mellis allihopa. Förresten ett hitte-på-recept som jag kanske ska våga dela. Jag har aldrig bakat bröd utan recept, men det var ju riktigt roligt!
Jag sitter och njuter tystnad och lugn, och min trötthet i hela kroppen. Det var nu-eller-inte-idag-läge tidigare ikväll, så då pös jag ut till mitt älskade äppelträd. Satte igång tabatatimern och körde helt sonika skiten ur mig under 6 tabatablock. I god luft, kvällssol och doft av äpplen. Sen raka spåret in för att amma den ena och natta den andra.
Det här med att vara mamma. Det känns så mycket i hjärtat att det inte är klokt.
Natti!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
