Blommor i vas och bäbis i klädkartong.
Som vi njöt igår, alla fyra, av att vara hemma.
Det lektes och grejades. S och jag plockade in blommor och satte i vas på köksbordet. Hemtrevligt konstaterade vi!
Och pojkarna klippte gräset medan flickorna hängde, tvättade och vek en herrans tvätt.Och dessutom ”shoppade” vi en himla massa fina kläder till J.
Min yngsta systerdotter kom med tre proppfulla kartonger till oss, med så fina pyttekläder från när hon var liten. Vilken lyx,va! Att kunna shoppa gratis. Mina systrar har varit och är så himla generösa med sånt där. Vi får ärva så otroligt fina kläder och saker!
En liten sovande Juniflicka i liten rosa klädkartong. Inget konstigt alls.
När barnen sov passade jag på att slå mig ner på gräsmattan.
Sörplade vatten. Slumrade i värmen. Sneglade på klätterros och njöt av stunden så.
Dagen i övrigt?
Ett styrkepass för överkroppen fick jag mig. Mannen gjorde hela gården så fin, klippt och nytrimmad. På eftermiddagen var vi och badade i gulliga Mäjasjön. Sedan åkte vi hem och piffade till oss för en superdupermegamysig kväll i Mäjadalen; hos Storan och hennes fina familj.
Vilken fin dag, alltså.
Idag vaknar vi till lördag. Aningens grusiga i ögonen steg vi upp, jag och mannen. Mysigt att äta frukost och sörpla kaffe tillsammans. Vi och så Lillan som också har en vaken stund. Liten sover och sover… idag är det inte alls konstigt. Det blev så herrans sent för honom i natt. Han fullkomligt älskar att vara med sina kusiner, och bara matar och leker och leker.
Så;
Lördag. Mannen har nu åkt iväg på jobb… kära hjärtanes så konstigt. Vi höll aldrig på att kunna säga hejdå till varandra. M vände nog om uppför trappen i alla fall två gånger, för att pussa lite mer. Jag och barnen har inga planer för dagen.. det är varmt redan nu, så det blir nog en fin sommardag! Nu sover båda kidsen så jag ska passa på att sörpla färdigt kaffet och bädda nån säng och sådär..
Ha en mysig helg, alla ni!
Lillafrun
Att vakna hemma.
Det är fredag och solen lyser in i sovrummet. Det är såå varmt, fastän klockan bara är efter sju.
En liten pojke ligger i sin säng och snusar gott. Han somnade så himla lycklig igår. Lycklig över att vara hemma igen. I storsängen sover en pappa och en mjölkmätt dotter.
Jag snörar på mig snabbskorna och ger mig ut i varma sommarmorgonen. Går, det snabbaste jag kan, på vägar jag känner som mina. Välkända och mycket omtyckta, med andra ord. Går längs grusväg, förbi kyrka. Längs åkrar med rosa klöverblom. Genom liten by, förbi bageriet och lilla affären. Till sist är jag hemma igen.
Sitta ute på trappen en stund. Och bara andas. Bland vansinnigt långt gräs och en full tvättkorg, med massa tvätt redo att hängas på strecket. Öppna dörr. Möta nyvaknade. Duka fram frukost. Äta ute på Veranda. Tillsammans.
Bästa morgonen. Det är den när man vaknar hemma.
Lillafrun
Alldeles, alldeles underbar.
Hemma!
Den kändes till slut som en evighetsresa, den där hemresan. Med övernattning och stopp härs och tvärs på vägen hem. Ett dygn totalt liksom, från att vi drog iväg med färjan igår till att vi rullade in på gården. Men allt har gått bra, så nu är vi alla bara så himla nöjda och glada över att vara hemma igen.
Storebror drog först ett lekrace här hemma, sen kutade han över till Fajfaj och Fajmoj. 
Lillasyster myser med pappan som öppnar post från en hel vecka.
Jag ilar runt härs och tvärs. Packar upp, plockar gammblommor. Gläds över rosenknoppar i trädgården. Njuter av ljudet av tvättmaskinen, tanken på att krya ner i sköna renbäddade storsängen och av att hemmet var precisnystädat sedan vi åkte…bara nu lite jättedöda flugor vid fönsterna som behöver tas omhand.
Så mysigt att vara hemma igen och pyssla och påta.
Julikvällen är lugn och så vacker. Och vi är hemma igen. På vår älskade Drömgård.
Borta-bra-men-hemma-bäst-känslan, alltså.
- Alldeles, alldeles underbar.
Lillafrun
Att ha fast land under fötterna igen. Och ett ”Aldrig mer!”….
Vi njöt av Gotland till allra, allra sista stund igår..
Mannen och S var iväg till lilla byn en sväng på morgonen och fixade med olika saker. Och jag och Juniflickan packade och städade ut oss ur Bertil-bo. Sen drog vi till stranden en allra, allra sista gång för den här gången. Jag hoppade av på vägen dit och sprang halva vägen. Det var helt makalöst skönt att slänga sig i havet när jag väl var framme. Helt galet varmt i vattnet. Pojkarna var redan i när jag kom dit, såklart. Vi hade en ljuvlig sistastund av strandhäng..
…innan vi sedan åkte hemåt gården, sköljde bort saltvattnet från kropparna och packade in oss i den nystädade, återigen osandiga bilen.
Så drog vi iväg. Mot Visby!
..Och Färjan! Kommer aldrig mer att åka med det där Rederiet vi åkte med igår. Vi åker alltid Destination Gotland, men tyckte den nya båten, Gotlandsbåten, som börjat gå i sommar verkade intressant. Det braiga var till exempel tiden 18.35 på dygnet. Men det var väl typ det enda braiga. Enligt den hariga mamman i alla fall. Jag, som är rädd för trånga utrymmen, fick verkligen bita ihop när vi körde in på bildäck. Fy. Oootroligt lågt i tak, ruckligt, parkeringskillar överallt som pekade hur vi skulle stå (..så man kom knappt emellan bilarna… och då är vi inte stora människor precis) och så lät det hur högt som helst av apläskiga fläktar (så Sisten drog, cool som han likt sin pappa är, på sig sina hörselkåpor som han ju hade med sig i packningen för traktor-rejset skull)… men nä, mer behövde inte jag för att bli rädd och måla upp värsta titanic-scenen i huvudet.
Den där älskade, lugn-för-oss-båda-mannen. Han hade ju såklart rätt. Allt gick bra, resan flöt på hur bra som helst och vi drog vidare med våra sovande två älsklingar i baksätet. Minimannen sa innan han somnade;
”Mamma älska mig. Pappa älska mig. Juni älska mig. Fajmoj älska mig. Mojfaj älska mig…” och så vidare. Plötsligt längtande till gänget där hemma. Blev lite pist på sina päron när vi sa att ”men du Sixten.. vi ska bara sova på hotell en natt först.. sen! imorn! då, ska vi åka hem till vårt eget hus!”.
Så;
Här vaknar vi till torsdag, på HotelleT, som S säger. I vårt stora familjerum. Som vi skrattade i natt när vi kom hit. S fick vakna när vi skulle ta oss in, så han visste lite vart vi var och sådär. Himla konstig grej att förklara vad ett hotell är. Men mamma, vart ä hotellet vägen? undrade han när vi kom in på rummet… då tyckte han hotellet försvann. Utifrån kan man nästan förstå lite lättare, liksom. Men fort var han varm i kläderna här. Vi fick dra ur telefonen det första vi gjorde, för någon sa jag mååste linga telesonen! och höll på att börja terra roomservice det första han gjorde. Sen var han i heaven när hans mamma gick bananas och lät han få en kaka med chokladpluttar i, som vi fick härifrån. Alltså, den minen… lycklig tvååring.se…
Nu har vi sovit som bara den och ska traska till frukosten. Bara Minimannen som ska väckas först. Denna sjusovare. Mysigt och fesligt med hotellfrukost. Att mannens alla borta-på-hotell-nätter under året ger en massa poäng att utnyttja såhär, -Himla bra alltså!
Vilken semester vi har!!
Lillafrun
Att ha en sista dag kvar.
Den här ön, alltså.
Vår älskade Paradis-ö. En sån ro, ett sånt lugn och avkopplande som vi får just precis här. Helt underbart.
Och det är så mysigt att tänka att vi för några år sedan var här, bara jag och M. Nu är vi plötsligt en stor liten familj, ett par päron och två gullbarn som rejsar runt med megapackning bara för att ta oss till stranden. Så häftigt. Och dagarna vi haft här på ön, har varit hur fina som helst.
Solat och badat. Jag och mannen fick vår årliga kärleksdate. Vi har hängt i hängmattan. Varit på ”Tjaktoklooni med pappa och farfar” (Storebrors ord. Han menar traktorpulling). Sovit sköna timmar i skuggan på stranden. Vandrat i gulligaste staden Visby. Njutit av vackra solnedgångar. Strosat bland rosor i Botaniska trädgården. Ätit glass och god mat. Mest har vi ätit ute på Lestalang, som Sisten säger. Men också till exempel god-pizza på picknickvis i Almedalen och också matsäcksmiddag på stranden.
Vi har sovit som stockar om natten i vårt gula Bertil-bo. Päronen har sprungit härs och tvärs, längs slingriga vägar och i mysig skog. Lyssnat på syrsorna i sena sommarnatten. Och barnen har mått så gott, hela tiden, och det är det viktigaste och härligaste av hela alltet, säger jag och Vackerpappan.
Idag är vår sista dag här. Glad för dagarna. Sannerligen. Men, det känns som vanligt lite vemodigt i hjärtat när man ska packa och åka hem. Vemodigt på det där jättejättetacksamma viset. Vi har ju stället kvar, liksom. Men det är ju fasligt långt bort och inte så lätt att bara ”kvista” till. Just därför det är så himla härligt när man väl är här.
Finaste Gotlandsveckan tillsammans med dom tre människor jag älskar mest på jord. Jag är en lycklig mamma och fru och nyper mig själv i armen.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
