Att samla senaste Junidagarna i några ord och bilder.
Tittar in här från Bäbisbubblan.
I min famn ligger en djupt sovande, fyra dagar gammal, liten bedårande vacker Juniflicka. Det är vad hon pysslar med; Klunkar mjölk, fyller blöjhinken med de sötaste miniblöjorna i Storlek 1 och så sover hon. Och sover. Och sover.
Ljuvlig, är ordet.
Ett litet ord- och bildregn från senaste fyra Junidagarna kommer här.
Tisdag den 21 juni. Mamman, Pappan och lilla Juniflickan hade sån där obeskrivlig första-stunden-med-bäbis-tid på BB.
Försökte förstå vad det var som hänt. Plötsligt var hon hos oss? Som om någon trollat.
Pappan åkte hem på kvällen, mötte Världens Finaste Storebror som haft pangdag hemma hos Mormor & Morfar hela dagen. Så sov sedan pappan och Minimannen hemma på Drömgården. En dag gammal, ville Juniflickan och mamman åka hem. Så då kom Pappan och Storebror till BB tillsammans.
Och första mötet, Storebror och Lillasyster emellan?
Vi hade inte kunnat drömma om bättre. Sisten har varit och är heelt fantastisk. Nästan sådär så att jag och mannen vill säga att älskade vän, du behöver inte vara såhäär duktig. Pussar från första stund, som ni ser.
På väg hem. Mamman njuter så det står ut genom öronen på henne. Iklädd den där åka-hem-i-från-BB-stassen, med två ungar nära, nära.
Ett förevigande innan vi traskade ut från BB såklart..
… och precis när vi öppnar dörren från BB, kläcker Minimannen ur sig Bja jobbat, mamma!
Han är helt fantastisk den där ungen (Såklart att jag tycker). Jag förstår inte var han får allt ifrån. Eller jo, det gör jag ju.. men det där uppsnappande av alllllt, gör att vi häpnar.
Pojkarna bär på dyrbar last. 
Och där ser ni en pappa med lyckligt lysande ögon, på väg hem från BB. Med bilen full av familj han tar hand om på det allra, allra finaste vis.
När vi kom hem kröp vi upp i Storsängen och bara myste…
Jag känner mig så oerhört lycklig. Vår Lilla Familj som nu inte är så liten längre. Lilla Juniflickan kom, som den där pusselbiten som gjorde oss kompletta.
Här stannar mitt hjärta upp. Dom där två, alltså. Mina. Och det första S säger när han får hålla lillasyster för första gången (det var redan på BB såklart), är; Heej. Lille Vän.
Som en annan liten farbror, liksom. Så gullig!!
Vackraste Pappan. Min älskade M.
Och Juniflickans första dygn var innehållsrikt, minst sagt. Födas och allt det där.. komma hem till en Drömgård. Och sedan mötas av en stor, stor familj som bara överöser med kärlek från första början. 
Vi är så otroligt tacksamma, jag och M. Över våra fina familjer. Tillsammans, en enda stor. En rikedom utan dess like.
Och efter en underbar Sommarkväll, med uppvaktande så fint att det inte var klokt. Storan/Mormoster hade bakat tårta, Syrran hade bundit den vackraste Mamma-Dotter-buketten, Alla överöste med paket. Till en nybliven Storebror och till en liten Lillasyster. Lillan tror jag nu har typ hela Newbies kollektion..
Jag kolavippar så gulligt allt är!!
.. efter allt det där, hade vi Första Natten Hemma. Så spännande, med två barn, liksom. Storebror sov så gott i sin säng och mellan mig och pappan låg lilla Pyret. Som en dröm alltihop.
Och där är ett par Två dagar gamla fötter…
Och här?
En Tre dagar gammal Lillasyster, som snaaart skulle göra sig ordning för sitt livs första Midsommarfirande.. Det, kan få ett eget inlägg. Så vi stoppar här. För nu är det en liten Juniflicka som vill ha mat. Åh… ljuva liv!!
Hoppas, hoppas att ni har det fint alla ni! Och tack, tack, tack igen för alla uppvaktning. Vi har läst vartenda ord. Och alla värmer så. <3
Lillafrun
En midsommarhälsning från oss!
Mammaord skrivna i en sen Juninatt.
Orden jag skrev i natt….
Jag går här hemma, från rum till rum. Funderar för mig själv och undrar om allt verkligen är sant, eller om det bara var en himla, himla vacker dröm?
Så känns det. Som det sistnämnda.
Men för att få bevis på att allt faktiskt hänt, och är på riktigt… så öppnar jag dörren till Sovrummet. I Lilla sängen sover den Finaste Storebror jag någonsin mött. Och i Stora sängen snusar en Vackerpappa gott, tillsammans med en liten, liten flicka. Vår Juniflicka.
Det är sen natt och i morgon, jag menar idag, är det Midsommar… livets vackraste.
Medan mina tre sover, tar jag mig ett varv ute i trädgården.. Det är Sommar. Fåglarna kvittrar och det är sådär magiskt Juninattsljust. Jag plockar in lite blommor, för att sätta i vas där inne i det Midsommarstädade, precis-ny-skurade hemmet. Galet egentligen. Att jag faktiskt födde barn för två dagar sedan och nu är hemma på Drömgården, tillsammans med tre människor jag bara kärlekskolavippar när jag ser. Traskar runt, kryper på knä och knäskurar och säger titt som tätt att det är ju inte klokt hur häftig kroppen är!. När jag går där över gården, sneglar jag på tvätten som hänger där på linan…
Lillasyster och Storebrors pyjamasar.
Tätt, tätt.
..Och där slår hjärtat dubbelslag och tiden stannar. Dom är mina, dom där två. Mammas älskade barn.
…
-Jag lovar att berätta mer om Juniflickan, men inte nu. Snart, när orden hamnat mer på plats och så..
Till vidare; Ha en så himla fin Midsommar!
Lillafrun
Att berätta om När Lillan Kom Till Jorden.
Nu är du här. Vårt älskade lilla knyte. ”Lillevän” som din Storebror säger.
Fortfarande, så makalöst ofattbart och svårt att sätta ord på livet just nu. Men jag ska göra ett försök att berätta lite nu, för jag vill ha dessa dagboksrader sparade.
Mitt i allt Bäbissnusande, Första Natten Hemma och synen av Storebror tillsammans med Lillasyster och så vidare.. så börjar vi såhär; Att berätta om När Lillan Kom Till Jorden.
Det var i ljusa Juninatten, mellan måndag den 20e och tisdag den 21a Juni. Klockan var 03.30 ungefär. Jag vaknade och gick ett varv genom huset, det var så ljust och vackert där utanför. Jag la mig igen och läste om fullmånar, bäbisfödslar och sommarsolstånd. Kl.03.55 knackade det till, så att jag tydligt kände och tydligt hörde. Två knack, följt av ett litet vattenfall och en (äntligen!!) nu-är-det-på-riktigt-värk. Jag väckte M och sa Nu gick vattnet!! och nu kommer det gå fort. Det känner jag!. Varpå M liksom flög upp och rusade runt i hemmet som den yraste jag skådat. 03.56, en minut senare, hade vi lyckats ringa BB som, med infon att vi klockat förvärkar i flera kvällar, hälsat oss direkt Välkomna in!
I ett knyck var Litens farfar här och hämtade lillvän och hans Jag-ska-bli-storebror-packning.
Jag och mannen drar iväg, värkarna är täta och jag är otroligt fokuserad. Natten är så vacker och mil för mil tar vi oss norrut. M klockar värkar, kör koncentrerat, samtidigt som han strösslar sin fru med peppande ord. ”Du är grym”, säger han. Varpå jag peppar mig själv, mitt i det onda som jag så längtat efter (galenpanna!) med orden; Tack Detsamma. Och. Jag kan det här.
Precis som Sisten skulle ha sagt.
Vi är nästan framme, när vi blir fast i ett vägarbete. Värkarna blir tätare och tätare och vi kan inget annat göra än att stå i bilkön och vänta på att ljuset ska visa grönt och lotsen ska möta upp oss. Onödigt spännande…
Till slut, efter minutrar som som kändes som 6 evigheter, kan vi åka vidare.
Framme på BB regnar det ont, men jag behåller fortfarande samma lugn, som jag för allt i världen inte vet hur jag lyckades med. Jag var mitt uppe i något jag längtat, väntat och peppat inför. Helt enkelt så. Andades in genom näsan och pustade ut i vackra bokstaven M.
I ett knyck var vi inne på en sal, jag tar ilfort emot någon jag utbrister till mannen att jag längtat efter (lustgasen!!). Ber mannen ta ett foto och säger sedan ”nu räcker det!” lite bitskt och försvinner sedan in i min egen dimma.
I en dimma av smärta och längtan och snabba minutrar konstaterar barnmorskan häpet att ”Emmeli, du får krysta nu om du vill”. Det var det enda klartecknet jag behövde (min skräck var även denna gång att bli trasig från Ystad till Haparanda. Något jag slapp med S och något jag också hoppades slippa denna gång. Så var det något jag tänkt lyda så var det att vänta tills nu-får-du-krysta-ordern! Men Morskan sa orden i rättan tid, om man säger så…) ..Tackarr! , tänkte jag….För att sedan springa i mål tillsammans med Pyret, i ett knyck. Mannen och barnmorskorna hann inte riktigt med oss. För som en älskad Storm var hon plötsligt ute.
Det tog 20 minuter från att vi kom in på BB till att lilla Juniflickan var ute i Livet. 04.56 kom vi in, 05.16 låg hon på mitt bröst. Den vackraste lilla flicka jag skådat. Åh, vad bra det gick, Martin! utbrast jag, samtidigt som alla i rummet skrattade och höll med… Jahaa, det gjorde det verkligen!
En dubbel-kulle, en krystvärk som jag själv delade upp i två (kommer ihåg att jag tänkte; B (barnorskan som förlöste mig med S) skulle nog ha stoppat mig lite här, för att inte gå sönder… så jag pinade lite för att sedan fortsätta i samma värk. Heeelt magiskt att kunna ha den kroppskontrollen där och då!! Sorry Jante, du är kickad även vid denna förlossning…).
Så, där möttes vi.
-M, Juniflickan och Jag.
En ren och skär Drömförlossning.
Med dunder och brak, och ett förlopp på totalt 1 timme och 20 minuter från vattenfall till Juniflicka i famn. Så, kom hon till oss.
Kanyl och sånt där, det satte Morskan efter allt var över. Så komiskt på något vis… som vi väntat och längtat, och så var hon hos oss så snabbt att vi knappt hann blinka. Inte det minsta lilla sår lämnade hon efter sig hos sin mamma heller. Det är ju helt fantastiskt hur kroppen fungerar. Medan pappan satt och hud-mot-hud-myste med vår lilla flicka, så klev jag upp och duschade och gick på toaletteriet och så vidare. Som om inget hade hänt, liksom!?
Du är galen,
det var ord som mannen, samtidigt som han med lyckliga ögon skakade på huvudet, upprepade gång på gång. Och så fortfarande gör. Två dagar senare. Vi är småchockade. Och toklyckliga.
En helt salig Mamma. Och vår hårfagra lilla flicka, som kom precis i junidagarna av vilka jag och hennes pappa anade, och så gjort hela preggotet-tiden.
Och vid första ögonkastet, är hon så älskad. Så självklart, villkorslöst älskad.
Så det var berättelsen om När Lillan Kom Till Jorden. Som en Saga, som är sann. Än en gång. Som jag älskar mina vackra Barn. Storebror och Lillasyster.
– Och fantastiska NI; TACK! .. från djupet av våra hjärtan. Tack, för alla grattis och hjärteord. Här inne i Dagboken, på Instagram och på Fejjan. Det är så många totalt, att jag nog nöjer mig med att bara säga;
T a c k ! <3
Lillafrun
Pyret är här nu.
Det var Fullmåne och Sommarens Ljusaste och Vackraste Natt.
Jag vaknade kring 03.30 och något sa mig att ”Du behöver inte somna nu..”
Och tidigt, tidigt i morse. Så kom Pyret till oss, i en rasande fart.
Tisdag den 21 Juni. Klockan 05.16. 3490 gram tung och 52 centimeter lång.
Jag berättar mer sedan, bara det allra viktigaste nu;
-Juniflickan är här nu.
Och vi är redan så kära, i det där lilla, lilla bedårande vackra knytet. Hon med de sötaste kattungeljuden, det mörkt bruna håret och de lenaste kinderna och småhänderna.
Vi alla, hela Familjen, mår helt fantastiskt bra och känner oss så sagolikt lyckliga och tacksamma.
Liten har blivit Storebror. Och mannen har blivit Pappa, och jag Mamma. Till ännu en stjärna.
Orden tar slut här.
Nu kryper vi tillbaka till Bäbisbubblan.
Doftar, beskådar och bara, bara njuter.
Hörs snart igen!
/ Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
