”Slälla mamma… ”
Håhå..
Vi började dagen med mysig och tupptidig morgon här hemma. Men lämningen var jobbig på Förskolan. Det är mycket som händer för lillvännen; en riktig favoritfröken/ända-från-inskolnings-trygghet som håller på att sluta och nu varit borta i mer än en veckas tid. Och så pappan som är borta och typ aldrig kommer hem.
”Slääälla mamma, inte åka jobbet?” bönade lillvännen. Jag gick sönder såklart och åkte inte därifrån förrän han börjat leka och sa mamma åka på jobbet, hejdå mamma!. Jag pallade helt enkelt inte gråt och ledsen Liten. Han som alltid är så glad och brukar springa in?
Så trots att det ändå slutade bra så rann tårarna på mig på vägen till jobbet i morse.
Men dagen sen, väl på jobbet, var bra och jag tycker det är så skönt med känslan som i höstas var lite utav å-kära-nån-hur-ska-det-här-gå, kan-jag-det-här?-känsla. Till att faktiskt känna sig rätt så på Musikfröken-banan. Snart har jag gjort mitt första år som Musikfröken. Hur coolt som helst! Är så himla tacksam över att jag bara dansade in och fick jobb precis där jag alltid önskat att få jobba.
Efter jobbdagen, som på torsdagar är halv, drog jag hemåt. Visste att Liten fortfarande sov på förskolan så jag passade på att dra av ett snabbt styrkepass för överkroppen, innan jag stegade i väg och hämtade hem min megaefterlängtade. Vi gick långpromenad och landade hemma med överfull barnvagn. Vi tog handling på vägen, alltså. Frusen mango är typ ett måste på torsdagarna, så vi får oss våran mangomoooothie (mangosmoothie) till mellis.
Och sen gick luften ur mig och jag blev hur trött som helst. Vi har ju gått i mål nu, Sisse och jag. Med tre veckors vardagstågande. Plus att jag från ingenstans fått så vaaaaaansinnigt ont i höger bihåla. Säger man så? Bassiluskan har tagit mig, eller nåt. Jag har blivit typ ”pollen-förkyld”… lite killig i näsan och morig, som Sisse säger. Snorig, alltså. Men inget som känns i kroppen. Men nu verkar Bassiluskan angripit och i eftermiddag har ett sjuhelsickes tryck kommit och jag vill typ hellre dra ut en tand utan bedövning än att ha den här värken!!! Fast det är faktiskt bättre nu, än när jag försökte vila i soffan i eftermiddags. Att ligga ner verkar sämst…. bra kombo. Trött, och så kan man inte ligga ner…
Försökte vila, men då var det en älskad tvååring som kom på aaaaalla de möjliga tjänster jag skulle göra honom. Slälla, mamma…?
Nu har vi i alla fall middagen i magen och tvättfix har blivit gjort.. men vi tänker avbryta nu. Jag och Busjåttan, nybadad Ett och Två, ska ta och heja på Pappan och Sverige. M sänder sin sista match ikväll (Sverige-Kanada) och vi tänker att det ju vore kul att i alla fall ha sett en match från hela VM….så hoppas Farmor och Farfar är hemma och redo för lite sällis och TV-tjuvande. Åh, hejja Världens Bästa M!
Ha en god kväll!
Lillafrun
Att prata gårdag och fantisera om morgondag.
Skilla klädd i glasklara regndroppar.
En Liten i vagnen omringad av illigt grönt. 
En efter-regnet-doft som var himmelsk.
Ett grönt täcke som gör mig nipprig. Liljekonvaljerna är snart här hos oss!
Och sådär såg det alltså ut när vi gick till Mäjadalen igår. Landade i Storans fina hem bland alla goa ungar och Litens morbror. Storan själv var på vift, men henne mötte vi efter stora vägen och fick pratstund där istället. När jag och Sisse var på väg hemåt, efter så mysig lek- och kaffesörplarkväll. Sisse gjorde enligt morsans plan natt där i vagnen. Med vällingen i magen och med lillkroppen klädd i pyjamas och ombäddad av en massa gosigt. 
Vardagslyx. Att kunna ta kvällspromenaden till en älskad familj i familjen.
Och idag är det torsdag och jag kan knappt tro att det är sant. 17 dagar har gått och idag är det alltså bara en sketen dag kvar. Jädrar vad jag ska bli tvärpreggo när han kommer hem imorn; ropa Maaartiin! och be honom serva mig för minsta lilla. Fotmassade vore skönt, liksom.
Äsch. Skojjar bara. Jag tycker ju om att klara en massa saker själv. ” Du kuuuunde, mamma! … ”
Men jag längtar efter att få kramas och pussa vackernacke. Se M tillsammans med vår lilla pojke. Ha den där trygga, lugna älskade människan hemma igen.
Fast jag är ju faktiskt typ ganska preggo så det är allt bra vaaaansinnigt skönt att pappan är hemma snart och kan busa och leka, laga och byta, han också. Men så lyxigt vi har haft det, att med jämna mellanrum få landa hemma hos mina föräldrar. Blivit ompysslade, sovit gott, lekt en massa, massa roligt. Cyklat en herrans massa pass på gammcykeln, njutit i vitsippsbacken, ätit mormors köttbullar och åkt traktor med morfar. Nu kör vi, sista rycket innan en mycket, mycket efterlängtad helg tar vid!
(1).
Lillafrun
En regntung dag i maj.
Precis så;
Idag har regnet hängt i luften hela dagen och ögonen har stundvis gått i kors av trötthet på den här Preggomorsan. Vi vaknade hemmahemma, uppe på den där våningen som vi sovit så gott på, ungefär en tredje del av alla nätter av det här VM-rasket. Vi trotsade ändå det där blöta vädret och drog ut på förmiddagen i alla fall. Jag gick med min lilla pojke, med hans hand i min. Vi pratade om ditt och datt, gungade och åkte skrinda.
Efter lunch slockande en Liten i vagnen och jag drog till Hardcoregymmet. Cyklade mig droppsvettig.
Hejja Pyret i Magen!
När Sisse sovit klart i vagnen var allt packat och vi hoppade in i Rymdskeppet och drog hemåt.
Och sen har vi haft eftermiddag här hemma; ritat och svurit över förbaskade fåglar som skitit på köksfönstret.
Någon har haft rök ut genom öronen då gardinstångsapan också plötsligt lossnade och rasade i huvudet på det där preggot som har en förmåga att blixtra till ganska lätt. Tur att jag hade en omåttligt taggad tvååring till hejja-klack;
-Du kaaan mamma! (när jag stod där uppe på köksbänken och vinglade och spikade)
-Du kuuunde, mamma! Jättefint, mamma! (när gardinen hängde på plats igen).
Sen har vi tittat ut genom nyputsat köksfönster. Tvättat, lekt och rantat runt i mannen-snodda ullstrumpor.
Och ätit middag med Mormors rödbetor till.
Och nu tänker vi göra oss en kvällssväng med vagnen. Jag tror att vi traskar mot Mäjadalen och Litens stora idoler.Hoppas kussarna är hemma bara! Annars finns det många traktorer och lastbilar att titta på efter vägen, så hur som helst borde det bli en bra tur! 
Nu börjar jag vara tvärless det här med att vara ifrån mannen. Visst, allt rullar på och det går bra. Liten håller om (lägger lillarmen om mig och så kramas vi) och säger mamma? älskaj dig! med jämna mellanrum. Och den där känslan av att plötsligt vara übergravid som jag hade första veckan han var borta, den har liksom försvunnit? Jag tror helt sonika magen sjunkit.
Men nä, kom hem nu M!!
(2).
Ha en skön kväll alla ni!
Lillafrun
Tisdag och Något som sket sig totalis.
Där;
En glimt av tisdagmorgonen, när solen sken in i sovrummet och täckena fortfarande var efternattenvarma och vi hade kudden kvar i varsitt ansikte. En nyvaken unge som gapskrattar då han håller på och facetajmpratar på telefonen med någon han älskaj..
Så långt, en alldeles ljuvlig morgon.
Men. Dom där 40 minuterna som vi fick extra i morse tack vare en liten specialtisdag… dom där minutrarna som skulle göra morgonen lite lugnare. Det sket sig totalis.
Vardagmorgnar är det ju full fart på, men vi har rätt bra rutiner och det brukar för det mesta flyta på. Men idag vette katten. Jag tänkte helt enkelt att vi typ hade oceaner av tid, eller nåt.
Kära nån så stressig morgon det blev. Vi kastade oss till slut ut på bron med fiol och liten packning och musikfrökenväskan och Litens Minikånken. Och så han och jag. Jag med tandkräm i skägget och Sisten med mössan på sned.
Jag tror jag hann byta kläder på honom tre gånger, av olika anledningar, innan vi kom iväg. Och han hann vilja ha två frukostar. Jag sprang runt med mammabralla och BH genom huset. Med nytvättat hår version Förbannat Tovigt och när jag väl skulle sörpla min efterlängtade apelsinjuice och äta upp sista mackabiten… då kommer lillvän, med lenaste lilla rösten och säger; ” vill ha macka, mamma!”. ”vill ha juice, mamma:)”…
Nåväl, vi kom iväg till slut och hamnade på plats och har haft tisdag på varsitt håll. Liten hämtades av Mormor&Morfar i eftermiddags, då jag jobbat extralång dag idag.
Så nu har vi ganska precis mötts här hemma i Lilla byn. Nu tar vi tisdagkväll. Bäbisen lever rövare och min mage står åt alla håll och kanter.
Och jädrans, nu har dagarna svischat plötsligt, minsann.
(3).
Lillafrun
Majkväll och Rykande pärfat.
Min skruttunge, i apelsiniga glittertjocksockar och självvald mössa och lager-på-lager av mjukt och skönt på lillkroppen. Helt sonika redo att hoppa i vagnen.
Med en herrans massa saker i famnen; Napp och Tjasa och nån grej till vagnen han plötsligt skulle ha med sig och som han påstår att han pappan ska laaga när han kommer hem. Och så en vällingflaska, såklart.
Lilla prinsen. Sörplade välling och gjorde sedan kväll i vagnen, medan mamman motionerade och njöt av våriga majkvällen. I vår lilla by, här vid kusten, är det inte lika långt iväg som till exempel inne i stan där jag jobbar. Och jag tycker det är så himla mysigt. Här är fortfarande knoppigt och småbladigt och jag njuter så det står ut genom öronen på mig. Det är sån vacker tid nu. Och kvällarna är bara helt magiska. Nu sover lillvännen nerbäddad i storsängen och jag sitter och pustar ut på sofflocket i köket.
Maj Gadd, vilken eftermiddag och kväll vi har haft, jag och den där lille… min prins var puts veck för ett slag.
Sisten ä AAAAAAJ!!!! … ohoj, det var inte så svårt att förstå. Att han kände sig arg, alltså. Det hördes. Om jag säger så. Och syntes. Jo, jo. Det där humöret, det kaaan hända att han ärvt det av sin ena stamcell. För det mesta är han väldigt glad, men ibland ryker det. Istället för att gasta tillbaka…, så frågade jag om vi inte skulle kramas istället. Det där rykande lilla pärfatet tittade på sin mamma och sa först nej. Nähäpp, sa jag… för att sekunden efter höra ett vrål utifrån hallen; JA. VILL. KJAAMAS!!!! Mamma; JAG. VILL. K.J.A.M.A.A.A.S!
Så då gjorde vi det.
Och det blev lite bättre. Ännu bättre blev det efter middag. Och bokläsning och tågkörning och gudvetallt vi hittade på inne på Litens Lekrum. Ännu fler kramar, några omgångar svar på frågorna; När kommer pappa Matin hem, mamma? Linga pappa Matin, mamma? och ett facetimesamtal till den där älskade i landet långt bort. Sen var min lilla gullpojke tillbaka igen.
Det är inte lätt att vara liten jämt alltså. Han har varit så duktig och tålmodig dessa veckor… första veckan flöt på och var som vilken M-är-lite-extra-mycket-borta-en-vecka-vecka..men förra veckan började vi undra lite, minsann. Och nu, nu räknas det dagar för fullt och när jag säger ”…torsdag och sen kommer fredag!” då tjuter ungen av lycka och svarar Och då kommej pappa Matin!! .
På ett sätt är Liten van att vara ifrån sin pappa, såklart inte såhär länge. Men då och då så blir det ju några dygn ifrån. Men på samma gång har M också möjlighet att vara hemma mycket och Liten har haft och har lyxen med väldigt mycket Pärontid. Av både mamma- och pappaslag… så ja, nu längtar vi efter att få hem vår M.
Såklart att S inte förstår precis allt. Men nog är han mycket mer med på noterna än förra året under detta stor-uppdrag. Till en början så var han inte så intresserad av facetajmande.. men senaste veckan ringer han pappan så fort han får och dom pratar och pratar.
Mina fina pojkar. Som jag längtar efter att se er tillsammans igen. <3
Godnatt!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
