Att bara tuta och köra.
Måndag. Och alla tre, med lika leriga skor, är vi på väg på var våra håll!
Klokaste just nu; bara tuta och köra! Inte känna efter hur skönt det hade varit att dra sig lite längre under täcket, sörpla kaffet lite långsammare, pussa lillungen less eller att bara sitta och prata med han jag beundrar så. Det har varit himla härligt med lov, men Vardag! Det är himla fint, det med.
Vilket Påsklov det varit sen!
Känns som om det varat en liten evighet eller så, samtidigt som det sagt svisch. Lite som om jag knappt kommer ihåg vart Förskolan ligger eller hur en vanlig Jobbmåndag ser ut. Jag har slappnat av, helt enkelt. Njutit av dagar hemma på Gården, massa familjehäng, härligt påskfirande, utflykter till Lilla Byn och upp på högt vackert Fäberg. Fönsterfunderande med mannen, traktorturer med Minimannen. Träningspass och soliga promenader. Bakande och fejjande. Vårens första sandlådehäng och cykeltur ner på byn. Förundrande av hur sprattligt Pyret som bor i min mage är. Sköna stunder på Gårdshustrappen. Och så bara en sån där magisk stund, bredvid soptunnan den där vackra söndagmorgonen. Med blöjpåsen i en handen och med känslan av att vara på rätt plats.
Kvällen igår var obeskrivlig också. En ynnest var det, att få delta på den där maffiga konserten i Stora Kyrkan i grannbyn. Mysigaste avslutet fick jag när jag kröp ner i storsängen bredvid mina två. Den rosahjärteklädda lillprinsen och den där vackermannen.
Men ja… nu kör vi! Måndag!
Lillafrun
Att ha vårsoligt söndagskök.
Dom där bilderna drog jag av i morse efter att jag och Sisse svajsat runt och söndagsstädat, vädrat lite, hängt tvätt och fejjat tillsammans. Vi var precis på väg ut genom dörren, liksom. Älskar ljuset som köket badar i. Att björkkvistarna håller på att slå ut, där i gamla kockumkannan. Och köksfönstervyn, den kommer jag nog aldrig att se mig mätt på.
Sen hade vi nog världens skönaste förmiddag ute, i så vansinnigt skönt väder.
Vi drog på tur med Stortraktorn, tittade på när pappan sågade och så passade jag på, medan lillvännen påtade på med egna bestyr, att sitta på Gårdshustrappen och rikta ansiktet mot solen. Våren är så på väg och det känns så härligt, tycker jag.
Mannen drog sedan iväg efter lunchen och jag myste vidare med min tvååring och bäddade sedan ner honom i vagnen. Under tiden han sov svettades jag mig igenom ett tabatapass, öppnade frökenväskan och väckte jobbhjärnan inför morgondagen och så piffade jag mig också. För nu är den här Morsan på väg och ska sjunga med sin Gospelkör i Stora kyrkan. Sisse kommer ha det kungligt ikväll med både Mor-or och Pia som barnvakter, medan mamman gosplar och pappan sköter ljudet för hela alltet.
En så skön söndag. Hoppas att du haft det gott, du med. <3
Lillafrun
Min plats på jorden.
Jag skulle egentligen bara rumla ut för att hiva ner den där överfulla blöjpåsen i soptunnan, och sedan gå raka vägen in igen.
Iklädd alldeles för randig långkalsongbralla, tofsen på snedden på huvudet och barfota i tofflan. Så blev jag plötsligt ståendes istället. Den mjuka morgonsolen silade så vackert genom dom höga, höga träden. Ner på den där gräsmossemattan som ju i månader varit täckt av kall, kall snö men som nu istället är småfruset grön. Fåglarna pratade med varandra. Det var annars så tyst. Och lugnt.
Jag bara stod där. Kände morgonkylan mot kinden och obeskrivligt stora känslan, över att vara rätt och precis där;
Vid Min plats på jorden.
Älskade Gård.
Lillafrun
En lördag i april.
Påsklovsgula tullisar på köksbordet och Citronpajsmakeri. Svettig långrunda med vagnen som avslutades med en storhandling som var lite utav en utmaning att få med sig hem. Firande med Jordgubbsätande ute på trappen när vi faktiskt hade lyckats ta oss hem, Sisse och jag. Pappan har grejat med allt möjligt, sprungit lång löptur
och kommit på världsbra idé för hösten vilket denna fru tycker känns ungefär hur bra som helst.
Nu tar vi lördagkväll. Jag började laga middag och göra efterrätt för typ två timmar sedan. Älskar att fixa i lugn och ro. Nu hjälps vi åt, heela familjen, med det sista. Jag är hungrig som en varg. Klyftpotatis, pesto- och mozarellafylld kycklingfilé och god sallad blir det. Citronpaj och Jordgubbar till lördagsefterrätt. Mums!
Tacksam, är bara förnamnet.
Ta hand om er och ha en fin lördagkväll!
Lillafrun
En fin dag. Och när det man inte vill ska hända, händer…
Vi har ju April nu. Och jag och Sisse startade månaden tillsammans, på finaste sätt; var upp på vinden och hämtade uteleksakerna och öppnade upp sandlådan. Liten var överlycklig och hittade en till traktor hela tiden..gamla leksaker som plötsligt känns som nya. Perrrfekt!
Jag njöt på fårfällen, där i solen. Satt och Ferdinandsuckade förnöjt. Kände livet inom mig, liksom. Klyschigt, men sant. Både symboliskt och bokstavligt…. Lille Skutt-Pyret i magen gör kullebyttor i massor nu.
Sen skulle jag vara Världens Roligaste Morsa och drog iväg Minimannen på stora traktorn, en längre traktorrunda än vanligt. Genom byn och sådär. Våran lilla väg är alldeles lagom egentligen. Men jag tänkte att Sisse skulle tycka det var väldigt fesligt med ett äventyr i den där klassen. Och mycket riktigt! Särskilt när han träffade Förskolevänner och fick visa upp sin Stooooja traktor. Dock, dock, dock… blev sista halvkilomtern hem en ren kamp. Min leende lillvän förvandlades till en tjurig ponny istället och ville inte åka häm! . Med luggen ner i ögat och öronen bakåt typ, påminde han fasligt mycket om den där svart-vit-fläckiga tjurponnyn jag fick hyra sommaren som tolvåring. Det, en lycka i sig. En egen häst alltså. Men jag minns så, hur så vansinnigt tjurig hon var… ville bland annat inte vända hemåt under en ridtur. Kommer ihåg hur jag nån gång stod och gastade, med storgråten i halsen; Pappaaaaa!!! samtidigt som jag försökte slita hem åbäket till lillhäst. Och ja, lite så var det också med Minimannen den där stunden. När han liksom la sig raklång i långa uppförsbacken och Morsan fick andas och räkna till 10 mer än sjuttioelva gånger.
Maj Gadd alltså.
Men till slut var vi hemma, jag och min Miniman, och då var allt frid och fröjd igen. 
Vi drog in för lunch och sen var det en mycket, mycket snabbsövd unge jag lämnade ute i vagnen. Jag riggade fram en massa träningspinaler och drog av ett tabatapass. Kändes gott för hela kroppen! Och medan Liten sov och sov, så tog jag mig efter passet en dusch och gick sedan ut med chiapudding i en skål och satte mig på Gårdshustrappen, med ansiktet mot solen. Typ huuuur skön stund som helst!
Dagen så långt, helt underbar.
Vi packade in oss själva och Stortraktorn i bilen och så åkte vi till Lilla byn. Körde på Morsans gamla hemmahemma väg, hängde med Mormor&Morfar och Pia.. ja, allt det där också himla mysigt. Men till sist.. .den där förbannade Hockeymatchen. Det där som skulle bli en genombra fredag? Ville sig inte. När det man inte vill ska hända, händer…. då känns det aldrig roligt.. men med mitt smartskaftiga födgeni till älskad man (några skrytiga ord om min idol. det får jag idag), så känner jag ändå hopp. En del av M´s uppdragande har varit för detta lag, vilket i höst kommer att bli mindre. Men saker och ting löser sig alltid, visst? Och jag säger om och om igen, att när en dörr stängs, öppnas en annan…
Vi säger så.
Idag längtar jag bara såå efter att min älskade M ska rulla in på gården efter senaste bortadygnet. Dagen idag blir en Lilla Familjen-dag. Vi ska kjamas som Sisse säger. Ta hand om varandra lite extra och smygtänka, så mycket vi orkar, på en ny livstaktik. När han inte drar till med sina tjurponnyskov, Liten alltså, så är han så vansinnigt trevlig… började dagen med att Sisse kjaama mamma och säga att Mamma BäSSt!. Var har han fått det ifrån, liksom? Oavsett, väääldigt boostande!
Åh. Jag är så kär i den där ungen att det inte är klokt. Så galet mycket människa i en så liten kropp. Pratar snart som en hel karl, gör han också. Meningar med 5-6 ord på raken bara regnar nu… så roligt!
Nu tar vi lördag. Och nu rullar M in på gården!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
