Året som gått; År 2015 Del 1.
År 2015
Januari.
Vi började året med att tacka vårt Sommarhemma för Jullovet som varit. Och i våra tankar, fanns redan en plan att ta oss tillbaka till den där gården. Helst för att stanna. Vi drog till Norrnorr för dom allra sista månaderna.
Någon Liten vart febrig, för första gången i livet. Mamman och Pappan hönsade och var överlyckliga att det bara var en febertopp.
Så hade morsan opponering av den där evighetslånga uppsatsen som jag och bästa kompanjonen C jobbat så hårt med. Jag var skitnervös, glömde amma ungen till hälften och hade, till hälften, sprängande mjölkkantiner hela dagen. Kaos. Obeskrivligt skönt var det att komma hem efter en tvärlyckad dag, som genomförts i galen amningsdimma.
Vi hade vinter och levde NorrNorrlandsliv. 
Mannen var tvärsnygg pappa, precis som alltid, och gjorde, precis som alltid, allt för sin älsklingsunge. 
Vi åkte skidor på Grisan. (åh, grisan!!!)
Var ute på familjeutflykt med varm choklad och ostmackor. Och lilla Minimannen började mer och mer visa att han minsann tänkte börja gå, redan nu. 
Så avslutades Januarimånaden med att vi fick så ofaaaaantligt mycket snö.
Februari.
Vi var hemmahemma en sväng. 
Åkte spark, tränade. Jag och mannen var på första egna daten sedan vi blev päron. Så åt vi minisemlor och laddade batterierna och sånt. 
Sen åkte vi norrut igen, ännu mer pirriga i magarna för det där gårdsköpet som börjat sätta fart på riktigt!
Någon gick mer och mer.
Det firades en hjärtedag.
Den här månaden hade jag gruvat mig för, i massor. Jag hade fem veckor av låtsasjobbande framför mig. Veckor av Musikfröknande som på ett sätt kändes jätteroligt. Men Bortatid från Liten likamed ren och skär vara-ifrån-min-Liten-ångest. Men veckorna gick och vi klarade ju det också, men dom bästa dagarna var dom här;
när låtsasjobbande blev inställt ett par dagar och jag fick vara hemma med min lillvän. Snusa sovande bäbis och ta igen tid ifrån.
Mars.
Livets bästa månad. Litens månad. En herrans massa kalsfixande pågick. Jag gick i mål med det där fem-veckors-låtsasjobbandet.
Vi var på utflykter också. Både med vännerna och bara vi. 
Och den 8e blev en liten Minimänniska väckt i ottan på sin Ettårsdag, med frukost på sängen (gröt och mackabitar). Han gäspade stort och undrade vad i helskotta hans päron höll på med.
Sen följde dagen med massa paket och Farmor&Farfar och massa vänner på besök.
Ballonger i taket, egen tårta och en dag i toppklass enligt hela Lilla familjen!
Resten av månaden innehöll finbesök av Torehunden, Mormor&Morfar och absolut-slutförande av utbildningen gjordes. Jag ringde pappa och grät och sa Jag är färdig, jag klarade det! när det sista var gjort. Obeskrivlig känsla med tanke på att jag sista ett och halvt åren inte valt den smidigaste vägen. Men absolut den bästa, bästa! Plugga dubbelt som gravid, kunna vara ledig (ej ta studieuppehåll) under Litens första halvår och sedan göra klart det sista med världens bästa pluggvän; Sixten. Vi klarade det!
April.
Vi firade påsk, hemmahemma. Liten var urtjusig som påskkärring!
Så var vi urklantiga. Och låste ut oss. Men problemet löstes, som ni ser.
Och det här;
Lyan- och Norrnorrkapitlet började avslutas. I slutet av månaden hamnade vi på Drömgården med en massa grejer. Vi ”magasinerade”…… ja, eller halvt flyttade in som det egentligen var. Men vi hade ännu inte allting klart med papper och sånt så vi ropade inte hej. Det gjorde däremot Liten, han sprang i sin nya vårstass och var överlycklig över att få springa fritt!
Så började vårens största utmaning. Pappan åkte på hockey-VM, i Tjeckien, och jobbade coolt uppdrag. Vi längtade efter varandra men gjorde samtidigt det bästa av situationen. M gjorde sitt bästa där borta och jag och Liten hade fina, fina dagar hos Mormor&Morfar.
Vi var ute vid havet.
Njöt i vitsippsbacken.
Så var vi på loppis och Liten skulle bestämt dra sin egen vagn.
Maj. 
Det blev mer och mer vår. Och antalet dagar ifrån den där älskade mannen och pappan, minskade.
Den 15e maj var en lyckans dag. Spänning i luften. På kvällen åkte vi till flygplatsen. Där landade en så himla, himla efterlängtad människa.
Sen kramades vi mest. Och njöt av att vara tillsammans igen. Vi hade en vecka av ledighet. Då smygflyttade vi till Gården. Saker och ting höll på att falla på plats. Jag blåste såpbubblor och var så vansinnigt pirrig i magen.
I bubblorna speglades gården. Drömgården. Men det sa jag inte högt…
Så avslutade vi maj med Konfiramationsfirande, återvända till Norrnorr en sista gång, ha Svensexa och Möhippa för älskade, älskade vännerna. Och packa ihop lyan ännu lite mer. 
Juni.
Vi tog farväl av vårt älskade Grisanberg. Sprang och tackade för allt. 
Så hängde vi i nästan-helt-tomma-lyan tillsammans med vännerna. Vi skrattade och grät om vart annat. Den där första veckan i juni var en känslostorm. 
En sorglig men väldigt lycklig vecka. Plötsligt var Examensbeviset i min hand. Och det firades tillsammans med familjen och vännerna. Bästa avslutet på Norrnorrtiden.
Och vips var vi en drös mil söderut. På den där gården vi längtat efter. Hade sagt hejdå till Lyan, vännerna, Norrnorr. Och plötsligt, var Drömgården vår.
En dröm som blev sann.
Och vi började direkt att hugga in på saker som finns/fanns på att-göra-listan. Förutom att flytta in oss med hela vårt bohag och plocka så mycket liljekonvaljer vi orkade. Så grävdes infart, jag målade en herrans massa möbler. Mannen och Svärfar började snickra Veranda. Vi var igång, liksom!
Firade Midsommarafton enligt tradition gjorde vi också. 
Liten ääälskade kransen jag gjort till honom…..
Så var det sådär junivackert som bara juni kan vara. Ljuset, dofterna, dom evihetslånga dagarna och magiska nätterna. Syrenen blommade och jag och M avslutade månaden med att springa uppför skulebacken/skuleberget. 
2015. Fortsättning kommer….
Lillafrun
Att vara lite Moloken…
Håhå så moloken jag varit idag.
Jag är ju en riktig känslomänniska. Inget nytt under solen. Och såna här dagar, som när året håller på att ta slut och jag vill tänka tillbaka på året som gått… då blir jag supermegakänslig. Det har hänt så förbaskat mycket det här senaste året, massor av bra saker men det har också varit rätt tufft. Massor av förändringar och ovisshet, som till slut redde ut sig men som var jobbig där och då och som också sköljer över mig lite då och då. Jag har haft trillande tårar i massor idag. Som tur var så har mannen varit hemma en grisblink mellan uppdragen. Hans kramar är bästa medicinen! Ja, så har jag också försökt fått något vettigt gjort. Så hemmet är nyskurat och fräscht, den jullovsbortglömda tvättkorgen har fått sig en omgågn, menyn för morgondagen är färdigskriven och handlingen inför matlagandet är gjord. Jag, Svärmor och en sovande Liten har varit och handlat massa godsaker. Jag längtar till middagen imorn! Efter handlingen tog jag och Sisse en promenad, han sov fortfarande och jag vandrade med vagnen i mörkret och funderade lite till.
Vi har det så himla, himla bra och jag är så tacksam för allt. Men usch vad tråkigt det är att vara så långt ifrån alla vännerna, dom som vi under fem års tid har umgåtts med i massor. Men än om vi nu skulle fått för oss att bo kvar i Norrnorr, så stannade ju inte alla där. Tvärtom, nu är vi spridda för vinden härs och tvärs. Jag drömmer om en stor, gärna jättesomrig, återträff här hos oss på våran Gård. Någon gång kanske det lyckas ordnas. <3
Jag och Sisse har matkoma här. 
Vi gjorde hemmapizza tillsammans till middag, och har nu ätit så magarna står som två ryfjäll på oss.
Pizza och apelsinjuice. Onsdagsmys!
Efter att matkomat lagt sig ska jag träna ett träningspass där jag garanterat kommer ha med en überpeppad liten PT med mig. Världens Bästa! Några mer planer än så har vi inte. En dusch för mig och ett bad för honom. Och en tidig kväll. Imorn är det årets sista dag. Spännande! Om jag hinner. Och orkar. Det vill säga inte gråter bort mig för alla bilder på lilla Sisse som blivit så stor (älskar ju att se honom växa och utvecklas och bli storpojke den finaste jag vet. Men ja, idag är en känslodag så…), gulliga Lyan som ju var som ett dockhus och på fina vännerna jag längtar ihjäl mig efter…om inte allt det där gör att jag får dåndimpen, så ska jag försöka göra en årskrönika!
Äsch. En dag av molokenhet. Fint det med.
Ta hand om er!
Lillafrun
Vintertur i iskall Vintervärld.
Liten sov nerbäddad i varma Voksin och med extrafilt denna kalla dag, medan vi vuxna och Torehunden vandrade runt Tommelmon och lite till. Den där vackra rundan med den där branta, branta backen ni vet. Den som jag och M älskar att intervallträna i. Och någon har visst varit übersnäll i år. Jag fick precis den där vinterjackan, den perfekta Leka-ute-med-Liten-vinterjackan, av Mammsen och Pappsen i Juleklapp.
Nu har jag och Liten precis rullat in på Drömgården igen. Efter ett dygn av Mormor&Morfar- och Mostertid. Vi har ätit och sovit och varit ute och motionerat och tränat i gymmet och ätit himlagod mat och bara haft det gott. Och som för att toppa den här dagen så har vi nu piffat till oss för ännu mera familjehäng. Denna kväll med Mannens familj. Bara han själv som fattas. <3 Men jag och min lilla Minikavaljer vi har det kungligt i alla fall.
Älskade Efterlängtade Jullov.
Lillafrun
Att ha lov och vardag på samma gång.
Sådär började vår Måndag. Med huset fullt av min fina Svärfamilj och M´s släkt. Vi dukade bordet fullt med gott och drog till med brakfrukost. Så himla mysigt att börja dagen så. Sisse bjöd på sina traktorpepparkakor och allt var en höjdare! Lite smågrusig i ögonen denna morsan. Igår var det ju den där årliga Julkonsertdagen i Stora kyrkan, i grannbyn. En dag jag bara inte vill vara utan och som liksom sätter pricken över julens i!
En ljuvlig och småkylig promenad istrålande sol togs sedan tillsammans med Svärmor, Svägerskan, Svågern och dom två små nerbäddade kusinerna i vagnarna. Mannen han lämnade gården redan efter frukost och drog igång några dagar av vardag och uppdragande. Någon måste ju syssla med sånt också liksom. När vi gått promenaden krånglade jag och Sisse med att tina upp vad som nu känns som Gammbilen. Den såg ut som en igloo och inte en dörr gick att öppna. Till slut fick vi upp en bakdörr och jag kunde krypa in och starta den där mackapären. Efter mycket bök, så kom vi oss iväg. Ja, först var vi tvugna att kana ut på vägen och halvt åka i diket. Skakiga ben på morsan nu men till slut var vi iväg.
Och vi hamnade hos älskade Mormor&Morfar i deras julvackra hem.
Här har vi det sådär tvärhärligt. Jag har tränat i pappsens gym och så har vi piffat till oss för att nu ha en sån där himmelskt mysig kväll tillsammans med Syrran M och Storan med familj. Liten är omringad av pussande mostrar och lekiga och uppassande kusiner. Nytröja och fina mormorhalsband har han också, som ni ser. Vi har ätit så god, så god mat och delar ännu lite fler julklappar och bara har det så himla gemytligt.
Snart blir det fruktsallad och då saknar jag mannen lite extra.
Allt gott!
Lillafrun
Tredje Dag Jul.
En liten Minimänniska som tränar Marklyft.
Igår tog vi mest igen oss efter turen till stan. Den var ju såklart hysterisk. Galet med folk. Men vi satt i vår bubbla och åt god lunch och hade trevligt. Det är så häftigt, man kan liksom resonera med Sisse nu. Han börjar bli en stor pojke. Så liten, fast ändå så klok. Jag fyndade även några plagg på Polarn åt honom och även en jättevacker stickad tröja från Bondelid till mig själv. Så en sväng på mataffären innan vi åkte hem och slängde oss i soffan. Under kvällen gick vi en fantastiskt vacker promenad. Liten fick göra natt i vagnen och jag och mannen njöt under stjärnhimlen och hittade ena stjärntecknet efter det andra. Såna där stunder älskar jag.
Och idag vaknar till söndag och Tredje Dag Jul! Solen skiner på den isblanka världen där ute. Här inne leks det för fullt och mannen är världsbäst och sorterar bort alla kartonger från julklapparna och jag (och Liten!) har precis tränat ett träningspass. Skönt mör i hela kroppen ska jag nu ge mig iväg med Storan och Lillis och spela Julkonsert. Det blir mysigt!
Fällkniven, lätt som en plätt säger Liten!
Ha en fin dag, alla ni!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
