Tystnaden en måndagmorgon.
Det är tidig måndagmorgon här på gården.
Det är bara jag vaken.
Det är så tyst att varje smygande steg genom köket hörs. Jag tänder en lampa i köksfönstret, tittar ut och blir smålängtig till tider som komma skall. Jul och sånt där. Gnuggar sömnen ur ögonen och tar fram mitt lilla morgongympa-kit; den där gröna mattan, min kroppsvikt (jo, jo. den har man ju med sig jämt. himmelens praktiskt!) och ett par lättare hantlar. Så väcker jag hela kroppen till liv, samtidigt som ljusen fladdrar bredvid mig i kakelugnen.
Varm och vaken, nu på riktigt, tänder jag ännu mera ljus i köket, ordnar frukost och lyssnar till kaffebryggaren som jobbar på. I tystnaden.
-Där varje smygande steg genom köket hörs.
Önskar er en bra måndag!
Lillafrun
En HöstSöndag med La Familia.
Söndagmorgon.
Långpromenad.
Vackerhöst.
Gula och röda löv.
Lekparkshäng.
En snyggpappa och en oerhört viljestark Miniman som just där och då gjort sina föräldrar småsvettiga på affären… Den där Minimänniskan med vilja röjde nämligen runt där inne på mataffären, fast bestämd om vad han skulle shoppa. Gröna sega råttor och surströmming och sånt… Och när hans päron avbröt, tog han till det där som han uppfunnit senaste tiden; Jag-får-inte-som-jag-vill-avgrundsvrålet, som får trumhinnorna att bukta och gör en upplyst om hur en vildhäst låter vid sitt mest decibelliga gnägg.
Väl hemma, efter sista biten där någon absoluuut skulle gå själv; Korvgrillning. Tillsammans med Mormor och Morfar och Torehunden som kom och hälsade på.
Och en riktigt bra söndag, innehåller kaffesörplande ur finaste kopparna vi har.
Ett kakfat fullt av kalasgott fanns också.
Och utöver en drös timmar ute i höstluften, så har jag också framkallat lite bilder och gjort senaste uppsamlingen av Liten-bilder. Så jag har suttit och gottat mig i juni-och-ända-fram-till-nu-bilder. Mysigt men jag känner mig fasligt vimmelkantig efter allt sorterande. 
Nu är det söndagkväll.
Wok-middagen ligger i magen, Fröken Azalea har fått sitt lilla bad och nu väntar kväll; lite fix inför veckan som kommer, småplock i hemmet och sen hoppas jag att vi kanske hinner få upp TV:n ur kartongen så att mannen och jag kan ha date framför Solsidan ikväll när Liten somnat.
En HöstSöndag med La Familia. Så fint att det inte är klokt. Jag är stormförtjust i den här hösten.
Ha en skön kväll alla ni.
Lillafrun
Han är hemma.
”Mäh, titta! Pappa! ”
Ja, älskade lillvän. Pappa är hemma. Helt, crazybananashärligt.
Önskar er en fin oktobersöndag!
Lillafrun
Lördagsäventyr.
När man är liten behöver man inte så mycket för att äventyret ska vara fasligt festligt.
Och faktum är, att jag är lite likadan. Vi kompar rätt bra alltså, min Miniman och jag. Den här lördagen har innehållit flera äventyr för stora och små.
Efter morgonbestyren inne så klädde vi på oss och gick ut. Vandrade lilla biten till Farmor och Farfar och ungefär där, behöver S inte mer för att lyckan ska vara total. Att få ”hjälpa” Farfar att skruva i bilar och hänga i garaget är bland det coolaste som finns. 
Dom är en fröjd att se på, dom där två.
Sen slet vi oss från bilmekandet och gick hem för lunch. Och som för att späda på dagens lycka, så packade vi in oss i den återigen-lånade Farfarsbilen och åkte iväg till Litens Mormor och Morfar. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen;
Det är så fantastiskt att bo nära vår Familj såhär.
Att bara över dagen kunna åka till min hemby och få MammaMormor-bakad pizza och kaka och sörpla kaffe. 
Spela på pianot och hjälpa Morfar att göra upp eld i kaminen. Se Liten bli skitglad över att få träffa vov-vov (Torehunden) och bara känna att vi är på en liten lagom utflykt, helt enkelt.
Och när Liten sov i vagnen passade jag på att sticka ut på en långrunda i vacker-hösten. Jag var otroligt speedad i början, hade nämligen för ovanlighetens skull musik i öronen och sprang som en ko på grönbete. Så, när jag hade sprungit några kilometer var jag så slut att jag funderade på att lägga mig i diket och sova en stund, typ. För då dog dessutom telefonen….Men, jag kände ändå att kroppen orkade mer än vad knoppen trodde. Det är en bättre känsla, än tvärtom. Så, jag bet enkelt i och fortsatte springa på så snabbt jag bara orkade. Lite komiskt var att när jag sista kilometern var så trött att jag inte visste vart jag skulle ta vägen, då började telefonen att leva igen? Vilket resulterade i en galenrunda på 7-8 kilometer med maxpuls sista delen och småvitt ansikte vid mål. 
Nu njuter vi kvällen här i lill byn. Elden jobbar på i den nya och vackra täljstenskaminen. Gör mig längtig till att våra gamling där hemma också ska vara duglig att elda i. 
Nu ska få lyxa med MammaMormorlagad middag och sedan rulla hemåt för att möta en älskad som är så efterlängtad att det inte är klokt.
En så himla, himla fin lördag.
Lillafrun
TACK, Lördag och Sisse och sånt.
Nä, jag vet tusan inte vad jag ska skriva.
Ni är helt enkelt fantastiska. Eran pepp, spåren med hjärteord, går inte av för hackor och kan rädda en Melankolisk och Ferdinandsuckande Morsa en fredag, hur lätt som helst. Tack. Både här och på Instagram (@lillafrunsdagbok). <3
Igår eftermiddag stötte jag och S på Farfar som direkt bjöd oss på middag. Mina Svärisar, alltså. Dom bästa. Jag och S tackade glatt Ja, tack! till middagsinbjudan och sa då ordnar vi något fredagsgott! och drog ner med vagnen på affären och köpte banan och kiwi och vit choklad och vindruvor och god vaniljglass. Jordgubbarna hade vi hemma i frysen. Så bjöd vi på Gino med vaniljglass till efterrätt. Nog min favoritefterrätt. Valfri frukt och/eller bär, med hackad vit choklad som gratinerats i ugnen en liten stund. Det blev en så mysig fredagkväll och S tyckte det där med varm frukt (jo det är ju lätt att hoppa över den vita chokladen till pyttisar) och en egen klick glass var fasligt gott. Han och jag vandrade sedan lilla biten hem, med stjärnorna som trygga lampor ovanför oss. Så somnade vi i en liten varm hög tillsammans. Med pappan i luren på nattduksbordet. Han är så fin, den där M.
Och idag är det lördag!
Liten väckte sin mamma genom att hoppa på henne, krama henne, hålla småhänderna om ansiktet och dela ut riktiga långpussar till sin mamma. Håhååå som jag älskar vår lillunge!!
Klockan var strax efter 09 när vi vaknade, jag och min Sisse. Det är så han heter nu, enligt han själv. Det är så vaansinnigt gulligt när han försöker säga sitt namn själv. Först får jag lite ont i hjärtat av dåligt samvete, det är ju ett väldigt svårt namn vi gett honom. Men så himla fint. Och sen, när han väl får fram sitt lilla namn på ett vis som gör honom såå nöjd, då blir jag så varm i hjärtat att det kokar över.
S i s s e
I alla fall. När vi vaknade så hade vårt samtal med pappan passerat 10 timmar…. jag och Sisse hade tydligen varit med på både hotellfrukost och annat under morgononen (vi sov och M gjorde annat liksom). När vi sa godmorgon till pappan så satt han i bilen och var på väg mot veckans sista uppdrag. Ikväll kommer han hem. Hurra!!
Så idag känns det som att det blir en lite mindre deppig dag. Helt klart.
Jag och S har haft frukostdate och sen bjöd jag min Miniman på ett lördagsbad och fiiii vilken dum mamma jag var då ett tag. Plötsligt har han kommit på att det är förfärligt med vatten över huvudet.. det som inte varit några problem hittills. Nåja, det går nog till sig. Samma vändning har vi haft med tandborstningen; först gick det som hejsan, sen har vi haft några nej-jag-vill-inte-veckor och nu går det bra igen. Aaah säger han och gapar och när han är färdig slår han av kranen, tar sin lillpall och ställer den på rätt plats och stänger dörren. Inte klokt vad han lär sig mycket nu.
Nu sitter han här bredvid mig, nybadad och lördagsfräsch och tittar på lite Katten i Hatten medan mamman bloggar så fort hon bara kan. Men nu är jag färdig och vi ska ut och njuta i sol och friskluft!
Tack igen, för alla fin ord. Jag har läst alla era spår men inte hunnit svara ännu. Och det där träningspasset ni var intresserade av, som jag körde igår och som idag har gett en skön träningsvärk, det ska jag såklart ordna åt er inom kort.
Ha en god lördag!
Lillafrun
-och Sisse.
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
