Att visa vad som finns på köksbordet, bland annat.
Där;
En del av all shoppingen som blev igår, under den där dagen som gör att jag fortfarande får ett snett flin på munnen även idag, när jag tänker på den. Som vi skrattade, alltså. Men i alla fall, på köksbordet.
En massa olika saker till hemmet och till Minimänniskan och sådär. Jag unnade mig själv en ny skön tröja, annars tyckte jag att det fick räcka med frisörbesöket. Sånt är snordyrt, tycker jag. Tur att det bara blir ett par besök om året!
Där på bilden ovan;
En fin grön växt och kruka (buketten).
Och titta här;
Tulpanlökar. Jag längtar som en tok efter att få en mysig stund att vara ute i trädgården och gräva ner dom där. Och det måste typ ske pronto. Imorn eller så. Så himla mysigt till våren med poppande tullisar härs och tvärs.
Och på IKEA så blev det mängder av ljus, både med och utan doft och så ännu några blommor.Nu börjar mina pelargoner tacka för sitt för denna sommar och då fyller jag på med grönt, som murgröna och den där andra blomman som också slingrar sig runt, runt och är jättevacker. En röd cyklamen ska få stå här på köksbordet och skänka lite färg och hemtrevnad.
Och så fylldes Litens höst- vintergarderob på lite till.
…bland annat med dom där tightsen. Dom som jag inte köpte, när jag köpte den likamönstrade tröjan, men som vi ju egentligen ville ha jag och Liten. Igår fann jag lilla brallan på halva priset, perrfekt! Jag som nästan alltid bara lyckas köpa saker till fullpris eftersom jag fastnar för det nyinkomna jämt. Och på samma randiga butik shoppades också, däremot inte på rea, nya bra och rejäla handskar och en fleecefodrad mössa.
En morsa med höstfixad frilla, vackra blommor att ha i fönsterna, lökar att sätta i marken för att bädda för en vacker vår och så lite fleecefodrad mössa och sånt. Vi är redo för höst- och vintermys, med andra ord.
Och idag är det torsdag och den här morsan börjar se ljuset i denna småsnurriga vecka. Mannen har varit borta på uppdrag sedan i tisdags morse och kommer hem imorn förmiddag. Så idag var ännu en sån där dag när Svärisarna ordnade så att jag tog mig till jobbet. Eftersom det var jag som lämnade i morse så blev det tidig morgon för min lillvän på Förskolan. Vi var lika trötta i morse både två… eller morsan möjligtvis ännu tröttare eftersom hon sovit typ ingenting. En usel sova-själv-natt. Liten låg och snarkade men jag bara kuuunde inte slappna av. Hoppas verkligen att det där blir bätttre. Nu har i alla fall jag och Liten haft mysig eftermiddag tillsammans. Jag checkade ut från jobbet och drog till dagis på en gång. Eller, först lämnade jag bilen hemma och rullade sedan vagnen tom till Förskolan, jag hade visst glömt packa ur vagnen ur bilen i morse. Men det gjorde som tur var inget för Liten skulle ju ändå ta sin sovning hemma i stället. Vi vandrade långpromenad efter dagishämtningen; morsan fick motion och Liten somnade bums. Nu myser vi lite under filten tillsammans, jag dagbokar och S ser på Skåpbilen Olle. Efter middagen väntar Föräldramöte för min lilla Miniman. Kära nån, alltså. Ska JAG på föräldramöte? Ska inte mamma med!?……….
Lillafrun
At ha haft en efterlängtad dag.
Det där var igår;
När frosten ännu låg vacker kvar i gräset utanför och Minimannen fick mysig vällingflaska istället för gröt till frukost. Han tog morgonen med ro som ni ser, medan mamman sprang som en yr höna; duschade, piffade, packade pinaler till en Liten att klara sig över en dag i småkallt väder och sådär. Och så förevigade jag det milslånga barret…
Så kom hon, min käre Storan. Efter att först ha svängt in på Litens Förskola och hämtat några prylar vi behövde (alltså, kära familj!!). Sen sattes den där barnstolen in i Storan-bilen, Litens myste ner sig i den och så packades vagn och grejer in och Storan och Lillan likaså. Sen drog vi iväg. 
Svischade genom ett så vackert landskap att klockorna stannade.
Först mot Mormor och Morfar för att lämna en Miniman som skulle få sig världens bästa dag i Lilla byn. Sedan vidare, söderut. Mot Storan-Lillan-dag.
Och det var hundra år sedan en sån där dag, bara hon och jag. Så kära, kära nån vad jag njöt. Först dumpades jag hos frissan. Och det kändes så fint, för i en massa år har vi ju klippt oss hos en och samma frissa tillsammans. Storan har suttit där med preggo-mage, med ammande bäbis. JAG har suttit där med preggo-mage… men hann tyvärr inte få visa upp min livs stolthet. För plötsligt fick hon, vår gulliga K, vingar. Och flög upp i himlen, blixtsnabbt och utan förvarning. Sorg, faktiskt. Hon blev ju vår vän. Så slutade ju också dessa syskon-dagar att poppa upp med jämna mellanrum. Besvärligt också när jag bodde i Norrnorr, liksom.
Men så igår; uppstod dessa dagar igen och vi kände att vår Frissa-vän log i himlen när vi nu går till hennes salong, fastän till en annan jätteduktig tjej. Och jag tacksamhets-suckade ännu en gång över att allt bara blivit så bra för oss, att pusselbitarna fallit på plats och vi är här och ingen annanstans.
Efter sköna, sköna timmar i frisörstolen gick vi och åt lunch. Sen shoppade vi så vi blev alldeles vimmelkantiga. Skrattade så tårarna rann och magarna kramade. Jag stog med benen i kors och nej-jag-kissar-snart-på-mig-ställning, stup i ett. Och där, har ni en bild på packet;
Kameran tog en bild med självutlösaren…. märk väl att vi typ står på huk. Vi hade inget stativ direkt, så det fick bli sådär. Där ser ni hur stiligt det kan bli när en decimeter nött hår kapas bort och lite slingor läggs i, såna som man får gratis om sommaren men som jag gärna fake-ordnar under höst och vinter.
Efter att ha länsat alla butiker i hela Sundsvall stad. Typ, alltså. Då drog vi in på gul-blå-huset och gjorde det nödvändigaste i höstlivet; fyllde på ljusförråden…
Sen åkte vi hemåt i mörkret efter typ ett halvt liv i stan, med skrattet jämt och ständigt bubblandes i magen, och o-risken att det överhuvudtaget skulle bli prat-tyst en endaste sekund och med, det bästa av allt; Storan-Lillan-kontot påfyllt med tid att bara vara, vi. Hon och jag. Vi hämtade upp våra gräbs, Min gullunge och Litens små storkusiner (som hämtats under dagen efter skolan), efter en pangdag hos Världens Bästa Mormor och Morfar. <3
Finaste dagen, alltså. För oss alla.
Lillafrun
Att ha några som räddar oss när det kniper.
Ja, vilken hilma tur vi har, alltså.
Med älskad familj som nu är nära oss och kan ställa upp när det kniper på olika sätt. Mina och mannens föräldrar gör allt dom bara kan för oss, och lite till.
Den här veckan är extremroddig. Att bo på landet och bara ha en bil är skitdrygt rent ut sagt. Men så småningom kommer läget att se annorlunda ut. Så vi pusslar så gott det går framtill dess.
Som igår, när mannen drog iväg på uppdrag och jag skulle stått bil-lös mot mitt jobb om det inte vore för finaste Svärisarna som lånade ut en bil…. som dessutom var varmkörd när jag satte mig i den på kalla morgonen. Efter en magisk vacker bilfärd till jobbet följde en lång arbetsdag.En så himla bra sådan! Först en massa pianoundervisning och som avslut på dagen bjöd jag mina fina kollegor på brakfika. Så roligt, det uppskattades så.
När jag kom hem möter jag en Miniman och en Farfar. Minimannen hade alltså fått hämt från Förskolan, fått gjort äventyret att rejsa genom ica och plocka på sig bananer efter önskemål. Gått hem till farmor&farfar och lagat middag för att bjuda Farmor och Morsan på. Alltså det är så att jag får slut på orden Så fint så att det inte är klokt!
Ja, vansinnigt värdefullt är det att ha såna där älskade som räddar oss när det kniper och som bara finns där jämt och jämt.
Tisdagsmorsan i födelsedagskofta från Odd Molly, jacka från Lager 157, en Kånken i handen från Fjällräven och så dom där helt vansinnigt braiga skorna från Blundstone (aaalla borde ha ett par såna!).
Och idag är det onsdag och jag är minst lika glad som igår när den där bilden togs. För idag är en dag jag längtat och sett fram emot, länge. <3
Ha det så gott så hörs vi!
Lillafrun
Att ha en frostig påminnelse.
Det är så vackert om morgnarna nu att det nästan gör lite ont i kroppen.
Frosten som ligger på backen när vi vaknar, påminner mig om förra hösten. Då, när vi hade lämnat denna gård för att åka till Norrnorr och göra klart det sista året. Helt oventandes om vad som egentligen skulle hända sedan, efter att vi kommit i mål. Vi hade börjat spekulera, drömma och jobba för att ta oss hit, till vår Drömgård. Men inget var riktigt säkert åt något håll. Det vi visste, på en gång när vi packade ihop för sommaren, var att vi fick komma tillbaka under året, när vi ville. Världens finaste dåvarande husägare. Det enda vi ville när vi kom upp till Norrnorr, var att åka tillbaka. Och det gjorde vi ju, så fort vi bara fick tillfälle.
Jag kommer ihåg känslan när vi rullade in på gården, bäddade in duntäcken i storsängen och sov där alla tre. Vaknade på morgonen därpå, till ett köksfönstervy så vacker att klockorna stannade. Det var frost, precis som igår och precis som idag. Och så, så vackert. Den där varma känslan på insidan av kroppen, var liksom ännu ett tecken på att det var hit vi skulle ta oss…
Tänk, så bra det kan bli.
Och idag är det tisdag och jag startade min dag med en fyra minus kall löptur. Det var krispigt, så att säga! Nu- mot arbetet!
Önskar Dig en god tisdag. <3
Lillafrun
En höstig vardagsmåndag.
Hej i måndagen!
Jag var beredd på att vakna med gruslasset Allan i ögonen i morse. Men till min stora, stora förvåning vaknade jag innan alarmet 05.45 och passade såklart på att kliva upp på en gång. Tände ljus vid min lilla hörna vid kakelugnen och kickade igång dagen med ett träningspass, morgonbloggade om gårdagen och satte en kalljäst deg. När pojkarna vaknade hann jag även med att bunkra puss- och kramkontot för dagen.
Sen drog jag iväg ut genom dörren. Hoppsan… minusgrader och rutor som behövde skrapas. Så det blev såklart bråttom till slut i alla fall, trots min übernajsiga morgon. Det hör morgnarna till, liksom. Ingen vardagmorgon utan mer eller mindre morgonstress.
Efter arbetsdagen åkte jag raka spåret och hämtade min lilla älskling på Förskolan. Det vinkades hejdå till Finaste Förskoleavdelningen på jorden och så åkte vi hemåt. Egentligen ville vi bara slänga oss i soffan då, men då stod ju den där degen på bänken och glodde på oss. Äsch, det gick i ett svisch så var brödet färdigt!
Nej, Jag har inte blivit baka-varje-dag-galen… det är bara det att det ju nu har varit kalas och det bakades det hejvilt till. Och imorn ska jag ha fika på jobbet så då vill jag såklart ha något gott till dess också.
Fasligt gott var det när vi norpade varsin nybakt kalljäst fralla till mellis (recept HÄR) .
Det är så otroligt vackert ute nu. Luften, färgerna, dofterna….och jag fullkomligt älskar den där gyllene eftermiddagssolen som sprider sig in i huset. Köket badade i sol i eftermiddags när vi höll på att feja och det var helt ljuvligt. Jag slängde av mig min varma ulltröja som jag haft under dagen. 
Så blev jag bara ståendes under några sekunder.
Det är så himla gott att vara här.
På ett sätt tuffar den här hösten på precis som om denna version funnits tidigare i någon liknande tappning. Det rullar på liksom. Men på ett annat sätt är allt så oerhört nymodigt och vi njuter så av att bo i hus, att ha en egen ingång till vårt hem, att ha det tyst när vi vill ha det tyst, inte ett ekande från något trapphus. Att bo nära naturen, kunna kliva ut på sin egen tomt och bara vara. Och den här grejen att päronen jobbar och Liten då är på Förskolan under tiden…. inte det där småkniviga pusslandet som uppstod ibland förra hösten; ”okej älskling, är du hemma på tisdag? …nähä… ja men då tar jag med Sixten på PM-seminariumet, han får sitta med och läsa Bonden Per, det går bra..” (Svettning på Morsan såna gånger förra hösten…)… men som tur var uppstod ju såna där krockar inte så många gånger. Jag är imponerad över oss själva hur vi faktiskt löste alltihopet på ett så bra sätt. <3
Ja listan går att göras lång över plus-saker. Vi trivs här, helt sonika. Och njuter så.
Näpp. Färdigbabblat.
Nu har mitt raketbränsle tagit tvärslut för idag och nu väntar en luuuugn kväll. Jag ska erbjuda min lillvän ett bad. Han luktar den typiska Förskoledoften (smör) och har typ kaka fastkletat i håret från gårdagen…
Hoppas att han nappar på erbjudandet.
Ha en god kväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
