En onsdag att stoppa i hjärteasken.
Dagen startade sådär;
Med frukost och bokläsning och kaffekoppar att sörpla. Päronen kände sig helt pirriga och Minimannen? Helt ovetandes.
Så var tiden slagen och vi drog iväg.
Öppnade grinden till den Förskola mannen gick på när han var lill-liten. Vi öppnade dörren till Litens avdelning, där alla kidsen och fröknarna var. Och Liten? Han drog iväg på en gång. Sen såg vi knappt till S på hela tiden vi var där. Han äääälskade stället. Och vi med. Kan man göra annat? Med gulliga lapp på dörren; ”Idag Onsdag hälsar vi SIXTEN med familj VÄLKOMNA!”. Och så hade Minimannen redan egen hylla med Sixten-skylt och hela grejen. Liten hade en lite allvarlig min när vi klädde på oss för att kila ut i regnet och ta oss hemåt. Bra betyg, helt enkelt.
Så vansinnigt skönt för den här hönsMorsan, alltså. Med en bra start.
S var helt slut när vi kom hem. Åt lunch, myste med Morsan på sofflocket en stund och somnade sedan på momangen.
Då passade mannen på att köra snickringsrace och jag drog igång en dubbelsats tekakedeg (recept HÄR) samtidigt som jag hängde upp tavlor och Pom poms och grejs inne i Litens rum. Ett tag hängde det deg på tavlorna….typiskt mig. Men till slut var allt utrett. Jag är så glad över Litens rum, ska visa mer bilder någon dag.
Så bakades det klart och helt ogenomtänkt, men strålande timat, så var det mellistid och Liten vaknade.
Så jag gjorde fika och vi satte oss ute på bron och åt nybakta tekakor med rysligt mycket smör och ost på. Och så sörplade vi kall mjölk och konstaterade att bättre än sådär, det vette katten om det går att ha.
Nu väntar kväll. Det har öst ner regn idag, men nu är det minsann soligt och jag och Liten ska ta oss en kvällspromenad efter maten.
En onsdag att stoppa i hjärteasken. Förskolestart. Brödbak och Lekrumsfix. Fika ute på bron. Några solglimtar mellan regnskurarna. Inga världsdådiga grejer. Men ni vet ju, hur jag är vid det här laget; som en galning i att uppskatta det där Stora i det Lilla här i livet. Småsakerna som blir till Stora och vackra. I hjärtat.
Ha en fin kväll!
Lillafrun
Att älska någon till månen och tillbaka.
Min lilla, lilla bäbis. Med persikolena kinder, oförstörda fötter och fjunigt hår som killar i näsan vid varje snusning. Min lilla, lilla bäbis. Du som ligger i min famn, klunkar mjölk och tittar på mig som om jag är den allra, allra finaste du sett.
Älskade Liten.
Nu är du ingen bäbis längre. Nu är du istället den finaste, finaste stora, lilla Minimänniskan jag vet. Med det största lilla hjärtat. Med vinden i dina lockar, med blåmärken på bena och gräs mellan tårna, är det så underbart att se dig nyfiket, tryggt och glatt traska genom livet. Dagarna i ända frågar du va ’ä ’e hä?. Du vill bara veta mer och mer.
Jag älskar att få hålla din hand i min. Men på något sätt älskar jag också när du släpper, säger kan själv och tror på dig själv. Då blir jag varm i Mammahjärtat.
Liten blir Stor. Och idag tar vi ett nytt steg i livet tillsammans. Första inskolningsdagen på Förskolan är här.
Både jag och mannen vill vara med och har, i alla fall idag, båda möjligheten. Vi ska följa vår lilla pojke tillsammans. Åh.
Lillafrun
Det gäller att passa på!
Är det sista Sommardagen idag, tro?
Det ryktas om det… men, ingen aning säger jag. Så, det gäller att passa på! Njuta av sommarvärmen så mycket det bara går. Redan i morse när jag var ute och sprang innan tuppen ens hade vaknat, viskades det om en fin dag. Det var rysligt grusigt i ögonen när alarmet ringde, men när väl springkläderna är på och dörren öppnas. Då är det något helt annat. Det ärsmått magiskt att vara ute om morgonen, faktiskt. Och i morse var inget undantag.
Nu har vi kväll och ska ta till vara på dessa lugna, solmjuka timmar tillsammans. Vi ska ut på äventyr, hela lilla familjen! Mysigt ska det bli. Kanske bästa sättet att avrunda en tisdag på.
Sommarn, alltså.
Kanske slut. Kanske inte. Vi njuter så länge den varar.
Lillafrun
Att tänka lite….
Jag är av den typen att jag tycker förändringar är rätt jobbiga. Än om det kan bli hur bra som helst, kanske ännu bättre, det där nya…
Så nu är jag i funderardagar och kan konstatera att det ju inte är så konstigt att livet känns rätt mycket och omvälvande just nu. Det har ju hänt en del det senaste… och händer en massa nya saker just nu.
Det här var våren då mycket som stod på spel. Vi var ifrån varandra, men återförenades efter tre veckor, lyckliga som få. Vi packade ihop en hel lya. Någon tog sin Lärarexamen. Och så flyttades det. Och en massa hejdå:n sas, till älskade vänner och ett skolliv som varat huur länge som helst. Dags att ge sig ut i livet på riktigt!
Drömmen gick i uppfyllelse; Drömgården blev vår.
Så blev det då sommarlov, med stort S. Oceaner av tillsammanstid och otaligt många timmar av fix med hemmet. Inflytt, infartsgrävande, verandabygge, möbelfix. Två rum förvandlades och blev ett vackert Sovrum och ett lekigt Lekrum. Det var kalas och middagar och Sommarfest och ett par utflykter upp på fjället till vår Fäbostuga gjordes. Det här var sommaren då jag gjorde många, många fikabrickor till älskade mannen och svärfar, efter alla sena kvällar av snickrande. Det här var sommaren då vi inte hann klippa gräset så ofta men någon annan, min älskade pappa, ordnade vackert grönt i alla fall.
Den här sommaren glömmer jag aldrig, aldrig.
Sommaren då min älskade unge sprang på våran egen gräsmatta, i full fart. Plockade vinbär med sina småhänder, lekte i sin alldeles egna sandlåda. Traskade efter grusvägen om och om igen. Det var sommaren när vi levde varje sekund utav vartenda dygn. Ibland kanske lite väl mycket, men då tog vi också tag i bromsen någon gång…. som den där veckan när vi åkte till ön och bara njöt. Då vi badade och solade och åt och sov och tränade och åt glass och levde loppan.
Plötsligt blev det augusti och svisch var Sommarlovet med stort S, slut.
Morsan började Musikfrökna och fullkomligt älskade det. Men hon tyckte inte bara att det var lätt och roligt… det var förfärligt jobbigt att åka hemifrån och veta att timmar av Litens liv missas.
Plötsligt blev Liten stor.
Plötsligt springer han, bara fortare och fortare. Plötsligt säger han inte bara titta hää! som sin längsta mening. Utan; va’ ä’ e’ häÄ? (vad är det här?). Han har en egen pall att stå på när han borstar tänderna. Han slänger sig om mig och kramar mig, medvetet. Säger heeeeeej! med de ljusaste av toner…. som svar på att jag från han var pyttebäbis alltid sagt heeej älskling! med ljus röst. Plötsligt ska min lilla bäbis börja på Förskola…
Det händer så mycket nu.
Jag vill stoppa tiden. Jag hänger inte med.
Igårkväll hade jag och Liten världens finaste kväll, bara han och jag. Vi satt i sandlådan, tittade på när världens bästa farfar trimmade tistel på vår lägda. Liten och jag hjälptes åt med lite tvätt, han gillar ju att hjälpa till min Miniman. Och sen matade han mig med en herrans massa svartvinbär. Så snurrade vi, runt runt, på vår alldeles egna Kärleksbrunn. Till sist fick S ett bad, manikyr och välling innan han fick somna i vagnen. Kvällen hann bli alldeles för mörk för min smak, så den där kvällspromenaden vart på mitten tvärt enbart skitläskig… eller Liten tyckte den var mer än skön och somnade så gott. Och det var väl det viktigaste.
Han. Den viktigaste på jorden.
Håhå. Jag är så tacksam för allt vi får vara med om, vi lever verkligen vår dröm. Men ibland knyter det sig bara, livet blir för stort och svårt att greppa, liksom.
Lillafrun
Musikfröknande. Päronmiss. Klätterros. Gräsmattestund. Och lycka för en liten!
Och så var livets första Musikfrökendag avklarad.
Hallelujah! så bra det gick och så roligt det var! Kanske bara nybörjartur. Det får förresten vara vad det vill. Gott att starta med en bra dag, i alla fall.
Jag svischade hemåt så snabbt jag bara kunde efter arbetsdagen. Jag hann inte träffa Liten i morse, bara pussa på honom där han låg och snusade. Sjusovaren. Så jag längtade efter honom såklart, men sen hade jag och M missat denna dag i almanackan. Båda på jobb och därmed en Liten Miniman i kläm. Det insåg vi mitt i den där röriga lördagen som redan var nog kaosig…Till vårt försvar hade vi enligt första-plan tänkt ha skolat in Liten på Förskolan redan nu, men så insåg vi i mitten på sommaren att vi faktiskt kunde ha honom hemma lite till, förlänga hans Sommarlov till max. Men den här dagen, ja den hade som sagt blivit en miss. Därför tackar vi idag gudarna för Mormor. Än om det bara var drygt en timme som behövdes barnvakt idag, så var det ju toknödvändigt och mer än guld värt. (tack mamma! <3)
Så himla härligt att då komma hem och mötas av en lycklig unge som höll på att leka med Mormor i sommarvärmen. Varmt, varmt och klätterrosen bara växer och växer och blommar nu för fullt.
S grät storgråten när Mormor åkte iväg, men det gick ju bra med mamma också, kom han på några sekunder senare. Vi åt lite mellis innan han slocknade i vagnen för sen vila. 
Och jag?
Jag bredde ut sommartäcket på gräsmattan, för första (!) gången på hela sommaren. Och slocknade jag med.
Kanske en utav sommarens allra skönaste stunder.
Att slå upp ögonen och se det här… åh.
Nu har här lagats middag och ätits tillsammans med min lillvän. Mannen kommer inte hem förrän sent ikväll, så han läntar vi lite efter. Fast vi har det rätt bra ändå. Disken är undanstökad, vi har lugn kväll. Jag och Liten är ute och springer runt gården för att pricka in att se Stortraktorn som är ute och slår på en utav lägdorna runt oss. Lycka för en ettåring som älskar traktorer- att se en alldeles riktigt en!
Och jag får än en gång nypa mig i armen. Det är så mycket som känns i hjärtat just nu.
Musikfröknande. Päronmiss. Klätterros. Gräsmattestund. Och lycka för en liten. Vilken måndag, alltså.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
