Bland äppelblom och himmelsblått.
Det blev verkligen en pangdag igår!
Jag och Liten roade oss med timmar av utelek i det härliga vädret. Samtidigt skötte vi också markservicen och tvättade, hängde tvätt, vek tvätt om vartannat. Och var på långpromenad och till affären. Så lagade vi mat och bakade äppelkaka (samtidigt som vi sneglade på ett otroooligt vackert prinsbröllop!) för att bjuda den arbetande pappan på. Han, M alltså, klippte gräset i typ tjugosju timmar igår…. två varv runt den stora, stora gräsmattan, det tar sin tid. Och så finputs med trimmern efter det. Så finputsigt att han kapade av en utav dom få perenner jag lyckats hitta här. Så då försökte jag sura lite på honom, men det höll i sig i max två minuter sen kom jag på hur ofantligt världsligt det var. En sväng till det där efterlängtade stället hann jag också. Trädgår´n, alltså! Så nu har jag plant att sätta ner i gammhinkarna. Ska bara ordna sån där braig jord först, som jag inte fick tag på igår. 
Efter middagen satt vi under äppelträdet hela lilla familjen. Åt äppelkaka/äppelbitar, sörplade kaffe och mjölk. Spillde härsan och tvärsan, njöt av solen i ansiktet och konstaterade att det är svårt att greppa. Hela den här grejen. Vi är här för att stanna, liksom.
Medan M gjorde klart det sista ute på tomten, lekte jag och Minimannen en sista sväng. Kuragömma bland bärbuskarna. Så hysteriskt roligt! Sen nattade jag lillvännen innan jag mötte upp mannen för kvällsdate ute på bron. Där bäddade vi med fällar och täcken och satt och njöt i den smygvarma junikvällen. Med solen som sakta gick neråt bakom fjället, bläddrade vi i inredningstidning, googlade klinker, mätte väggar, funderade. Och så var vi upp en sväng på övervåningen, den som just nu bara är som en endaste stor vind, och fascinerades än en gång över den höga, höga takhöjden där uppe. Det är ett väldigt stort hus det här, men än så länge med bara en våning i ordninggjord. Övervåningen är alltså inte inredd utan står och väntar på arbetssugna händer som ska omhänderta alla kvadratmeter som finns där uppe. Så länge bor vi alltså bara på ett plan, men med rum så stora att dansa val i, så efterlyser vi än så länge inte mer att-vara-på-plats.
När någon säger ett ohyggligt renoveringsobjekt, säger vi ett oändligt potential… Och övervåningen, den är ett endaste oändligt potential!
Det är så häftigt, det här. Jag måste nypa mig i armen lite. Som vi har drömt, hoppats, väntat och längtat efter det här!
Lillafrun
En sal att dansa vals i.
Dansa valsa i, eller bara springas igenom för att det är så roligt att kunna springa runt, runt, runt i ett hus. En sal att sitta vid matsalsbordet och äta söndagfrukost, eller i soffan och bara ha en lugn stund. Eller, till det bästa, att i höst någon gång sätta sig framför den vackra kakelugnen och lyssna till eldens sprakande.
Det var i natt. Sent i den ljusa, nästan-ljumma juninatten gick jag ut. Njöt av att ta in några äppelkvistar från det stora, stora äppelträdet. Så knipsade jag ett gäng hundkexkvistar och satte i en kruka och sedan ner i zinkbyttan där framför den där vackra vita.
Varenda rum här på nedervåningen, ja förutom det så kallade lillrummet som har några lådor, ett par frysar och lite annat smått och gott i sig. Men resten av rummen, var precis-nystädade och med var sak på sin plats. En smått magisk känsla efter att ha varit på språng och med saker här och där, sedan i april. För en vecka sedan precis, så har vi haft alla saker på samma ställe. Men håhå vilket kaos vi bott i. Men nu, med en vecka här på gården, känner vi att vi är på plats. Då har det också hunnits med en massa annat. High five! , på den!
Så idag känner jag för en lugnare dag. Det är lördag.
Vi vaknar med solen som strålar in genom sovrumsfönstret. Jag ber mannen öppna till det där rummet som jag är helt förälskad i. Ett stort rum. En sal att dansa vals i. Om man vill.
Efter frukosten är bortdukad ska jag och Liten ge oss ut. Sparka boll (ny favorit hos Minimannen! Han är bättre än den bollrädda morsan på att flytta bollen) och sedan traska en runda med vagnen. Mannen ska äntligen klippa vår äng till gräsmatta. Sen hoppas, hoppas jag hinna till ett efterlängtat ställe.
Men ingen stress. Här ska bara njutas idag. Var sak på sin plats, det doftar blomstrigt skurmedel, solen skiner och vi har lördag.
Må så gott!
Lillafrun
En vrå.
En ordnad vrå bland många oordnade. Examensbuketten från mor och far jobbar på.
Åhåå som jag njuter om dagarna alltså. Som igårkväll när jag sent stod och vinglade på en stol och putsade prismorna som hänger på finlampan i salen. Nästan så att jag stod där och pratade för mig själv, till lampan alltså; nu ska du bo här med oss, fina lampan.
Ville mest bara kika in och önska er en trevlig helg!
Idag har vi nästan haft sommar här i Höga kusten. Fast nu faller regnet. Men det gör ingenting, för jag ska ändå fortsätta att packa in och städa och placera ut nya blommorna jag köpt idag och så.
Trevlig helg!
Lillafrun
Att säga tack och berätta lite mer.
TACK, Tack, tack, tack, TACK!
-vi är så glada över alla grattis, lyckoönskningar och varendaste välkommen. Tack. <3
Kommer ni ihåg första flyttracet vi gjorde, där i april, precis innan M drog iväg och styrde ljud på Hockey-VM i Tjeckien och jag och Liten hade världsbra veckor hemma i lilla byn?
Då, drog vi med första halvan av lyan. Mina det-finns-inga-ord-som-beskriver-hur-braiga-dom-är-Svärpäron drog ett stort och tvärtungt lass och vi ett. Hit, till gården. Men eftersom saker och ting inte var tillnärmelsevis klara vid den tiden så lät vi bara magasinera alla saker. Det var en så pirrig känsla att få rulla upp på gården den där april- eftermiddagen.
Liten var lyrisk och hans päron likaså. Men vi lät oss inte släppa ut några lyckokänslor redan då, vi var mitt i värdering av hela gården och vi ville helt enkelt inte ropa hej.
Så åkte M till Tjeckien och jag och Liten bodde på vår våning i tre veckor, hemma hos jordens gulligaste Mammamormor och Pappamorfar. Och Torehunden, förstås. Sen kom pappan hem, vansinnigt efterlängtad. Vi hade då lite drygt en vecka kvar här hemmahemma innan vi skulle bege oss mot Piteå en sista gång. Under denna vecka, så småflyttade vi in lite…
Gården är ju inte ny för oss, eftersom den som sagt var vårt Sommarhemma för ett år sedan. Men däremot använde vi inte alla rum och så. Det var ju liksom inte meningen att vi skulle bli kära i det här stället….. vi som alltid sagt att vi ska flytta till Umeå efter Norrnorr-tiden. Drömmen har såklart alltid varit att återvända hemåt, men vi trodde inte att det skulle vara möjligt. Hela året har vi jobbat på att få det möjligt, och verkar ha lyckats. Helt galet.
Så vi började packa upp, storstäda ett rum i taget, plantera om pelargonerna som övervintrats, 
klippa gräset, plocka bort en herrans massa fallna kvistar från stora björkarna. Försöka organisera,… 
…travarna med lådor från golv till tak. Putsa fönster i ett par rum, torka ur alla köksskåp och göra dom redo för lyan-grejer, hänga upp nya gardiner… men allt i en ovisshet om det bara var för sommaren vi gjorde det här, eller om vår dröm faktiskt skulle bli sann.
Liten hjälpte mamma med vårstädningen, såklart.
Så åkte vi sedan norrut, men huur många saker som helst att fixa, ringa, göra… Så från den ena fixarveckan här på gården, till en annan variant där uppe i Norrnorr. Med Svensexa och Möhippa (tjohoo vilka bra dagar det blev! Världens finaste E och C, alltså <3). Och så allt packande, bakande och lagande inför Examen i fredags. Flyttstädning i lördags och sedan bar resten av lasset iväg. Vi fick barnvakt och bärhjälp på söndagen av våra kära föräldrar, så det hanns med hur mycket som helst här i huset. Jag och M matade på och packade upp, kartong för kartong, till seeeent in på natten. Och för mig bar det sedan upp tiiidigt både måndag och tisdag, då jag har gjort mitt årliga blomuppdrag; där jag är på ett älskat ställe och planterar och planterar och planterar. Så har det också bland en massa annat plockats årets första (men absoluuut inte sista) liljekonvaljbukett,
och varits på fin student för en älskad Lillis och Gudmor.
…och såklart har det varit en massa fjärilar i magen över saker och ting.
Och idag är det torsdag och jag har varit på Skolavslutning. Inte bara som åskådare av min älskade Gudson. Jag satt även vid pianot och kompade på ett par låtar. Mysig smygbörjan… inför hösten som musikfröken! Nu är det lååångt sommarlov som väntar tillsammans med hela familjen.
Hå,hå. Som sagt. Det är mycket och många saker som hänt och händer och vi är tacksamma upp över öronen. Men oj, oj så mycket väntan, otålighet och oro det har varit på vägen. Helt plötsligt la sig bara alla pusselbitar på plats…
Vi är hemma. I vårt Höga Kusten. På gården vi kallar för Norra Drömgården.
Vi stökar på och flyttar in oss, en bit i taget. Både mannen och jag är så vansinnigt ivriga på att få sätta igång med att sätta vår prägel på detta underbara ställe. Men ingen brådska, inga förhastade slutsatser. Nu ska vi bara njuta av hela alltet. Här ska sedan planeras, funderas, kalkyleras, ritas, budgeteras, fantiseras, kläckas überbra idéer… Men med små medel går det fort att göra huset till vårt.
Förra sommaren använde vi till exempel inte salen. Men nu ska den dammas av och göras mysig. Längtar till jag sitter där i finsoffan med liljekonvaljbuketten på bordet. Tittar ut på den ljusa juninatten genom dom nyputsade fönsterna…
Lillafrun
Idag blev drömmen sann.
Vi tittar på varandra som två levande, vansinnigt lyckliga frågetecken.
Är det verkligen sant? undrar jag med en nipprighet som aldrig någonsin varit större.
Ja, älskling, det är det! säger han samtidigt som han lyfter upp mig i sin famn och snurrar runt, runt, runt likt den snurrigaste karuesellen på tivolit.
Minimannen? Han står där bredvid och ler åt sina päron med en talande ni-är-allt-bra-knäppa-mamma-och-pappa-blick.
Drömgården är vår.
Den där gården som vi flyttade till över förra sommaren, direkt började kalla för vårt Sommarhemma och plötsligt blev blixtförälskade i. Jag kommer ihåg den där julidagen när jag och mannen satt och sörplade kaffe ute i gräset. Liten sov. Vi beskrev vår dröm för varandra, över hur vi önskade att bo och leva. Vi fyllde i orden åt varandra, som vi så ofta gör. Plötsligt kom vi på;
Det är ju precis där vi är. Det är precis, precis här vi vill bo och leva.
På gården med den där lilla grusvägen åt ena hållet, där traktorer åker förbi härs och tvärs. Med den vackraste köksfönstervy jag kan tänka mig. Med ytor så stora där ute att jag kan ha en hel hop med hästar om jag så vill (…och lyckas pröjsa för…). Gården där det finns så mycket potential och saker att göra om man bara vill, vilket är precis vad jag och mannen är så ooomåttligt peppade på.
Nu börjar resan,
…den vi hoppas aldrig ska ta slut. På gården där vi känner sånt lugn. Med det där huset som gör mig så trygg, full av inspiration och alldeles lycklig. På gården där jag från första början känt mig som hemma. Där gräset just nu mer liknar en äng än något annat. Där äppelträdet är så stort, så stort och alldeles strax står i full blom och gör oss häpna. Där jag fantiserar om att leva med min familj. Vara tillsammans. Sitta framför den vackra kakelugnen en kall novemberkväll och läsa kvällssaga för Liten. Få klä en stor julgran i vackra salen. Sitta under äppelträdet och fika en varm sommardag. Eller slänga oss ner i den där nya finsoffan som vi köpte redan i början på året, trots att vi då inte aaaalls hade saker och ting klart för oss.
Men, man måste våga för att vinna, inte sant?
Vi drömde och har gjort allt för att vår dröm att gå i uppfyllelse.
Det har varit en lång väg hit. Men nu är den vår.
Norra Drömgården. 
Idag blev drömmen sann.
Lillafrun
-och dom finaste pojkarna på jorden.
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
