Nästan lite för bra för att vara sant.
Det är vårligt så det förslår,
himlen knallblå och solen så varm, så varm.
Backen är bar och härs och tvärs blommar vårlökar. Fiskmåsarna skriker så högt dom bara orkar. Det knoppas och porlar i bäcken.
Och den här tiden, är precis lika ljuvlig och magisk varje, varje år.
Att då dessutom få vara Litenledig denna tid, är nästan lite för bra för att vara sant. Men sant är det och jag är omåttligt nöjd över faktumet och nuet.
Idag känner jag sån tacksamhet. Över att få ha det så bra, vara frisk och omringad av goda människor. Att få vara mamma till min fantastiska son och fru till den där mannen som är min största idol här i livet. Jag känner tacksamhet. Över att få leva livet. Vilken gåva!
Vad vi har gjort idag, här i lilla byn?
Varit ute. Precis hela dagen. Kastat frisbee, gungat, lekt med Torehunden. Liten har sovit i vagnen och morsan har tränat årets första tabatapass ute på gräsmattan. Vilken känsla!
Vi har ätit lunch ute på altanen, druckit kaffe ute i trädgården. Jag har lättnads-suckat tusen gånger. Och Liten har dragit dockan i dockvagnen… men det var bara kul i två sekunder sen tog bilarna över igen och brummande ljudet från Minimannen var igång.
I eftermiddags när Liten skulle sova igen så gick vi på långpromenad. Kikade på hästar i massor och sen slumrade Minimannen. Jag fick världens skönaste mammastund när jag kom hem; satte mig mot husväggen och halvsov.
Hå, hå. Idag är livet gott.
Lillafrun
Att vara på plats.
Hoho!
Resan gick finemang igår. Jag var såklart harigt rädd, i vanlig ordning och höll på att smådö när vi en gång var tvungen att tvärnita, väja och med nöd och näppe klarade oss förbi en helt plötsligt flygande plåtskiva. En skiva som fick fart och lyfte från ett släp framför oss som inte hade täckts över med någonting (morr!!). Vill inte ens tänka på vad som kunnat hända om den träffat får bilruta. Men i övrigt gick allt bra, med släp är det ju liksom bara att tuffa på, i perfekt Emmeli-fart. Jag och Minimannen diggade musik, åt matsäck, såg på Pettson, sjöng imse vimse spindel, stannade för ett par springa av oss-pauser (ja, pappan också såklart!)..
Åkte vidare, betade av mil för mil, sov, blev asless, sa till pappan att han var vår idol som är så duktig jämt och alltid, och plötsligt var vi framme vid resans slutgiltiga mål; hemmahemma. I tryggt förvar och lyckliga som få!
Alltså… den där Minimannen. Vilda babyn, klassas som lugn som en filbunke…
Nu ska vi ha tisdag.
Pappan ska på uppdrag och jag och Minimannen är just nu hos hans farmor och farfar. Men om en stund kommer Mammamormor och hämtar oss och vi ska hem till lilla byn och ja, vad vi hittar på idag det får vi se. Det ska bli vansinnigt skönt med en lugnare dag än dom senaste sju, det kan jag konstatera! Och det är vååååår här, på riktigt. Tjohooo!
Hoppas ni får en fin tisdag!
Lillafrun
Nu flyr vi fältet.
Måndag!
Vi vaknar efter bästa natten på flera nätter, nästan-utvilade och rätt möra i kropparna. Packar ihop det sista för nu, gör matsäck och leker lite, mitt uppe i allt. Så hoppar vi till sist in i bilen, med det där stora, stora släpet bakom. Fullproppat av allt och lite till. Lyan lämnas till hälften som ett skal, och till häften rätt mysig för att det ändå ska vara beboeligt under en liten snutt till, kring examenstid.
Men nu?
Nu flyr vi fältet.
Tar släpet med oss, dumpar det och magasinerar det tillsammans med resten av allt vi flyttat i helgen. Så får det vila tryggt under ett tag. Nu väntar en månad av annat. Vi packar med oss vad vi behöver just nu och några veckor framöver, så åker vi sedan hem till våra näranära som tar emot oss med öppna famnar.
Nu väntar först en lyxig vecka; tillsammanstid, lite lugnare tempo, bara några uppdrag för mannen. En megaefterlängtad klipptid för mig. Liten har också bokat Minimannen-vakt för att päronen ska få några timmar på tumanhand. Det är en fin vecka som väntar.
Och om en vecka den här tiden, är det helt klart en annan typ av dagar som väntar oss för ett tag… men vi ska klara det också.
Älskade Lilla Familjen.
Ps. Jag förstår att det kanske är svårt att hänga med i svängarna nu. Jag känner detsamma, men vilar i att bara go with the flow , ta en sak i taget och njuta av nuet och våren och allt som väntar. Häng med så kommer saker räta ut sig med tiden, det tror jag att jag törs lova…Ds.
Lillafrun
En söndag med extra allt.
Den här veckan har varit så fullspäckad på alla sätt och vis, så fullproppad av intryck och jag känner mig så tacksam och varm i hjärtat. Allt har gått så bra med allt och med den hjälp vi fick igår, alltså..
I morse när jag dagbokat från sovrummet och vi skulle kliva upp och börja duka fram frukost.. då möts vi av en lapp där det stod ord skrivna med så mycket hjärta att jag blev alldeles rörd. Svärisarna hade ätit frukost och sedan packat och börjat resan söderut igen, ”vi tänkte att ni behövde sova”, stod det bland annat. Ja, dom är fantastiska dom där två, inte undra på att deras son är en riktig pärla.
Så vi blev lite småsnopna med dukade frukost till oss själva och hade sedan en välbehövligt lugn morgon. Liten sov inte så bra i natt heller, ändock bättre än natten innan men det är helt klart så att han inte riktigt är i vanlig Minimannen-mode. Han tycker nog också att det är konstigt det som händer nu… plus dom där tänderna då, som jag genom en brottningsmatch och nästa några fingrar kortare, lyckats se är på väg både här och där. Stackarn.
I alla fall.
Mannen stack ut och sprang, jag sov ner Liten och packade ytterligare en låda. Sen drog jag ihop vännerna för ett fika ute på gården. 
Vår kära granne fyller år och sånt måste firas, och eftersom vi har frysen full av fika från Litens ettårskalas så blev den ekvationen väldigt lätt att lösa. 
Och det var så otroligt mysigt att vara där ute, fika, rikta nosen mot solen och ha en stund tillsammans.
Älskade vänner!
Och titta här..
Hur gulliga får man vara! Kompisarna. <3 (Kika in HÄR, för att läsa mer om den lilla Sessan och hennes fina päron! Våra vänner för livet-vänner. <3 )
Och nu har jag också fått vara ute på en springtur, vi har piffat till oss alla tre och ska nu vandra bort till hjärtevännerna för middag. Det är mycket känslor nu och alla är vi ledsna över att inte längre kunna bo så nära varandra, vi vänner, som vi gjort nu så länge…
Ljuvligt springväder. Premiär med tunna springtights!
Och, jo just det…
..där nånstans på mitten av söndagen råkade jag såklart låsa oss ute också.
Men nu kan vi ju det där, så det var bara knata upp till villakvarteret och fråga några gulliga typer om en stege. Mannen drog till med värsta steg-posen..
Inga problem. Slutet gott, allting gott!
En söndag med extra allt. <3
Lillafrun
Att ha nästan-flyttat-ut, helt plöstligt.
Ja, det här gick fortare än vi kunde ana.
Inte trodde jag för en vecka sedan, att jag en vecka senare skulle vakna i en lya där det i stort sett bara är sängen kvar i sovrummet, ett toktomt vardagsrum, typ inga möbler. Förutom i köket då, där är allt kvar i sin ordning. Mannen är motorn i det hela, Arbetsledar´n!. Och jag, är en arbetsvillig, megafirrig anställd. Inget fel med det, och det är rätt befriande att inte ha så mycket kontroll, för en gångs skull. Vi brukar alltid bestämma saker tillsammans, men den här gången är det lite speciellt. Jag är ju som jag är; tycker det är jobbigt med förändringen som är nu, samtidigt som det känns precis hur underbart som helst. Men grejen att stå med ena foten i det här Norrnorrlivet, med vänner i samma hus och allt det där, och så med den andra foten i något nytt, som förmodligen kan bli precis hur fint som helst… , det känns… lite omtumlande.
Men i alla fall.
Igår;
efter att jag och Liten vaknat till liv efter den där natten som mest bara var kaos, så var vi först och främst ute på en långpromenad i det helt ljuuuuvliga vädret. Liten sov och jag tankade energi inför dagen. Sen kom mannen hem, från sitt uppdrag där han dessutom lyckats få med sig ett stort släp (allt är så krångligt så jag ids inte gå in på detaljer). Och med sig hade han en helt vansinnigt bra flyttpatrull; Svärisarna. Och även dom hade ett stoort släp med sig.
På några fjuttiga dagar har jag och mannen lyckats packa ihop rätt så mycket, men jädrans alltså… med den trupp vi hade igår, där Liten var lyxomhändertagen med lekfarmor hela dagen lång
…och männen bar och bar..
..och jag fick möjlighet att bara fylla och spotta fram proppfulla kartonger på löpande band. 
Ja, då gick det fort.
Och trevligt och gott hade vi det också, mannen skrattade och mumlande att jag var så lik min mor. Lill-B… det tar jag som en komplimang. Det är ju så mycket trevligare att jobba på om man är mätt i magarna och sådär, tänker jag. Mat och fika om vartannat ska det vara en sån här gång, så det så. Så hade vi också ännu en stjärna här under taket; vännen C som jag bjöd på middag, som blev den som stod och lagade tillsammans med svärmor medan jag packade. Inga konstigheter för henne, hon finner sig i allt och är ett sånt bra stöd och känner mig liksom så bra. När jag står där och ser lite gråtig ut, när dagen börjar bli marathonlång och krafterna börjar sina och jag plötsligt tycker det är ursorgligt att lyan mer och mer börjar likna ett skal, då kramar hon mig. Precis i rätt skede. Det är en vän. På riktigt. <3
Nu vaknar vi till söndag och en dag till av flyttpacksfix väntar, sen trycker vi på stora pausknappen för en månad…
Min älskade man. Han som log finurligt för varje låda han tog i.. ”jag tycker om dina lådbeskrivningar, älskling!”, sa han.
Jo, jo, sa jag!
Vill önska er en fin söndag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
