Så jädrans typiskt.
Dagen och kvällen igår flöt på, och var så himla fin bara. När mörkret föll var vi toktrötta, både jag och Minimannen. Så efter att han slurpat vällingen i soffan i min famn, så somnade vi där båda två. Helt otroligt mysigt, det händer ju typ aldrig att han somnar i famnen nuförtiden. Jag vaknade yr och lyfte oss båda till våra sängar och sov vidare, gott och utan några aningar. Sen plötsligt, 00.48, typ. Gallskrik. Där börjar ett kaos på ungefär en och en halv timme, följt av upphackad sömn till 05.50, typ. Sen har vi fått några härliga sovtimmar, nu på morgonen. Men det är grusigt idag,
..och så jädrans typiskt.
Jag kan räkna på en, max två händer som det varit krångliga nätter för oss. Liten ammades såklart på natten när han var pyttebäbis, men äta och sen somna om var ju inga jobbigheter med dom där amningshormonerna som gjorde att jag hade kunnat springa tre marathon per dag, typ. Och när han var sju veckor började han sova hela nätter. Så jag säger ju det, jag och M vet inte hur det är att ha barn, egentligen. Liten har skämt bort oss totalt. Att få tankad nattsömn varje natt till exempel, är liksom guld värt och lite till. Både stor och Liten. Och det är bara att vara tacksam. Det är liksom ingenting vi gjort rätt för, eller så. Bara fått serverat att han är en ”sån” unge,-
Och därför klagar jag inte, inte alls.
Det är bara det att det inte är så kul att känna den där villrådigheten och rädslan att något är jättefel, när man är själv och inte kan fundera tillsammans. Men det gick bra för oss, ändå. Och till slut hittade vi ett sätt, jag och Liten;
Tandborsten att tugga på och babblarna på full fräs. Mitt i toksvarta natten. Vad gör man inte, liksom…
Ett tag blev jag rädd att han hade ont i halsen, nästa sekund tänkte jag öronen. I en tredje att han hade ont i magen.. men det har han aldrig ont i och inget konstigt hade han ätit. Så i den fjärde sekunden, när han låg där och tuggade frenetiskt på lilla tanborsten och snörvlade samtidigt som han dansade till sina favoriter. Då fattade jag.
Ännu ett tandrace på g, såklart. Och den här gången är det nog lite större tänder, typ hörntänder, som känns lite mer än dom tidigare..
Vi har skön lördagmorgon nu i alla fall. Frukost och sen har vi krypit tillbaka i sängen och myser. Liten tuggar tandborste och morsan dagbokar så snabbt hon bara kan. Så känner vi oss lite småduktiga att ha sovit själva och dessutom klarat en sån där natt vi inte alls är vana. Japp.
God morgon lördag!
Lillafrun
En världsbra fredag.
Halvan åker helikopter. ”Så låter helikoptern!”
Vilken fin fredag det blev, det här.
Jag drog ut och sprang i morse i gråvädret och bestämde mig för att det där med att känna sig stressad över saker, ju bara är onödigt. Vi vinkade mannen hejdå och sen har vi bara haft världens bästa fredag, jag och Minimannen. Solen kom fram, så efter ett gäng varv av Halvan
… och lunch, så klädde vi på oss och gick ut. Hade lekdate med grannflickan. Så himla mysigt. Både för stora och små. Vi njöt allihopa, äntligen fick norrnorr lite varmare grader och strålande sol, efter dagar av snö och kallt, kallt. Sen var det mellisdags och sovning igen. Sovningen tog vi i samband med en promenad till affären, i sällskap av ännu en gullevän. Vi slog oss ner på en bänk i solen när vi kom tillbaka. Så vansinnigt skönt, men efter en stund var vi tvungna att bryta upp, då jag såg min chans att hinna packa ner finporslin och sånt, under tiden Liten sov. Jag riktigt njöt där jag satt bland en massa pryttlar, med baltandörren på glänt. Solen sken in och hela vardagsrummet badade i sol. Liten sov och det var bara fåglarna som hördes och mitt prasslande från prasselpappret. I ett svisch hade jag packat ett par kartonger fulla,
Sen vaknade min lille prins.
Mini-M, visst?
Och vi har gräddat pannkakor och ätit till varma skogshallon och vispad grädde. Festlig fredagmiddag, tyckte vi båda!
Nu ska vi bara leka och mysa och ha fredagkväll.
Trevlig helg önskar vi!
Lillafrun & Liten
Maxat.
Och den här fredagen är som vilken fredag som helst. Allt är i sin ordning och med färska fredagsblommor viskas det om helg, och en lugn sådan också…
Ööh.
Inte riktigt!
Det är en otrolig maxad vecka, det här. Det har tickat på i ett. Uppdrag för M i vanlig ordning, jobb för mig (hoppsan! jag har varit sketatrött efteråt) och så ”lite lätt flyttpack” på det. Ja, och så allt annat som hör livet till, ni vet.
Blommorna här ovan, är ett fång torkade rosor från olika tillfällen. Det gör så ont i hjärtat att kasta dom. Många av dom är från mannen..
Grattis älskade på 20-årsdagen.
Jädrans, det känns som hundra år sedan jag fyllde tjugo.
Nåväl.
M kom hem sent i natt och åker iväg om en liten stund igen och blir borta till imorn. I helgen väntar packrace deluxe och jag känner att jag vill hinna så mycket som möjligt idag, men att det ju inte är det lättaste…. ”trots att jag har världens bästa hjälpreda”.. (ni hajjar, det är en konst att packa tillsammans med en ettåring).
Har en liten stress i kroppen men tänker råda bot på den genom en stunds egenlyx nu, innan mannen drar iväg. M passar på att packa lite, Minimannen sover i vagnen och jag har en skön löptur som väntar. Där får jag motion, energipåfyllnad och kommer garanterat hem med ett lugn i kroppen. Det slår aldrig fel, nämligen. Trots att veckan har varit och är maxad så hoppas inte träning över här hemma, det är liksom den som gör att vi känner oss så starka och lite som supermänniskor när det behövs. Värsta braiga grejen!
Nu kör vi fredag!
Lillafrun
Typiska tankar just nu…
Jo, jo. Idag ser torsdagsstädningen ut på ett annat vis, så att säga..
Undra var den där lampan kommer stå i sitt nästa kapitel i lamplivet?
Var är ungen?
Aha, där. Lockitotten står och dansar och balanserar. Inga konstigheter.
Typiska tankar just nu…
Och ibland blir jag fast, som i eftermiddags när Liten sov och jag fick chans att sitta i lugn och ro och gå igenom och rensa ytterligare lådor. Fastnade där bland en herrans massa gamla kort som skickats till födelsedagar och dylikt. Så mycket kärlek och tanke, och när jag läste och fick allt i en enda klump höll jag nästan på att svämma över av tacksamhet. Mot slutet, när jag var nästan längst ner i den låda jag nu var i då, så fann jag ett brev. Från mannen. Rader som han skrivit på ett notpapper, med sin stil, den jag känner igen på långt håll och som ser likadan ut nu som när vi gick i sjuan… sånt där sparar jag, såklart. Ett kärleksbrev från det året vi var vansinnigt nykära, jag bodde i storstan och han i skogarna i norr.
Och nu? Sex år senare det där brevet kom på posten. Är vi förlovade, gifta, färdigutbildade, har bott i lya tillsammans i fem år, dessutom stolta päron till en det-finns-inga-ord-som-kan-beskriva-hur-älskad-han-är-älskad ettåring. Och är nu på väg på nya äventyr, alla tre. Hela Lilla familjen.
Livet alltså. Svindlande!
I övrigt?
Mannen är på uppdrag och jag och Liten har torsdag här hemma. Ett träningspass för morsan, när Liten sov i förmiddags. Massa packande, pusselbyggande, en promenad-date med två kära vänner och utelek därefter med en lycklig liten pojke som helst av allt ville dyka ner i varendaste dike utan någon som helst hejd eller tanke på att hundbajs kanske inte är så gott som man tror..
Nu är middagen i ugnen och jag och Minimannen är så hungriga att vi snart börjar äta flyttkartonger, …
Allt gott!
Lillafrun
Det är min fråga.
Idag njuter jag lite extra av morgonen här hemma.
Det är lyxigt att få vara Liten-ledig, alltså. Utanför fönstret faller det snöblandade regnet. Bestämt och på tvären. Här inne i lyan är det en salig röra, mest överallt. Men jag är så peppad på denna röra att det liksom inte gör ett endaste dugg. Vi vaknar med tuppen och myser en extrastund bland alla täcken och kuddar som är varma efter natten.
Nu väntar frukost, dom vanliga morgonbestyren och när Liten ska sova igen sedan, ska här passas på att packas ännu lite mer. Alla musikpapper är sorterade och i sina pärmar, förrådet (som kändes som ett utav dom största projekten) är rensat och idag åker ett stort lass iväg till några som behöver sakerna och kläderna bättre än vi. Så nu börjar det roliga; att faktiskt få packa ner i dom där stora lådorna och tejpa igen och säga vi ses!
Men det är fascinerande, det må jag säga…
Huur i hela friden kan det rymmas så mycket saker i en liten lya?
-Det är min fråga.
Nu- frukost och dagens första kaffekopp. Ooh, så gott!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
