Att ha en fallskärm genom livet.
Suck.
En skön suck. En sån där med lättnad i och som gör att axlarna sänks ett slag.
Idag är det nog lite utav en lyckodag, faktiskt. Livet kan vända fort. Igår kände jag hopplöshet, rädsla och grät mest hela dagen. Det var skönt att gråta och jag tror på att känna istället för att tränga bort. Så kan det ju vara ibland. När livet känns lite för mycket, i vet. Och såklart också nu när jag är som en enda storm av känslor, känslomänniska som jag är. Bara grejen att vara i mål (läs mera här om du undrar vad jag svamlar om). Vi är verkligen i en förändringsfas här i livet nu och ena sekunden tycker jag bara att det är väldigt spännande och är pirrig i magen. Nästa sekund känner jag mig helt matt. Matt över att inte ha facit, kontrollmänniska som jag är. Såklart att jag vet att man inte kan ha facit på livet, det är ju det som är tjusningen. Men liite, lite facit är skönt att ha. Vi väntar på svar från olika håll och kanter och önskar besked om saker, nu. Helst igår. Jag är så otålig att hälften vore nog. Men idag, vet vi lite mer. Och lättnadssucken är himmelsk.
Jag sitter här på övervåningen, hör resten av familjen surra där nere. Tittar jag ut genom fönstret ser jag träden vaja av vinden. Bäbisen sover i vagnen och jag passar på att vila en stund. Efter middagen ska vi basta och det ska bli så skönt att det inte är klokt.
Och titta här
Jag hade två utav tre systrar som personal shoppers idag. När syrrorna ser att deras i-vanliga-fall-glada lillasyster ser lite bekymrad ut, då finns dom där. På en gång. Och jag kan inte med ord beskriva vilken skatt det är. Tre storasystrar, som en endaste stor fallskärm att lita till genom livet.
Pepp och prat i massor. Och idag kittade dom upp lillasyster för våren. Och jag blir alldeles varm i hjärtat bara jag tänker på den där stunden. Jag stod i provhytten och dom kom med pastelligt och skirt och skönt och vårigt och bra-att-ha.
Nu vaknade min bäbis. Han som ger mig det-löser-sig-känsla och att jag kan njuta utav nuet just nu, som på många plan är så himla, himla spännande…
Lillafrun.
Den är här och smyger.
Hoho!
Det är tisdag och vi har påsklov. Ja, eller jag är ju Liten-ledig, men det är så mysigt att ha påsklov så jag och Liten har bestämt att vi minsann har påsklov nu!
Påsklov näranära familjerna. Kan inte bli bättre.
Vi har precis varit ute på en sån där lång och svettig promenad, runt tommelmon och sådär, ni vet. Långbacken är inte att leka med nu, när man vill gå i någon slags hurtbullefart och dessutom putta vagnen framåt. Det är bra motion, det kan vi konstatera.
Vi stötte på snö, barmark, vattenpölar, mjuka grusvägar. Vi hörde vattnet porla, 
..beundrade bland det sötaste jag vet; videkissar. Så såg vi massa, massa tussilago
..och konstaterade att den är här och lurar runt knuten.
Smyger och viskar att den snart är här på riktigt.
Våren, alltså.
Annars då?
Mannen drog iväg på vift i morse med svärfar, så han har vi inte sett till idag. Jag fick lyxen att få sovmorgon ändå, Liten drog nämligen ner till mormor och kusinen. Japp, vi har ännu en liten miniman här i huset och det är så himla gulligt att se hur lilla ettåringen försöker hänga med femåringen. Flåsar och går så fort han kan efter honom. Tvärtrött blev han och sover nu gott ute i vagnen.
Jag ska piffa till mig och göra mig redo för en sväng till stan med Storan.
Tisdag, påsklov och med våren som smyger runt knuten.
Lillafrun
En påskhelg.
Så var plötsligt annandagen här och påskhelgen är alldeles strax över för den här gången. Det har varit en god helg, för både hjärta och själ.
Vi har vaknat tillsammans alla tre i stora bäddsoffan, gått trappen ner och mött familjen för frukost. Och alla middagar har varit magiska. Här nedan är en liten kik på älsklingsmammas påskaftonsmiddag.
Ja, vi har ätit himmelskt gott hela dagarna. Ätit och ätit och ätit. Mat är livet, alltså!
Vi har varit ute i det vackra vädret som kom trots att det skulle bli urtråkigt hela helgen. M och jag har fått lyxen att träna tillsammans medan vår lilla älskling varit hemma hos mormor och morfar. Jag har njutit av att springa i den by jag kallar hemmahemma och känner mig trygg i.
Påskhelgen, ja. Liten har fått galet många pussar och kramar av alla. Lekt med kusinerna (ja, där ser ni ju när han får låna lille H´s finkavaj!), ”spelat bandy” med Gudmor, gungat, pekat på fåglarna och klättrat i trappen. Myst hos farmor och farfar, premiärgått i sina nya böckar (mitt ord för gummistövlar när jag var liten).
Vi har marathonumgåtts i familjen, setts i kyrkan och kring olika matbord. Det ovan är från gårdagen. Vi åt helt vansinnigt god middag och till efterrätt serverades ”en liten lätt, ickeavancerad efterrätt” … med maränger formade till kycklingar… say no more. (Så läckert!)
Påskhelgen har helt sonika varit så fin. Och jag är så himla tacksam som har min familj som finns där, alltid. Stöttar och svämmar över av kärlek, i alla lägen. När livet känns lekande lätt, och när det känns precis tvärtom..
Ta hand om Er.
Lillafrun.
Lycka, för oss alla tre.
Igår hade vi påskafton här hemma hos mina föräldrar. En så otroligt god och fin en. Jag älskar att sitta kring det där stora bordet som har så många inläggsskivor det bara orkar med och är så långt att man måste hojta för att höras från ena sidan till den andra. Att få sitta där med mina näranära, äta mammalagad mat och känna tacksamhet, över just den ynnesten jag vet inte är att ta för given.
Och jag känner sån tacksamhet över att se hur alla tar sig an vårt barn. Min och mannens lilla son, han vi kallar livet självt. Alla älskar honom, stor som liten. Passar upp honom, leker, bär, tröstar, aktar för saker som kan göra illa honom. Kramar, pussar och lånar ut sin allra, allra finaste kavaj (näst yngste minmannen i familjen, kärlek på den). Ger presenter med så mycket hjärta i att det är helt makalöst. Titta här
…förstår ni hur mycket tanke och hjärta det ligger bakom det här; ett pastelligt påskägg fyllt av pytte, pyttesmå muffins bakade till en liten Miniman i sina bästa år? S har helt fantastiskt fina gudföräldrar. Det värmer mitt och M´s päronhjärta något oerhört.
En så himla fin bok och en ljusrosa maracas-ägg fick han också. Och det där ägget, det släppte han inte på hela kvällen. Inte förrän han somnade in för natten och lilla handen slappnade av och ägget föll där ur.
Den är en fröjd att se, den där. Kärleken till vårt barn. Ren och skär lycka, för oss alla tre i familjen.
Och idag?
…Har Liten en tokfräsig tisha på sig. En utav presenterna, från hans älskade Mormoster. Hon är smågalen. Så generös att det inte är klokt. (Tack älskade Storan<3).
Så Liten har klätt upp sig så fint han bara kunnat och är redo att åka till Mäjadalen, Mormoster, morbror och kusingänget. Morsan ska strax försöka göra sig, åtminstone tillnärmelsevis, lika snygg som Minimannen. Just nu är hon riktigt snuskig efter både utelek med Liten och en löprunda på uppskattad barmark.
Men äsch, rosiga kinder och fancypancykläder för morsan får vänta en stund. Vi har en sån där guldstund, jag och S. Har som sagt precis varit ute och lekt, suttit på bänken och pekat på fåglarna. Sitter nu här i sköna soffan, rödrosiga om kinderna och slöar lite framför Pettson och Findus. Liten äter pyttemuffins till mellis och mamman sörplar kaffe.
Kära nån, får man lov att ha det såhär bra?
Lillafrun
En minipåskkärring.
Så var det påskdagen och jag kikar in för att bjuda er på ett par bilder som i alla får mig att små-le (läs; dö söthetsdöden). Min lilla, varmhjärtade, tokbestämda, starka, nyfikna och strålande Miniman med prickar på näsa och kind och det sötaste rosaprickiga huckle jag kan tänka mig. 
Som jag älskar den där ungen. Det är helt galet!
Det är en så fin påskhelg. Vi har umgåsmarathon med M´s familj och min, stora taikonsfamiljen (minus en megasaknad syster med familj som är på annat äventyr <3). Idag är det jag och Liten som myser järnet, just nu i stora bäddsoffan bland täcken och kuddar och nya favoriten ”katten i hatten”. Älskade M drog i väg strax efter 05 i morse, för uppdrag. Han är min idol.
Nu ska vi gå en trappa ner, minipåskkärringen och jag. Försöker väcka min ben som känns som telefonstolpar efter gårdagens backintervallpass i tommelmobacken tillsammans med mannen. Frukost och en stor balja kaffe väntar. Det blir gott!
Hoppas ni har det fint, ni också. <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
