Vår tisdag här i lyan.
Så var det kväll igen.
Svisch har den här dagen sagt och nog är det småskönt att återvända till lite rutiner och sånt. På förmiddagen drog M och handlade, Liten sov och jag jobbade på med monstertvätten. Jag och mannen hann även med att träna tillsammans. Ett tufft pass med både svidande muskler och pulshöjande övningar. Bland annat denna, lite småkluriga och roliga, övning gjordes.
Rak planka med pik, på pilatesboll.
Hitta balansen.
Stå i rak planka, med raka armar.
Hitta dina inre magmuskler och skjut dig och bollen bakåt.
Därifrån laddar du för att ta dig upp i en pik.
Rulla sedan bollen tillbaka i startläge. Rak planka, skjut dig bakåt och till sist upp i en pik. Om och om igen.Jo, jo. Den är lite småklurig den här. Jobbig, men väldigt rolig och den svider så gott. Dessutom behöver man ju inte göra på allra svåraste vis direkt. Att bara stå i rak planka på pilatesboll är en urbra övning!
I eftermiddags drog mannen iväg på uppdrag. Och vi, jag och Minimannen, klädde på oss och gick ut i snövädret. Så var vi tillbaka i mörkret igen….det märks faktiskt väldig skillnad här och 40 mil söderut, på ljuset alltså. Men! Jag tror tusiken att det kan ha hunnit bli liiiite, liiiite ljusare. Den tjurige optimisten i mig, säger det! När vi kom hem efter vår promenad och virvelvinden sov igen, lagade jag Minimannen-mat. En kycklingrätt blev det att frysa in i portioner. HÄR är en sida vi brukar ta inspo från!
Nu ska jag och Liten ha mysig kväll tillsammans. Läsa knacka på! och vandra mellan rummen (läs: Liten kryper i räserfart och vill att jag ska jaga honom. Han tjuter av skratt och det smittar såklart av sig). Men först ut står ett bad i badkaret. En favoritsyssla vi har tillsammans, Liten och jag. Så bättre kväll kan vi knappt tänka oss! Bara pappan som saknas.
Allt gott!
Kram/lillafrun
Pulkaåkning och smått och gott.
Det där var bara häromdagen.
Vi åkte pulka. Jag och mannen sprang som två storfåniga, där i snön. Allt för Liten. Man tänker liksom inte på om man stojjar sig, ser tokig ut eller pratar med hopbitna käkar. Huvudsaken han är nöjd. Och för det där glittret i ögonen och lendet som är så stort som lilla minimunnen tillåter. För det, gör man allt och lite till.
Fortare mamma! Du springer för långsamt!!!
Och morsan sprang och sprang och sprang. Varv på varv. Det var ju så mycket snö under några dagar. Med sedan det nya året kom har den försvunnit, givit halka från avgrunden och gjort vinterlandskapet mer grönt än vitt. Men en ganska så stor fläck hade vi på gården, och den fick vad den tålde, om man säger så.
Idag skulle jag gärna springa runt på den där fläcken igen, men istället är vi här hemma i lyan. Och baske mig! Det är inte fy skam! Jag älskar den här lyan och vi har det ju så mysigt, här också. Och sängen! Såå gott vi har sovit i natt.
Så idag ska vi jobba för att göra oss riktigt hemmastadda, ännu lite mer. Åka iväg på stor-ica för att storhandla. Inte bara frukosthandla på lill-ica , som vi gjorde under vår kvällspromenad igår. Så ska vi laga nya lunch-maträtter till Liten. Och lite annat smått och gott.
Det blir en bra tisdag och trettondag, det här!
Kram/lillafrun
En mångmilardag.
vi är hemma!
En nöjd unge, förbenat mycket snörök och nu är vi hemma. På det stora hela, en lyckad resa alltså! I slutet var vi så less alla tre, päronen mest tror jag tusan. Liten tycker att han sitter som en kung i sin stol, så det går liksom ingen nöd på honom. Värre var det för morsan som satt inklämd bland fiol och väskor och blommor och gudvetvad och bara läääängtade efter att få sträcka på dom där rastlösa benen. Och för pappan, som kört så bra, heeela vägen och längtade även han, på att få vara famme nån himla gång.
Så kom vi fram. För ett par timmar sedan. Mannen packade in allt medan jag och Liten roade oss. Sen byttes vi av och jag har, precis som jag alltid gör när vi varit iväg och kommer hem; packat upp varendaste pinal, lagt var sak på sin plats, sorterat tvätt, börjat tvätta, hunnit dra en dammsugare efter att ha spillt blomjord här och där och börjat nypiffa lite i fönsterna. På halva vägen så stannade vi på Ica Maxi och köpte bland annat våriga blommor som står och ser vackra ut nu, både kök och sovrum. Fyllde på gröt- och nappförrådet gjorde vi också.
I några dagar till ska det få vara jul här hemma, men sen ryker den även här. Jag älskar ju den här tiden. Nytt och fräscht år. Och när pastellerna, det vita och ljusa får breda ut sig i takt med att ljuset från himmelen kommer tillbaka. håhå vad härligt!
Så har vi ätit middag och sagt tack Mamma B!! otaligt många gånger. Hon propsade nämligen på att få skicka med en stor bit lasagne som vi kunde äta till middag när vi kom fram. Hallelujah!
Och Liten?
Han har kvittrat konstant sedan vi kom hem.
Man skulle kunna tro att en tiomånaders inte har sådär jättebra koll och inte känner igen sig. Men det gör dom visst. Så fort vi öppnade dörren så kröp S så fort han bara kunde, fram till sin resväska i hallen och ställde sig där och vickade på stjärten och smågnäggade med stängd lite mun. Ja, han låter faktiskt lite som en häst när han mår gott eller tycker något han får smaka att äta är gott. Mmmhmrmm.. typ så.
Så har lilla hundvalpen (han är nog egentligen ett litet djur, när jag tänker efter…liten häst och hundvalp i ett, som dessutom kvittrar av lycka!) rivit ut allllla sina leksaker på köksgolvet. Den här du ser ovan, fick han av oss i julklapp. En storfavorit!
Ute singlar snön alldeles idylliskt. Puderlätt och sockervit. Vi ska ta vagnen och gå en långpromenad. Det känns skönt efter en heldag i bil. En sväng förbi affären är dessutom nödvändig, så vi slår två flugor i en smäll.
Trettondagsaftonen firas med lyckad mångmilardag och med en kvälls-snöpromenad. Mer kan vi inte önska oss idag.
Och det bästa av allt med att åka på vift, det är ju ändå att få komma hem igen.
Kram/lillafrun
Att tacka för den här gången.
Så är vi på väg.
Har sagt hejdå och kramat om, både älskade människor och älskat Sommarhemma. Vilken juletid det har varit. Rent himmelsk. Och nu, helt plötsligt, är den över. Så snöpligt, liksom.
Men vi är tillbaka snart igen. Ska bara upp till norrnorr och arbeta lite, ha opponering av uppsats och njuta av att tempot kommer vara lägre. Än om tempot är högt, högt hela dagarna nu. Vår lilla Miniman, alltså. Hur kan man ens ha så mycket energi? Oerhört fashinerande. En frisk fläkt som gör livet underbart, precis så.
Så nu sitter vi i bilen. S sover alldeles strax och jag och mannen är i full gång med vårat marathonprat som vi alltid har när vi åker långa bilresor. Då hinner man prata, länge och mycket. Avsluta meningar, drömma och låta tankarna sväva iväg. 40 mil i bil. En fin stund.
Nu är vi taggade på det nya året och möta våren 2015 med allt vad den har att erbjuda.
Tack älskade familj, släkt och vänner för en så fin juletid. Och tack alla ni läsare som hänger med här inne var evigaste dag. Lämnar rara spår och aldrig sinande pepp! TACK.
Kram/lillafrun
Med vemod i hjärtat.
Jag är ju såhär, det är inget nytt under solen, liksom. Känslosam och lättrörd och tänker alltid med hjärtat.
Idag har vi dansat ut julen. Plundrat julgranen och kastat ut riset och städat bort, packat ihop och gjort oss norrnorr-redo. Det har varit en söndag med vackert väder, så vi pausade på mitten för en ljuvlig liten stund med Lilla familjen i vintermundering. Den yngste i sina Snow Joggers. Stående, smågående och sittande i pulka. Älskar dom där stunderna. Och jag älskar den där ungen. Igår stod han själv ett par sekunder. Bromsaaaa säger morsan angående det!
Men ja. Det är med vemod i hjärtat, det här. Packaihopandet. Men samtidigt är jag oerhört tacksam för den här julen. Den bästa och mysigaste i hela mitt liv.
Kvällens planer är att krama ur och mysa järnet. Vi susar förbi både Litens farmor och farfar för middag och senare ikväll Litens mormor och morfar för varm choklad och kvällsfika. Oj, oj så bortskämda vi är med våra fina päron!
Kram/lillafun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
